View tracker

Time goes by quick when you're having fun. Juni och min tid som Londonbo börjar lida mot sitt slut. Men än är det ej över (might be när jag faktiskt skrivit klart)! Så jag tänkte ta mig lite tid och skriva om vad jag har haft för mig sen vi hördes av sist.

Den senaste tiden har jag för det mesta spenderat med mina vänner, nya och gamla. Strax efter att jag kom tillbaka från Sverige så var det flera dagar/eftermiddagar som jag tillbringade tillsammans med mina härliga vänner från jobbet. Tyvärr så fick vi klara oss utan Carlotta då hon hade tentor osv. Men Martin, Tom, Shaun och jag begav oss ut på några små utflykter. Oftast till diverse pubar runt Westminster och Thames då det var väldigt behagligt och trevligt väder de flesta dagarna. Så för det mesta så fann vi oss sittandes utomhus i solen men någon svalkande drink i handen. En dag gick vi till Udderbelly, en festival som är i London under sommaren då det är varmt och solen kikar fram. Jag måste säga att det var en väldigt mysig plats men många trevliga uteplatser. Tyvärr så var det även Toms sista dag på The Porcupine under denna period. Det var lite känslosamt bland alla, mig inkluderat.

Jag fick även besök av Johanna en helg i slutet av april som bestod av mat, mat, mat och lite mer mat. Första kvällen så befann vi oss på den italienska restaurangen runt hörnet. Jag kan inte påstå att verken jag eller Johanna var speciellt imponerade av huvudrätterna tyvärr, men efterrätten tror jag att vi båda föll pladask för! Efter att vi fyllt våra magar med mat och dryck så begav vi oss ut för en utekväll. Dock blev det inte riktigt som planerat då Ellinor och hennes vänner som också var på besök aldrig lämnade vårt rum. Men vad gör det när alla verkade ha en lyckad och trevlig kväll. För min och Johannas del så hamnade vi först på mitt jobb där vi tog ett glas med mina kollegor. När de sedan gick hem så fortsatte vi vår kväll, nu i form av en liten jakt efter en toalett. Vilket gick utmärkt och vi hamnade inne på en gay bar där stämningen var så glädjefylld och fri att man inte kunde annat än att ha roligt där! Tyvärr så stängde baren strax därefter så vi fick ge oss vidare, denna gång till casinot på andra sidan gatan från mitt jobb. Där det bjöds på trevligt sällskap, roliga konversationer samt goda drinkar! Nästa morgon var det dags för ännu mer mat! Johanna och jag gav oss iväg för att hitta något trevligt frukostställe som serverade pannkakor, och vilken jackpott vi fick! På andra sidan av Kennsington Gardens från var vi bor så finns det ett mysigt ställe som heter: "The Old Dutch" som är ett holländskt pannkakshus! De serverade de största pannkakorna som jag någonsin sett och man fick välja vilka ingredienser man ville ha på. Sedan begav vi oss ut i London för lite shopping som alltid. Allt som allt en väldigt rolig och trevlig helg!

Maj var en ganska så händelserik månad ändå. I början av månaden så gjorde jag och några vänner en liten utflykt till Richmond, en härligt mellanstor stad med väldigt fin natur och många mysiga pubar. Vi spenderade endast dagen där men hann ändå med att göra ganska mycket. Vi tog en båt från Westminster och åkte via Thames i cirkus två timmar innan vi kom fram till Richmond. Väl där så satte vi oss och tog en väldigt god drink på en uteterrass som hade utsikt över vattnet. Sedan begav vi oss på en liten vandring mot Richmond's national park med några "pit stop" på pubar på vägen. Richmond's park hade otroliga utsiktsplatser och mycket djurliv som vi tyvärr inte fick se speciellt mycket av under tiden som vi var där. Det var en trevlig utflykt som påminde mig om naturen i Sverige, vilket man inte upplever alls mycket i centrala London.

I mitten av maj så hade jag även planerat in ett besök av min mor och bror. Men när jag efter jobbet åkte för att möta dem så fick jag mig en liten överraskning då min far var med även han. Jag hade under de senaste dagarna sett några ledtrådar som visade på att han möjligen skulle följa med, men jag tror ändå inte att min hjärna riktigt kopplade ihop det. Så överraskad blev jag allt! Eftersom att Ellinor under dessa dagar var hemma i Sverige för sin systers konfirmation så fick vi alla ändå plats att sova i vårt lilla rum. Under tiden som de var på besök så besökte vi många olika pubar, åt pannkakor på My Old Dutch, shoppade, åt full English breakfast, testade på att äta Sunday roast samt gjorde en utflykt till Harry Potter Exhabition. Jag kan inte påstå att vi gjorde så otroligt speciella saker förutom Harry Potter besöket, men det var dagar som spenderades på bästa möjliga sätt tillsammans med min familj!

I slutet av maj så gick jag och Ellinor på musikalen Wicked. Jag kan inte säga att jag visste mycket om den förutom det faktum att den fått väldigt bra feedback och att det var en story utifrån the wicked witch i trollkarlen från oz. Men det var en väldigt bra uppsättning som hade både humor och lite drama samt väldigt duktiga skådespelare.

Den största händelsen var nog ändå att min tid på The Porcupine led mot sitt slut och i början av juni så hade jag jobbat mitt sista pass. Den 27 maj skulle jag ha jobbat mitt sista pass, men på grund av några oförutsägbara händelser så erbjöd jag mig att hjälpa till fredagen därpå. Jag har väldigt svårt att beskriva passet som skulle varit mitt sista. Det var ett av de roligaste men konstigaste och ett av de mest händelserika pass jag någonsin har jobbat. Men jag vill definitivt inte ändra på något! Jag hade de bästa tänkbara arbetskamraterna och som vanligt var det ett rent nöje att arbeta med dem! Efter att vi stängt så var det dags att fira lite så vi satte in vårt sikte på O'Neills, när de sedan stängde fortsatte vi till Hippodrome och det var inte förens solen var påväg upp som vi började röra oss hemåt.

​Detta inlägg kommer väldigt, väldigt sent. Men ni vet vad man säger: bättre sent än aldrig.

På återseende bloggen.

-Cassie​

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

And as off now, I have two. Då var vi här igen och nu återstår det bara att jag översätter mina tankar till bokstäver, ord och meningar så att jag kan dela med mig av vad som pågår på ett sätt som går att förstå. Det är alltid den största utmaningen jag tycks träffa på under denna process.

Återigen har jag hunnit med att fylla min tid med nya små äventyr och som alltid är det nu dags att ta mig tid för att skriva ner dem innan de slingrar sig allt för långt in i tankebrunnen vi så fint kallar hjärnan. First things first. Äntligen hade jag och Ellinor en lediga dag tillsammans, så den spenderades på Sea Life Aquarium, med små promenader och bilder tillsammans med Buckingham Palace samt "Big Ben". Ärligt talat blev jag lite besviken när vi befann oss på Sea Life... Det var inte lika häpnadsväckande som folk fick det att låta när de skrivit eller pratat om det. Att de hade gjorts en förflyttning av pingvinerna på grund av ombyggnad gjorde det verkligen inte bättre heller, då pingvinerna var det jag mest av allt såg fram emot... Efter vår vistelse hos havsdjuren så blev det lunchbesök på McDonalds för att sedan bege oss vidare på en kort vandring runt Westminster, Green Park, St. John's Park och Piccadilly. Det var en fin men kylig dag som inte kunde spenderats på ett bättre sätt!

På något vänster lyckades vi med att spendera ytterligare två dagar tillsammans. Så det tog vi till vara på genom att ha en liten "date night" med god mat och sedan lite popcorn ätande i varsin biostol till How to be single. En ganska simpel men åh så värdesatt kväll i mina ögon.

Morgonen därpå bjöd på lyxfrukost och myssällskap med små skratt och delade tankar samt historier. Sådana stunder som man ofta kan finna sig i men som jag först nu har tagit ett steg tillbaka för att uppskatta, något jag önskar jag gjort tidigare. Därefter var det lite ärenden som båda behövde ta hand om på åtskilda håll för att sedan kunna mötas återigen på kvällen och ge oss ut på en liten utekväll ihop. Den kvällen spenderades med väldigt många minnesvärda stunder och ännu mer skratt. Det var en av de kvällar man skulle vilja pausa för att få stanna där i några extra minuter och bara uppskatta hur lyckligt lottad man är bland annat för att man har de människorna i sin närhet osv.

Därefter så bjöds det på finbesök från Fröken Mp som så fint stannade hos oss i 4 dagar. Sorgligt nog så kunde jag inte ha en heldag med henne då jag kände att jag behövde jobba. Trotts det så hanns det med att ha en mysfrukost innan Ellinor var tvungen att bege sig mot sitt skift. Mp och jag fortsatte dock vårt äventyr på Portobello road för att sedan ta en sväng till Holland Park för en liten fotosession! Efter det så var det dags för mig att springa iväg för att jobba mitt skift. Mp och Ellinor möttes upp senare då för att då ge sig av på en liten resa till mitt jobb för att spenderade se sista timmarna av St. Patrick's Day tillsammans. Sista timmarna av Patrick’s Day var riktigt underbara då Mp även fick träffa Carlotta, Shaun och Martin. Så ännu en gång var det en kväll som var värd att minnas under en lång tid framöver. Hur som helst så var det lite kort och gått om vad som pågick under Mp's lilla vistelse i London och låt mig säga att det var ett par härliga dagar med många historier och händelser som kom till ytan från alla håll och kanter. Ett par bilder fastnade vi alla även på, och de kommer jag någon dag fylla ett album med!


Helger som dessa är då man mår som allra bäst! När man delar upplevelser och skapar nya minnen med människor som ligger en nära om hjärtat. När man befinner sig i en situation då man skrattar så man får ont i magen och senare önskar att man bara kunde få leva i den stunden. När man finner sig i en situation då man inte kan göra annat än att le och vara generellt lycklig. När man inser att man inte vill vara någon annanstans än just där i den stunden. Det är i de stunderna då jag är som lyckligast tack vare de människor jag kallar vänner. Då jag är som mest tacksam över att jag har dem i mitt liv. Då jag inser att det inte spelar någon roll hur långt ifrån dem jag befinner mig eller hur lång tid som passerar. Utan vart jag än befinner mig och vart min resa i livet än tar mig så har jag en känsla att de alltid kommer finnas vid min sida.

Detsamma gäller mig. Oberoende av hur många mil och oceaner vi har mellan oss så kommer jag alltid bara vara ett samtal ifrån dem.

Att jag inte hade en enda ledig dag då Mp var på besök gjorde inte speciellt mycket eftersom att jag några dagar efter hennes avresa, satte mig på ett plan och begav mig hem för en vecka! Att åka hem över påsk var något jag planerat under en längre tid men det var något som jag ville hålla hemligt.

Då jag ville att det skulle vara en överraskning och förhoppningsvis förgylla påsken ytterligare för mina nära och kära. De två första dagarna spenderades tillsammans med mina föräldrar och även Mp. Vi han då med att ge oss iväg på lite shopping, en hel del måltider, en galet mysig kväll framför Tvn och sist men inte minst en härligt god våffelfrukost! Dagen därpå så var det dags att överraska släkten under vårt påskfirande. Det gick nog inte helt som planerat då det tog alla några extra minuter att förstå att jag faktiskt inte befann mig i London utan i samma rum som dem bara någon meter bakom. För stunden resulterade då min vistelse i glädje tårar och stora kramar varvet runt. Dagen fortsatte sedan i samma riktning som de flesta andra dagar och kvällar då släkten är samlad. Det vill säga med mycket mat, dryck, prat, skratt, kortspel och överlag en underbar dag!

Att nu ha varit iväg från dem under en längre tid med begränsad kommunikationstillgång har verkligen fått mig att inse hur mycket jag uppskattar och nu saknar kvällar då vi alla är samlade och spenderar tid tillsammans. Jag förstår nu hur lyckligt lottad jag är som har haft dem så nära hela mitt liv. Utöver mina föräldrar så är det dem som har bevakat min resa genom livet och det är dem som hjälpt till att skulptera mig till den jag är idag. Och jag har en så oändligt stor beundran, respekt och kärlek för dem!

Kan inte påstå att detta inlägg kom med ett kortare mellanrum än de tidigare, men hur som helst. Vi får se när jag får tid för nästa.

Återigen på återseende bloggen.

-Cassie.

Likes

Comments

View tracker

Tough times. Februari lider mot sitt slut, men det är med nöje jag tar farväl. Februari har varit en väldigt tuff månad som har utsatt mig för svåra prövningarna. Jag har gråtit, legat sömnlös, skippat måltider, känt mig otroligt ensam och så mycket mer! Allt har sina anledningar dock och i detta fall var anledningen: sjukdom. Under de sista dagarna av januari, kom feber och trötthet min väg. Tankegången då var att det är sådant som sker när man arbetar långa skift flera dagar i veckan. När febern blev outhärdlig och stal timmar av sömn om nätterna så var det svårt att hålla känslorna tillbaka. Nätter då jag väcktes av min egen kroppstemperatur och då den brännande värmen i kroppen inte tillät mig att återgå till min sömn. Det var nätterna då tankarna rusade. Tankar på min säng hemma, mitt badrum, min egen kudde men framför allt mina föräldrar. Tankar på att just i den stunden ta en taxi till flygplatsen och bege mig hem. Det var nätter då jag hade det som tuffast eftersom att utöver febern och tröttheten så växte sig hemlängtan större och större.

I slutet av veckan så började jag även få problem med halsen och mina halsmandlar exploderade i storlek. Jag bestämde mig då för att uppsöka en doktor för att ta reda på vad som pågick. Att gå till läkaren i ett annat land var en upplevelse må jag säga! Ingen aning om vad som händer eller hur man ska gå till väga för att sedan skickas mellan olika rum och ta tester för att kunna läggas in i systemet. Efter mycket om och men så fick jag tillslut ett resultat: halsfluss och därmed en 10 dagars penicillinkur. Det innebar att jag i en hel vecka var borta ifrån jobbet och endast låg hemma i sängen och drömde mig bort till friskare dagar.

Under dessa två veckor så var mina tankar endast på att åka hem. När jag vaknade om nätterna, när jag tog alla tabletter, när jag inte hade krafterna att ta mig upp för att äta och när jag mådde så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen så hade jag endast mina föräldrar och mitt hem i tankarna. Det var allt jag ville, att vara hemma i min säng med mina föräldrar nära. Men jag antar att någon gång måste vara den första och nu har jag checkat av det på min lista, så jag tänker ta lärdom av det och se till att nästa gång blir mycket enklare.

Senaste tiden har även haft många höjdpunkter! Trotts det att jag började bli sjuk så spenderade jag väldigt många kvällar efter jobbet tillsammans med Tom, Martin, Carlotta och Shaun från jobbet. Varje gång slutar det oftast med att vi går hem och lägger oss runt 4-5 på morgonen. Men det är många timmar som spenderas med skratt, skämt, historier och galna idéer! Jag har nog aldrig haft en tråkig stund tillsammans med dessa människor och de ser alltid till att det finns ett leende på mina läppar.

En otroligt underbar höjdpunk var att Johanna äntligen kom och hälsade på! Även om hon kom de dagarna då jag var som sämst i min lilla sjukdomsperiod så var det verkligen något jag behövde. Tyvärr kunde vi inte göra mycket av det som jag hade velat men jag försökte så gott jag kunde att göra hennes vistelse här till det bästa det kunde vara i det läget. Dock har jag själv alltid "the time of my life" när jag spenderar tid med henne och jag trivs så enormt i hennes sällskap. Det är en av många saker som jag saknar med att inte träffa henne 5 av 7 dagar i veckan nu när studenten tillhör det föregångna. Men under hennes besök i min nuvarande hemstad så hann vi med en del shopping, ganska mycket ätande och såklart oändlig många minuter som ägnades åt prat. Även om jag mådde uselt så kände jag mig så oerhört lycklig och enligt mig så gick tiden alldeles för fort och Johanna åkte hem alldeles för snabbt igen. Det gör dock bara att jag ser fram emot nästa besök ännu mer!

Förutom besöket av Johanna så fick jag även besök av min underbara mor. När mamma kom så var jag på bättringsvägen och nästintill återställd. Jag tror även att få träffa och spendera tid med henne även hjälpte till i mitt återhämtande och framförallt med min hemlängtan som vuxit sig enorm! Under mammas vistelse så var hon utan resväska i mer än 24h så det blev ju självklart lite shopping (vilket det absolut hade blivit oavsett). Vi tog en sväng genom Portobello road market på förmiddagen när hon landade och jag visade henne den berömda blåa dörren. På kvällen så gick vi och handlade frukost inför morgonen för att sedan bege oss till den italienska restaurangen runt hörnet från vårt rum när Ellinor kom hem från jobbet. Dagen efter så åkte jag och mamma till Shoreditch och strosade runt på marknaden där tills de ringde från flygplatsen och meddelade att mammas väska snart var påväg hem till oss. Så då blev det att ta tunnelbanan tillbaka hem för att vänta på väskan. Jag blev då tillfrågad att komma in och jobba för de behövde lite extra hjälp i några timmar, så eftersom att vi ändå behövde vänta på mammas väska så åkte jag in och jobbade i några få timmar. Sen kom mamma, Lovisa och Ellinor efter att jag slutat och vi åt middag på puben jag så fint kallar mitt jobb. De sista timmarna innan mamma skulle åka spenderade vi till större del på Patisserie Valerie där vi tog en fika och fick tiden att flyga iväg genom ett välbehövligt långt samtal med varierade ämnen. Sen var det tyvärr dags att ta farväl ännu en gång när mamma skulle åka. Det är alltid lika tråkigt men det känns som tur är inte lika tungt som allra första gången gjorde!

Det var det jag hade att skriva om för denna gång. Förhoppningsvis så kommer nästa inlägg med lite kortare mellanrum då det finns en heldel händelserika händelser inplanerade inom en snar framtid.

På återseende bloggen!

-Cassie.

Likes

Comments

The road so far. Den 8 november steg jag tillsammans med mina föräldrar av ett flyg från Sverige. Med två fullpackade resväskor påbörjade jag delen av mitt liv i London. De fyra första dagarna hade jag mina föräldrar vid min sida som hjälpte mig så gott de kunde. De följde med mig när jag sökte jobb och var även delaktiga i att försöka hitta möjliga arbetsplatser till mig. Under tiden de var här så fick jag 4 st jobberbjudande varav ett som jag tog och som nu är mitt nuvarande jobb.

Att se och höra min mor gråta kommer nog alltid vara en av de svåraste och mest hjärtskärande situationerna som jag kommer uppleva. När båda dina föräldrar ser på dig med tårar i ögonen och sedan med en skakig röst ger dig några sista visdomsord och råd innan de säger farväl. Då kan du inte annat än att stanna upp en stund och tänka över hur otroligt lyckligt lottad du är som har föräldrar som skulle kunna gå genom eld och vatten bara för att få se dig le. Föräldrar som gör vad de gör för att ge dig trygghet och kärlek. Föräldrar som oavsett vad alltid kommer att älska, värdesätta och stötta dig. Det är vad jag upplevde stunden då mina föräldrar var tvungna att lämna mig till att stå på egna ben på min resa här i London. Men i den stunden så såg jag inte bara kärlek och sorg i mina föräldrars uttryck utan även stolthet, och jag hoppas att ju längre min resa pågår att den känslan bara växer för dem!

Anyway. Efter att mina föräldrar åkt hem så påbörjades sökandet efter boende! Ellinor och jag bodde på hostel i ca en vecka innan vi hittade vårt nuvarande boende: ett mysigt litet rum i Notting Hill. Väldigt bra område och nära till så mycket! Med andra ord det kunde inte blivit mycket bättre. Sen började London livet ta fart. Jag började jobba mina timmar på jobbet, lärde känna mina kollegor och träffa dem utanför jobbet samt träffa mina andra vänner som även dem är på äventyr i London.

Sedan har även jag och Ellinor checkat av rätt många "turist-måsten" från vår lista. Något vi gjorde då mina föräldrar fortfarande var här var att ge Big Ben en liten vistelse. Vi tog en liten promenad efter vårt första pubbesök och begav oss genom Piccadilly Circus, ner till Trafalgar Square och sedan vidare till Westminster där vi mötte upp med Mr. Ben.

Innan mina föräldrar åkte hann vi även med ett besök på teatern. Dock var det inte vilken teater som helst utan självaste Phantom Of The Opera! En otroligt bra tolkning av pjäsen som i en del stycken lämnade en mållös. Jag måste erkänna att jag inte hade speciellt bra koll på sångerna och självaste handlingen innan vi gick och såg den. Men efteråt var jag fast, jag älskade uppsättningen och skulle mer än gärna gå och se den igen och igen!

Utöver det har vi även hunnit med att ta en promenad på Tower Bridge, gå på svensk julmarknad, äta lite svensk mat, besöka det älskade IKEA, gå på bio, äta tacos på golvet, tagit en sväng i parisehjulet på Winter Wonderland, varit på afternoon tea, bakat pepparkakor och firat in det nya året tillsammans!

Det känns lite galet att vi hunnit med så mycket på ändå ganska kort tid. Samt när jag själv tänker på mina månader här så känns det nästan som att allt jag har spenderat min tid åt har varit att jobba. Men när man tar sig tid att bara sitta och reflektera över sin tid och verkligen tänka på vad det är man har hittat på så inser man att det är mer än vad man tror.

​Jag har under min tid i London även hunnit ge mig ut på äventyr på egen hand. Mina äventyr har innefattat att gå på Portobello road market och då såklart måste besöket till den blåa dörren från filmen Notting Hill, ett besök till den Japanska trädgården i Holland park, bli vän mer ekorrar samt en kvällspromenad förbi Harrods och Royal Albert Hall. En snabb visit till Sverige och min egen säng där hemma har jag också lyckats hinna med under min korta tid på detta äventyr. 

​-Cassie.

Likes

Comments

"Nytt år, nya möjligheter" som frasen varje år så fint lyder. Därför under 2016 har jag bestämt mig för att starta upp denna blogg. Men innan jag helt går över till det nya året och de planer, drömmar och förhoppningar jag har för 2016, så vill jag ta en stund och beundra vad 2015 bjöd på! Så jag tänkte att vi tar det från början.

Januari. Januari 2015 innebar sista terminen innan studenten. Sista terminen i gymnasiet, med min klass, med handbollen för ett tag. Jag hade redan här bestämt mig för att ta steget ut i världen efter milstolpen vi så fint kallar studenten, men det är fortfarande en bit dit. Så vad hände i januari? Jo, jag fick besök hemma i Sverige av min italienska vän Monica. I slutet av 2014 så bestämde jag mig för att åka på en veckas "språkresa" till Italien genom min skola. Jag blev då tilldelad en italienare (Monica) som skulle vara min partner under veckan som jag spenderade i Giulianova, Italien i oktober 2014, samt veckan som Monica kom till Sverige i slutet av januari 2015. Under veckan i Sverige tillsammans med Monica och resten av hennes klass så insåg jag hur stor skillnad det är mellan olika länder och kulturer. Det gav mig en ny insikt och förståelse, som jag kommer att ta med mig på min resa genom livet.

Februari. Februari 2015 var månaden då jag för första gången i mitt liv åkte skidor! Jag, Johanna, Adina och Lovisa åkte till Kisa över en helg och bodde i en stuga nära backarna tillsammans. Det var något av det roligaste men även läskigaste jag någonsin gjort! Det tog mig ett antal försök och vurpor men envis som jag är så fick jag till slut till några åk då jag inte ramlade en enda gång. Som sagt så var det otroligt roligt och jag önskar att jag hade gjort det tidigare. Jag vill definitivt göra om det men är lite rädd att jag får börja om på noll igen, det skulle det nog ändå vara värt speciellt om resten av tiden spenderas på ett lika bra sätt!

Mars. Mars 2015 var då jag fick min första ordentliga anställning. Som väldigt många andra 18 åringar så var det en deltidsanställning på en av snabbmatskedjorna. För min del på Burger King. Det hela gick väldigt snabbt då jag fick ett samtal om att de ville att jag skulle komma in på en intervju. Intervjun tog sedan plats ca 3 dagar efter samtalet och samma dag så fick jag ytterligare ett samtal med nyheterna om att jag fått jobbet. Som student så var det en väldigt bra början på arbetslivet eftersom att det gick att anpassa efter min skolgång samt att det var lagom med timmar för någon som fortfarande gick i skolan. Såklart så fanns det nackdelar med jobbet men för mig funkade det bra.

April. April var nog den månaden som det inte hände något speciellt utan var en månad då livet flöt på som vanligt. Skolarbeten som skulle avslutas och lämnas in, nya som skulle påbörjas osv.

Maj. Maj var en stor och händelserik månad! I slutet av maj så var det äntligen dags för den stora dagen man längtat till från att träningarna på söndagarna drog igång. Nämligen: Berzelius, Fria Läroverkens och Folkungaskolans Abiturientbal 2015. Det var så underbart. Danserna satt! Vädret perfekt! Klänningar, smink och hår på topp och alla såg så otroligt vackra ut! Hela uppvisningen gick otroligt fort och det kändes som den var över innan den ens börjat. Hela dagen var bara så otroligt förtrollande och jag önskar att jag kunde uppleva den igen. Det är verkligen en dag jag sent kommer att glömma!

Såklart hade inte dagen varit densamma om det inte var för min nära vän och balpartner. Hade jag delat dagen och hela upplevelsen med någon annan så tror jag inte att den hade varit lika fantastisk som den var! Så tack Rasmus för alla minnen och för att du gjorde söndagsträningarna roligare.

Förutom Abiturientbalen så bjöd mars 2015 på en oförglömlig resa till Alicante med handbollsgänget på skolan. 10 dagar spenderades med ett otroligt härligt gäng och otroligt många minnen tillkom. 10 dagar med sol, bad, tävlingar, lekar, handboll, träning, mat, delade historier och skratt. Jag hade förväntat mig en otroligt bra resa men vad jag fick var ännu bättre. Man kom alla närmre på ett sätt som är ganska obeskrivligt. Jag kan inte sitta och säga att jag kommer att ha kontakten med alla för evigt men jag fick en ny förståelse för de flesta som följde med samt en insikt i fleras liv. Samtidigt så kom jag andra väldigt mycket närmre tack vare resan och det kommer jag alltid att uppskatta. Förhoppningsvis så är det personer som kommer vara en del av mitt liv under en längre tid. Så mars gav mig två oförglömliga stunder som jag alltid kommer att vara tacksam för.

Juni. Juni 2015 var den stora månaden skulle jag säga. Det fanns många höjd punkter med månaden. Först och främst så tog min bror sin examen. Så nu efter 3 års slit är han äntligen en utbildad Fysioterapeut. Själva examensceremonin var väldigt liten och underhållande, och som syster kunde jag inte vara mer stolt över min bror. Redan under gymnasiet så visste han vad han ville bli och sedan dess har han inte tagit ett enda steg ifrån vägen dit. Han hade ett mål och nu några månader senare är han där. Under examensceremonin så var han även en av värdarna som vägledde oss åskådare genom programmet och höll även ett eget tal. Att se min storebror stå där på scenen och hålla ett (otroligt bra) tacktal samt ta emot sin examen fick mig bara att inse vilken otroligt fantastisk och unik person han är. Att jag sedan hade turen och äran att växa upp med honom som en förebild vid min sida är ytterligare en sak jag alltid kommer vara tacksam för.

Det största som juni och framför allt hela 2015 bjöd på var min student. Juni 2015 var då jag tog min student och avslutade min kapitel i skolan (åtminstone tills jag bestämmer mig för att hoppa på universitet-tåget). Det avslutade ett 3 års långt kapitel i en galen klass med otroligt många härliga och underliga minnen som jag kommer att ta med mig på min resa. 3 år av kunskap, stress, skämt, frustration, sjungande, förvirring, dansande, dramatik, tårar, vänskap och framför allt skratt! Så otroligt många skratt, tror inte att det gick en dag då jag inte delade några skratt med min klass. Jag kan inte förneka att vi var en udda grupp men vad gjorde det när det medförde några av de roligaste stunderna. Om inte det var tillräckligt så var studentveckan nog vad jag skulle säga en av de bästa veckorna! Den förde oss närmare varandra som grupp och gav oss (om ens möjligt) ännu fler minnen att dela med varandra! Studenten fick mig att inse vilka bra 3 år jag hade på skolan och vilka härliga människor jag spenderat tiden med.

Juni hade ytterligare två händelser att bjuda på. Nämligen bröllopsfest och One direction konsert. Bröllopsfesten var för två väldigt nära vänner till familjen nämligen C-G och Linda. Det var otroligt roligt att få vara med och ta del av deras bröllop, och bägge var så otroligt fina! One Direction konserten i Göteborg var också den otroligt bra. Jag och Sara tog tåget till Göteborg någon dag innan och bodde på hotell ungefär mitt i smeten. Vi hade några trevliga dagar och konserten var även den riktigt bra.

Juli. Juli 2015 var inte så speciell. Jag fyllde 19 år och började arbeta fler timmar på Burger King. Något som dock hände i juli var att hela familjen åkte ner till lägenheten i Helsingborg för en helg samt över till Danmark en av dagarna! Det var en härlig familje-helg även om jag inte alls kunde sova en natt p.g.a. en för kort bäddsoffa.

Augusti. I augusti 2015 så hände det lite olika små händelser. Först så hade vi en mindre "avskedsfest" för Sofia som strax därpå skulle bege sig ut på äventyr i USA som au pair. Det var väldigt trevligt och tillställningen bjöd på många roliga stunder och lekar. Augusti 2015 var även den månaden som jag och "tjejgänget" hade en kräftskiva ihop. Vi höll den hemma hos mig och satte upp dekorationer runt omkring bordet samt hade "kräftskivehattar" på oss. Vi lagade maten, dekorerade, dukade och städade ihop. Och jag måste säga att det var den konstigaste men bästa kräftskiva jag varit på, på otroligt länge! Dock kan det ha väldigt mycket med sällskapet att göra!

Det sista augusti hade att bjuda på var en utekväll med Lovisa, Matilda och Ellinor. Det var (vad vi då trodde) den sista utekvällen som vi skulle ha med varandra på väldigt länge. Matilda skulle nämligen åka till Island i (vad som då var sagt) ca 6 månader om jag inte minns fel. Ellinor skulle bege sig till England för att arbeta som au pair. Och Lovisa skulle även hon ge sig iväg till England strax där på. And off they went. Men planerna och förväntningarna uppfylldes inte riktigt så Matilda kom hem efter 2 månader och Ellinor någon månad innan. Dock så skapades det nya planer som gör att jag hamnat var jag är idag. Utekvällen i augusti var dock en att minnas och den kommer alltid att ligga mig kärt precis som de tre tjejerna jag delade den med.

September. September 2015 var en ganska så lång och tråkig månad. Det var en månad då jag försökte jobba, plugga och träna så mycket som möjligt för att kunna fixa klart allting så att jag förhoppningsvis kunde ge mig av till England jag med. Månaden bestod som sagt av att arbeta för att tjäna pengar som jag kunde spara och ha till resan. Plugga så att jag kunde ta mitt körkort och få det ur vägen innan jag gav mig av. Samt träna för att det är något jag älskar och visste att jag kanske inte får möjlighet till på samma sätt när jag väl kommit iväg.

Oktober. Oktober var en bra månad, lite av en "mellan-månad" men fortfarande en bra sådan. Först och främst så fyllde min mormor 80 år! Vi firade henne genom att gå ut och äta på Gula huset, Linköping. Att spendera tid med min mormor får mig alltid att må bra så det är något jag gladeligen gör. Oktober 2015 var även den månaden som jag tog mitt körkort!! Vilket var så väldigt lättande och skönt. När jag väl gav mig in i pluggandet och övandet så måste jag säga att det kändes som om det gick väldigt fort.

November. November 2015 månaden då mitt egna nya äventyr började! Månaden då jag packade ner näst intill hela mitt liv i två resväskor och begav mig till England. Månaden då jag teknisk sett faktiskt flyttade hemifrån. Månaden då jag skrev på mitt första hyreskontrakt och månaden då jag fick min första heltidsanställning! Mycket hände under en väldigt kort tid i november men det har gett mig otroligt mycket erfarenheter på en så kort tid och jag ångrar inte att jag gav mig ut på detta äventyr.

December. December 2015 min första jul hemifrån utan min familj. Det är den första tanken som slår mig när jag tänker på december 2015. Jag skulle inte se det som ett lyckligt minne då det var ganska tufft att inte få dela julfirandet med min familj, men samtidigt är det en erfarenhet i sig som jag tar lärdom av! Utöver det så är det den månaden som jag ordentligt lärde känna Tom, Martin, Carlotta och Shaun, mina arbetskollegor som även är mina närmsta vänner som jag lärt känna under min korta tid i London. Sedan den första lilla utekvällen med dem så har jag bara lärt känna dem alla bättre och bättre och tack vare dem så trivs jag bara mer och mer både i London och på mitt jobb!

Mitt 2015 summerat i händelser och minnen. Citatet som många brukar använda sig av runt nyår "det var det värsta och bästa året i mitt liv". För mig så förde 2015 bara med sig bra händelser och det var definitivt inte i närheten av att vara det värsta året. Därför hoppas jag att 2016 blir lika bra som 2015 om inte ännu bättre!

Hoppas att ert 2015 var det bästa året i ert liv och inte det värsta! Jag hoppas även att 2016 bjuder er på många skratt och minnen! Aningen sent men vad gör väl det, Gott nytt år och god fortsättning på er. 

-Cassie.

Likes

Comments