Go kväll, som jag skrev i inlägget innan, så var det inte en bra dag idag. Men.. den blev värre.

Distraherade mig med att fila och måla naglarna, distraherade mig med Degrassi.. fram tills det att i Degrassi så var det en ung kille som blev tvångsinlagd på psyket, då blev det en stor jävla trigger för mig! Ville bara lägga mig ner och dö för stunden.

Gick in till mina föräldrar, då jag behövde det psykiskt men även för att jag skulle göra mig klar inför sjukgymnast och middag med moster. Duschade och kollade med två kompisar om dom kunde komma till mig senare, då jag inte vill vara själv idag, men ingen kunde.. Sen efter jag hade duschat började jag bli mer och mer skakig, frågade mamma om hon kunde följa med till söder och göra mig sällskap, men hon orkade inte. Då blev jag irriterad, började skaka mer, bad om oxascand så jag kunde lugna mig.. men då var det redan försent, hjärtat slog snabbare och snabbare, började känna mig yr och få tunnelseende.. sen smällde det till som en bomb inom mig och de blev helt svart, nästa stund ligger jag i gästrummet med mamma och pappa sittandes vid sidan om mig, hade fått en panikattack och dom satt där för att lugna mig. Hade varit helt hysterisk, nästan okontaktbar och hyperventilerat.. det jobbiga med dom här stunderna, det är ju de att jag får blackout, kommer inte ihåg något mellan att jag började märka symptomen inne på toaletten, fram till att jag lugnat mig på sängen..

Mamma va super snäll och ringde till moster för att ställa in middagsdejten, sen körde hon mig till sjukgymnasten och gjorde mig sällskap. Så tacksam för mina föräldrar, dom är underbara, jag älskar dom så mycket!

Nu är jag hemma, precis tagit en riktigt kort promenad med hundarna.. vi köpte lite godis, så ska titta på en film och bara mysa ikväll med mamma!

Helt slut och utmattad nu, känns som om att jag skulle tagit en massa lugnande eller sömntabletter, helt avstängd och off..

Likes

Comments

Go dag, just nu ligger jag bara på sängen och kollar lite på Degrassi. Igår gymma jag, va iväg med mamma en stund, promenerade och sen hjälpte mamma mig med att bleka och färga underhåret rosa. Blir ju bara mer och mer sugen på att köra hela håret!

Men idag är en skit dag igen! Vaknade flera gånger under natten, så vid 5 imorse när jag vaknade av att jag grät, så gav jag upp, då orkade jag inte försöka längre. Drömde massor med jobbiga drömmar under natten, men den sista va den jobbigaste, grät så mycket i min dröm så jag vaknade av att jag låg och grät i sängen också. Så vaknade inte på rätt sida, va jätte ledsen och deprimerad.

Men trots att jag sovit skit dåligt och är jätte nere idag, så tvingade jag mig själv till gymmet! Väl framme vid gymmet, så inser jag att jag glömt mitt gymkort hemma, så kommer inte in! Blir så jävla trött på mig själv! Så det var bara att vända hemåt igen, hämta kortet och sen åka tillbaka till gymmet. Startade med romaskinen och sedan över till intervall på bandet i 20 minuter, sedan blev det träning av magen.

Jag trodde att humöret skulle ändras efter gymmet, brukar det.. men idag hjälpte inte ens det! Skulle bara vilja få krypa upp i en famn och känna mig super liten och älskad idag.

#psykiskohälsa

Likes

Comments

Go, kväll mina fina! Som jag skrev i inlägget tidigare så drömde jag en väldigt jobbig dröm. Så tack vare den hamnade jag i världens deppmode! Va skit tjurig på promenaden, det vände aldrig. Sen efter frukosten lade jag mig på sängen, lyssna musik och så brast allt på en och samma gång, va ledsen, förbannad, förvirrad, irriterad och besviken. Allt kom på en gång! Blev en sådan stark känslostorm inom mig, så brast ut i tårar.

Jag ville inte röra mig från sängen efter det.. tänkte skita i hela dagen och bara deppa ihop mer här hemma. Men sen så när det va 30 minuter kvar tills jag behövde åka för att hinna till poledancen, så drog jag mig upp ur sängen och sa till mig själv "nu får du fan skärpa dig Emma!". Åt lunch snabbt, borsta tänderna och tog bilen till tåget.

På tåget deppade jag ihop ännu mer, lyssnade på sorgsen musik, tänkte på allt som hänt de senaste 2 månaderna, tankarna rusade omkring i tusen och känslorna därmed. Ville vid flera tillfällen bara hoppa av tåget, vända och åka hem!

Men jag tvingade mig hela vägen fram, gick in i studion och byte om. Efter att varit i studion i ca 5 minuter så vände det, jag va så otroligt jävla glad över att jag åkte! Det va så kul, blev kär i att vara där! Det va inte jätte enkelt, men kom in i det ganska så fort ändå, man slappnade av mer i alla rörelserna, släppte sina gränser lite och bara levde där för stunden, snurrandes runt stången. Helt underbart!

Så jag är stolt över mig själv att jag gick emot känslan helt, för det gav ett sådant otroligt resultat. Det vände mitt humör för resten av dagen!

Sen skadade det ju självklart inte att träffa på bästa killkompisen på Söder, så vi tog tåget tillsammans hem. Stod och pratade om lite allt möjligt, tog någon cigg tillsammans, så de va också trevligt.

Nu är jag dock helt slut! Utmattad! Så ska nog försöka att sova snart tror jag. Dom säger att man kommer kunna ha träningsvärk på helt nya ställen nu, blir intressant och se! Men om de är ganska lugnt imorgon så kör jag nog en vända på gymmet också.

Godnatt till er, hoppas alla fått en bra start på veckan och får en god natts sömn!

Likes

Comments

Go, dag mina fina! Varit en väldigt lugn helg då jag legat hemma och mått dåligt, men idag är första dagen utan feber, så jag startade dagen med en morgonpromenad med hundarna, himmelen va super fin, snart ska jag äta frukost, as hungrig efter promenaden.

Jag skrev föra veckan om att jag hade testat på poledance och även att jag ska börja, idag kör det igång så jag håller tummarna för att jag ska orka med poledancen! Så otroligt super taggad!

Men trots att jag är taggad och fick en skön morgonpromenad med tjejerna, så önskar jag att jag aldrig hade vaknat nu på morgonen. Det är inget depp över det, men jag drömde en dröm nu på morgonen, vaknade upp ur den och ville bara tillbaka! Jag drömde att jag va gravid, jag väntade en liten flicka. Jag va så lycklig och stolt! Varje spegel och fönster jag gick förbi, så sneglade jag åt sidan för att titta på min vackra mage. Alla va så glada för mig i drömmen, jag kände verkligen "äntligen händer det!" min dröm skulle gå i uppfyllelse! Men så vaknar jag och inser att ännu en gång är det endast en dröm.. det är min största dröm i livet, mitt största mål här i livet.. andra drömmer om karriärer osv. Men jag skiter i vad jag jobbar med, bara jag får ha min familj!

Men med #endometrios och #pcos så känns drömmen så långt bort! Jag hoppas bara på att en dag, så ska jag få sitta där med mitt mirakel i armarna och le, stråla av kärlek för denna lilla varelse.

Likes

Comments

God morgon mina fina! I förrgår va en skit dag, men igår blev en bättre dag. Började dagen med att vakna upp hos min fina Lina. Vi åt frukost, pratade och kollade lite tv. Sedan vid halv 3, åkte jag till psykologen.

Min psykolog har visat mig gång på gång att hon verkligen är bra och bryr sig, men igår va bästa sessionen med henne! Vi pratade om allt som hänt senaste tiden, uppåt och nedgångar, vart jag vill fortsätta nu osv. Sen ska hon hjälpa mig med f-kassan och arbetsförmedlingen, hon vill boka in ett möte så vi alla fyra kan sitta ned och diskutera hur vi ska gå vidare med mig nu. Hon vet vad jag och hon ska jobba med framöver, men först vill hon att resterande av mitt liv är hyfsat stabilt så vi kan jobba vidare "ostört".

Efter vårt möte igår, var jag så tacksam, jag va glad och kände mig nöjd med livet! Det kändes helt underbart, blev typ euforisk, när jag kom tillbaka till Lina va jag helt uppe bland molnen (borderline, humörsvängningar, starka känslor) så jag va jätte glad, kände att jag ville hoppa, dansa, prata, skratta, diskutera om allt möjligt! Pratade i typ 100% så jag tappade nästan bort mig själv lite, allt kändes bara så awesome! Jag hade ett så starkt lyckorus, så började smått skaka, men jag vet att det inte är farligt, så min kropp reagerar.. det är skönt att känna det, för de är som att verkligen va hög på livet! Men samtidigt är de lite jobbigt, då jag vet att de håller i någon timme och sen efteråt så dör jag ut helt istället. Så jag va euforisk i någon timme, sen när vi hade ätit middag och satte oss för att kolla på tv, då började jag dö ut.

Lite senare så hade vi i alla fall en super mysig tjejkväll, gjorde ansiktsmask, målade naglarna och pratade om allt mellan typ himmel och jord.

Nu sitter jag i bilen, om 1h så ska jag gå på min sista gruppterapi, nu har jag gått mitt år. Ska bli skönt att avsluta, då jag ändå missat mycket nu sista tiden pga mitt mående. Men kommer ju samtidigt ändå sakna det lite. Men jag har köpt bullar och kex, så vi har lite avslutningsfika innan jag säger hejdå för mig.

Likes

Comments

God morgon mina fina! Jag är definitivt på bättringsvägen nu. Kan ha dåliga dagar självklart! Men de känns som att jag börjar bli stabilare för varje dag som går. Jag har börjat njuta av musiken igen, dansa omkring här hemma, rita och läsa.

Jag har tagit tag i mig själv, va på gymmet fyra gånger föra veckan, tränat två gånger den här veckan och ska snart upp och röra mig mot gymmet igen! Och igår, så testade jag någonting som jag velat testa i 2-3 år! Men dom har aldrig haft prova på kurs fören nu.: det jag talar om är poledance, alltid varit intresserad i det sexiga, burlesque, smidiga runt stången, graciösa, det starka självförtroendet! Så jag testade på det igår, dom tog emot mig och 15 tjejer till som fick testa på och se hur det kändes.. jag gissade redan innan, på att jag skulle bli såld.. vilket stämde, anmälde mig till en kurs som startar redan på måndag!! Så taggad!

Senaste veckan har jag umgåtts mycket med vänner, firat min fina vän Emeline som blev 25 år (hälften till 50 nu gumman, haha) sen som sagt, gymmet, har kollat hela säsong 3 av skam, tagit promenader med hundarna, umgåtts mycket med mina föräldrar, varit med pappa och köpt ny tv och dator (så nu har jag äntligen det ute i lin stuga!)

Tyvärr att säga, men jag är glad över att jag tog mina överdoser, att jag nådde min botten! För tack vare det, började jag hitta tillbaka till mig själv, ville ännu en gång ta tag i mig själv och göra min kropp något gott! Jag behövde nå botten för att äntligen finna min livsglöd igen!

Likes

Comments

Go, morgon! Nyårsafton blev inte som jag hade riktigt planerat från början.. blev ett väldigt spontant nyår för mig. Åt middag hemma med mina föräldrar och Jonas, sen skicka jag gott nytt år till Fallman och slutade med att vi åkte dit för att ta en cigg bara. Men väl framme så slutade det med att vi hängde med till festen som han var på. Var riktigt trevligt och lyckad kväll där, bara få umgås och vara.

Efteråt åkte jag och Jonas till Micke och kollade fyrverkerierna, så mycket och så otroligt fint, vackert, magiskt! Älskar verkligen fyrverkerier, gjort sen jag va liten, blir som förtrollad av det. Efter att varit där en stund, kollat på fyrverkerierna, tagit några cigg och snackat, så åkte jag och Jonas till jordbro också, tog några cigg med Elias och hans kompisar. Var super trevligt hela kvällen, så helt spontant och oplanerat.. så lyckades jag ha ett av de bästa i mitt liv! Glad att jag inte hade en massa planer där allt kan gå åt helvete då man alltid har så höga förväntningar på nyår, jätte nöjd! + jag va nykter, drack inte en droppe, vilket gjorde så jag kunde köra hela kvällen och de va faktiskt riktigt skönt!

Igår var det en lugn dag bara, kolla tv och slappade med hundarna. Idag blev jag stolt över mig själv, lyckades va på gymmet innan klockan halv 7 imorse! Cyklade milen och sen blev det att träna ben och rumpa efteråt, avverkade 75 minuter på gymmet, känns bra.

Idag är det pälsvård och kloklippning som står på schemat, hundarna behöver det verkligen!

Ha en fin vecka, en bra måndag och en bra start på det nya året!

Likes

Comments

Go, dag! Det här året har varit väldigt turbulent för mig. Mycket har hänt, mycket som ändrats osv..

Startade 2016 med att må riktigt dåligt psykiskt, mycket tankar och känslor som väcktes till liv i mig. Avslutade även min tid på Mando, för min ätstörning. Tyckte väl aldrig att det riktigt hjälpte, har väl fått lite mer vett i huvudet vad angår dagens alla måltider, men det jag behövde hjälp med var väldigt mycket min bild av mig själv.. men den har ändå blivit lite bättre under årets gång, men det är något som jag definitivt kommer att fortsätta jobba med nästa år!

Jag har kommit in lite mer i träningen, tar ett steg i taget och försöker verkligen komma in i det, kan säga att det har gått bättre i år än vad det gjorde 2015 i alla fall.. alltid något ju!

I mars startade jag med att jobba hos Andreas mamma, arbetspraktiserade fram till slutet av augusti för att sedan i september gå in på en halvtids anställning.

Sommaren hände det väldigt mycket, miste vänner och höll på att mista A.. packade bilen med hundarna och drog upp till Jämtland! Umgicks med släkten, besökte olika platser med upplevelser, fick gå igenom den underbara och fina naturen.. bara ta en paus från allt! Samla energi och bara tänkte, försökte nå fram till mina känslor.

Hösten var väldigt lugn ändå, men började gå ner mig mer och mer i psyket i oktober.. för att sedan i början av november spårade jag ur helt! Mådde sämre och sämre, började igen med mitt självskadande beteende (första gången på 2 år).. jag började ta antidepressiva och bytte ut mina atarax mot lergigan, typ samma sak. Men sen den 30/11, då tappade jag förståndet helt som jag skrev i mitt senaste blogginlägg, det var då jag tog min första överdos. Mina vänner visade verkligen vad dom va för vänner, så evigt tacksam för det! Mina föräldrar började oroa sig så mycket så dom fick ta hand om mina tabletter, jag fick flytta in i gästrummet och leva där tills vidare. Gick ner mig djupare och djupare efter den kvällen.. visste inte vad jag skulle ta mig till, för jag visste ingenting!

Sedan den 19/12, inte ens 3 veckor senare så tar jag en till överdos, som jag också berättade om i det senaste inlägget. Efter två nätter på sjukan så kommer jag och mina föräldrar överens om att vi måste komma bort! Vi måste få vila oss, få ett miljöombyte, bara att få vara någonstans.. så vi valde att åka upp till Jämtland för att fira jul med min släkt. De va verkligen trevligt, det behövdes verkligen! Samlade energi, fick upp motivationen och det kändes som för första gången på flera veckor, så mådde jag bra, jag va lugn, jag njöt av min omgivning och det kändes bara så underbart!

Så ja, det har inte varit ett roligt år, finns såååå mycket mer att berätta, men det har med andra att göra och jag vill inte va den som öppnar upp mig om saker där det inte endast handlar om mig.. men mycket har hänt, mycket har känts som skit verkligen, ville bara få ett slut på det!

Men nu så ska jag snart slänga mig in i ett nytt år. Kommer ta med mig mycket från 2016, jag har lärt mig mycket om mig själv, hur jag tänker, hur jag beter mig.. börjat se vissa mönster i mitt liv som jag skulle vilja bryta, jag har lärt mig vilka jag vill ha i mitt liv och inte, insett vad det är jag vill ha ut av mitt liv.. 2016, det var året jag slogs ner och nu de sista dagarna, har jag börjat kravla mig framåt igen och 2017, då ska jag fan gå fram, rak i ryggen och hålla huvudet högt!

Jag är evigt tacksam till mina fina människor som funnits där för mig, ni är underbara och ni är verkligen min styrka! Så till mina föräldrar, min släkt och sen mina vänner, Ida, Elias, Lina, Alexandra, Micke och Julia, jag önskar er all lycka i livet och jag sänder all min kärlek till er!

Och till er som lämnat min sida det här året, ni som gav upp på mig, ignorerade mig och inte dyker upp, låter mig stå där bara.. ett stort fuck you till er! Om ni sviker mig när jag är så djupt ner, bara lämnar mig, då förtjänar inte ni mig, ni förtjänar inte att få ha mig som vän.. för är det något jag börjat inse nu i slutet av 2016, så är det värdet av mig själv och jag förtjänar något bra och de är tack vare min fina släkt och mina vänner, som jag börjat inse mitt värde. De är dom som höjt mig!

Så ja, ett turbulent år 2016 och 2015 va inte mycket bättre det heller.. så jag hoppas verkligen att jag kan få gå in i 2017 och att det ska gå bra, kräver inte värsta grejen, vill bara att de ska bli bättre. Få umgås med folk som älskar mig och som jag älskar, att få va frisk, skratta och vara glad, att alla som jag har nu i mitt liv förblir där.. de är vad jag vill få av 2017! Att känna någon lycka!

Likes

Comments

God morgon! Den här låten har jag lyssnat mycket på när jag mår dåligt. Jag önskar att det fanns ett "Neverland" så man kunde fly och inte komma tillbaka.. i många år har jag önskat att han hade kunnat finnas på riktigt, så man kunde få leva som ung resten av livet och bara njuta av allt som det har att erbjuda i en drömvärld..

När man har psykisk ohälsa så är det väldigt lätt att vilja fly, att vilja fastna i drömmar och drömvärldar som egentligen inte existerar, så klart.. när jag va jätte liten älskade jag att leka med mina leksaker, då kunde jag fly undan verkligheten ett tag, när jag blev lite äldre så var det the Sims som gällde, så kunde jag skapa den värld som jag ville ha! När jag blev ännu äldre så fastnade jag i böckernas värld, att skriva och tv serier, kunde få drömma mig bort en stund och koppla bort allting som fanns runt mig och i mig..

Nej men det hade varit skönt, önskar att jag en dag ska finna mitt "Neverland", någonstans där jag äntligen kan finna ro och verkligen hitta mig själv!

Senaste tiden har varit skit och jag har fått verkligen erfara hur dåligt jag faktiskt mår.. jag vet att jag inte är den enda, så några lär säkert känna igen sig och om så är fallet.. ni är starka, ni är underbara och ni gör verkligen något gott för er själva och er omgivning genom att stanna kvar!

Jag har som jag berättat tidigare haft ett självskadande beteende, där jag rispat mig själv och satt massa vassa saker i huden, druckit alldeles för stora mängder alkohol.. men det är nu, 23 år gammal som jag verkligen spårat! Imorgon är det 4 veckor sedan jag tog min första överdos. Aldrig hänt tidigare och trodde faktiskt inte helt ärligt talat att jag va kapabel till något sådant.. ambulansen fick komma och hämta mig, mina föräldrar var helt förtvivlade och visste inte vad dom skulle ta sig till! Jag hade tre vänner den kvällen som verkligen fanns där, min mamma höll kontakt med dom under kvällens gång, stort tack till mina fina vänner Lina, Alexandra och Elias, ni är underbara! All kärlek till er!

Det som blev "fel" med den här vändan va det att jag tog lugnande och sömntabletter, så jag somnade i ambulansen, tappade medvetandet och sen sov jag fram till morgonen efter.. det enda jag lärde mig av det, var att jag fick veta vad jag va kapabel till och att jag sårade verkligen min omgivning..

Efter det va jag helt sänkt, trött på livet, orkade ingenting! Ville ingenting! Kunde inte se en morgondag, för jag va så djupt ner i min depression, så trodde varje dag att de va min sista.. mina föräldrar började portionera ut mina tabletter till mig och jag fick flytta in i gästrummet, då mina föräldrar vill ha mer koll. Känns trist att va så gammal och så beroende av dom, men så evigt tacksam för att jag har mina föräldrar!

Sen så levde jag helt i limbo och avstängd i nästan 3 veckor.. hände mycket under den tiden som har ändrat mig som person för alltid. Jag trodde aldrig att jag skulle göra om det, men föra måndagen tappade jag fattningen helt igen, snodde antidepressiva av en nära vän till mig, åkte hem och sen tog jag dom. Fick ännu en gång åka in med ambulansen, men den här gången va det annorlunda.. det låter sjukt! Men jag tror jag behövde det. Jag sov inte, va vid medvetande ca 60-70% av tiden.. jag hörde konstiga ljud, obehagliga ljud, fick upp konstiga varelser i mitt huvud, såg en massa ljusstrimmor i rött och vitt som drogs framför ögonen, blinkande sken, tappade kontrollen helt över talförmågan och kroppen, kändes som att jag rörde mig men låg helt stilla, kändes som att jag svävade 1 meter ovanför britsen! Sedan började jag krampa, fick ett kraftigt krampanfall, låg och skakade och kunde inte kontroller någonting! Nästa stund är det svart, vakna sedan upp i ett rum där dom körde in en slang i näsan och ner i halsen, sög upp resterna osv..

Dagen efter, tisdagen var jag helt utmattad! Var inte alls som gången innan, kände mig helt förstörd och förtvivlad, men samtidigt fann jag en ny livsglöd i mig, jag vill ju inte dö! Jag vill leva! Jag vill skapa mig min framtid som jag vill ha, vill älska och bli älskad, omge mig av nära och kära!

Trodde jag skulle få åka hem redan på tisdagen, men då krampanfallen kunde komma tillbaka under 24h så fick jag bli kvar till onsdag. Onsdagen kom och pappa va med mig på psyket, diskuterade om jag skulle läggas in eller inte.. men efter mycket om och men så fick jag åka hem ändå, vilket jag är så tacksam för! Lina följde med och sov med mig och hundarna, kändes jätte bra! Men vi (jag&mina föräldrar) har kommit överens om att, händer det en gång till.. då är det inläggning som gäller för mig! Men jag vill inte läggas in, jag vill leva, jag vill skapa mig ett liv som jag trivs med, jag vill ha så mycket mer av livet, jag känner att det är verkligen inte över för mig än!

Tack till alla mina underbara vänner (Ida, Alexandra, Elias, Julia, Micke, Lina) och min finaste familj (mamma, pappa och släkten) som finns där för mig, utan er skulle inte jag finnas! Älskar er verkligen!

Nu tänker jag ta en dag i taget, jobba med mig själv, göra saker som jag mår bra av! Läsa, rita, promenera, va med vänner, träna och bara vara! Jag ska jobba med min psykolog, ska lära mig att bli vän med mig själv, påbörja vägen mot att älska mig själv. Jag ska ta mig upp igen, jag är en stark person, det vet jag, behöver bara finna styrkan och ta tag i allt igen! Men som sagt, mina vänner och familj är en stor styrka i mitt liv!

Likes

Comments

Go, dag! Den här låten har jag lyssnat på i några år, varje gång jag mår dåligt eller känner att jag börjar tappa greppet, då lyssnar jag på den här. För jag är bara en människa, jag gör misstag och jag mår dåligt.

Jag satt här omdagen och pratade med min mamma om det här med medicineringen osv, som hon säger, jag har kämpat. Jag vet att andra mår dåligt också, jag är inte den enda med psykisk ohälsa, men, jag kan bara säga vad jag känner och vad jag tycker, jag kan inte stå för någon annan. Men när vi pratade, så tänkte jag tillbaka i tiden.. jag har mått psykiskt dåligt sedan jag va liten. Jag skrev mitt första brev om att vilja bara försvinna, försvinna in i mörkret för jag såg inget ljus på andra sidan tunneln, en månad efter att jag hade fyllt 10.. en liten snorunge som inte vet någonting om livet, har inte ens kommit in i tonåren och hon ville redan försvinna då, jag skrev att jag önskade att det var över.. en 10 åring! Skulle en 10 åring skriva sånt och vissa mig, så skulle jag bli helt förskräckt, du är för liten för att ens vilja känna så, du ska inte veta vad det handlar om!

Men ja, jag va 10 år, idag är jag 23, så psykisk ohälsa har funnits i mitt liv i 13 år nu.. dom som säger att jag är dum som tar tabletter nu för att må bättre, fuck you, jag har kämpat som sagt i 13 år med mina inre demoner, ett ständigt krig i mig dagligen.. när jag va yngre försökte jag dämpa det med att självskadda, började när jag va 12 år med det och det pågick i flera år. Något år senare 13-14, hittade jag alkoholen och den blev min bästa vän, men efter att ha sårat för många i min omgivning och tagit dumma beslut så sökte jag hjälp när jag va 16. Jag har haft ständig kontakt med psykologer och terapeuter i flera års tid. Men trots allt som varit, trots allting jag gjort och alla demoner, så sitter jag fortfarande här idag och för det, så är jag faktiskt stolt över mig själv. Jag hade kunnat avsluta det för länge sen, men jag har velat stanna kvar och kämpa, kämpa för mig, för min omgivning och för min framtid.

Ja det har inte varit en rak väg, verkligen inte! Men jag är i alla fall på rätt väg, de är det som räknas. Sen finner jag mycket styrka i mina närmaste vänner och mina fina föräldrar, hundarna, vet inte vad jag skulle göra utan dom, det är för dom jag fortfarande är här, tack vare dom tar jag mig upp varje dag.

Jag vill bara påminna om att jag skriver inte för uppmärksamhet, som jag skrev tidigare, andra mår dåligt också och jag vet att jag uppskattar när andra är ärliga med hur dom mår, för då känner man sig inte ensam. Så de är det jag vill förmedla, att ni är inte själva!

Nu ska jag in och backa lussebullar med min mamma och göra pepparkakshus. Ha en fin onsdag!

Likes

Comments