View tracker

Ligger hemma i mitt rum och lyssnar på The Vamps. De är så sjukt bra och jag älskar de verkligen.

Under helgen som var så var jag i Stockholm tillsammans med min kompis för att titta på The Fooo. Då var The Vamps förband!! Var lite därifrån jag började lyssna på dem.

I alla fall. Veckan innan Stockholmsresan gick enligt mig väldigt bra. Åt ca en måltid/dag vilket var lunchen i skolan. Det var mer på fredagen när mamma var hemma tidigt som hon hade fixat massa mat.

Sen under själva helgen så gick det åt helvete. Åt massor utav godis på hotellet, vi var på fik osv så många gånger.. Får ångest av bara tanken.

Men över lag så var helgen magisk! Har aldrig älskat att leva så mycket som jag gjorde när jag var uppe i huvudstaden. Älskar Stockholm, och tänker flytta dig så fort det bara går!

Denna veckan som varit är jag dessvärre mycket besviken på mig själv. Måndagen var fine, jag åt skollunchen. På tisdagen (igår) hade vi även hemkunskap, vilket gjorde att jag var tvungen att äta både den och skollunchen. Efter skolan igår så dansade jag även, ´vilket gjorde att jag brände ganska mycket kalorier. Gick en bit av vägen hem, (ca 3/3.5 km) så då brände jag av lite på det också. MEN...

Mamma åkte och handlade, då köpte hon godis. Hon gav mig choklad.
Det gick inte att stå emot. Var så sjukt hungrig, trött, ledsen och godissugen. Jag åt hela, det var 70 g.

Direkt när jag kom hem fick jag även pasta, vilket bröt regeln ännu en gång. September var till för att INTE äta pasta eller choklad!

Idag hetsåt jag som en gris också. Ångesten som finns inom mig just nu är helt äckligt sjuk.

Om jag inte nått under 60-sträcket innan 20 september så kommer jag leta fram fem olika livsmedel jag inte får äta på en hel månad. (Fram tills 20 oktober)

Dessa fem kommer bli: Pasta, choklad, potatis, vitt bröd och ostbågar. Det är de fem som jag har allra mest svårt att stå emot.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag får seriöst panik på mig själv.

Jag har ätit mat idag, eftersom min mamma lagade maten, och senast jag sa att jag inte ville ha blev hon orolig och började prata jätte mycket om ätstörningar med mig. Allra helst vill jag sköta det själv, och sånt.

Ni som läser tänker säkert att om jag vill kan jag ju spy upp det, men helt ärligt - jag vågar inte. Jag har jätte mycket fobier för att spy och varje gång jag gör det så kan jag knappt andas under flera minuter efter.

Så jag tänker träna istället.

Har faktiskt gått ner i vikt, men jag vågar inte ställa mig på vågen idag. Är så himla rädd för att få ett mentalt break down och att jag ska börja skrik gråta och att allt bara kommer kännas värre.

Så jag väger mig först nästa vecka, på söndag.

Vi får se om jag skriver ut vikten här.

Kärlek till er, och glöm inte bort hur värdefulla varenda liten en utav er. ♥

Likes

Comments

View tracker

När ska folk på riktigt förstå att ätstörningar utav alla slag inte alltid visar sig på den yttre sidan?

Jag kanske inte har gått ner ett enda, jävla kilo under denna tiden, men det betyder inte att jag inte har en ätstörning.

Det är just sådana saker som säger varför man inte vågar berätta för folk om sin ätstörning.

"Du är ju för tjock för det?"

Vänta bara.

Jag kommer tappa de där fucking kilon.

Ett,

efter,

ett.

Likes

Comments

Hej!

Jag är en tjej som är fjorton år som bor i Sverige. Jag har valt att jag inte vill skriva ut mitt namn eller lägga upp bilder på mig själv där jag är med av anledningen att jag vill vara anonym.
Jag vill inte att folk jag känner ska känna till min hemlighet, men jag delar den gärna med er. Även fast ni inte vet vem jag är.

I denna bloggen så kommer jag att skriva ut alla mina känslor och tankar ang saker som händer i mitt liv. Inte bara min ätstörning.

Ibland så kommer den här bloggen stå tom, och det kommer antagligen vara för att jag inte har kraft och styrka nog att skriva ut någonting eller så hinner jag inte. Jag går i skolan och kommer inte ha tid med att blogga och jag ber om ursäkt för det redan nu.

Jag hoppas att ni kommer att finna tröst i denna bloggen, och ni ska veta att jag finns för er ifall ni skulle behöva det. Men jag råder er att inte läsa om ni har lätt för att bli triggade eller så.

Tack för mig.

Likes

Comments