Header

Sitter nu och väntar på flyget upp till Umeå för i morgon väntar en heldag med massa provtagning och grejer inför operationen.

Allt känns så overkligt, kan inte fatta att det händer, kan inte fatta att jag faktiskt åker upp frivilligt. Vill helst bara gå under jorden och försvinna. Jag kan inte förstå varför jag är såhär, det känns som att alla andra jag läst om är så glada att få det gjort, men att jag är alldeles för fäst vid min rygg så rörlig som den är nu. Jag tror att jag är rädd att få ont efteråt, inte första veckorna utan i längden. Jag skulle inte kunna hantera att bli fast med en verk som aldrig försvinner. Jag vet att riskerna är små men är inte direkt känd för min tur när det kommer till min kropp.

Nu har jag bara sex dagar kvar som den jag alltid varit varav endast fyra är sjukhusfria. Det känns så sjukt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det finns ingen enkel väg ut och när man tänker på det har det aldrig funnits någon sådan heller.. vill helst bara vara ifred och inte tänka på det men samtidigt vet jag att det skulle göra allt värre när måndagen kommer.

Jag hatar min skolios så mycket, den har tagit så mycket ifrån mig. Allt jag kan göra nu är att hoppas att den gör mig starkare tillslut..


/Frida

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Den där operations dagen jag aldrig skulle komma är så nära. just nu känns det som att jag har allt att förlora men ingenting att vinna. Eftersom jag aldrig haft några problem tidigare med min rygg känns det extra illa. Det känns som att jag offrar allt jag vill göra och klara av nu för en framtid jag inte ens vill ha. Jag har aldrig sett fram emot att växa upp och göra allt det som de flesta vill. Jag vill utmana mig själv för att kunna bli den jag vill vara och göra det jag vill göra.

Det här lär bli den största utmaning jag någonsin kommer stå inför. Jag är inte stark så jag vet inte hur jag ska överleva. Jag vet att jag borde vara tacksam som får den här hjälpen, men det är svårt att förstå som 19åring hur det ska hjälpa att steloperera ryggen.


Likes

Comments

Igår kväll var det dags för sittning som fysik hade ordnat med datasektionen, temat var otur såklart på fredag den 13e . Detta visade sig med strategiskt dåligt utplacerade stegar och svarta katter längst väggarna. Kvällens underhållning bestod av att slumpmässigt valda personer med lite mer otur än andra fick göra lite mindre roliga grejer, en av dem var att byta kläder med varandra.

Därefter var det mellanfest i datas lokal, där var det otroligt trevligt häng med beer pong och chill. Kvällen avslutades på gasquen där sittningen tidigare var med massa dans.

Det är sånnahär dagar jag verkligen uppskattar Chalmers. Det är en så himla skön stämning och alla jag träffade på är verkligen jättetrevliga! Jag trivs så galet mycket bättre där än på nån stor klubb på stan. Här vet man liksom att vi alla är studenter och det är inget konstigt folk runtomkring. Jag känner mig mycket tryggare och ser ingen anledning till att jag skulle va fel i det.

Oklar tanke


Nån gång under kvällen igår insåg jag att det kommer vara min sista utekväll på ett tag framöver, operationen närmar sig alldeles för fort..

/Frida

Likes

Comments

Jag är orolig, så oändligt orolig. Kan knappt tänka på något annat. Jag är så arg att det får ta över så mycket av mig, jag kan inte hjälpa det.
Jag sitter på föreläsningarna och känner mig annorlunda, jag förstår inte hur jag hamnat här. Om tio dagar sitter alla mina kursare och skriver vår första tenta medan jag ligger på operationsbordet. Om ytterligare tre skriver dom sin andra och jag har förhoppningsvis börjat få tillbaka lite liv i kroppen. Dom firar att de överlevt vår första tentaperiod, jag får åka hem till Östersund. Dom börjar med nytt, jag har ännu inte tagit mig tillbaka till Göteborg. Dom fortsätter lära sig mer medans jag jobbat mig tillbaka. Jag är tillbaka, ligger långt efter. Teknisk fysik är otroligt krävande. Är det för sent för att klara det?

/Frida

Likes

Comments

Skoldagen idag bestod av två matte föreläsningar i de kurser jag läser följt av håltimme för att sen gå och göra klart sista laborationen i Matlab, som är ett slags matematiskt program där man kan göra olika beräkingar. Hade egentligen bara kvar att redovisa för att bli godkänd MEN det sket sig ju ganska fort då jag missat att markera nollställena i grafen med en ring, vilket jag inte ens visste hur man gjorde det det aldrig behövts förr.. vart ju inte lättare av att hon som skulle kolla min kod lusläste uppgiften så minsta fel skulle ju fällt mig..

När jag väl löst problemet hade jag turen att få en annan som skulle godkänna mig, så det gick bra mycket bättre utom att han endast prata engelska. Så där satt man och skulle prata om derivator och tangenter på engelska utan att ens veta vad de heter, men det gick bra han va inte hård på vad man sa så länge han insåg att jag förstått, vilket jag gjort.

Det va så skönt att få gå hem tidigare idag, det är rätt jobbigt att vara på skolan från 8 till 5, dagen blir så kort!


Har fått prata med min läkare idag, börjar bli orolig så orolig inför operationen. Paniken har funnits länge men nu kommer mer och mer oro. Jag litar väldigt mycket på min läkare, skulle inte önska att han var annorlunda på något sett men det känns som att så mycket kan gå fel..

ska skriva ett inlägg bara om ryggen snart så att det går att förstå vad jag skriver om men det får vänta någon dag till

Hörs hej /Frida

Likes

Comments

Ja.. Detta inlägg kommer bli rätt rörigt. Jag vill mest få ut en överblick över min skolios och några av tankarna jag har, det kommer kanske raderas och skrivas om innan jag bestämt mig för hur jag ska lägga upp allt, men här är ett första försök.

känner mig på något vis sviken av sjukvården även om det inte är deras fel att det blivit som det blivit. Jag behandlades med korsett från det att jag gick i femte klass tror jag att det var fram till att jag började nian. Många år av vad som nu känns som onödigt slit eftersom jag ändå kommer behöva opereras. Jag minns nån stans att jag fick siffrorna att en en tio som inte behandlades med korsett skulle behöva opereras(ta inte mitt ord på dethär), men ändå sitter jag här efter att under drygt 4 år varit instängd i en plastbit som utom att bara va osmidig och göra ont var så odrägligt varm och nära på omöjlig att dölja, och hur mycket stryk självförtroendet tog kan jag knappt beskriva. Det var det värsta jag någonsin varit med om, och förmodligen det värsta jag nånsin kommer vara med om bortsett från själva operationen. Som dom beskrev det borde det ha varit lugnt för mig nu, men så blev det inte.

Under åren har det varit röntgen i stort sätt varje halvår utom nån enstaka gång. Jag har gråtit mig igenom varje läkarbesök, rädd för att dom ska säga att jag måste opereras. Det är så pinsamt att jag alltid håller på sådär men jag kan inte hjälpa det hur mycket jag än försöker.

Om jag inte minns fel var det under förra hösten det vart klart att en operation skulle vara bäst för mig. Nu hängde allt plötsligt på mig hurvida jag skulle göra det eller inte. Det är otroligt svårt att ta det beslutet. För mig kändes det, och känns fortfarande, som världens undergång. Löjligt kan man tycka, men för mig känns det så. Jag har hållt på med dans ett antal år men har först de senaste tagit det mer seriöst och verkligen velat lära mig. jag har tävlat i disco och nu börjat gå Contemporary Jazz. Jag har också tränat och tävlat mycket i orientering och har haft ridsport mer som en hobby. Detta är saker jag inte alls är redo att släppa. Jag är inte nöjd med att bara hålla på på motionsnivå vilket jag fått uppfattningen av kommer bli situationen. När jag pratat med min läkare om detta så säger han att det inte alls borde vara fallet, och att det "enda" jag inte kommer få göra är kullerbyttor och rörelser som kräver extrem böjning av ryggen. men hur sant det är vet jag inte. Har så svårt att lita på vad folk säger angående detta, många säger att dom är nöjda, men vad innebär det ens?

Jag har nästan aldrig haft ont i min rygg, enda gången jag har ont är om jag inte tränat under en längre period. Jag har inte heller haft andra problem med ryggen. Så för folk som haft problem innan operationen kan jag tänka mig att det är lättare att ta det beslutet men för mig som inte har det känns risken för problem efteråt värre, det kan ju liksom inte bli bättre än nu. Det kan inte bli bättre än några problem alls.

Hörs /Frida

Likes

Comments

Jag har under det senaste halvåret funderat mycket på att skaffa en blogg men liksom aldrig kommit vidare, jag har velat skriva men inte vågat. Men å andra sidan, vem kommer läsa? Jag kommer nog aldrig sprida min blogg till någon jag känner men samtidigt vill jag att den ska gå att hitta, haha jag vet knappt själv vad jag menar..

Det enda målet jag har med att ha en blogg är att jag ska kunna skriva ner det jag vill minnas och bygga upp något jag är nöjd med, jag vill kunna minnas det som händer och vad jag känner nu.


Vad kommer dyka upp här

Det jag vill skriva om här är mitt liv som student, jag pluggar nu första året på teknisk fysik på Chalmers i Göteborg. Jag vill dela med mig av allt möjligt egentligen. Men jag får se sen vad jag tycker är roligt. Det kommer förhoppningsvis bli mycket bilder eftersom jag inte är den bästa på att skriva. Nu i början kommer det nog också bli en del mindre roliga inlägg eftersom att jag snart kommer opereras på grund av min rygg. Jag ville inte att bloggen ska finnas på grund av ryggen, så det är inte det som är meningen även om det lär ta mycket plats ett tag framöver..

Hörs hej /Frida

Hur bloggandet går hittills: redan lyckats radera hela inlägget jag skev så fick börja om

Likes

Comments