View tracker

Go, kväll! Sitter just nu i Linas soffa och umgås med henne, jag & Luna ska sova över här inatt.

Igår var jag hos psykologen och pratade, det var skönt även fast vi inte riktigt kommer fram till någonting, då jag inte har någon tråd alls i det jag säger. Efteråt var jag hos läkaren med mamma. Och vi började diskutera inläggning.. jag har själv tänkt på det sedan i fredags, efter allt som hänt så börjar jag känna att det kanske är enda lösningen.. har dock kollat runt med nära som varit inlagda och det är typ 50-50 med vad folk tycker om det.. vissa säger att de är bra och avkopplande, andra säger att de är skit och det värsta de varit med om..

Men hur som helst.. vi började prata om det och jag satt och velade fram och tillbaka.. men efter mycket om och men så gick jag med på det. Då frågade hon om jag skulle ha transport eller om mamma skulle köra mig, då sa vi att mamma självklart kör mig. Sen sa hon att jag fick gå ut i väntrummet medans hon ringde några samtal och fixade allting.. medans vi väntade gick jag och mamma ut för att ta en cigg, skakande och med sprängfyllda ögon av tårar kollade jag på mamma och sa att jag är rädd, livrädd! Mamma kramade om mig och vi kom fram till att det kanske gick lite för fort med beslutet..så vi pratade lite och gick sedan upp till läkaren och sa det att vi avvaktar istället lite till.. fick en ny tid till henne då vi ska prata vidare om allting istället.

Men innan vi gick så fick jag min dos ökad till 60mg och sen fick jag även utskrivet starkare ångestdämpande tabletter (oxascand) så jag fortsätter med att ta en dag i taget bara.. men nu ska jag va social med Lina.

Godnatt mina fina, nära och kära!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Go, dag. Nu är det ett tag sedan igen.. imorgon har jag ätit mina antidepressiva i 4 veckor och det är 2 veckor sedan jag fick min dos ökad.

Jag tar bara en dag i taget just nu och är tacksam för de vänner som inte lämnar min sida. Det är en väldigt jobbig tid just nu, väldigt låg och även blivit traumatisk och allt är bara kaos i mig! Någon dag kanske jag kommer berätta allt, men just nu i skrivande stund så är jag inte redo att ta tag i det.

Jag vet knappt vart dessa veckor har tagit vägen, allt är bara gegga i mitt huvud, dagar flyter ihop med varandra och jag vet nästan ingenting.. men jag vet iaf att imorgon ska jag äntligen få komma till psykologen och sen direkt efteråt så är det dags för läkaren också. Kanske öka dosen eller starta om på noll med några andra tabletter.. så vi får väl se.

Jag har i alla fall fått mitt kedjetäcke nu, 10kg som är över mig varje natt, vilket känns skönt. De är som en liten trygghet, sover lite bättre med det iaf.

Men jag önskar fortfarande att jag kunde bara göra om allt, gå tillbaka till några veckor sedan och göra allting annorlunda! Skulle göra vad som helst för att få saker ogjorda, osagda..

Likes

Comments

View tracker

God dag, senaste dagarna har jag varit helt off, är det även idag. Imorgon är det en vecka sedan jag började med mina antidepressiva, har inte fått någon extra ångest.. men är helt avstängd bara, orkar inte bry mig om någonting, är stirrig och fastnar i nästan allt jag gör..

Men hur som helst, i helgen har jag varit med vänner. I lördags så va jag med en jätte gammal barndomsvän, vi hade inte sett på ca 3 år så det va riktigt trevligt att få sätta sig ner med honom och bara prata om allt i livet.

Igår tog jag hand om hundarna, promenad och va ute & lekte, sen sa jag upp mig som människa och la mig i sängen, kollade på tv och lyssnade sen på musik..

Med dom här tabletterna så har jag blivit väldigt seg, känner mig trött, seg och får tvinga mig till det mesta då nästan allting känns helt meningslöst.. drömmer skumma drömmar också, men de va en biverkning, mycket fantasi och bara helt orealistiskt.

Idag skulle jag ha fått träffa en arbetsterapeut i Liljeholmen, men hon var tydligen sjuk, så det kändes skit tråkigt, hade sett fram emot det här mötet, skulle diskutera kedjetäcke. Men jag hoppas på att få en ny tis snart!

Jag känner själv att jag har ingen snygg röd tråd i allt, varken i text eller tal just nu, tankarna flyger överallt samtidigt som det är nästan helt tyst.. de här känns skumt och jag vet varken ut eller in.. men en sak som är bra, har ingen ork att reagera starkt på saker nu, så kan i alla fall slappna av på det sättet.

Likes

Comments

Go dag, nu är man hemma igen med föräldrarna och hundarna. Har varit skönt att bara få va borta nu.

Har kunnat hålla god min hemma hos Lina, har känts skit inombords men utåt så har det gått bra sedan i förrgår. Men idag när jag släppte av Lina på jobbet, så fort hon stängde dörren och jag åkte ifrån henne.. då kom ensamheten, då kom alla känslor och tankar till mig som en storm.. kände hur tårarna bara låg och tryckte i ögonen, sedan brast det när jag hörde "sing me to sleep" med Alan Walker, den låten har jag själv skapat minnen till tidigare i år, kopplar den till något riktigt jobbigt och jag kunde inte hålla något inne längre.

Jag insåg även att nu var jag tillbaka till verkligheten, jag skulle åka hem till min verklighet och jag ville bara stanna bilen.. stanna den, så jag kunde fördröja tiden, ville inte komma in i verkligheten än, är inte riktigt redo ännu.. men nu är jag här, kan inte sitta och gömma mig och inbilla mig att de är bra hos någon annan, måste ta tag i ensamheten för eller senare och desto längre jag väntar, desto räddare kommer jag att vara.

Likes

Comments

Go kväll, som texten säger, mitt hopp kommer vara det sista som lämnar mig. Jag kommer inte att ge upp mitt hopp i första taget, kommer bara låta tiden gå och så får jag se vad det ger mig..

Jag vet att jag har gjort så många fel och varit en sån elak människa till dom i min närhet pga att jag har mått dåligt. Om jag kunde skulle jag ta tillbaka allting på en sekund! Men jag kan inte det, jag vet det.. jag hoppas bara att jag ska kunna reparera allt som jag förstört.

Jag har varit en orättvis människa, kontrollerande, elak och jag har aldrig velat vara det, ville aldrig bli en sån person. Jag gör allt för att övertala folk i min omgivning om att dom ska stanna, att dom ska ställa in sina planer för min skull och det ska vara slut på det nu! Jag har betet mig så här till och från i så många år, allt för att jag vill inte bli lämnad själv. Är i ett sånt stort behov av andra hela tiden och jag vill inte det, jag vill kunna stå på mina egna ben och ha folket i mitt liv för att jag vill ha dom där, inte för att jag behöver dom! Jag vill slippa alla utbrott, min starka känslighet, mitt krävande, mitt kontrollerande, mitt sätt att göra allt för att någon ska stanna hos mig, slippa bli helt galen..

Jag hoppas att nu med tiden att allt kommer att bli bättre, jag känner mig så säker på att det kommer att bli bättre. Har pratat med en vän om det, som känner igen sig i mitt beteende så väl. Min vän säger att det kommer att avta, att jag kommer kunna va själv och även njuta av mitt egna sällskap, jag kommer inte få alla utbrott och bli helt galen, jag kommer vilja börja ta hand om mig själv så mycket bättre, jag kommer sluta att använda mig själv som offret hela tiden, jag kommer att bli mer självständig och självgående.. och de är det här jag har längtat efter så länge nu, så är det här sant, så kan jag inte bärga mig tills jag är där!

Jag vet att jag har mist en del av er pga det här och det finns inte ens ord som kan beskriva vilket helvete det känns som, men jag förstår jag har inte varit en jätte bra vän hela tiden och folk tröttnar. Jag är så duktig på att stöta bort människor och de är väl klart att dom inte vill finnas kvar då, tillslut ger man upp. Jag skulle inte heller orka ha någon som mig i sitt liv, helt ärligt. Men jag hoppas verkligen, jag har verkligen hoppet uppe om att inte allt är trasigt, att jag kan få en till chans, en sista chans till att visa hur allvarligt jag tar det här, en chans att visa att jag vill inte vara den där människan längre, jag ska ändras till det bättre! Men som sagt, jag vet att en del av er är redan borta, men ni som är osäkra, håll kvar, snälla, låt mig få visa vad jag kan gå för, på riktigt! För ni betyder så otroligt mycket för mig, det är helt sjukt! Kärlek till er, för att ni stått ut med mig så länge, ord kan inte beskriva vad det betyder för mig! Blir bara så sur på mig själv att jag har varit dålig på att visa det för er. Så från djupet av mitt hjärta, ber jag verkligen om ursäkt! Och jag kan inte göra något annat än att hålla hoppet uppe om att bli förlåten. För det enda jag vill är att kämpa för att försöka göra det bättre, visa att det ska bli en ändring.

Likes

Comments

Go dag! Sitter just nu hemma hos Lina, dock är hon inte hemma så sitter här själv just nu. Men vi hade en riktigt välbehövlig tjejkväll igår, pratade, kollade film och bara var.. så tacksam för det hon gjort för mig de senaste dagarna, vet inte vad jag skulle gjort utan henne.

Så igår så hade jag i alla fall mitt möte med en läkare på PRIMA, där vi diskuterade medicinering och hur mitt liv ser ut just nu för stunden. Bestämde oss för ett par tabletter som även kommer att hjälpa mot lin hetsätning så det känns väldigt bra, lugnande.. tydligen fanns det en del läkemedel som kunde öka aptiten och ge viktuppgång, men det är de sista jag vill så det uteslöt vi på en gång.

Tog första tabletten igår och sen har jag tagit nu idag, fått höra att första veckorna kan vara kaos och att det sedan lugnar sig, så sitter som på nålar nu för att se vad som väntar mig. Men jag är ändå positiv till det här nu, kan ta några skit veckor, bara jag kan bli stabilare och må bättre sen. Och med rätt stöd från min omgivning så säger läkaren att allting kommer att gå bra!

Likes

Comments

God dag mina fina..

De senaste veckorna, kanske längre, har inte riktigt någon koll, så har allting bara blivit sämre och sämre för mig. Börjar tappa greppet om mig själv och vet varken ut eller in för tillfället.

Det är för mycket tankar i mitt huvud som spinner omkring i tusen hela tiden, spökena kommer tillbaka och är starkare än någonsin känns det som.. känns bara skit och helt värdelöst helt enkelt.

Skratta le och va lugn, stabil på utsidan, ja det är ju min melodi sen flera år tillbaka, allting bunkrar jag upp så fint på hög inuti mig själv istället, tills jag inte når längre och en klos börjar ramla, sedan börjar hela tornet att svaja och plötsligt ligger allting där och det är kaos överallt, allt ramlar, raseras på en och samma gång! Det är då det blir jobbigt..

I lördagskväll och natt, då raserades allt, hela det där tornet med block bara ramlade ihop, bitar flög överallt och kvar blev jag, ett vrak med utbrott, som inte vet vart hon ska ta vägen.. vad hon ska säga, vad hon ska göra, vad hon ska ta sig till.. det blir kaos, tankarna sätter igång, spökena kommer till liv, det ekar i huvudet och allt man vill är att det ska bli tyst, inte ha som en jävla jury som sitter och dömer en för allting du gör, för allt du tänker, en jury som trycker ner dig för dina positiva tankar.. men efter mycket om och men så blev det tillslut tyst och jag fick sova.

Men igår var det kaos igen, känslor och tankar som flyger omkring i mig, som bara vill komma till liv. Det blev för mycket och jag & mamma åkte till jourmottagningen på Huddinge sjukhus. Fick sitta där i flera timmar (tack till min underbara mamma som stöttar mig och finns där, älskar henne så otroligt!), men fick sedan äntligen prata med en läkare, en vettig och trevlig läkare.

Vi kom fram till att efter alla dessa år, så kanske det är dags för medicinering. Jag har själv gått i dessa tankar nu i några veckor och det börjar kännas bättre och bättre med den tanken.

Och jag kan faktiskt säga, till dom som vill döma mig för att jag vill medicinera nu. Jag har kämpat med det här i ca 10-11 år, jag har gått i MBT vilket inte va något för mig, jag har gått i DBT och snart är mitt år där över,. Jag har kämpat, kämpat med att behålla lugnet, sansa mina tankar, gått på mina besök, jobbat med färdigheter för att må bättre, stått ut i så många år.. men nu orkar jag inte mer, jag har varit så anti mot läkemedel, mot antidepressiva, humörstabilisering osv.. det är därför jag har kämpat och jag har sagt i flera års tid att det mixtrar med hjärnan och att det ska bli min sista utväg! Men jag ska försöka först, jag ska kämpa först innan jag viker mig för det.. men nu är dagen D kommen, så tack vare fin personal på psykakuten, så har jag fått en tid till en läkare nu, där vi ska prata om hur jag ska kunna gå vidare med mitt liv.

Och jag ber om ursäkt till alla i min närhet som får stå ut med mig, älskar er så otroligt mycket, ni är guld värda! Men nu ska det bli ändring, nu ska jag bli bättre! Bara så synd att jag redan hunnit mista människor pga detta, men jag förstår, jag är säkert opålitlig med tanke på hur mitt humör och känslor svänger på en sekund.. jag hoppas bara på att inte allt är över..

Likes

Comments

Go, kväll! Det har inte hänt mycket sedan senast då jag skrev. Förra veckan så jobbade jag tre dagar, jag pendlade från jobbet och hem, gick ut med hundarna och packade väskan för att sedan åka tillbaka till svärmor.


Men på onsdagen så blev jag sämre igen, så åkte upp till VC efter jobbet och kollade läget.. ja, då var det dags för bihåleinflammation igen, läkaren konstaterade att jag behövde inte ta någon sänka eller halsprov då vi redan visste vart felet låg.. jag sa emot och efter lite nästan "tjat" fick jag som jag ville. Och tur var väl det attt jag stod på mig, då jag även åkt på halsfluss.. så det är kul.. torsdagen var jag sjukskriven, jag och Andreas åkte till mig och bara tog det lugnt med hundarna. Fredag var jag endast hemma. Lördagen spenderade jag hos Andreas, med thaimat och film. Sen efter det har jag endast legat hemma. Var hos läkaren igår igen, då antibiotikan inte har hjälpt något ännu.. vilket stämde, har fortfarande både bihålorna och halsflussen, han trodde att jag kan fått en liten släng av influensa eftersom det sitter i så ordentlige och febern pendlar från dag till dag..


Så, ja, jag ligger här hemma, kollar på serier, filmer och kollar halloween kostymer. Fan, jag hoppas på att vara återställd till helgen, firande och födelsedag står ju på mitt schema.. 


Något som är positivt med att vara sjuk, de är att jag är seg, så alla tankar som brukar finnas där och terra mig, har tagit något steg tilbaka dessa dagar.. och humörsvägningarna orkar inte hålla i sig lika länge som de brukar..


Men nu ska jag hänga tvätt och lyssna på Lady Gagas nya album. Jag hoppas ni har haft en fin tisdag!

Likes

Comments

Hejsan mina fina! Nu har jag varit frånvarande väldigt länge.. Senast var i augusti då jag hade packat min väska för att spendera tid uppe i Jämtland med min släkt.

Hade en jätte fin tid där uppe, var verkligen vad jag behövde! Just grejen att åka själv, fick mig att inse saker som pågår i mitt liv och det fick mig även att inse saker med mig själv!

När jag var iväg så förstod jag för första gången, hur långt jag har kommit i min DBT behandling och det var helt underbart! Jag kände mig så lätt och fri! För första gången i mitt liv fick jag känslan av att jag kan stå på mina egna ben, jag är inte beroende ut av någon och den friheten, att känna så är så skönt! Det kom verkligen till mig som ett ljus från ingenstans när jag va ute och gick på en promenad uppe i de jämtländska skogarna med mina hundar, det bara infann sig i mig från ingenstans.

Jag blev borta i två veckor och sen när jag kom hem så var mycket kaos i mitt liv. Jag insåg vart vänner stod, relationer avslutades, relationer blev starkare, relationer krossades, kontakter försvann.. sjuka saker hände som jag inte var bered på. Allt var upp och ner, en riktig berg-och-dalbana och jag visste varken ut eller in! Men styrkan jag fann uppe i Jämtland bestod i mig, så trots allt som hände så lyckades jag stå stark och hyfsat stadig.

Och trots allt kaos, så lyckades jag ta hand om mig själv. Jag åt rätt, jag åt bra, jag tränade, tog lång promenader och umgicks mycket med de vänner som jag hade kvar vid min sida. Gjorde saker som jag visste var bra för mig!

Sedan byggde jag upp och lade all min kraft i de relationer jag ville ha, de som jag verkligen värdesätter och jag är glad över mina val nu, idag!

Nu har saker och ting lugnat sig, men nu har ångesten istället börjat komma.. tror det är för att det är inte fören nu som jag verkligen sätter mig ner, tar några djupa andetag och verkligen låter mig gå igenom allt, låter mig känna alla känslor som jag försökt att förtrycka under den här tiden.. jag står fortfarande stark, det känner jag, styrkan jag fann är något extra, en riktig livsglöd. Men även starka människor får stanna upp, ta en paus och låta känslorna skölja över en.

Likes

Comments

Go, natt igen! Mycket natt nu.. Men idag så vaknade jag och tog en promenad med hundarna på en gång. Ringde till farmor men hon svarade inte så då ringde jag till farfar och berättade att jag skulle komma upp till dom imorgon. Han blev så glad, kände lycka i hjärtat och ville berätta för farmor på en gång, måste handla eftersom jag kommer upp. Gjorde mig så lättad och så glad att höra min farfar bli så glad över att jag kommer dit, han lätt så glad och exalterad, sen ville han få egentid med mig och prata. Så det kändes riktigt bra, berättade det för pappa och han blev chockad, så det kändes verkligen bra!

Efteråt gick jag hem till kusinen och åt frukost, sen åkte dom iväg för att grilla med några tyska vänner. Så då passade jag på att tvätta rent mina kläder & sängkläder. Sen så dammsög jag bilen, tvättade invändigt med trasa och sen tvättade den utvändigt.. Så nu är den riktigt ren!! Känns riktigt skönt måste jag säga!

Sen när dom kom tillbaka med sina tyska vänner så grillade vi kyckling med en sallad på sidan. Va riktigt gott! Tog sen en långpromenad, va ute i 1,40 h med hundarna. Hade Johanna(min idiot) med mig i luren under hela vägen, va skönt att prata av sig med henne om allt som försiggår i mitt huvud, tankar och känslor.

När jag kom tillbaka tog jag en dusch och sen ett långt bad med ett glas vin, va länge sedan så va riktigt välbehövligt att bara ta hand om mig själv, inpackning, skrubb, raka benen osv.

Efteråt blev det att ta hand om tvätten, vika den och packa ner i väskan, bädda nytt i sängen och sen en sista tur med hundarna innan jag la mig i sängen.

Imorgon bär det av mot Häggnäset, Gäddede. Har ca 28-29 mil framför imorgon, men det är helt värt det när man väl är framme! Längtar!

Från kvällens promenad, så fint!

Likes

Comments