Jag ser lat ut, jag ser ut att sova bort dagarna, jag gör inget, jag gör inget med mitt liv.

Fast så är det inte riktigt. Jag kämpar, jag kämpar med min psykiska ohälsa och har gjort det så många år nu. Det är så jobbigt att känna sej oförstådd hela tiden, som att ingen förstår. Det går inte att förklara hur det är att leva med depression, hur det är att vissa dagar bryta ihop så fort någon bara ställer en fråga som "hur är det". Känns så extremt jobbigt att man vet att hur väl man än försöker förklara finns det ingen som förstår.. Jag vet att hade jag inte mått som jag gör eller vart med om det jag har så hade förmodligen inte jag heller förstått.. det är så svårt att leva sej in hur det är att må på ett sätt man aldrig själv vart med om. Och jag vet att när någon säger att den förstår så visst den kanske fattar, men den kommer aldrig fatta helt, man måste ha upplevt det själv.

Jag kan ibland kolla tillbaka på tiden då jag mådde som allra sämst, När allt var så mörkt, livet var helt svart och jag tillslut valde att jag inte ville leva mer (Länk till det inlägget här http://nouw.com/mykrave/mitt-sjalvmordsforsok-31050366 ). Det känns så overkligt och jag försöker alltid att skjuta bort alla tankar när jag börjar tänka på mitt självmordsförsök och allt därtill, det känns helt overkligt nu ca 2 år senare, jag kan knappt fatta att det har hänt, att det var jag som låg där i ambulansen osv. Klart man idag fortfarande har självmordstankar men inte alls på den nivån, idag kan jag hantera och VET att jag aldrig skulle göra något, men då såg jag det som den sista utvägen.

Jag äter medicin varje dag. Vet att jag i perioder slutat ta den då jag bara känt att " jag vill vara en normal människa och inte behöva medicin för att fungera". Kan än idag känna så men har även börjat inse att det är inget fel med att äta medicin. Hjälper den mej så är det bara superbra, jag är lika normal som alla andra och det finns så extremt många som äter medicin så det är väll nästan vanligare.

Kände bara att jag behövde skriva av mej och få ut lite tankar och känslor.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej. Shit vad längesen det var jag satt här och skrev men har faktiskt saknat det. Har haft tankar nästan varje dag att dra igång bloggen igen men har alltid vart något som sen gjort att jag inte velat men nu kör vi!
Har hänt ganska mycket sen vi hördes sist, dock känner jag inte riktigt för att dela med mej utav något utav det, inte än iallafall.
Har iallafall haft en ledig dag idag vilket är riktigt skönt så idag har jag bara vilat och städat i lägenheten. Har även klickat hem de sista julklapparna så jag tror faktiskt att jag är klar med alla julklappar nu, bara att hoppas dom hinner komma med posten i tid. Men det är skönt att känna sej klar med det i god tid. Är även riktigt nöjd över alla klappar jag köpt måste jag säga.
Nu ska jag iallafall fortsätta med städningen och sen slänga ihop lite mat så hörs vi senare.
Puss


Likes

Comments

Contains affiliate links

1 svarta fluff // 2 (snörade) //3 (snörade)

Jag är helt KÄR i dom svarta fluffiga skorna. Verkligen bland det jag vill ha allra mest just nu. KÄÄÄÄÄR I DOM!

1 grå // 2 Fishnet // 3 Beige

Så snygga allihopa! Älskar den gråa som ser lite mer "stilig" ut, även den svarta med fishnet på ärmarna som är så inne nu och den söta beiga tröjan som har coola detaljer på ärmarna.

1 Svart kjol // 2 Vit kjol // 3 Jeans kjol

Den svarta kjolen, HUR SNYGG!? vill verkligen ha! Samma med den vita kjolen, supersöt och hade lätt haft på mej den. Tycker även jeanskjolen är riktigt ball.

Likes

Comments

Hej. Jag är verkligen så galet trött, går knappt att hålla ögonen öppna. Ska verkligen lägga mej i tid idag då det imon är skola och sen jobb som gäller.

Var iväg och handlade lite förut till en kaka jag ska baka tänkte jag, kladdkaka med daim topping. Hur gott lät inte det?? Så ska ta mej upp ur soffan och sätta igång med det. Sen blir det duschen, förmodligen göra en ansiktsmask och sen smörja in mej med lite brun utan sol så jag känner mej lite brun och fräschare.

Likes

Comments

Hej på er. Är supertrött och helt sliten så har krypt ner i soffan med en filt. Helgen tog hårt på mej och måndagar är inte direkt favoritdagen.

Dagen idag bestod utav att vakna tidigt för att fixa sej och sen åka till skolan, verkligen bland det jobbigaste som finns är att fixa sej för att sen veta att man ska till skolan en hel dag. Vet inte varför det är såhär, tycker bara inte skola är så jättekul. Vissa dagar är bättre än andra men allt känns inte helt 100 i skolan, kan nog bero på det men jag får bara tänka på att jag går den för min skull. Vill så gärna klara gymnasiet. Jag kommer att klara det men det känns lite kämpigt men bara att ta sej igenom det, men det är värt det i slutändan och jag vet att jag klarar det.
Efter skolan åkte jag hem till mamma och där åt jag god mat och såg på film med familjen.
Nu har mamma precis lämnat av mej hemma i lägenheten och jag ska bara ta det lugnt fram tills pojkvännen slutar jobba, kanske även ska försöka plugga lite.

Ha det superbra så ses vi senare eller imon.


Likes

Comments

Hej. Det har tyvärr varit väldigt seg uppdatering här på bloggen men en gång för alla ska jag åter igen ta tag i det och uppdatera varje dag.

Har hänt ganska mycket nu det senaste. Jag har flyttat in i lägenheten tillsammans med min pojkvän så nu kan man kalla oss sambos, haha hur gulligt! Jobbar även en del, går i skola och allt såntdär.
Trivs så bra i lägenheten. Den är så fin och så mysig och det är en skönt att komma hem till sin egna lägenhet som man verkligen trivs i och bara känna sej glad över att man bor där med väledens finaste kille, det är verkligen lycka!

Har även tyvärr sålt hunden som vi hade hemma hos mamma, det var verkligen extremt jobbigt. Mamma har blivit allergisk så gick inte att ha kvar han men var en jättebra familj som hämtade honom och vet att han har det jättebra där men det gjorde ont i hjärtat att släppa honom och några tårar fälldes, men som sagt så vet jag att han har det bra.

Nu har jag nyss kommit hem från jobbet och tagit en dusch så nu ska jag snart krypa ner i sängen med min pojkvän och kolla dagens avsnitt av paradise hotell som gick medans vi var på jobbet.
Imorgon är det skola och efter det jobb igen.

Puss!


Likes

Comments

Vilken mysig dag jag har haft idag. Började med skola som faktiskt gick förvånansvärt bra, lämnade in en uppgift. Efter skolan åkte jag och träffade min pojkvän lite snabbt och sen hem för att ta ut vovven.
Jag och min pojkväns syster var på ett hund-café nu på eftermiddagen/kvällen. Det var så mysigt och det var superroligt och trevligt, hoppas det blir av någon mer gång.

Nu har jag lagt mej i mammas säng ( Har ingen egen då den är i lägenheten och vi börjar bo där från och med imon!!!) och grejar lite med datorn, kollar gårdagens Paradise Hotel avsnitt och bara vilar. Är så extremt trött och har väldigt svårt att ta mej upp på morgonarna innan skolan så ska försöka att lägga mej i tid idag.

Imorgon blir det skola och sen blir det att börja bo i lägenheten, längtar så mycket. Vi har bestämt att vi ska åka och äta något, sen köpa med godis och chips hem och bara ta en mys kväll med lite tända ljus osv, ska bli supermysigt.

Ha en bra torsdagskväll så hörs vi imon, Puss!

Likes

Comments

Äntligen fredag, som jag längtat! Skolan har inte alls gått bra denna veckan, eller inte denna terminen över huvudtaget men har vart så förkyld, seg i kroppen och huvudvärk så har valt att vara hemma och vila.
Idag blev det inte heller någon skola men nästa vecka tar jag nya tag och förmodligen har jag hunnit bli helt frisk tills dess.

Dagen idag blir att åka iväg till lite affärer och köpa lite saker till lägenheten och förmodligen bara mysa med min pojkvän hoppas jag, en lugn fredag innan jobbhelg.


Likes

Comments

Fyfan vilken rolig helg det har varit. fest, alkohol, musik och vänner beskriver helgen väldigt bra.

Igår kväll så åkte jag, min pojkvän och några mer till ett ställe och kollade på Drängarna och hade almänt roligt. Tror inte vi var hemma fören 4-5 tiden på morgonen men gud så roligt jag hade, Roligaste på länge! Dagen idag började dock inte riktigt lika roligt då man var ganska bakis när man vaknade men känns som det börjar rätta till sej nu, lite trött bara.
Kom iallafall nu nyss från Trollhättan då min pojkvän bjöd på Donken där, sååå gott.

Kvällen idag kommer bara spenderas så att jag kommer ligga och vila, senare hämta mamma på stationen och efter det åka till min pojkvän för att träffa han lite igen innan det är dags att åka hem och sova och tagga skola imorgon.

Hoppas eran helg har vart lika bra som min, puss!

Likes

Comments

10 November 2015, klockan var runt halv 2 på förmiddagen och det var då jag kände att allt måste få ett slut, mitt liv måste få ett slut.

Jag minns att det var en tisdag. Jag var i skolan och hade precis haft svenska. Jag ringde min mamma och sa att jag mådde illa, att jag va tvungen att åka hem. Jag ringde sedan morfar efter skjuts så han kom och hämtade mej.

Jag satt i skolan och väntade på att morfar skulle dyka upp men jag hade vid detta tillfälle ingen aning om vad jag tänk göra när jag kom hem. Morfar kom äntligen och han släppte av mej hemma. Minns att jag satte mej vid köksbordet. Hela jag va helt avstängd, jag hade inga känslor, inte några alls. Det går inte för någon att förstå om dom själva inte vart i den sitsen hur det känns när ALLA känslor stängs av. Utan att känna något, för varken mej, min familj eller vänner gick jag till medicinskåpet som jag så länge haft i mina tankar, flera månader. Utan att ens tveka eller något så började jag kolla vad det fanns, hittade massa receptbelagda läkemedel som jag började tömma burk efter burk, karta efter karta. Jag tog händerna fulla av piller och bara tryckte in i munnen och svalde. Efter alldeles alldeles för mycket tabletter tog jag med mej ännu lite mer och satte mej på köksbordet med fötterna på stolen och fortsatte knapra i mej dom sista tabletterna medans jag satt och smsade/snapade med min syster och min "kusin". Förstår ni då hur känslorna hade lagt av när jag på riktigt sitter och häller i mej tabletter för att få slut på mitt liv samtidigt som jag skriver med min syster som om att allting var normalt. Jag visste även att om ungefär tio minuter slutar min lillebror skolan och kommer snart hem, men jag kände inget... jag va helt tom på känslor. Jag vet att jag började bli trött och yr och tänkte det var bäst jag gick till mitt rum och la mej innan min lillebror kom hem.. hur känslokallt. Jag gick upp och la mej och blev allt tröttare och tröttare och utan att veta av det så var jag borta.

Minns inte när min bror kom hem eller något jag var helt borta. Hade ingen uppfattning om tiden men vet att vid något tillfälle kom min dåvarande "lossas pappa" in och sa något till mej, kunde inte uppfatta vad han sa och jag hade visst bara mumlat något tillbaka som svar, minns det väldigt väldigt svagt bara. Han trodde jag var nyvaken så han reagerade inte så mycket på det för under denna period så var jag ganska mycket instängd på mitt rum och sov lite då och då, hade inte mycket livsglädje så för han var det nog inte så konstigt jag låg där i mörkret och "sov". Sen kanske några timmar efter kommer mamma hem. Hon öppnar min dörr och pratar med mej, jag förstår ingenting men försöker få fram svar. Hör sen själv att jag inte kan prata, jag anstränger mej men det blir bara massa konstiga ljud osv. Hon springer då in till mej och sätter sej framför mej i sängen oh håller i mej och säger/skriker med panik "vad har du tagit, vad har du tagit". Efter detta minns jag inte så mycket. Mamma har berättat för mej att jag försökte hålla fast vid att jag tagit 10 tabletter men hon förstod ju att det inte var sant, Det var ju tresiffrigt vilket hon oxå märkte på mej. Jag minns ju inte så mycket mer men mamma har berättat lite. Jag vet inte hur jag kom ner för trappan eller ens något sånt. Minns lite svagt att jag helt plötsligt satt nere i köket och 2 ambulansmän kom och försökte tryck i mej massa kol som jag skulle dricka. Mamma har även berättat att jag pratat om massa konstiga grejer... Jag var väldigt borta. Minns sen att jag helt plötsligt satt bak i ambulansen och ena ambulanskillen försökte fortfarande trycka i mej kol.

Framme på akuten eller vart det var så minns jag inte så mycket mer än att jag åkte rullstol så hade antagligen problem med att stå/gå, Sen är det mesta svart i mitt huvud. Minns bara att dom fortfarande kämpade med att få i mej den kolen som dom redan började försöka få i mej hemma. Minns inte så mycket mer. Vet bara att jag och mamma sov över där och det kom in folk och tog puls och grejer hela tiden mitt i natten.

När jag vakande nästa morgon var jag ledsen.. riktigt ledsen.. att det inte gick som jag ville, att jag vaknade upp.. levande. Mamma såg på mej att jag var ledsen.

Minns sen att vi skulle gå och hämta lite frukost. Jag kunde knappt gå, fick hålla mej i, var så ostabil och yr och så kände jag mej i ungefär en hel vecka efter.

Efter allt detta blev det en väldig fart på allt. Fick diagnosen svår depression, blev inskriven på ett hem där jag inte alls ville vara. Det var ett låst hem så man fick inte va utomhus, inte ha telefon ingenting. Kände mej som en fånge. Fick ett eget rum som hade utsikt mot vattnet.. jag ville verkligen inte vara där. Minns inte så mycket fortfarande så lite svårt att skriva om vad som hände men blev en hel del psykologsamtal, medicin och massa saker men var fortfarande så borta även ett tag efter detta hänt så hade svårt att förstå.

Det jobbigaste av allt var nog sen när man väl var hemma och jag vågade knappt duscha, gå på toa eller någonting för mamma var så rädd, så rädd att jag skulle göra något igen. Jag skyndade mej så mycket jag kunde och berättade alltid vad jag skulle göra. Mamma sov även med mej och jag fick inte vara i skolan, va tvungen att va hemma ett tag men jag fick inte va själv hemma utan det var alltid någon som var med mej.

Minns att någon läkare eller vad det var ( var väldigt borta) sa att hade jag druckit sprit samtidigt som jag tog tabletterna eller fått ligga några timmar till hade mitt självmordsförsök lyckats...

Det var en väldigt jobbig period, inte minst för min mamma vilket kanske kan va det jag ångrar mest. Om jag ångrar att jag försökte ta livet av mej vet jag inte.. så som jag mådde då så var det den ända utvägen jag såg.

Kan säga att jag har så mycket minnesluckor från denna period och kommer nog aldrig att lyckas "fylla ut dom" och förstå allt som hände. Men det värsta av allt var nog att jag kunde göra såhär mot dom som brydde sej om mej, men som jag sa innan. Jag av helt känslokall, kände inget.

Kan fortfarande ibland tänka på, undra hur det hade blivit om jag hade lyckats, hur hade familjen mått, vad hade hänt eller hur hade min begravning vart... Finns mycket jag ofta tänker kring detta.


Det är inte många som vet om detta men varför ska jag skämmas? Jag är idag glad att jag överlevde, då var jag väldigt ledsen över det men idag är jag så glad. Har en sån underbar familj jag kan prata med om allt o en pojkvän som finns där i alla lägen.

Jag är nu starkare än någonsin.


Likes

Comments