Känslor, Livet, psykisk ohälsa, Tankar, Vardag, Borderline

Godmorgon mina finaste! Hoppas ni fått en god natts sömn. Jag har sovit men är ändå helt slut och utmattad.

Magen slog nämligen till igen, men denna gången kunde det slutat riktigt illa!

I torsdags kväll så va jag på väg hem ifrån mina föräldrar, körde på Lännavägen och sen vet jag inte vad som hände riktigt.. svimma och spydde eller spydde, svimma, spydde.. men jag körde av vägen. En väktare hittade mig och tillkallade polis, ambulans och brandkår. Fick åka in med ambulans till Huddinge, säger bara en sak, bemötandet på Huddinge va nog det mest opersonliga, otrevligaste och nonchalantaste jag varit med om.

Jag kommer in som en bilolycka, jag har svinont i magen, alldeles för låg temperatur och kände mig avdomnad i hela kroppen.. men jag fick då ändå ingen hjälp, frågade om smärtstillande och det tog 3h.. efter att väntat på läkaren i 3h så va det bara ur med infarten och sen sätta sig själv i väntrummet på akuten,.. lyssnade inte någonting om vad jag hade att säga, försökte även skylla bort min smärta på endometrios, pcos och det här va även en sån här läkare som bara var tvungen att dra upp det faktum av att jag har psykisk ohälsa.. att jag har inflammation i tunn&tjocktarm, får så ont så jag svimmar, spyr och kör av vägen.. ja men det är väl självklart att det hänger ihop med att jag har borderline! Så jävla trött på vården.

När jag åkte in för exakt 3 veckor sedan till SöS, så mycket mer tillmötesgående personal, så trevliga och vissa guld värda! Här va polisen, ambulansen och brandkåren jätte trevliga, snälla och fina. Men sen väl på plats, på sjukhuset, där gick det bara utför!

Jag va hemma runt halv 4 tiden igår morse, blev väckt vid halv 1 av Jonas, vi åkte och kollade olycksplatsen och sen kollade film.

Jag är fortfarande väldigt trött, orkar inte hänga med så värst mycket just nu. Som nu, jag har skrivit det här och är nu skit trött! Så tänker försöka sova igen, godnatt/godmorgon. Ha det fint!
❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Känslor, skönhet

Hej mina fina! Hoppas ni har det bra där ute i höstvädret. Själv njuter jag av att hösten är här, regn, rusk och tända ljus framför en bra serie, sitter aldrig fel. Men sen finns även dessa dagar när det är klarblå himmel, solen skiner, löven på träden börjar få en massa vackra färger och det är dags att ta på sig en stickad tröja med en tunnare höstjacka. Ja, jag tycker verkligen om hösten! Och med hösten nalkandes vid dörren, så fick även mitt hår en ny färg, så för första gången på 14 år.. så är mitt hår rött igen!

Men hur som helst, vad hände efter SöS? Jag va där fram till måndagen, så det blev 4 dagar för mig på sjukhuset. Fick åka hem då dom inte visste vad jag hade för något fel, förutom att det är inflammation i tjock och tunntarmen. Men nu ska jag utredas vidare, SöS skickade remiss till vc, så ska vi utgå därifrån med tester osv. Jag hoppas verkligen att dom hittar något som är fel, hittar en förklaring till all smärta, illamående och yrsel. För jag ser hellre svart på vitt vad som är fel, än att bara gå runt och må dåligt. Så jag längtar till läkartiden, ska va där den 27 september.

Förutom det så fick jag en tidigare födelsedagspresent, så igår var jag på "gedinstudio" och fixade mina ögonbryn. Jätte trevlig personal, gick till en kvinna som heter Olga, hon tog sig verkligen tid och rättade till de minsta smådetaljerna som jag inte va nöjd med. Hade det varit jag för något år sedan, då hade jag sagt ja till vad som helst! Men nu när jag känner att jag har en högre röst och att jag är en större människa, så vågar jag säga vad jag tycker och tänker. Jag bad henne om ursäkt för att jag va så jobbig, men hon sa att jag är inte det och de är jag som ska bli nöjd.

När hon hade ritat klart ögonbrynen, så satte hon igång. Startade med en bedövande salva i 10 min, sen rispade in, mer salva 5min, rispa, mer salva5min, rispa och avsluta med en salva som ska va i 24h. Jag kan säga så här, jag har haft 11 piercingar sammanlagt, 7 tatueringar, suttit långsittning med ryggen, men det här tog priset! Säger bara det fyfan, vad det kändes, därav extra salvan, den hjälpte men jag hörde hur hon rispade i huden, det knastrade..
🙄 men dom säger det, ska man va fin får man lida pin. Och jag är jätte nöjd, hon va riktigt trevlig, snäll och professionell, lyssnade verkligen på vad jag sa och pausa när det blev för mycket för mig. Ska på återbesök den 16/10, för påfyllning och kolla formen.

Fick precis även ett samtal som var efterlängtat som fan och det gjorde min dag och helg. Men mer om det senare. Ha en fin fredag!
❤️

Måste ju bjuda på sig själv ibland 💋

Likes

Comments

Vardag, Tankar, Livet, Känslor, psykisk ohälsa, PCOS

Hejsan mina vänner! Senaste tiden har det varit väldigt mycket för mig. Och ja det brukar väl låta så, men för mig har den senaste perioden varit något som tagit otroligt mycket på min psykiska hälsa.

Det har kommit fram saker som jag inte vet vad jag ska tycka eller tänka om. Något som fastnat riktigt ordentligt i mitt huvud.

Jag har varit mitt uppe i en flytt, bor nu med min fina Lina. Så jag har varit där och målat, städat, rivit tapet osv. Men från och med den 27 augusti, så bor vi med varandra, det känns verkligen super bra!

Så otroligt tacksam för att jag fått den möjligheten, då jag verkligen behövde komma bort, diskuterat mycket med min psykolog och hon visste att det här va nog det bästa som kunde hända mig nu, för det kändes som en kris.

Men det fick vara bra i nästan 4 dagar, för i torsdags började jag att spy och gjorde det ett bra tag. Svettades så att det bara rann om mig, tror nog aldrig jag svettats så mycket, hade jeans med hål i och svettades om mina knän.. hade så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Mamma ringde ambulansen och en stund senare va dom på plats! Gjorde lite tester och gav mig morfin via en infart.! I ambulansen fick jag ännu ondare, så ville krypa ur mitt egna skin. Väl på sjukhuset så fick jag lite syrgas, mer morfin, kollade EKG osv. Kollade ultraljud flera gånger om, röntgades och fick även göra en gynundersökning, så dom kunde utesluta den gynekologiska delen.

Via röntgen kom det fram till att de är inflammation i tarmarna. Så jag lades in. Under helgen har det pratats om annat också, men tänker inte lyssna fören idag, när den ordinarie läkaren är på plats igen! Så nu ligger jag och väntar, jag önskar att dom kan hitta något eftersom de är fel och varit länge, så för att va snällast mot mig själv så vill jag att det ska va något, jag vill
veta! För då vet jag vad för vägar jag ska gå för att göra det bättre! Men jag är super trött igen, sköterskan väckte mig strax efter halv 6. Så tänkte kanske försöka sova och vila lite.

Ha det fint!!
❤️

Likes

Comments

Känslor, Livet, Tankar, Vardag

Go,dag mina fina!

De senaste dagarna har jag varit i ett bra sällskap, där jag alltid känner mig trygg och hemma. Men igår blev det att åka hemåt, kändes skit trist.. men ska kanske iväg senare eller imorgon, så det blir skönt!

Det händer grejer i livet just nu, men det kommer jag att ta med er en annan gång, när allt är gjort och jag kan visa er.

Jag hade en väldigt bra konversation med en person som står mig nära i livet. Vi diskuterade mina överdoser och vi diskuterade mest om den sista. Jag berättade allt om den kvällen, vad jag tog, vart jag fick det, vad jag hade för symptom osv. Vi har inte pratat om detta tidigare, då det ändå är ett känsligt ämne. Men jag fick en respons och ord som var helt sorgliga och otroligt befriande (men den konversationen kommer jag behålla mellan endast oss två) men jag blev helt tårögd och fick en riktigt fin kram. Jag behövde det där och jag tackar dig otroligt mycket, du är helt underbar!

Så efteråt, trots mycket känslor som brusat upp de senaste två dagarna (igår,idag) där jag varit i endast negativa känslor, så har jag ändå varit i positiva tankar tack vare den här människan. Det är svårt att förklara, för det känns ändå rätt så splittrat i mig, men jag vet i alla fall och det är väl det som räknas?

Men jag har begravt mig i en bok (Heaven and hell), så det har underlättat. Jag fick låna den och har läst ut hela, va väldigt intressant och är glad att jag fick låna den. Men lånade den igår och idag är den slut, när jag sätter igång så blir det av, då fastnar jag. Men som vanligt med böcker (och serier) så ställer man sig frågan, vad gör jag nu då? Men som tur är har jag några böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa, så ska bara bestämma mig nu.

Juste, hörni, jag kom på att jag tatuerade mig i fredags, supernöjd med den! Och har fått väldigt mycket komplimanger för den, vilket gör känslan ännu starkare. Jag gjorde en tatuering på ryggen med yin&yang, några riktigt få blommor.. den gjordes när jag va 15, tyckte det va as häftigt då eftersom, hallå, jag va 15! Men med tiden har jag tyckt att den blir tråkigare och sämre för varje dag, så nu är det äntligen fixat!

Men nu ska jag röra mig in och äta middag, min fina mamma blir hela 62 år ung idag! Så vi gjorde lite i fel ordning, åt bakelse innan och nu blir det middag.

Ha det fint mina vänner!

Luna fick bada lite, dock har jag upptäckt att hon är ingen badhund, doppa tassarna och gå lite längre ut, men inte något simmande för hennes del..

Likes

Comments

Känslor, Livet, psykisk ohälsa, Tankar, Borderline, Musik

'Cause you brought the flames and you put me through hell
I had to learn how to fight for myself
And we both know all the truth I could tell
I'll just say this is I wish you farewell

Helt kär i den här låten, läst meningen bakom låten och alla kan tolka den på olika sätt, men jag tänker på monstret i mitt huvud, det som skulle ligga under sängen när man var liten, fanns aldrig under sängen, men funnits där i mitt huvud i alldeles för många år, jag ville sväva iväg på lätta moln, som i en dröm när jag var 7 år, för jag ville inte vara kvar i verkligheten. Mitt monster har tagit så många dåliga beslut, så jag håller inte räkningen längre. Men jag vill lyckas bryta mig ifrån det en dag. Det som fått mig så frånvarande i flera år, det som stoppat mig från att göra det jag vill, det som fått mig att gå igenom ett helvete och leka vid dödens gräns.
En dag ska jag säga farväl till dig, vill inte ha dig i mitt liv

Likes

Comments

Egen tid, Livet, Vardag, Ätstörning

Go kväll mina fina, jag hoppas ni alla har en riktigt trevlig fredagskväll. Själv ligger jag i sängen, ska läsa lite och sen sova, tänkte köra gymmet rätt tidigt imorgon, men lite sovmorgon från idag, för då va jag där 5..

Har kollat klart sense8 nu som min läkare på psykiatrin föreslog. Så jävla bra serie, verkligen att rekommendera! Lämnades med värsta cliffhangern, så vill ju bara att en säsong 3 ska komma ut nu. Jätte glad att han föreslog den till mig, dock lite skumt med tanke på vissa saker som händer i serien, skulle kunna va trigger, nu är de inte det! Men för andra kanske det kan vara det.

Den här helgen kommer bli rätt så seg, polare är bortresta, är med sina partners eller jobbar.. så, ja, inte de roligaste. Men ska ändå fixa med stugan och bilen, så kommer ändå vara sysselsatt.

Men nu ska jag läsa vidare på min bok, helt fast! Men ni får ha en super trevlig fredag!

Likes

Comments

Känslor, Livet, psykisk ohälsa, Tankar, Vardag, Ätstörning

God morgon mina fina, hoppas ni har sovit bra!

Just nu ligger jag i sängen och myser med Enya, men jag håller inte bara på med att slappa, tränar och sen söker så mycket jobb som det går.

Men hur som helst, jag köpte en iBook för några veckor sedan, men började läsa den i måndags. Den handlar om folk som redan är överviktiga eller personer som håller på att bli det, hur en hetsätare styr sina känslor. Den är riktigt bra och intressant. Få läsa om hur allting styrs av en del av hjärnan, som ser ett mönster av det du ätit eller gjort, då dessa "kickar" ger högre dopamin, oavsett om de är bra eller inte så reagerar hjärnan på dopaminet och vill därför fortsätta att "belöna" dig vid samma tillfällen, man äter oftast inte för att man är hungrig, det är hjärnan som vill ge dig "lycka".

Det var väl lite kortfattat, svårt att förklara, men i mitt huvud så faller alla bitarna på plats. Att äta är ett beroende, det är hjärnan som spelar oss ett "spratt" för den vill ge dig lyckan som du fick senast när du åt en glass t.ex. Det är hjärnans belöningssystem och det är något som vi alla för med oss sedan första dagen i vårt liv, vi kämpar och anstränger oss för att bli belönade.

I varje kapitel avslutas det med frågor och saker att fundera över, antingen skriver du ner dom eller så tänker du bara ut svaren i huvudet, det gör du som du vill.

Men en grej som jag fastnade för, det lydde så här;
”• När vi tittar på våra kroppar har vi vårt gamla invanda kikarsikte inställt. Brösten – för stora. Midjan – försvunnen. Ögonlocken – lite hängiga. Magen – vart tog du platta fina mage vägen? Överarmarna – lite plufsiga. Usch och fy. Håret – hopplöst. Men du, ställ dig framför en spegel och titta på din kropp med ett nytt kikarsikte. Titta på den med värme och ömhet. Fokusera på det vackra hos dig, vare sig det handlar om dina bröst, midja, ben, hår eller något annat.
• Skriv ner minst tre saker som du är nöjd med i ditt utseende

Och sen fastnade jag vid det här, skriv ner minst 3 saker du är nöjd med i ditt utseende.. fick samma känsla som när dom frågar på en arbetsintervju "Vem är Emma?" Jag vet inte, man sitter där helt stum och vill hitta ett bra svar, men man inser att man vet typ ingenting om sig själv och då ska man sitta och förklara för en främling vem jag är och vad jag gör bra.. Största mängden av folket blir nollställda när de får den frågan, för det känns som att hela systemet stängs av och ska återställas för att kunna komma fram till ett svar..

Men ja, nu spårar jag iväg lite till något annat, så tillbaka till dessa små, enkla saker som jag ska gilla med mig själv. Jag har alltid tyckt om mina mörkgröna ögon och sen då, står där framför spegeln och verkligen försöker hitta något mer! Möjligtvis brösten, men hade ändå gärna haft dom större.. så där står jag, helt nollställd, försöker komma på något, men det enda jag ser är ögonen. Men sen med tanke på att jag gått på ätstörningsklinik tidigare så kan ju även det va en bidragande faktor till varför jag inte kan se något positivt med min kropp, jag fick hjälp med det fysiska, att äta.. men den psykiska delen som knäcker dig dagligen, den där stora mobbaren som sitter i huvudet och snackar skit om dig dag ut och dag in, den hjälpte dom inte mig med ett skit! Men som tur är så försöker min psykolog jobba med det som Mando inte klarade.. att börja validera mig själv och se det finna. Så ja, jag måste börja se mig själv med ett nytt kikarsikte och uppskatta, älska mig och ge mig själv peppande komplimanger!

Jag har kommit till kapitel 5, så jag har en bit kvar, men än så länge, så är den väldigt bra och intressant!

Ha en fin onsdag mina vänner!

Likes

Comments

Livet, psykisk ohälsa, Känslor, Tankar, Vardag, Fransar

Hej mina finaste! Började med det här inlägget för någon vecka sedan, men sen blev jag avbruten och sen glömde jag bort helt enkelt..

Men hur som helst, jag testade på att leva i tystnad utan teknik, fuskade endast när jag behövde få något sagt till mina föräldrar, skrev på lappar då, så jag pratade i alla fall inte, kan ju göra upp sina egna "regler".

Men sen har jag bara varit med vänner, provjobbat och varit på intervjuer, men inget jag fastnar för, de va ett jobb som jag gillade, men när jag fick veta lönen så tackade jag nej.

Har även tatuerat mig, 3 små nykomlingar så sitter i min hud nu. Sen taggar jag ordentligt till den 14!! För då kör jag långsittning.

Har även tvättat, slipat, målat på min stuga, ser fräschar och fräschar ut för varje dag.

Men nu ska jag fortsätta sola, ligger här och läser lite.
Men ha en riktigt fin måndag💐

Just nu ligger jag och solar, njuter av

Bpd står för min borderline.

I.L.E.A står för Ida.Lina.Elias.Alexandra.
Dom var de vänner som verkligen gjorde allt för mig i vintras, dom var vid min sida när jag verkligen låg på botten i mitt liv och bara ville försvinna. Det va dom som stöttade mig och mina föräldrar genom allt som hände, de där, det är äkta vänner! Jag uppskattar det så mycket så självklart ska dom få va där!

Den sista, hjärtslagen med ett hjärta och semicolon.
Alla kanske inte vet men det finns ett projekt, the semicolon project. Projektet är för att uppmärksamma, stötta de som har psykisk ohälsa eller själv personen som mår dåligt. Jag uppmärksammar alla som mår dåligt, stöttar dom och säger det, ni är inte dom enda, de finns så många som ni kan prata med som är i liknande situationer, jag visar min bpd, för att ja, jag tycker inte om den, men den har gjort mig till mig, det känns ändå bra, kommer alltid va en del av mig. Det är något som författaren använder i böcker, för att historien är inte över. Så jag valde då den här, hjärtslagen står för att mitt hjärta fortsätter att slå, det var inte mitt avslut på livet. Mitt hjärta slår för mitt liv och det är inte över, min berättelse är inte över.

Likes

Comments

Tankar, Vardag, Livet, Känslor, Kärlek

Go, kväll mina fina! Ikväll har jag faktiskt något som jag ska klaga på, dissa totalt.

Det är den här skiten med alla bilder om hur en pojkvän ska vara.. Ja självklart ska han va bra, men det som står i texterna, det är rätt så uppenbara saker för mig, det ska falla sig in mänskligt att göra dessa saker om man älskar någon. Sen vissa av dessa listor är rätt så överdrivna, känns som att det säkert är någon 14 årig liten tjej som sitter och skriver såna där listor.

Men det som jag stör mig mest på, ut av allt i den här grejen som många håller på med.. Det är de faktum att det skrivs alltid om hur en pojkvän ska vara, vad dom ska säga, vad dom ska göra, hur dom ska uppvakta sin flickvän.. jag förstår inte varför, vadå anses killar vara så misslyckade i dagens samhälle så de måste läsa listor om hur de ska bete sig? Seriöst, jag förstår inte.

Och till nästa grej, om det finns så många listor om hur en pojkvän ska vara mot sin flickvän, hur de ska bete sig, hur de ska prata och föra sig med sin flickvän.. då undrar jag bara över en grej.. Är tjejer perfekta eller vadå? Varför görs inte såna här listor om tjejer också? Kan ju va för att killarna har ett bättre och roligare liv än att behöva sitta inne och skriva några jävla listor.. Men om man söker på "boyfriend list" kommer mycket upp, medan man söker "girlfriend list" ja då dyker ändå pojkväns kraven upp..

Jag vill inte ta någons parti då jag själv är en ung kvinna, men jag känner väl ändå att vi lever i 2017.. alla pratar om jämställdhet, hur det är så viktigt att alla ska bli behandlade samma.

Men va fan, som sagt, vi lever i 2017, tjejer kan också uppvakta, planera dejter, överraska med presenter, finnas där för sin partner, kunna be om ursäkt och va den första som hör av sig. Allt ligger inte bara hos killen, vilket dessa listor verkar antyda på.. Kanske är en töntig grej att ens reagera på, men jag gör det, för jag är den där flickvännen som älskar att uppvakta min kille, gillar att överraska med små saker, göra planer, köpa blommor, finnas där för min partner genom eld och vatten osv..

Sen dom här punkterna om att en kille ska lita på dig, älska dig, respektera dig, vilja ha dig och uppskatta dig.. Ja, en sak där, det är inga "goals", det är så man känner och behandlar varandra i ett förhållande.. att folk blivit så korkade så det är "goals" förstår jag inte, det är "goals" att bete sig som en människa ska göra.. Ett förhållande handlar om respekt, kärlek, tillit, uppskattning, finns inte det så är det fel. Dagens ungdomar (ja nu låter jag gammal) men dom har missuppfattat hela grejen känns det som, mina så kallade "goals" är att hitta en partner som jag älskar, som jag vill bygga en framtid med, någon jag kan se mig själv stå i kyrkan med och säga ja inför släkt och vänner, någon jag vill se som pappa till mina barn, det är vad riktiga mål i livet är, det är i alla fall vad jag anser.

Likes

Comments

Känslor, Livet, Tankar, Vardag, psykisk ohälsa

Godmorgon mina fina! Igår va en riktig jävla skit dag!

Skulle testa att jobba på ett nytt jobb, så jag provjobbade igår, säger så här, aldrig igen!

Jag började dagen 05.30 på vendelsö där en kvinna plockade upp mig. Vi jobbade från 05.30 fram till 17.45.. och hon äter inte lunch, så hur slutade det? Jo jag fick äta en liten skitgrej på hela dagen, som inte va mättade eller bra för fem öre! Sen när vi sa hejdå, frågade hon om jag skulle med på onsdag också, men jag sa att jag vill känna efter och tänka, vilket betyder att jag kommer aldrig tillbaka. Förutom att jag kände hur ont jag fick i hela kroppen, vilket jag inte fick när jag jobbade på Bauhaus.. så kunde jag se framför mig att om jag kör på det här, så ser jag mig själv vara tillbaka på sjukhuset inom kort, skulle ge det en månad, max två.. Så nej, jag kör vidare, söker och hoppas på det bästa. Jag är inte orolig, jag vet att jag kommer hitta det jag behöver.

Likes

Comments