View tracker



jag vill förklara mig, jag vill ge er en förklaring. Jag vill få er att förstå. Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig på något sätt, jag vill bara ge alla er därute en förklaring till allt och jag är värd att ge er den. Jag vill att dom människorna som klagar på min vikt ska förstå att jag har slitit som ett djur för varje litet gram jag bär på.


Under en längre tid levde jag med en psykisk sjukdom kallad anorexia. Mitt i helvetet förstod jag inte hur allvarligt det var, det enda jag ville var ju att gå ner i vikt. På ungefär 1 månad hade jag redan gått ner 7 kg, 7 KG! Och i vissa öron kanske det inte låter mycket, men innan jag gick ner i vikt vägde jag 48 kg. Så jag hade alltså en kroppsvikt på 41 kg när jag var 16 år. Och det kanske inte heller låter så hemskt så jag lägger upp alla korten på bordet.

Jag tränade konstant och det var så många gånger mina föräldrar fick hämta mig för jag inte hittade hem från min löprunda eller så låg jag avsvimmad någonstans. Jag kunde inte vara i ett rum där det luktade mat och jag ville heller inte se mat för maten var min största fiende, jag hade ju kämpat för att uppnå mitt mål och jag tänkte inte låta några kalorier förstöra det.

Mina betyg blev sämre, och jag förlorade många vänner pågrund av att ingen klarade av att umgås med mig. Jag fick dagligen höra dumma kommentarer från alla håll. Det var allt från lärare till vänners föräldrar som hade något att påpeka. Får hon ingen mat hemma? Är hon sinnessjuk? Vad är det för fel på henne? Hon ser ju ut som en tändsticka!
Och samtidigt som ni ville mig illa så åt ångesten upp mig, hoppet försvann och orken fanns inte. Jag var helt tom. Jag var så förstörd och ni ville förstöra mig mer? Men oavsett vad så visade jag mig aldrig svag, FÖR NI SKULLE INTE FÅ MIG ATT KÄNNA MIG OTILLRÄCKLIG.


En försvarsmekanism kroppen har är att det växer mer hår om man fryser (under en längre tid), vilket jag gjorde hela tiden och det ledde till att mina armar hade lika mycket hår som mitt huvud och nu tänker ni förmodligen att jag överdriver, men samtidigt som armarna blev hårigare så blev håret på huvudet tunnare för jag stressade och levde inte ett hälsosamt liv.

Jag har alltid vart en tjej som bryr sig mycket om utseendet, så förstår ni hur mycket jag skämdes? samtidigt som jag var så stolt över att vikten rasade i den farten jag ville. Mitt ansikte försvann och jag blev mörkare och mörkare under ögonen för varje minut som gick. Alla mina kläder blev förstora och jag fick börja köpa kläder på barnavdelningen. Roligt att gå runt med kläder som var menade att sitta på en 10 åring. Och samtidigt skulle dom täcka mina armar för usch vad jag skämdes. Ni gjorde mig till ett objekt som var jätte spännande att kolla och skratta åt. Jag är en människa precis som ni.

Så till alla er därute som har en åsikt om min vikt, jag valde aldrig att bli sjuk. Jag valde att gå ner i vikt absolut, MEN JAG VAR SJUK! och ni kan ha era åsikter och dra era roliga skämt om min vikt, för faktumet kvarstår fortfarande: Jag var psykisk sjuk.
Och det enda skämtet är ni, för jag skrattar åt hur ni betedde er.


Jag kan sätta mig in i hur ni tänker, hur svårt kan det vara att äta? Och det är inte erat fel, för anorexia är inte en sjukdom som pratas eller skrivs mycket om, jag hade också mitt tankesätt innan jag blev sjuk. Men varför kunde inte ni sätta er in i hur jag tänkte? Varför var det aldrig någon som förstod mig? Varför var det aldrig någon som pratade med mig? Varför kunde ni inte komma till mig med era åsikter och funderingar? Varför blev jag utstött? jag var trotsallt en tjej med 41 kg stolthet så jag hade kunnat ta det.

Idag är jag frisk, vissa dagar är bättre och andra sämre, men jag strävar inte längre efter att gå ner i vikt, jag strävar efter att leva hälsosamt trots att det inte alltid fungerar. När jag kollar mig i spegeln ser jag mig själv och inte ett monster. Och jag förvånar mig själv över hur många framsteg jag gör än idag. Och ni ska inte få ta det ifrån mig.


Och i denna stunden, 2 år senare och 9 kg tyngre klappar jag mig själv på axeln, för jag är grym. Jag stod kvar oavsett vad ni fick mig att gå igenom varje dag. Och jag vet vad som är rätt och fel. Man kan inte alltid säga vad man tycker och tänker. Jag vet också att man inte kan klandra någon för något dom själva inte valt. Jag har empati tillskillnad från er. Så riset går till er för ni gjorde varje vaken stund till ett helvete.

Rosen går till dom människorna som trodde på mig och som hjälpte mig bli frisk. Och till er som fick hämta mig mitt ute i ingenstans när jag var vilse. Ni som alltid pushade mig till det bättre, jag hatade er för stunden men vart skulle jag vart om det inte vore för er? Ni är grymma.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hello! 😃
Har haft fullt upp det senaste, därav den dåliga uppdateringen. Men Gud vad bra väder det har blivit 😍 igår spenderade jag dagen med några vänner och vi satt vid sjön och hade super roligt. Efter det åkte jag hem till jonte och spenderade natten hos honom. Och min lilla jonte har skadat benet så han hoppar på kryckor stackarn 😔

Just nu sitter jag i bilen påväg mot Nässjö med Elin och mamma. Har inga som helst planer på vad som händer idag. Ska jobba imorgon så ska försöka vila upp mig lite.

Later 🌸

Likes

Comments

View tracker

hej!
Självklart kan jag göra en video där jag visar hur jag sminkar mig. Jag måste bara köpa ett minneskort till min kamera sen lovar jag att lägga upp en video 😃

Likes

Comments

hej på er ni som fortfarande klickar er in här.
Har haft en väldigt lång paus från bloggen. Men känner nu att jag saknar bloggen. Så ska försöka hålla den igång nu.
Så vad har hänt sen senast? Har sommarlov vilket är så himla skönt. Hade vart ännu bättre om det var sommar väder vilket det inte alls är. Går fortfarande i skinnjacka och byxor 😩
Har ni fått sommarlov än och har ni några roliga sommar planer? Själv ska jag jobba 😊

Hela helgen har jag spenderat med vänner. Min syster tog även studenten vilket var så himla roligt, är så stolt över henne! 😍
Bjuder på en bild på mig och Daniel som var här på besök, för er som inte vet är Daniel min storasysters pojkvän 😃

Likes

Comments

åter igen är jag tillbaka. Har faktiskt saknat bloggandet. Men har vart riktigt skönt utan bloggen också. Men nu är jag tillbaka, det är en självklarhet att jag kommer tillbaka 😉
Känner mig riktigt excited att börja blogga igen, och hoppas på att jag håller igång denna gången. Tänkte faktiskt också börja göra videos. Men det beror helt och hållet på om jag kommer på några bra videos att göra. Men det märker vi! 😃 

så, för dig som är ny och inte följt min blogg sedan innan så heter jag My och är 16 vårar. Jag är alltså född år 1998. Jag pluggar första året på brinellgymnasiet i nässjö med inriktning stylist. Och i min blogg kommer du kunna läsa om mitt helt normala tonårsliv. Hope you stay! 💓



Likes

Comments