”Jag är så galet rädd.
Men det är först nu jag inser att det är det jag är.
Jag har trott det varit något fel på mig.
Men nu inser jag att det faktiskt inte är så.
För jag är rädd.
Rädd för att förlora dig.
Du som är en sådan stor del av mig.
Som funnits där i vårt och torrt.
Flykten och min lilla hjälpande hand.
Jag är rädd för att inte älska dig.
Jag är rädd.
För vem är jag, utan dig?”

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Du är min alldeles egna skatt.
Dig ska jag hålla säker, bevara och beskydda.
Det är mitt jobb att se till att du mår bra, att ingen gör dig illa.
Du är alldeles speciell och har en gnista jag aldrig tidigare stött på.
Dina känslor är mina och jag vill aldrig att du ska behöva vara ledsen.
Du ska få det bästa, du ska få glänsa precis så där som du förtjänar.
Envisare än berget och stark som Pippi.
Och ändå är du inte min.

Likes

Comments

nu var det ett himla bra tag sedan, men inspirationen och tiden har inte riktigt funnits där. hej skola och träning typ.

Dessa bilderna är rätt gamla men tycker om dem ändå.
Nu ska jag jobba. :)

Likes

Comments

Klockan är 09.11 när jag sitter här framför datorn och skriver detta. Jag vaknade precis sådär lagom tidigt, sådär tidigt så man inte missar hela dagen.
Jag scrollade igenom min egen blogg och av någon anledning blev jag inte lika glad som jag brukar, det var något som saknades där bland alla de olika inläggen.

Denna veckan hoppas jag på att det ändras.
Ny vecka, nya möjligheter.


Likes

Comments

inte riktigt såhär

Jag tar ett steg tillbaka för att granska det verk vi gjort. Tydligen ska detta föreställa något vi snackat om på naturkunskapen. Något som jag inte fattade. Det flög in genom ena örat och ut genom det andra. Den röda tråden hade försvunnit för längesen. Vårt verk fick ett C, varför förstod jag inte. Men jag lät det vara, jag var varken arg, besviken eller ledsen, jag var bara förvirrad. Det hade varit ett fint arbete.

Men jag fortsatte till nästa lektion. Satt där och lyssnade. Gjorde som läraren sa, satt ner, räckte upp handen, log och svarade när jag skulle. Men det var ändå något som fattades.

Vi slutade, jag åkte hem. Kastade mig på sängen, somnade och vaknade. Trodde det var morgon och kastade mig upp ur sängen för att upptäcka att det var mitt i natten.
Insåg att jag inte skulle kunna somna om och kollade igenom alla sociala medier för att få ett "hm" om vad som pågick i världen. Någon hade satt en ny trend, någon hade gjort en ny låt och någon kallade ungdomar lata. Lagom till det började ljusna igen hade jag satt på mig träningskläder och snörat mina gympaskor. Jag var på väg ut för att ta mig en löprunda, för träna, det skulle tydligen ungdomar göra. Duschade och sen bar det av mot skolan igen.

Tog bussen dit, försökte mig på ett leende när jag mötte busschauffören. Det gick inte hem. Folk satt utspridda i hela bussen, inte ett enda dubbelsäte ledigt. Alla satt själva och var tysta och helt uppe i sitt eget. Förvirrad gick jag längst bak och satte mig.

Tänk om det ändå funnits en handbok för vissa saker i livet...

Likes

Comments