Header

24/10 Dag 2- Tidsfödriv och hur Smärtan kändes.

Jag vaknade och somnade så många gånger under natten att det enda som gjorde att det faktiskt var morgon var att pappa kom och att jag inte försökte sova igen. Jag fick en ny rostmacka men den gick knappt ner.

Kvällen innan hade jag varit väldigt noggrann med att kolla vilka slangar jag satt fast i och att fötterna fungerade, rädslan fanns ju där att man skulle bli förlamad även om risken är otroligt liten. Nu kunde jag väl tydligare konstatera att jag hade två slangar i vänsterarmen, en på ut och en på insidan underarmen. Hade också en på höger hand och en på höger underarm. Hade också en CVK, cental venkateter, på halsen och två dränage för blod och grejer på ryggen. Så man satt rätt fast där man låg. Alla va dock inte kopplade till något, bara CVKn och de på högra armen. Hade också en urinkateter som jag tycker va så äcklig och som jag oroat mig för innan, hatar att ha något som är så privat satt och jag hatar tanken på att mitt kiss hänger i en påse på sängen. Äcklig som den är måste jag ju vara lite tacksam för den ändå, jag hade aldrig klarat av att gå på toaletten, jag kunde knappt sitta på sängkanten utan att vilja spy första dagen.

Min läkare kom förbi och hörde hur det var med mig och sa att allt gått väldigt bra med operationen men att dom hade tappat signaler från mina nerver (vilket tros ha varit tekniskt fel) redan innan dom ens börjat med de kritiska delarna men att han på grund av säkerhetsskäl inte kunde/ville ta så många kotor han tänkt, så det blev de antal jag hört han trott skulle bli några veckor innan vilket var mellan brötsryggskota 5 till 11 . Det gjorde mig nästan glad eftersom jag är så rädd att bli orörlig, mina gradtal var ändå halverade, från 55 grader till 23 och allt såg mycket rakare ut! Risken finns ju att ryggen ska fortsätta kröka sig över och under stagen men jag ska se till att träna upp ryggen så att den håller sig uppe ordentligt. Han berättade att dom hade hittat en liten bubbla på röngenbilden på min lunga men att det inte var något att oroa sig för eller göra något åt om den inte blev för stor. Den korrekta termen för bubblan var pneumotoraks, vilket är kollapsad lunga men det var bara en väldigt liten del som "gått sönder" för mig.

Dagen bestod av att vänta på att få lämna uppvaket och få åka upp på avdelningen men innan dess skulle mina lungor röntgas igen och det fick jag inte tid för förrän vid 4 på eftermiddagen. Så jag och pappa satt och spelade kort i sängen vilket återigen verkade förvåna sköterskorna hur pigg jag var och hur rakt jag satt i sängen, jag vet inte vad jag eller dom gjort så pass rätt men det är jag otroligt tacksam för! Fick även upp och sitta på sängkanten och stå en gång till, det gick bättre än sist och jag stod upp nån minut men illamåendet smög sig på och då var det bara till att lägga sig igen. Jag hatade att man då hamnade så fel i sägen och att dom fick dra en rätt med lakanet jag låg på, gjorde ont och kändes dumt, men åter igen behövdes det. Jag pratade med min bästa vän och min pojkvän på telefon igen så det var mysigt att något var lite normalt i alla fall.

Röntgen gick lättare än igår och jag fick tillslut rulla upp på avdelningen strax efter 5. Där försökte jag äta en macka till men den fick mig bara att må illa.

Natten uppe på avdelningen var inte mycket bättre än den på uppvaket, blodtryck skulle tas ett antal gånger nu när jag inte var kopplad till den maskinen längre och andning och grejer. Sen hade jag vänt på dygnet lite nu så det var svårt att sova men jag tog mig igenom även den här natten.

Känner nu att jag glömt inkludera smärtan inlägget vilket jag tycker är ganska viktigt eftersom det är något man lätt glömmer med tiden. Jag hade ingen outhärdlig smärta den här dagen, det som gjorde ondast var att sätta sig upp men den rörelsen varade ju inte så länge så det kändes ändå rimligt. Ställa sig upp skulle jag säga var mer jobbigt än smärtsamt, det liksom stramade i hela ryggen vilket kanske dolde smärtan en del. Jag har också beskrivit hur det känns som en galen träningsvärk i ryggen, inkluderat att det typ krampar lite när man försöker röra sig. När jag låg ner tycket jag att jag hade ondare eftersom det tryckte över ryggen och i kring bröstbenet vilket jag trodde var lungan eftersom det kändes som att det liksom bubblade på insidan. Men om jag satt för rakt gjorde det ont mer innuti kroppen. Så jag fick hitta en balans där emellan och så var det som lite stramande och lite tryck, men ändå uthärdligt. Ryggen kändes hela tiden som när man suttit för länge i typ soffan och tappar känseln i rumpan och benen fast i ryggen nu du och det var väl en kombination av skadade nerver och att jag faktiskt låg på den lite hela tiden.
Det kanske verkar som massa onödig information detta men det är så jag vill ha dessa inlägg, om någon som undrar över en skoliosoperation läser vill jag inte råka missa något som kan vara av värde. Jag vill inte oroa någon, allt har gått bra för mig, vilket det gör får så gott som alla! Jag vill vara ärlig, och ärligt talat hade jag velat veta mycket mer vad som skulle hända i förväg eftersom jag var så orolig. Jag visste mycket eftersom jag frågat mycket och läst många bloggar själv, men det mesta av det jag hittade var flera år gamla och då går det inte att få kontakt med dem samt att utvecklingen verkat gå fort!.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dag 1o

Vaknade av alarmet i morse för att jag skulle ta mina smärtstillande men när jag kände att jag hade ont ville jag inte resa på mig så jag lyckades somna igen.. Jag vaknade igen en timme senare och då var det bara till att sätta sig upp, är ju inte så bra att hålla på å skjuta på tiderna hela tiden. Trots den lite knöliga starten känns dagen bra, fick ju lite sovmorgon och känner mig hyfsat fräsch nu när smärtstillande har tagit.

Vart så glad när jag gick in i köket och kom ihåg att vi hade en mogen avokado så idag vart det den bästa maten jag vet typ, en smoothie och avokadomackor. Är alldeles för nöjd med detta eftersom jag sällan köper avokado eller har tillräckligt med bär i frysen i Göteborg. Studentlivet haha.

Smoothien idag: Mandeldryck, Hallon, Smoothiebooster med passionsfruktssmak, en liten banan

Sitter nu i sängen och äter och mest bara myser. Ska skriva om sjukhusdagarna så att jag inte glömmer, det känns ändå viktigt för mig att ha kvar de dagarna efter att mitt liv förändrades i minnet.

Likes

Comments

Igår på en veckas dagen var ju allt väldigt bra ändå men idag kom bakslaget. Jag har haft sjuka humörsvängningar, inte haft något tålamod med nånting och har på det varit sjukt trött.. Det måste vara medicinerna som ställer till det för mig för huvudet känns som det aldrig gjort förut. Skulle ju vara produktiv och skriva om flera av sjukhusdagarna idag men det har verkligen inte varit lämpligt. Har försökt göra lite grejer men bara blivit arg på allt.

Är besviken på mig själv även om jag inte kunde gjort något annorlunda, jag hade till och med min längsta och bästa sömn sen operationen inatt.

Förhoppningsvis är morgondagen bättre.

Likes

Comments

Har haft fullt upp idag! Eller så fullt upp man kan ha när man återhämtar sig.

Ville bara skriva lite om hur allt känns nu såhär en vecka efter operationen. Kan börja med att tiden har gått så väldigt fort, samtidigt som det känns som så länge sen jag vaknade upp på sjukhuset.

Jag hade förväntat mig att vara så gott som sängliggande nu, men min återhämtning har gått otroligt bra! Jag klarade idag att vara uppe mellan 9 och 3, däremellan bakade jag och lite sånt. Efter detta blev jag dock väldigt trött i både huvudet och ryggen så har mest vilat sen dess. Dagen är så gott som smärtfri om jag inte gör några speciella rörelser. Kan till exempel inte plocka upp saker från marken om jag inte sätter mig helt ner på knä. Jag har också svårt att flytta grejer framför mig i sidled som är lite tyngre, typ över ett halvt kilo.

Allt jag behöver nå som är för lågt att bara greppa gör jag som ett litet konstigt utfallssteg eller bakåtlutad benböj, måste ju se riktigt dumt ut men det fungerar. Så jag går väl mest runt huset och gör allt på mitt egna sätt.

Jag har lagt märke till att varje dag sen i torsdags har varje dag blivit lite lättare, vilket känns otroligt bra. Är såklart väldigt beroende av allt smärtstillande än så länge, men det är okej tycker jag.

Det negativa jag har att säga är att jag börjar bli rastlös och stressad av att inte plugga samtidigt som jag känner att mitt huvud inte skulle klara det, en biverkning av medicinerna. Också dåligt är att mina tankar börjar komma ikapp, jag är stelopererad nu. Jag kommer aldrig kunna röra den här delen av min rygg igen, jag kommer alltid vara stelare och mer begränsad än andra. Detta gör mig så otroligt nerstämd och det har det gjort sen långt innan operationen. Jag är så rädd att inte kunna leva normalt.

Så man kan väl säga att allt går strålande bra, vilket gör mig glad och har gjort det under veckan, men samtidigt smyger sig de negativa tankarna på mig igen...

I morgon ska jag se till att hålla mig lite lugnare så ska försöka skriva om fler av sjukhusdagarna!

Likes

Comments

6 dagar efter operationen

Ledsen för förvirringen med att dagarna inte kommer i ordning sen operationen. Jag vill ju få ner alla sjukhusdagar men har inte ork dog att skriva allt på en gång, samtidigt vill jag vara i fas med dagarna nu eftersom att en skoliosoperation är en sån stor erfarenhet!

Vaknade vid sju idag och hade riktigt ont, kunde knappt röra mig eller ta mig ur sängen för att ta smärtstillande dumt nog. Hade ont längst hela ryggen och något som jag knappt haft förut som var ont i själva såret, kan inte garantera att det till 100% är så men det är så det känns. Tur nog fick jag i mig en extra snabbverkade tablett på en gång så att jag kunde vänta med de riktiga grejerna till klockan åtta som det va tänkt och sen behöva vänta ytterligare en timme på effekten, fy det hade varit hemskt. Kände att eftersom jag inte skulle kunna ligga bekvämt var det ingen mening att ens kämpa sig ner i sägen igen så istället spenderade jag en väldigt sömnig timme med datorn.

Jag och min syster gjorde bananpannkakor till frukost, det har nästan blivit en grej av att vi gör pannkakor när det händer något, liksom lite mysfrukost sådär eftersom jag är hemma igen.

Följde med en sväng till stallet där jag red förut eftersom min syster skulle dit, jag ville så gärna säga hej till min favorithäst, Babsan! Hon kommer dyka upp på bloggen senare men inte idag. Med att jag var där ville jag väl säga att jag har känt mig pigg hela dagen och i form för att åka bil, även om det bara tar strax under 20 minuter är det lite jobbigt med ryggen. Ett litet bakslag kom dock runt middagstid, var så slut i ryggen och började få ont tyvärr, tog en extra smärtstillande så det blev bättre tillslut.

Jag tycker att det är svårt att veta om jag ska göra det jag orkar på dagarna och kanske behöva ta extra smärtstillande eller om jag ska lugna mig så att jag kanske slipper. Vill ju hitta en balans av träning, aktiviteter som inte är vila tex promenader/åka iväg lite, och att ta det lugnt. Värt att nämna är att jag känner mig starkare än igår och även lite lite rörligare. Framstegen gör mig glad!

Likes

Comments

23/10

Minnena från de första timmarna på uppvaket är väldigt konstiga när jag tänker tillbaka på dem. Jag minns allt tror jag, har i alla fall inte hört något som jag inte redan visste av mamma och pappa.

Jag minns det som att jag vaknade till och allt var rätt suddigt och otydligt och att jag "pratade" med några som var där och kom i alla fall fram till att dom skulle ringa dit mina föräldrar, det var väl planen hela tiden men det pratades ändå om. Mamma och pappa kom tillslut men tydligen dröjde dom lite eftersom nån av dom som var med mig undrade om dom gått via Frösön, alltså från en ö vid Östersund. Jag minns att jag liksom inte hade någon ro, obekvämt var det och jag hade nog ont även om det är rätt borta i medicindimman. Jag ville ganska fort vrida mig till sida i sängen vilket gjorde ont på riktigt minns jag, dem fick liksom putta upp mig och sen dra i lakanet så att jag hamna rätt, helt hjälplös var jag. Jag låg väl där och var så vaken jag kunde eftersom varje gång jag blundade och mina benmanschetter som jag pratat om tidigare tryckte åt kändes det som att hela sängen roterade, inte alls behagligt.

Fick höra av alla som jobbade att jag var ovanligt vaken, jag hade sen innan hört att man brukade sova några timmar till, men inte jag inte, ska alltid hålla på och vara speciell av någon anledning.. Min hjärna fortsatte spela spratt med mig när jag låg där, synen var fortfarande inte okej, eller det var kanske huvudet som inte var det för jag misstog en liten byrå med genomskinliga plastlådor för en sånär fika/godis-automat, en sån man lägger mynt i. Detta på grund av att det luktade kaffe av mammas kaffemugg så jag frågade om det var en kaffeautomat haha, men vet att jag menade fika-automat.

Ganska kort härefter kom jag på att det var skönast att sitta mer upprätt eftersom det inte kom lika mycket tryck på ryggen då. Så jag halvsatt resten av kvällen medans huvudet vart piggare och jag lyckades få i mig lite saft trots att den kändes såå söt i munnen. Jag blev erbjuden piggelin så väldigt många gånger här men jag tycker tyvärr inte om det :(


Såhär pigg såg jag ut med alla mina slangar.

Det var lådorna som står uppe på den röda skåpet jag kallade för kaffeautomat, tog ett kort när jag var klarare i huvudet eftersom jag tyckte jag var så dum haha. Kan för övrigt lägga till att helt missade att det fanns en gigantisk TV där fram tills morgonen efter.

Nån gång under kvällen fick dom mig även att sätta mig upp på sängkanten, ordentligt ont gjorde det och dom fick nästan lyfta upp mig, resa mig upp gick lite bättre men kunde bara stå några sekunder innan jag började må illa. Ganska otroligt ändå att man kan kan stå upp samma dag som dem möblerat om ryggraden på en. En röntgen hann dem också med denna kväll, det var inte heller så bekvämt eftersom de la en hård platta bakom ryggen på en, men dom tyckte jag var duktig som samarbetade så bra ändå, antar att det berodde på att jag var så pass vaken.

Det värsta som hände mig på uppvaket ändå var en sköterska som kom in med dropp och spolade igenom några av mina slangar jag hade i armarna. Jag frågade henne om hon skulle sticka mig och hon sa nej, hon hade inga nålar. någr sekunder gick och så kom hon med typ "bara den här lilla", då har hon en sånär jättesmal ganska kort nål som man brukar kunna ta i magen. Jag får såklart värdens panik och börjar säga emot och hon försvarar med att den är ju så liten osv. Hon försöker komma åt min mage ändå men jag gör mitt bästa i mitt risiga tillstånd att dra åt mig alla täcken igen, jag grät och så gott som skrek.. tillslut ringde efter någon tror jag och narkosläkaren och min läkare kom in, hon hade typ inte ens slutat försöka med mig. Min läkare såg min panik, som han visste fanns, han var som att det fanns ju inget annat dom kunde göra, dom hade börjat prata om att söva mg igen. Jag tyckte att han var lite som "vad var det jag sa/jag visste det" vilket ändå var lite skönt på ett sätt. Jag vart i alla fall sövd några minuter igen med någon vit vätska dom sprutade in i en av nålarna jag redan hade, sen var även detta över. Varför måste jag alltid vara så besvärlig..

Efter allt detta fick mina föräldrar gå därifrån eftersom dom inte fick sova med mig på uppvaket, jag kände mig lite orolig men hade som inget att säga till om. Senare när jag låg jag och halvsov så drömde jag, kan nästan kalla det hallucinationer också eftersom att det var så verkligt. Det sprang sköterskor och gjorde saker med mig mest hela tiden men jag såg även sköterskor som kom och gav mig blod till exempel, men jag fick inget blod, och dom gav mig dropp men sen insåg jag att det inte var något kopplat till slangarna så det var inte alls på riktigt. Detta var faktiskt rätt läskigt. Hade problem med att mitt blodtryck vart för lågt under natten så det var mycket det dom hade koll på.


Jag fortsatte med att sova bäst jag kunde trots allt som störde och tog mig tillslut genom natten.

Likes

Comments

Ledsen för denna förvirrade text, hade bara lite grejer jag ville få ner

Lördagen nu var min första hela dag hemma från sjukhuset och även fösta dagen i Östersund efter att jag flyttade till Göteborg i augusti.

Jag började dagen med att vakna lite för sent, vilket resulterade i att jag hade ganska rejält ont i ryggen. Mamma väckte mig tillochmed så att jag skulle ta mina smärtstillande men det vart ändå kämpigt att lyckas med att ta migg upp och göra det. Har tillbringat dagen med att byta sittplats mellan att vandra runt i huset då jag har svårt att va bekväm längre stunder. Har förstått det på andra bloggar jag läst att de flesta andra har haft mycket mer smärtproblem än mig efter operationen, speciellt såhär nära inpå, har ju bar gått fem dagar! Alltså jag borde inte klaga.

Är en sån skön känsla att slippa sjukhusmiljön nu, den får mig så stressad. Det är så skönt att slippa bli väckt på natten för att kolla blodtrycket och att slippa ha slangar överallt och slippa ha massa folk som kollar till en med mat och allt. Klart det behövdes då men det var inget jag var bekväm med.

Något som var konstigt med dagen var att jag inte varit såhär ledig sen jag flyttade heller, så jag hann bli riktigt otålig eftersom dagarna på sjukhusen inte heller har varit så spännande. Jag märkte också så tydligt idag eftersom jag var så sen med mina mediciner i morse hur trött dom gör mig, jag vart ju helt satt ur spel ett tag, så det kändes ju mindre bra.

Har haft mormor och morfar på besök och sen kollat på Game of thrones så har varit en okej dag ändå!

Likes

Comments

23/10

Var tvungen att vakna redan vid sex för att gå upp och duscha med det bakteriedödande medlet igen. Vid halv sju fick jag en ganska stor blandning av mediciner i förebyggande syfte både smärtstillande och något som var lite lugnande. Sen var det bara till och vänta på att dom skulle hämta mig ner till operation. Minns inte så mycket av väntan, mamma flätade mitt hår och jag mådde allmänt dåligt.


Innan dom tog ner mig fick jag även prova benmanschetterna jag skulle ha på mig efter operationen så att jag skulle veta vad det var när jag vaknade. Dem fungerar så att det blåstes in luft nere vid vaden och sen upp över knät till låret runt ett ben i taget och liksom masserade. Det var inte obekvämt men i längden vart det tillslut väldigt jobbigt. Jag behövde dem för att jag inte skulle få blodproppar i benen eftersom jag skulle till att ligga väldigt stilla en tid framöver.

Såhär fina va dom. Bilden tog jag på uppvaket

Efter den ångestfyllda morgonen rullades jag ner i min säng, vilket för övrigt kändes så galet fel när jag kunde gå. Jag var så otroligt rädd nu, det var inte panik utan nu var jag bara rädd. Utanför operationssalen blev jag mottagen av en helt otrolig narkos sköterska tror jag han var, han var så lugn och snäll vilket jag ändå tror gjorde mycket för mig. Är så tacksam för honom!

Av honom vart jag inrullad till nästa rum vilket var något av en sluss där jag fick byta säng och fick ett värmt täcke på mig, sen rullad in i själva operationssalen, minns inte mycket mer än att det var stort med massa maskiner, ställningar och bord. Fick återigen byta från sängen men nu till operationsbordet. Där fick jag ligga och blev väl inbäddad igen. Nu var det en annan narkos läkare eller sköterska som pratade med mig, han sa att dom berättat hur orolig jag var så han försökte va så snäll han kunde. Han var som så lättsam som jag kan tänka mig att man är med barn, vilket inte gjorde mig något alls, men inte hjälpte det tyvärr. Fick andas syrgas tror jag det var medans dom sprutade in det som fick mig att somna i armen. Jag hade så mycket problem med att andas ordentligt då jag återigen grät så mycket, det var tur att jag hade pappa med mig ändå tror jag. Jag minns att jag inte ens han känna att jag vart trött innan jag försvann men det var ändå otroligt spänt de sekunder jag väntade på att somna.

Om nån faktisk läser detta och tycker att jag är löjlig eller överdramatisk, jag kan inte göra något åt mina rädslor. Min inställning är inte heller bra och är inget jag är stolt över, men återigen är det sanningen.

Likes

Comments

22/10 SöndagsÅngest

Dethär var en ångestladdad dag, den mest ångestladdade någonsin tror jag.

Fick knappt i mig någon frukost innan jag va tvungen att lämna min bästa vän i Luleå och sätta mig på bussen mot Umeå. Väl i Umeå gick det knappt bättre med middagen än med frukosten. Tog mig in på sjukhuset med gråten nästan i ögonen, fick mitt rum och information om vad som skulle hända härnäst. Först kom det fruktade blodprovet, jag och min dumma skräck, fick lugnande och bedövningssalva igen innan skötekan stack men det hjälpte inte alls lika mycket den här gången tyvärr.. Han satte en sån där plastslang i armen som skulle få sitta till dagen efter så att dom förhoppningsvis inte skulle behöva sticka något mer innan operationen. Stackars sköterskan vart nervös när jag var så rädd och gjorde väl inte sitt livs bästa stick tror jag eftersom det ändå gjorde lite ont, inte för att det var nån större fara men ändå haha. Fick duscha med antibakteriellt medel som fanns i en tvättsvamp och tvätta håret, tur nog med mitt eget schampo, var sen tvungen att ha sjukhusskjorta och deras obekväma underkläder vilket fick mig att må ännu sämre, rädd för sjukhus och sådär ni vet.. Fick för övrigt underkläder i storlek 60-80kg som jag som tur va lyckades byta ut, hade ju inte passat alls.. återigen förvånad hur dom lyckas då min vikt va skriven i flera av de enkäter jag lämnat in.

Sömnen gick inte heller bra, grät bara och ville fly därifrån. Jag var så rädd att jag inte visste vad jag skulle göra. Det var nog tur att mamma var där, dels för stödet och dels för att jag inte tycker om att gråta inför henne eller någon annan så då fick man ju skärpa sig lite. Nån gång vid ett på natten såg dom till att jag fick nån slags tablett som skulle hjälpa mig somna, och tur va kanske det för annars hade jag inte sovit alls.

Jag var rädd för att sova eftersom att jag inte ville att det skulle bli morgon, ville inte va med om operationen. Jag ville inte sova eftersom detta var min sista natt med en fullt rörlig ryggrad och inte minst den sista natten utan smärta på ett tag. Jag känner ett sånt obehag vid tanken på en steloperation, har så svårt att förstå att man faktiskt kan må bra efter något sådant även fast jag vet att det har hjälpt väldigt många. Skäms lite över dessa tankar då jag vet att operationen är för att hjälpa mig, men detta är sanningen och det är den jag vill minnas.

Såhär såg jag ut då. Jag vägrar skämmas så därför visar jag upp det. Jag var inte nöjd med utseendet men det störde mig endast vid vissa tillfällen. Det är sjukt konstigt att tänka på att det där inne fanns en krök på 55​ grader, stackars ryggrad, jag må hata dig men hallå detta är inte snällt ändå.

Likes

Comments

Stor dag idag! Fick åka hem, slapp som tur va mellanlanda på Östersunds sjukhus vilket jag verkligen inte ville. Trots att transporten hem var rätt jobbig då den tog ett antal timmar var det så värt det nu! Känns så skönt att slippa sjukhusmiljön och alla sköterskor som va och gjorde saker med en hela tiden. Är lite orolig för att sova i min egna säng då jag inte kan ändra höjden i huvudändan eftersom jag nu sovit så gott som sittandes i flera dagar eftersom det var skönast i både ryggen och kring revbenen men det ska nog gå bra ändå, ska bädda upp med massa kuddar!

Jag kommer börja skriva inlägg om alla sjukhusdagarna, ska försöka göra det så noga jag kan med både intressanta och ointressanta detaljer bara för att jag själv vill kunna minnas.


Bild på sliten mig innan jag for hem idag

Likes

Comments