Familj, Graviditet, Känslor och den psykiska biten, Mat, Regular life, Skönhet

Aldrig i hela mitt liv så har jag mött någon som du.
Aldrig har jag känt såhär och aldrig har jag kämpat så.
Ibland så måste man ge upp för att se det som var framför en.
Ibland så måste man förlora saker på riktigt för att inse att den man älskar, inte längre är kvar.

Ibland så påverkar vissa personer oss så mycket så vi vill ge upp allt, om vi inte kan vara med denna person.  Inget känns verkligt och inte är förståeligt. 
Man tappar allt och blir ett skal av något som man brukade vara.

Den svåraste delen är ju såklart att resa sig upp igen, det är inte lätt men vi klarar det.
Vi måste klara det för att överleva.

Jag har fått ta lärdom av en hel del den senaste tiden och jag har förlorat underbara människor från mitt liv, men dem har lärt  igen en hel del och en del har fått mig att älska mig själv.

För en del så kanske detta är ett frågetecken. Så får det också vara, för dem som vet läget och sanningen, ja dem vet helt enkelt. Ni som inget vet om läget osv, ni får vara ovetandes. Vet ni inte något nu, då finns det en anledning till att just ni inte vet.

Ja jag pratar säkert i gåtor nu, men jag bryr mig inte.
Dem som känner mig pratar inte bakom min rygg och dem förstör inte för mig, eller ja. Dem försöker inte iaf.
Ni som vill prata bakom min rygg, fortsätt med det. Jag bryr mig inte. Ni gör mig starkare än jag någonsin varit!

varma hälsningar, J

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments