onsdagar var det ja...

Regnet smattrar på rutorna, gör allt ännu mer pressat. Luften, rummet, allt.
Jag känner hur kroppen ger ifrån sig massor av olika signaler, svåra att tolka. Tusen tankar snurrar i huvudet och gör mig knäsvag.
Jag släpper efter och känner hur kroppen slappnar av. Märker hur axlarna sjunker 2 cm och inser hur jag har gått och spänt mig.
Orden dansar i huvudet men munnen och tungan vill inte samarbeta. De vill inte formulera orden.
De bara fastnar, så istället står jag bara där, helt tyst, och andas. Väntar.
Tiden tickar i bakgrunden, men du har fortfarande inte sagt ett ord. Det enda jag hör är dina stadiga andetag, och i ögonvrån kan jag se hur din bröstkorg vidgas och sjunker ihop - sakta men säkert.
Jag blir lugn.
Samtidigt som jag lyfter huvudet upp, mot dig, kastar jag ut orden i tomrummet mellan oss;

''Jag litar på dig.''

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

veckoprojekt?

Att kunna skriva av mig har varit till stor hjälp många gånger då något känts jobbigt. Därför kommer jag kalla dessa inlägg, på onsdagar, för veckans röra. Varför? För det mesta är rörigt, icke-relevant eller bara allmänt spontant.

I skolan snackar vi om strukturer och ordning och reda, när livet hos en tonåring kanske egentligen är raka motsatsen. Massa nytt och humör åt alla håll och kanter. Så den där strukturen tar ibland en högersväng när den skulle ha tagit en vänster och den där ordningen vi tycks ha är ibland egentligen bara en enda stor röra som vi försöker ha ordning på.

Men huvudsaken är ändå, antar jag, att det är okej att inte alltid veta, ha ordning och struktur.
Det är okej att vara en röra ibland, för i slutändan brukar man ändå hitta änden som trasslar upp garnet.

Likes

Comments

long time, no see

Du och jag, vi har alltid haft ett språk. Ett språk bara vi förstår. Men någonting hände.
Jag ser dig och jag vet innerst inne att vi egentligen fortfarande pratar samma språk. 
Jag blir fortfarande så oerhört glad av att se dig, vi spelar fortfarande samma melodi och jag känner hur hela min kropp skriker efter din trygghet och medkänsla jag hade hos dig.

Men vi pratar inte och det, om något, gör ont - riktigt ont. 

Likes

Comments

”Jag är så galet rädd.
Men det är först nu jag inser att det är det jag är.
Jag har trott det varit något fel på mig.
Men nu inser jag att det faktiskt inte är så.
För jag är rädd.
Rädd för att förlora dig.
Du som är en sådan stor del av mig.
Som funnits där i vårt och torrt.
Flykten och min lilla hjälpande hand.
Jag är rädd för att inte älska dig.
Jag är rädd.
För vem är jag, utan dig?”

Likes

Comments

Du är min alldeles egna skatt.
Dig ska jag hålla säker, bevara och beskydda.
Det är mitt jobb att se till att du mår bra, att ingen gör dig illa.
Du är alldeles speciell och har en gnista jag aldrig tidigare stött på.
Dina känslor är mina och jag vill aldrig att du ska behöva vara ledsen.
Du ska få det bästa, du ska få glänsa precis så där som du förtjänar.
Envisare än berget och stark som Pippi.
Och ändå är du inte min.

Likes

Comments

nu var det ett himla bra tag sedan, men inspirationen och tiden har inte riktigt funnits där. hej skola och träning typ.

Dessa bilderna är rätt gamla men tycker om dem ändå.
Nu ska jag jobba. :)

Likes

Comments