Hej alla där ute!

Nu har det gått så där länge igen sen jag skrev sist. Men vad gör det, jag skriver ju för min skull och gör det när orken, tiden och lugnet finns.

Lillan blev 5 månader igår, det firades med att jag, sambon och lilla M åkte till Jogersö i Oxelösund.

I övrigt så flyter livet på hyfsat, måendet är inte på topp och rent ut sagt, helt ärligt så mår jag skit. Det värsta är att pga mitt mående så blir relationen mellan mig och sambon stormig då jag drar ner honom också utan att själv veta om det. Mitt mående förstör massor, jag har ingen ork och har en ständig irritation och ilska i kroppen. Det är inte ofta nu för tiden som jag är tillfreds med livet. Ibland vill jag bara släppa allt och fly.

När folk frågar "hur mår du?" svarar jag helt enkelt på rutin "det funkar" eller "det är bra". Allt för att slippa följdfrågor. Men inom mig blåser det full storm och själen skriker. Ja men gå och prata med någon tänker säkert fler talet då. Ja om det vore så enkelt, problemet är att jag vill gå dit själv då och det går inte för jag kan inte begära att sambon ska vara ledig en dag i veckan för att jag ska gå o prata i 45 minuter med någon som endå inte förstår och dessutom kostar 400kr varje gång.

Det är en svår situation, både jag o sambon vet inte hur länge vi orkar med att jag är såhär. Under mina värsta dagar vet jag helt ärligt inte hur länge jag vill leva såhär och att det kanske vore bäst för både sambon och lilla M om jag försvann helt. Tragiskt men sant, alla korten på bordet, svart på vitt etc. Jag tar mina mediciner dagligen men det känns som dom inte ger någon effekt.

Som grädde på moset så vantrivs jag med min kropp vilket leder till att jag knäppt äter. Jag tampas alltså inte bara med min depression och borderline varje dag utan också min ätstörning. Det blir ju inte bättre med ätstörning när det finns dom som slänger upp i ansiktet på mig att jag inte ska klaga över min kropp när jag inte gör något åt det. Jag har kommit överens med mig själv att börja inifrån och ut, jag börjar med det psykiska och sen tar jag det fysiska. Men alla kan inte förstå hur det är..

Jag kan i alla fall helt ärligt att nu älskar jag min dotter och hon får mig att hålla mig uppe på dagarna tills att sambon kommer hem, visst det faller många tårar varje dag för att jag är helt slut men jag håller mig endå uppe och jag klarar det. Jag går på reserv energin och kraften laddas upp på nätterna.

Nu ska jag ge lillan mat och sen ska vi mysa. Ha det bra alla

Kram 💗

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Precis som rubriken säger; paradiset i dimman. För att förklara mig så känns det som att jag trevar mig fram i det så kallade paradiset men det ligger en tjock dimma runt mig. Jag ser inte klart och det känns som att livet går mot mig. Lilla M mår i alla fall bra och har nu hunnit bli 9 veckor. Jag är så glad att tiden går fort! Snart är hon ännu större 😄 Alla säger att man ska njuta av spädis tiden och att jag kommer sakna den. Jag har sagt det förut o säger det igen: Jag kommer inte sakna den här tiden och jag verkligen NJUTER av att tiden går fort! Jag blir så otroligt frustrerad och irriterad på dom som säger att jag ska njuta när dom vet hur jag tycker och känner. Spädbarnstiden är inte min grej och jag trivs inte i den. Punkt!

Med min förlossningsdepression så går det upp och ner. Den här veckan började inte alls bra och min sambo tog beslutet att köra mig till min mamma för att jag skulle få sova ut ordentligt och få vara ifrån vår dotter. Han kom så klart dit på dagarna för att jag ville det och så åkte han hem på kvällen med lilla M. I två nätter sov jag borta. Jag tog mina sömntabletter så att jag kunde sova hela nätterna, tyvärr blev dagarna som en enda gegga och jag gick som en zombie. I onsdags började jag med mina antidepressiva igen för att ge dom en chans till. Men fy va illa jag mår av dom! Det står att jag ska ta dom med frukost, (svårt att ta dom till en måltid jag väldigt sällan äter) men då mår jag sjukt illa och tar jag dom på fastande mage så mår jag illa. Det spelar alltså ingen roll om hur jag tar dom. Dom gör mig även väldigt sluten och låser in alla känslor. Jag blir arg och irriterad, frustrerad över att jag inte kan släppa ut känslorna. Ibland känner jag mig bara helt tom och känslokall. Men det finns faktiskt gånger som jag kan känna lite glädje. Nu har jag även vissa stunder även kunnat känna stark lycka över vår dotter, över att vara hennes mamma. Kärleken till henne växer lite för varje dag. Men det kommer fortfarande starka och djupa dippar som gör att jag bara vill försvinna. Inte dö, men försvinna från allt.

Vi tar timme för timme och jag är så glad över allt stöd jag får. Jag vet med mig själv att jag är en pain in the ass och väldigt ofta står jag inte ut med mig själv. Jag beundrar min sambo som tar hand om både mig och lillan. Han är underbar!

Nu ska jag ta och försöka sova lite och ladda batterierna inför en ny dag med nya utmaningar. Imorgon blir det att få egen tid och träffa min bästa vän. Lite glädje i alla mörka tankar.

Kram på er och ta hand om era nära o kära ❤

Likes

Comments

Ja men vart ska man börja..
Måendet går upp och ner, förra veckan va en "bra vecka" med inte lika mycket gråt o jag kunde känna kärlek till livet. den här veckan har jag brutit ihop minst en gång om dagen och mår inte alls bra.
Jag är arg på allt och alla, ingen ork eller lust till något. Jag vill bara egentligen vara helt själv och låsa allt ute. Inget verkar roligt eller lockande att göra. Jag vill egentligen inte ens vara hemma för att det känns som att väggarna krymper.

Dessutom känner jag mig ensam fast jag långt ifrån är det. Det känns liksom som att ingen förstår mig men jag vet att dom gör det.

Det är renutsagt ett helvete att må så här och jag är så arg för att ingen förberett mig på hur en förlossningsdepression kunde va. Den där känslan att inte kunna älska sitt barn så mycket som man vill. Ta mig inte fel nu, jag tycker om henne mer än allt, hon är min värld och jag kommer gå genom eld o vatten för henne. Jag skulle kunna dö för henne om det så behövs, men jag kan inte älska henne. Som tur är börjar jag älska henne mer o mer för varje dag som går. Vilket är en så stor lättnad att det inte går att sätta rättvisa ord på.

Sen blir jag så frustrerad när folk omkring säger "ta vara på spädbarns tiden, den är så mysig och du kommer sakna den". Asså nej, bara nej! Jag kommer inte sakna den tiden, jag kunde inte njuta av den tiden och där så kallade "bebis bubblan" som man tydligen skulle befinna sig i den första månaden ungefär, vart fanns den? Den fanns för mig dom första 3 dagarna men även där känner jag nu att allt började. Jag ville inte vara ensam med lillan och fick panik så fort hon verkade missnöjd. Så nej, absolut nej, jag kommer inte sakna spädbarns tiden. Jag är inte skapt för det. Det är som sagt inte förens nu som jag sakta kunnat börja njuta av bebis tiden. Nu när hon börjar ge respons när vi busar med henne o hon spricker upp i stora leenden när hon ser oss. Den tiden kommer jag sakna. Men innan det, nej.

Nu börjar vi i alla fall få rätsida på dygnet och lillan sover oftast hela nätterna även om hon vaknar vid 4 och inte vill somna om. På söndag blir hon 2 månder och jag bara älskar att tiden gått så fort.

Ta hand om er där ute. Kram ❤

Likes

Comments

Hej alla! Det va inte igår!

Snabb uppdatering av vad som hänt sen sist. Det senaste blogginlägget jag skrev här skrevs den 18 januari, då skrev jag bla att jag haft förvärkar i ungefär 5 dagar. Redan dagen efter så åkte jag och sambon in till förlossningen då jag inte stod ut längre med smärtan. Till vår lycka så blev vi inskrivna! Torsdagen den 19 januari 2017 föddes vår lilla prinsessa Mischa.

Vi blev kvar på bb från torsdag till söndag. Första dagarna hemma gick bra, amningen fungerade och lillan sov mest. Jag grät av lycka när jag såg på henne och hennes pappa när dom sov tillsammans och hormonerna va en enda röra för mig. "Det går över, det kallas baby blues och försvinner om någon vecka" sa dom på bb och bvc. Ja ja tänkte jag. Men tiden gick och en vecka blev till två och tre veckor. Det går inte över. Jag mår bara sämre och sämre. Amningen började gå utför efter två veckor och vi fick gå över till ersättning helt då mjölken sinade och inte fylldes på.

Tankar som "Jag är en dålig mamma som inte kan amma mitt barn!", "Jag är en dålig mamma som vill vara för mig själv om det så bara är för någon minut" och "Min dotter förtjänar en mamma som inte gråter för allt." snurrar i mitt huvud dagligen. Den ena dumma tanken efter den andra. Sambon tycker jag ska ringa någon o prata med men det gör jag inte. ytligare en vecka går och lillan blir 4 veckor. Tankarna finns kvar och blir bara värre o värre. "Vill jag verkligen vara mamma?", "Hon får det bättre om jag försvinner o hon och hennes pappa hittar en ny mamma.". Alla dessa hemska tankar som bara blir värre o värre.

Lillan skriker mer och mer och det blir många sömnlösa nätter som vi åkt runt med bilen 3-4 på natten för att jag o pappan ska få vila och hon ska somna. Mina mediciner fungerar inte som dom ska utan varken sömn eller mat. Jag sover på tok för lite och äter knappt något. Vi pratar med bvc och hon ger rådet att byta ersättning. Vi testar det och det blir bättre, lillan har inte lika ont i magen och skriker lite mindre.

Dagarna går och jag sover fortfarande för lite och tankarna finns kvar. Lillan är nu 5 veckor och vi har gett henne vitaminer som vi fått av bvc. Men jag tycker att dom dagar jag kommit ihåg att ge henne dom så skriker hon mer än vanligt samt på ett annat sätt. Jag gråter hysteriskt och panikatackerna blir allt fler. Sambon säger åt mig att ringa psyk återigen men jag vill inte prata med någon utomstående om mina tankar och hur jag mår. Jag är livrädd för att dom ska ta mitt barn ifrån mig. Jag hör hela tiden i mitt huvud att jag är en dålig mamma. Jag tar mig mod till att prata med bvc om hur jag mår och hon säger "varför har du inte sagt något tidigare?", "känner du någon lycka?", knappt men jag håller mig uppe, jag vill inte dö bara försvinna för en stund. Hon på bvc frågar "Känner du någon lycka när du kollar på Mischa?", Ja men inte så mycket som man borde och inte alltid. Jag förklarar att jag är rädd att dom ska ta henne ifrån mig. Hon förklara då att ingen kommer ta Mischa men hon ska ringa dom på psyk så jag kan få någon att prata med för jag ska inte behöva må dåligt.

Redan samma dag vill dom att jag kommer in till psykakuten för att prata med en läkare. Jag vill inte åka dit för att jag är rädd. Sambon gör i ordning vår dotter och säger åt mig att vi åker in.i "Lova att dom inte får låsa in mig?" Rädslan och ångesten bara växer. "Jag lovar. Vill dom låsa in dig så springer vi härifrån." Min älskade sambo och hans tröstande humor för att lätta upp stämningen. Väl inne på psyk får vi träffa en läkare som ger mig ny antidepressiv, medicin för ångesten och tabletter för att jag ska få sova. Han skickar en remiss till öppenvården och säger att det mobila teamet kommer ringa mig varje dag tills att jag får en tid dit och någon att prata med.

Det mobila teamet ringer mig varje dag i 4 dagar och tycker att nu räcker det med att dom ringer mig varannan dag fram till i fredags förra veckan. Nu har jag fått en tid till öppen vården nu på onsdag.

Vissa dagar har jag verkligen varit rädd för mig själv och rädd för vad jag skulle kunnat gjort mot mig. Alla hemska tankar finns fortfarande och dessa tankar om att skada mig finns. Min sambo stöttar mig så mycket han kan men ibland hjälper inget. Jag kan gråta i flera timmar och inget hjälper som tröst, jag fastnar i en ond spiral. Den nya mediciner dämpar lite men hjälper inte alls än enligt mig.

Detta med förlossnings depression är ett ämne som man får veta allt för lite om. Det är vanligare än man tror men vetskapen är som sagt för liten. Jag förstår inte varför något så vanligt är tabu belagt att prata om och att det finns så många därute som mår dåligt och inte säger något.

Just nu i skrivande stund är trött och sliten men jag står upp. Jag har ångest som ger mig huvudvärk och ständigt på hel spänn av ångest och ovishet för hur natten blir.

Nu ska jag andas lite och njuta av att lillan ligger i sängen och sover istället för att hon är på mig och gnäller. Varje ensam, tyst minut räknas och är guld värd. Vi får se när jag får tid att skriva igen.

Kram på er alla 💗

Likes

Comments

Nej men hej på er alla där ute!

Lite uppdatering kanske på vad jag gjort under tiden sen sist. Vi har firat jul och nyår hos mina föräldrar, sambon jobbar nästan hela tiden och nu senaste veckan har jag haft förvärkar i 5 dagar som bara blir intensivare för varje dag. Vi har åkt in och ut på förlossningen för att jag inte fått sova något pga smärtan och inget har hjälpt.

Jag är beräknad den 28/1, så alltså om ca 1,5 vecka men lillan kommer komma fortare än det. Det som varit skönast är att sambons jobb inte har haft så mycket att göra så han har fått vara ledig så jag har honom hos mig hela tiden.

Han gör verkligen allt för mig när jag bara vill ge upp och han försöker lindra smärtan jag har genom att göra allt! Jag vet verkligen inte vad jag skulle ta mig till utan honom 😍 Jag fick dessutom finaste julklapparna av honom! Ett armband som ni ser på bilden samt ett halsband! 😍 Jag är helt förälskad i dom smyckena och jag trodde aldrig att man kunde älska någon så mycket som jag älskar honom. Vi har snart varit tillsammans i 4 år och förlovade i 3 år 😄

Nästa inlägg blir antagligen när lillan har kommit ut då jag försöker vila mycket för att klara förlossningen som jag har börjat bli jätte nervös inför! Usch alltså, jag klarar knappt smärtan vid värkarna och vill ge upp! Vet inte hur många gånger min stackars sambo fått höra att jag inte orkar mer och bara vill ge upp! Men han står upp för oss båda och peppar mig massor. Jag är så otroligt glad att jag har honom och han är verkligen min stötte pelare! 😍

Nu ska jag vila lite till och hoppas att lillan snart känner sig redo för att komma ut till oss!

Kram på er alla därute och hoppas ni har det bra

Likes

Comments

Idag har vi varit hemma hos min mamma, pappa och mina syskon för att fira min yngsta lilla syster som fyller 8 på tisdag 😊 Lilla tjejen börjar bli stor! Vi spelade lite memory samt att det bjöds på god mat och efterrätt

Idag gick vi även in i vecka 35 och det är endast 41 dagar kvar till beräknat datum! 😍 Tänk va tiden har gått fort nu på slutet. Längtar massor tills våran lilla prinsessa kommer ut till oss och vi får ha henne i våra armar.

Nu är jag trött och öm i kroppen så ska ta och göra mig i ordning för att gå o lägga mig i den sköna sängen. Imorgon är det måndag och en ny vecka startar. På fredag ska jag julhandla och på lördag är det julafton och då ska jag o sambon tillbaka till min familj igen för att umgås. Nästa jul hoppas jag att vi kan åka upp till Norrland till sambons familjer för att fira jul med dom! Saknar dom så otroligt mycket och tycker det är så synd att vi bor så långt bort 😔

Nej nu ska jag gå och lägga mig! Natti natti på er alla därute 💗

Likes

Comments

Bara 50 dagar kvar tills lillan är beräknad!

För 50 dagar sen så va det 100 dagar kvar och det kändes som en evighet. Men nu sitter vi här och kan knappt tro att det är sant. Är det verkligen bara så några dagar kvar??

Igår var jag på ultraljud och allt såg bra ut. Lillan låg med huvudet neråt men var inte fixerad så än kan hon vända sig och slå kullerbyttor (vilket hon har gjort flera gånger idag). Barnmorskan som gjorde ultraljudet va så snäll att jag fick en 3D ultraljudsbild på lillans ansikte som jag sen kunde visa sambon när han kom hem från jobbet. Det första han sa att hon redan är lik mig 😝 Barnmorskan visade även mig att man kunde se att lillan redan har mycket hår på huvudet så det blir nog att sätta massa små söta hårsnoddar i håret på lillan! 😄

Idag har jag bara tagit det lugnt. Sambon jobbade några timmar idag. Lyckligtvis inte lika många timmar som resterande dagar den här veckan. Nu i helgen ska vi bara ta det lugnt och ladda upp inför kommande vecka.

Hoppas ni haft en härlig vecka! Kram på er alla

Likes

Comments

Tänk va tiden springer fram! I söndags hoppa vi in i vecka 33 och nedräkningen börjar närma sig med storm.

Lillan har nu hittat mina revben och vill gärna ligga under vänster revben och trycka på magsäck och lunga. Mysigt värre! Eller inte.. Tungt att andas, svårt att sitta och kan knappt äta då illamåendet är tillbaka. Dock så är jag väldigt glad att hon inte sparkar så mycket mot revbenen då dom få gånger hon gjort det sa har jag nästan vikt mig för att det gjort hemskt ont.

Imorgon ska jag på ultraljud och få se lillan igen! Längtar så otroligt mycket.

Nu ska jag strax gå o lägga mig hos sambon som redan sover sen cirka 2 timmar tillbaka. Stackaren jobbar 7-19 måndag till torsdag. Han kämpar på så starkt. Även fast han kommer hem trött efter jobbet så får han vissa dagar handla lite innan han kommer hem och på det laga mat då jag inte klarar av att stå längre stunder utan att bli snurrig och få ont. Jag blir så stolt över honom! All kärlek till honom!

Jag skriver mer imorgon förhoppningsvis om hur det gick på ultraljudet och vad jag haft för mig i veckan 😊

Likes

Comments

Jag har alltid gillat fredagar. Fredagar innebär att det äntligen är helg! Dock så har jag nu börjat gilla fredagarna ännu mer för det innebär att jag slipper gå ensam hemma och jag får ha min sambo hemma i tre hela dagar! 😄

Han jobbar 7-19 måndag till torsdag och är sedan ledig fredag, lördag och söndag (ja det vill säga om det inte blir annat sagt på jobbet och dom måste jobba mer).

Så idag har jag haft honom hemma hela dagen! Vi började dagen med sov morgon och åt sedan en lugn frukost innan vi åkte ut på äventyr! Eller ja, till jula för att han ville köpa en värme filt till mig i förhoppning om att den ska lindra värken och få mig slappna av. Efter jula åkte vi och åt på Mc'Donalds och sedan handla hem lite mat. Sen hemåt igen!

Väl hemma igen så testar jag min värmefilt och den fungerar mot värken! Nu slipper jag sätta mig i duschen för att få lindring! 😍 Så otroligt skönt, jag la mig i sängen med den och somna inom 10 minuter. Så himla otroligt jätte skönt att äntligen kunna sitta och ligga utan att ha ont och kunna slappna av 😊

Nu resterande av kvällen ska vi bara mysa och ta det lugnt 😊 Imorgon ska jag till min mamma för julpyssel och sedan sova där en natt.

Kram på er alla där ute ❤

Likes

Comments

Det är inte länge kvar men det känns som en evighet.

Det känns som en evighet kvar men det är det ju egentligen inte. Det är ju BARA 60 dagar kvar till beräknat datum. Jag hoppas verkligen att lillan kommer då och inte vill ligga kvar i magen länge efter det!

Jag är så otroligt trött nu på att ha ont, må illa, jämnt hungrig och inte tala om det hormonstinta humöret som jag själv inte står ut med. Det heter ju att det ska vara "så underbart att vara gravid och att man känner sig så lycklig hela tiden", men är det någon som berättar och talar om att man kan må illa och ha den så kallade "morgonsjukan" i mer än halva graviditeten? Att man har ständig mensvärk för att livmodern växer och att man sen tydligen kommer få ont i korsrygg, bäckenbotten och höfter för att dom där fogarna ska mjukas upp och bli mer flexibla inför förlossningen? Att tuttarna blir gigantiska, ömma, tunga och inte tala om när det känns som att någon står och sticker med en nål i bröstvårtan?

Är det någon som talar om det?!

Är det någon som någonsin har sagt att man kan tycka att det känns obehagligt och till o med tycka att det gör ont när bebisen sparkar och rör sig i magen? Jag ska inte ljuga och säga att det inte är underbart att känna den lilla röra sig, för det är jätte mysigt, till en viss grad..

Men samtidigt som det är mysigt och känna det lilla livet växa och frodas så gör det faktiskt väldigt ont ibland när hon rör sig och sparkar på precis samma ställe. Man blir liksom väääldigt öm.

Jag skulle kunna hålla på att rabbla massor med både för- och nackdelar. Jag vill dock förtydliga att jag absolut INTE ångrar att jag blev med barn för det har jag velat länge. Det jag menar är att jag tycker att det pratas för lite om allt det jobbiga som en graviditet kan medföra.

Nog om detta! Nu ska jag ta en macka för att lindra halsbrännan och sen ska jag till tvättstugan för att hämta tvätten 😊

Kram på er där ute 💗

Likes

Comments