View tracker

Godmorgon haha, hoppas ni har sovit gott för det har verkligen jag , dock bara sovit ca 5 timmar då jag inte kunde somna igår och behövde gå upp 04:50 istället för 07;05 då mamma skulle på möte .. men men , sitter och väntar på tåget till skolan nu. kul. inte det minsta..
Jaja nu ska jag köpa en red bull och rusa iväg till tåget så skriver sen , pusspuss

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 137 readers

Likes

Comments

View tracker

Varför är det såhär? Varför blir alla så annorlunda och olika sig själva?
Jag saknar verkligen hur allt var förut , jag vill bara komma tillbaka till allt det som var men det är inte så lätt när inget finns kvar.
Jag hatar att se hur folk förändras och blir till en helt främmande människa helt utan vidare , att se hur man sakta kommer längre och längre ifrån varandra och vips en dag så står man ensam kvar med tusen frågor utan svar. Jag vill ha tillbaka det jag försummat , jag vill hitta tillbaka till det gamla.
Jag tror inte att jag skulle överleva utan fotoalbum och gamla filmer ifrån olika perioder i ens liv , vet ni varför? Människor förändras men det gör inte minnen , det är därför man håller alla minnen så nära.
People changes and things go wrong , but just remember life goes on.
  • 144 readers

Likes

Comments

View tracker

Hejhej , tyvärr blev det inget inlägg i söndags kväll då jag la mig ganska tidigt efter att jag tagit en lååååååång dusch..
Igår var jag i skolan och hade en aschill dag , efter skolan stod jag och väntade på bussen och snackade med Isaac . Sen mötte jag Jempa och kort där efter stack jag till en kompis , jaja uppdaterar mer senare har lektion nu , puss
  • 140 readers

Likes

Comments

Hej igen , nu har jag precis gosat ner mig i soffan framför Tv:n och ska kolla serier medans dom andra ska bada , är för trött så lär drunkna om jag hoppar i. Mysigt va? Här kommer en bild på spa badet o en bild på mig ifrån ikväll. Kanske uppdaterar senare puss


  • 173 readers

Likes

Comments

Har fått en massa frågor om min sexuella läggning och tänkte därför ägna ett inlägg åt att skriva ut det jag har att förklara.
För mig handlar kärlek om så mycket mer än sex. Det handlar om att kunna känna och visa känslor oavsett till vem dom är riktade till , att man ska våga känna känslor oavsett om dom är besvarade eller inte. Precis som att man brukar säga "fight for what you love " så får man inte sluta kämpa förens det inte går att kämpa mer , för när du har kämpat tills du inte har några krafter kvar ,när det känns som att du är på botten och inte kommer längre ner , det är då du ska tänka på att du inte kan må annat än bättre nu , att du inte kommer komma längre ner nu , du kommer att ha blivit så otroligt mycket starkare och kommer att ha byggt på dig en sorts sköld som gör att du inte kommer komma dit ner igen.
Man kan vara lagd åt olika håll och inget är mer rätt än något annat. Oavsett vad man som enskild individ blir sexuellt attraherade av så är alla precis lika mycket värda.
Jag har aldrig velat placera mig själv i något sorts fack och jag har aldrig sett det som något nödvändigt liksom. Jag blir attraherad av en persona personlighet och inte något kön. Alltså kan man dra slutsatsen att jag är bisexuell. Och att vara bisexuell betyder inte att man blir kär i alla man ser punkt slut. Det är precis som att vara hetero Eller vad som helst , man blir kär i den man får känslor för , som vilken annan människa som helst. Det var allt från mig denna gång , ska börja gå upp ifrån sängen nu så skriver sen , puss
  • 286 readers

Likes

Comments

Som jag sa i förra inlägget så har jag haft ett riktigt långt uppehåll hela två månader faktiskt , sommarlovet fick sitt slut och nu har skolan börjat igen ,kommit hem från Spanien o allt.
Nu har även höstlovet kommit till sitt slut och det har gått så sjukt jävla snabbt , varit med folk bokstavligen hela lovet , spårat ur flera dagar träffat massa med skönt folk och bara haft det allmänt chill. Spårade ur i måndags med mina bebisar Denise Jasmine & Jocke o Jimmie i Nyköping o Snackade lite med Sophie också.
Träffade folk i tisdags o käkade lunch med Annie sen på kvällen sov jag hos älski. I onsdags skulle jag gått på bio (Annabelle) men orkade inte så träffade en av mina närmaste vänner Jennifer , vi käkade i tälje och stötte på Petra och Erik tror jag han hette. Dagen fortsatte med att träffa benji o jakob sen Lagge . Efter de mötte jag och Jempa upp Carro o Alex o köpte cigg. Senare träffade jag Marcus i Trosa o tog en promenad sen var det dags att tagga till sjukhuset o hälsa på farmor. I torsdag var det fekke time med Mathilda i Tälje o de spårade så vi taggade vidare till Ante och Roberto haha , kom hem runt halv åtta till Mathilda o sen vare bara att sova o äta all day tills vi stack till solariet. Sen drog vi ut runt 1 och de spårade även denna natt. Jag och Mathilda började bråka o jag stack hem , har sovit ungefär 24 timmar nu men allt löser sig nog. Gahh va jag är trött , snart blir de middag hemma med släktingar ifrån Finland. Hur ska jag orka? Hoppas allt är bra med er iaf , skriver snart igen , puss

Likes

Comments

Hej igen efter ett riktigt långt uppehåll..
Jag hann aldrig informera er om att jag tänkte ta en paus då det inte ens var tänkt att bli så.
Skriver ett nytt inlägg alldeles straxt , kram sålänge.

Likes

Comments

Åhh vad jag hatar känslor , det slutar alltid med att någon blir sårad. Jag önskar att känslor inte existerade , att alla var känslolösa och att ordet kärlek inte existerade.
När man väl sitter där och är så kär att man inte vet var man ska ta vägen , att man svävar på moln och att man blir så jävla varm i hela kroppen när man tänker på personen. Men vad händer om man blir sårad? Att något går snett och allt skiter sig , vafan gör man då? Vad vinner man på att gå omkring och vara ledsen? Jo just precis, ingenting. Man faller ifrån toppen av sina rosa moln till botten av den verklighet man lever i. Man börjar inse att livet inte är en dans på rosor alla gånger och man får den där jobbiga känslan av att livet är över. Men så är det inte , livet går vidare i samma spår som innan förutom att man blir mer sårbar. Vad gör man sen ? Vågar man tro på kärleken en gång till och ta risken att falla ner ännu en gång? Jag har blivit sårad ett flertal gånger , jag har haft svårt att fastna helt för någon , jag har valt att aldrig öppna upp mig helt för någon då jag varit rädd att falla hårt för någon , varit rädd för att bli sviken. Jag är så jävla osäker just nu , osäker på allt , jag har känslor för någon men har redan blivit sårad , vågar man då försöka igen och verkligen satsa?
Kärlek är detsamma som att flyga, ju högre man flyger , desto hårdare faller man.
  • 214 readers

Likes

Comments


  • 228 readers

Likes

Comments

Jag fick en önskan om att jag skulle skriva ett inlägg om mitt liv så det är väl bara att köra igång.
Nu förklarar jag det här en gång för alla så att ni kanske kan förstå. Det lär bli en hel del text och vissa lär scrolla förbi , men jag hoppas att ni som tar er tid att läsa kan få en bättre förståelse.
Jag föddes 1998 i en ganska trasig familj i Norrköping , byggd på två kriminella missbrukare , mina föräldrar.
I mina två första år var jag mammas och pappas lilla prinsessa , deras ögonsten och deras livsglädje.
Jag hade två äldre syskon och dom båda kommer alltid ha en stor plats i mitt liv.
Om jag och mamma var ute på stan och och åt glass och jag råkade spilla på mina kläder så skyndade sig mamma alltid hem med mig och bytte om till rena fina kläder eftersom att hon inte ville att någon skulle få se mig smutsig.
Mina föräldrar hafe varit fast i drogerna sen dom var runt 16 år , alltså mina nubarandra ålder , deras band till missbruket hade pågått så länge att kärleken till mig inte var tillräckligt stark för att få dom att finna ro och sluta med drogerna.
Straxt innan jag fyllde två år så kom min lillasyster till jorden , hon blev våra föräldrars nya chans till att få ett slut på deras beroende , derad nya livsglädje och min plats som deras allt byttes ut emot henne. Hon var ett väldigt krävande barn som tog väldigt mycket plats vilket alla bebisar gör , skillnaden var bara att eftersom att våra föräldrar tagit så pass mycket droger så hadr dom stannat i växten , min mamma var 26 till åldern men hon var kvar i sexton års åldern i hjärnan och hennes tänkande. Dom gullade med min lillasyster konstant och glömde nästan bort min närvaro vilket gjorde att jag kände mig väldigt bortglömd under mina allra första år. Jag var fortfarande väldigt liten när jag fick börja ta ett ansvar som mamma åt min lillasyster då mina föräldrar ständigt var påverkade. Ansvaret som förälder åt mina föräldrar och min lillasyster gjorde att jag snabbt blev väldigt överbeskyddande åt alla i min omgivning.
När man är i sina första år ska man lära sig vad kärlek och trygghet innebär , något jag aldrig hade upplevt då jag aldrig kommit i första hand , jag kom i andra hand efter drogerna och efter min systers födsel så kom jag i andra och sen tredje plats då mina föräldrar lämnade min lillasyster alltmer ensam. Pappa hade en kompis som bodde hemma hos oss ett tag , han verkade vara en snäll kille men vad jag inte visste var att han försökt att döda mig och min lillasyster , han var sjuk av alla droger och hade gång på gång öppnat vårat ena fönster och sagt att vi skulle klättra ut se om vi överlevde , han hade försökt att putta ut oss till kanten men då hade min storasyster kommit hem och räddat oss , låst in oss på ett rum tills han försvunnit därifrån , jag fattade aldrig att det han gjorde var fel utan jag trodde att han bara lekte med oss.
En dag när jag var fyra år så hände något jag aldrig kommer glömma. Min lillasyster som inte var mer än 2,5 år hade lyckats ta sig upp på diskbänken och fått syn på en massa piller och tabletter som påminde om godis. Jag stod ute i hallen när jag såg henne stoppa in tabletterna i hennes mun , eftersom att jag var liten så hade jag aldrig förstått vad knark var , det enda jag visste om var att det hon just stoppat i munnen var farligt. Jag gick fram till henne igen såg att hon andades tung och att något var fel , jag gick till mammas och pappas sovrum och försökte väcka dom , jag sa att moa som hon heter hade svalt något som fastnat i hennes hals , dom mumlade bara att jag skulle ge henne vatten. När jag kommit tillbaka till köket så ser jag hur hon ligger på diskbänken bland alla sprutor och piller , jag ser hur hon skakar och hostar och hur hon försöker spy , jag klättrade snabbt upp på diskbänken och tog henne i min famn och försökte hjälpa henne att dricka vatten men då jag såg att hennes ögon var slutna och hon inte svarade när jag sa hennes namn så ropade jag på mamma och pappa och sa att hon svalt tabletter som legat på diskbänken. Dom kom snabbt inspringande och skrek på mig och frågade hur jag kunde vara så dum och låta henne svälja det , pappa slet henne ur min famn och mamma puttade ner mig på golvet , dom började stöka runt en massa och ringde en massa samtal. Jag minns hur ledsen jag blev över vad dom just sagt till mig så jag smög ut till en lekpark som låg precis nedanför våran lägenhet.
Jag satte mig på en gunga och efter ett tag kom min pappas kompis som bodde hos oss , ham satte sig bredvid mig och frågade varför jag var ledsen
, jag förklarade så gott jag kunde och han frågade honom om jag ville följa med honom och kolla på hans hundvalp , jag var ledsen och tyckte att det lät kul , han hjälpte mig ner ifrån gungan och tog min hand och började skutta som små barn gör , jag började skratta och han sa att det var bra att han fick mig på bättre humör. Vi kom fram till ett sorts källargarage och han öppnade dörren åt mig , när jag kom in var det mörkt där inne och bara ljuset ifrån den öppna dörren gjorde att jag såg var jag skulle gå , dörren slog igen och det lilla ljuset som lett mig fram försvann. Minnet av vad som hände därefter är starkt men suddigt , ett ryck i mina kläder , smällen när jag föll ner på det hårda golvet , hur oron och yrseln dök upp efter dunsen i mitt huvud. Rädslan som väcktes när en hand las på mitt lår , allt gick så snabbt och sedan kom den outhärdliga smärtan när han försökte tränga sig in i mig , hur det kändes som att någon huggit in en kniv emellan benen , mitt skrik som dog ut när han höll sin hand framför min mun. Mina tårar sprutade och sekunder därpå kände jag hur något kom upp ur min halls hur kräket inte försvann , hur han vägrade släppa sin hand bort ifrån min mun , jag lyckades vrida bort mitt huvud och allt bara forsade ur mig. Smärtan som dök upp i mitt huvud och det gälla skriket, slaget i mitt huvud och hur allt sen blev svart. Resten av veckan har jag inget minne av , livet fortsatte och saker hände.
Inte ens en månad senare så greps min pappa , vi förstod ingenting men polisen sa att pappa snart skulle komma tillbaka , det löftet rann ut som sand då min mamma greps en dryg vecka senare. Jag och min lillasyster flyttade till em jourfamilj , jag var ständigt rädd och alla minnen kom tillbaka o mardrömmarna på natten. En tid senare så flyttade jag och min syster till Trosa till en fosterfamilj , då var jag fem år och mitt liv började få en vändning. Jag började känna mig trygg och älskad men oron och rädslan över att bli lämnad fanns alltid kvar.
Jag började skola och hittade snabbt vänner , med tiden började jag förstå vad jag blivit utsatt för och jag fick allt mer och mer tankar i mitt huvud. Jag hälsade ofta på mina föräldrar i fängelset med mina fosterföräldrar och min lillasyster , dom sa att när dom kom ut skulle vi flytta tillbaka till dom och börja om på nytt , något jag redan ifrån början visste att det inte var möjligt. Såfort dom kom ut började dom med all skit igen och jag blev sviken ännu en gång . När jag bott här i tre år så avled min storebror en halv dag efter min åttaårsdag. Mitt liv blev återigen ett helvete och jag mådde psykiskt dåligt redan som åttaåring , jag fick prata ut med en massa psykologer oh kuratorer och jag började se en anledning att kämpa. Mina biologiska föräldrar åkte in gång på gång i fängelset och jag slutade lita på dom. Sommaren innan sjuan så blev jag utsatt för ytterligare en våldtäkt av fyra unga killar. Jag vill inte gå in mer på saken då jag redan skrivit egenom den första. I sjuan förändrades allt , jag blev en liten fjortis som betedde mig vidrigt och sminkade min överdrivet, jag ville ha allas uppmärksamhet eftersom att jag inte fått det av mina föräldrar. Jag började skära mig och umgås med fel folk , jag förlorade många vänner i den vevan pga mitt beteende. Nu 10 år senare har mitt liv fått en vändning , jag har lyckats i skolan och under dom närmaste månaderna har jag fått tillbaka många jag tidigare förlorat. Mitt liv är bra just nu , alla människor har motgångar i sina liv , vissa större än andra. Mina biologiska föräldrar kommer alltid att vara mina föräldrar i kött och blod och i mina papper , men mina nya som jag bott med i 10 är kommer alltid att vara mina föräldrar i mitt hjärta.
Kram My
  • 293 readers

Likes

Comments