I lördags blev jag och Louise hembjudna till en familjekompis till Louises familj. Hon bor i perioder här i Nairobi och arbetar med ett projekt i slummen som ska ge många kenyanska barn en möjlighet att få sin skolgång finansierad. Hannah hade bjudit in några av ungdomarna från Matare (slummen där dom bor) hem till henne samma kväll som vi var där. Tre killar och en tjej som var i våran ålder var där, men även en lärare från projektet. Jag är så tacksam över att vi fick vara där och laga mat med dom, ge och ta glädje och dansa med dom till tre på natten. De alla fem var så talangfulla. Angela och William var båda dansare, Collins spelade basket och gjorde egen musik och Zacheus spelade trummor. Att dansa med dom och höra deras historier fick både mig och Louise att börja gråta. Vi lever i två delade världar som är så olika från varandra som man kan komma. Ändå var vi där tillsammans och hade någon av de bästa kvällarna i våra liv. Detta är något jag aldrig kommer att glömma. På bara lördagskvällen kom jag närmre Kenya än jag gjort på alla dagar i dessa dryga två månader i Nairobi tillsammans, då vi sett Kenya från turistperspektivet. Vi alla sov över hos Hannah för att ungdomarna skulle slippa åka tillbaka till slummen på kvällen. Jag, Louise, Hanna och Angela delade då på en dubbelsäng medan killarna sov i vardagsrummet. Det var väldigt svårt att sova på kvällen pågrund av värme och snarkningar, så jag och Louise gick till köket och la oss och sov på kakelgolvet. En ganska sömnlös men otroligt mysig natt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kan göra om kvällen snart igen och lära känna dessa fantastiska människor bättre. Åh vad jag är glad att jag fick möjligheten.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Av olika anledningar har folk åkt hem till Sverige från internatet. Vissa kommer tillbaka inom närmsta veckan men andra har åkt hem för att de inte trivs och kommer inte tillbaka till Nairobi alls. Jag har inte känt någon längtan efter att åka till Sverige, snarare att jag under mina 74 dagar här på SSN verkligen känt att jag är på helt rätt ställe. Det finns ingen annan stans jag hellre varit på. Dock har hemlängtan börjat smyga sig på mig. Först och främst har jag en abstinens till cheerleadingen som heter duga. Inte på de senaste 10 åren har det gått såhär lång tid utan att jag fått bli uppkastad eller kasta upp någon i luften. Oj vad jag saknar det. Att se filmerna hemifrån träningarna i bergis på mina älskade vildkatter gör utan att överdriva ont i mitt hjärta. Förutom detta vill jag inget hellre nu än att krama min familj. Och mina bästisar. Jag hade behövt tre dagar i Göteborg just nu där jag bara fick krama sönder er. Dessutom har några föräldrar hemifrån kommit hit för att hälsa på deras kids och åh vad avundsjuk jag är. På min rast förut när jag ringde mamma planerade vi att hon skulle flyga hit. Det hade passat så perfekt. Hon kunde jobbat härifrån och jag kunde få krama henne.

Samtidigt är det bara 49 dagar tills dom kommer hit. Min älskade familj. Tänk att jag snart får visa dem mitt nya hem på internatet och landet jag nu spenderat över två månader i. Jag kan nästan inte vänta!!

Likes

Comments

Nu har det nästan gått en vecka sen vi fick utegångsförbud och jag har därför inte varit utanför internatets grindar. Utgångsförbudet finns bara av anledningen att det är såpass oroligt ute på Nairobis gator nu i samma veva som omvalet i Kenya att det helt enkelt inte är säkert för oss att vara ute. Jag får massor av frågor från er hemma om man känner sig rädd eller orolig men helt ärligt är jag i princip opåverkad av oroligheterna utanför murarna. Vi lever i våran trygga internatbubbla som nästan känns som Sverige. Utanför, där är Nairobi och de farliga demonstrationerna men här inne är vi säkra. Då har vi dessutom hört ett flertal skottlossningar precis utanför skolan, polisbilar med höga syrener som åker förbi och sedan sett på nyheterna att människor dött. Trots detta känns valet och demonstrationerna så långt borta. Jag hade önskat att man fick en större inblick i det hela och var mer delaktig, för vi är faktiskt med om något oerhört stort här.


Så stämningen här inne är som vanlig. Jag ska inte alls klaga, har faktiskt haft en rolig vecka trots utegångsförbudet, med ett helt grymt halloweenfirande som festkommittén hade ordnat. Applåder till er. De hade pyntat hela skolan, satt ihop långbord och ordnat lekar, spökjakter, nomineringar, priser och uppdrag för att allihopa skulle få en sån bra kväll som möjligt. Jag tror inte att det var någon som inte klädde ut sig eller gick all in. Det märktes att folk var lite rastlösa och trötta på att göra samma sak, så nästan alla hade fixat grymma halloweenkostymer. SÅ kul! Vi har också börjat öva inför luciatåget (tidigt jag vet) men det är så mysigt att träffas en sån stor grupp som vi är (på typ 50 elever) och sjunga jullåtar i flera stämmor. Älskar det <3

Pannkaksfrukost med Louise när vi hade sovit förbi kökets frukost
Plugg med finaste Saga

Jag & Louise och med min roommate Johanna<3

Igår var det Almisens födelsedag så vi börjande att överraska henne med salt och vattenmelon (hennes två favoritsaker) vid frukosten och senare överraskade vi även med uppdukad födelsedagsmiddag i ett av klassrummen och hemställd efterrätt från Art. När man inte får gå ut och äta får man göra det bästa av situationen ;)

Likes

Comments

Åh vilket äventyr!! Vi kom till campingen runt 10.30 igår och aktiviteterna började direkt. De delade upp oss i två grupper, då den ena började med klättring och bilbågsskytte och den gruppen jag var i med kayaking och SUP. Att åka kayak i strömt vatten tyckte jag var riktigt kul, vi fick också åka ner för en slags rutchkana med kayakerna ner i vattnet. Standuppaddleboard var också kul, men eftersom jag tidigare testat det blev det inte riktigt samma sak. Vi slutade dock med att bygga en stor flotte av våra boards och hade "krig" mot varandra när vi drog ner varandra i vattnet, det var superkul! Efter lunchen blev det helt plötsligt (ickeförvanat) dags för mig att hoppa bungeejump, vilket jag drömt om så länge jag kan minnas. Jag var knappt nervös, bara helt stört taggad. Det läskigaste enligt mig var att klättra upp 60 meter på den höga, rangliga ställningen. När jag väl kom upp var jag inte rädd alls, och direkt när killen som hjälpte mig räknade ner från tre så föll jag. Åh vilken mäktig känsla det var. Lugnt bland det roligaste jag gjort. TACK PAPPA FÖR ATT DU LÄT MIG!

På kvällen åt vi middag, pratade och lyssnade på musik i våran stuga innan vi somnade runt 22. Imorse satt alarmet på 7.10, vi gick upp och åt frukost och sen var det dags för riverrafting. Vi fick mycket instruktioner om bland annat vad man skulle göra om man trillade ner i vattnet och om man skulle behöva fightas med en krokodil. Som tur var slapp vi stöta på varken ormar, flodhästar eller krokodiler, men vi kapsejsade dock, hamnade under båten, fick kallsupar, gjorde bakotvolter ner i vattnet och åkte i mååånga små vattenfall. Riverrafting var också helt stört kul, även det bland det roligaste jag gjort. Ibland fick vi gå ut ur båtarna och åka rutchkana själva på stenarna i brutalt strömt vatten. Vi hade väldigt roligt med guiden och varandra hela vägen. Vill verkligen göra allt igen. Fick med min gopro på allt förutom riverraftingen tyvärr, men en supergullig kille som hette Sammy följde med oss i en kayak genom floden och tog bilder på oss som vi får i veckan.

Jag är så glad att jag valde att följa med till Savage, helt klart värt pengarna trots att vi var så trötta efter Dianiveckan. Nu sitter vi i bussen på väg hem och är väldigt taggade på att duscha efter massor av dopp i helt brunt vatten, hehe...

PUSS

Likes

Comments

Hejsan alla underbara vänner där hemma! Nu har det gått två dagar sen vi kom hem från en helt fantastisk resa i underbara Diani. Det var bland de finaste ställena jag varit på. Stränderna var kilometerlånga, kritvita och med helt turkost vatten. DRÖMMEN om man frågar mig. Vi bodde på ett all-inclusive resort, vilket kom med både för och nackdelar. Det var lite synd att vi på ett sätt levde i vår lilla bubbla med frukost, lunch och middagsbuffé på hotellet, pool och en stooor strand där vakter gick runt 24/7. Men samtidigt fick vi ändå åka runt lite i diani till exempelvis andra stränder, på en snorklingstur och till restauranger och barer.

Det är väldigt svårt att sätta ord på resan mer än att vi hade otroligt roligt, badade, solade, åt (som tusan) och bara njöt, men jag har typ en miljon bilder, så de får beskriva mina fem dagar i Diani.

Imorgon åker vi till Savage Wilderness där vi ska få göra massor av coola saker som riverrafting och bungee dumping (!!?!?!?!?!??!?). Jag är SÅ taggad!

Joppes bilder ^^^

Likes

Comments

Helgen har varit hur bra som helst! Nu är det bara 2 (!!!!) dagar kvar innan vi tar tåget till MOMBASA och DIANI BEACH!!!! Jag är obeskrivligt taggad på sol, saltvatten, hotell, frukostbuffé, dans och alla underbara vänner.

Fotbollsmatchen i fredags var bland det roligaste någonsin. Killarna fick med sig en klack på typ 25 tjejer som hejade och skrek oavbrutet under hela matchen. Detta slutade i en vinst för SSN och en väldigt bra stämning i bussen och hemma på internatet. Jag fick en cheertävlingskänsla när jag satt där och skrek och lärde resten av klacken cheerramsor. Jag var så lycklig. Idag ska vi faktiskt följa med på ännu en match så vi hoppas på en vinst och glada miner även då.

På fredagkvällen fick ett gäng på runt 20 st skjuts till en uteservering där vi satt och drack kaffe och lemonad och bara hade det mysigt.

Lördagen bestod bland annat av ett gymbesök med Charlee, John, August och Reuben och en tur till The hub. Bussen hem från köpcentret var det roligaste på länge. Vi sjöng(skrek) och dansade hela vägen hem till gamla godingar och man var helt överlycklig resten av kvällen på internatet. När vi kom tillbaka gjorde vi en stooor fruktsallad av all frukt vi köpte på the hub (för typ 300 kr) och kollade på Dirty Dancing.

Jag satt också i en soffa utomhus och skypade med Filippa i två timmar, så vi hann verkligen ta ikapp allt vi missat att prata om <3 Pratade också med Wilmis och Hygg en stund. Saknar dom allihopa så mycket.

Gårdagen (som för övrigt bestod utav 0 % söndagsångest) var så härlig. Vi tog med ett lakan från internatet, tog taxi igenom slummen (det var trafik hela stora vägen så vår taxichaufför tog en genväg) till the Hub, köpte vindruvor, läsk och pommes och satte oss i "trädgården" där och hade picknick. Jag, Malin, Louise och Alma satt och pratade om allt möjligt och hade det riktigt trevligt. Åh vad jag trivs med människorna här.

Likes

Comments

Nu sitter jag på fredagens sista lektion efter en chill skolavecka. Vi hade alla uppgifter och prov till förra veckan eller till början av denna veckan, så efter i tisdags var allt klart. SÅ SKÖNT! Vi har härmed klarat den första perioden av mycket prov och inlämningsuppgifter här i Kenya, våra boardingvärdar sa att det brukar komma som en chock för eleverna eftersom man inte kommit hit med inställningen att plugga och gå i skolan på samma sätt som man gjort i Sverige. Men jag tycker att vi har klarat detta finfint, eftersom vi har hjälpt varandra då vi alla går olika kurser och många redan gjort klart kursen man går nu.

I tisdags gick jag med Louise, Maja och Emelie till Junction för att köpa malariatabletter, magtabletter och hitta någon att intervjua. Vi har nämligen fått en jätteintressant uppgift i engelskan när vi ska skriva en profile story om någon som kommer ifrån Kenya. Vi gick då tillbaka till salongen där vi fixade våra naglar sist, eftersom vi träffade så sjukt söta och trevliga tjejer som jobbade där. Så vi köpte med oss frozen yogurth och gjorde pedikyr mesans vi intervjuade en tjej som heter Lillian. Det var minst sagt lärorikt och fick mig att öppna ögonen på ett helt nytt sätt. Man kan välja i princip vem som helst här att prata med och jag slår vad om att de alla har en fantastisk historia att berätta. Lillian till exempel är en ensamstående mamma till en fyraårig son, hennes största dröm är att flytta till Australien och öppna en stor hårsalong, och det bästa hon vet är att arbeta och tjäna pengar så hon kan försörja sin son och se honom le. Hon verkade så stark och nämnde att hennes barndom har varit fruktansvärd, men ville inte alls prata om det. .

När vi kom tillbak ifrån Juntion hade vår fantastiska kökspersonal på kanelbullens dag bakat kanelbullar och vi alla blev överlyckliga <3

Annars har veckan bestått av sol, bad, mys och den värsta träningsverken jag vart med om i hela mitt liv. Så sjukt gött men ändå riktigt jobbigt att knappt kunna gå och inte alls vara den normala, energiska Althean jag brukar vara. Igår pratade jag också sammanlagt i nästan 3 timmar med mamma, pappa, Milo, Wilma (och Emmiepä som satt i bilen med henne) och Sagis. Älskar att få lite update om vad som händer hemma och att bli tankad med ny energi från mina lyckopiller från Gbg.

Om en halvtimme ska vi iväg ett gäng som hejarklack på killarnas fotbollsmatch, är så taggad!!

Likes

Comments

Jag och Vendeli fick agera modeller i typ 5 minuter när ett gäng afrikaner ville att vi skulle vara med på deras bilden. Vendela kom också in i en diskussion när en kille kallade oss "Mzungus" vilket ofta menas som ett nedvärderande ord för vita. Han berättade dock för henne att han inte menade något illa utan bara inte visste vad han skulle kalla oss... hahaha

Likes

Comments

Ännu en vecka har nått sitt slut och jag är helt stört lycklig. Kan inte sätta ord på vad det är som gör mig så glad, men jag vet att jag är så tacksam för att jag har fått denna möjligheten att bo utomlands och träffa alla dessa fantastiska människor. TACK MAMMA OCH PAPPA. Internatet här är en perfekt Althea-matchning märker jag mer och mer för varje dag som går. Att konstant vara omgiven av glada människor och sol, som är två av det bästa sakerna jag vet går inte att sätta pris på.

På tal om sol så har vädret denna veckan varit helt underbart. Man märker att vi går mot våren här i Nairobi, solen har varit framme varje dag och temperaturen har legat runt 25 grader. På håltimmarna eller våra 20 minuters-raster har vi legat i bikini vid poolen eller tagit ett dopp. På lunchen i onsdags satte vi oss vid poolkanten med våra tallrikar och åt pestopasta och oj, vad jag njöt.

I fredags gick jag, Louise, Elin, Malin, Thea och Kira till Junction och drack virgin-drinkar, så mysigt att sitta och prata om allt möjligt och bara vara allmänt glad. Helgen har annars bestått av massvis med plugg, mat och IT premiären som vi med ett stort gäng såg på bio igår. USCH säger jag bara. Det var lugnt en läskigaste filmen jag sett. Jag och Alma satt genom hela bion och skrek, JÄTTEhögt. Förlåt resterande biogäster om vi förstörde.

Idag har vi varit på en lång promenad i värmen i Karura Forrest. Så skönt att få gå av sig lite efter mycket sittande och slappande på internatet. Sen var skogen väldigt fin också, med ett litet grumligt vattenfall som vi gick förbi. Kanske inget emot vattenfallen och kulisserna på till exempel island, men en omväxling ifrån civilisationen här.

Jag hinner inte lägga upp alla bilder ifrån den senaste veckan nu, måste nämligen sova, men det blir en bildbomb imorgon så får ni för tillfället nöja er med detta inlägget. Puss och godnatt!

Likes

Comments

Imorse stod väckarklockan på 04.45 och utan att äta frukost satte vi oss i safaribilarna för att åka på gameride i soluppgången. Samma sol som vi igår såg gå ner över savannens såg vi idag gå upp. Soluppgångar är det bästa jag vet. Vi var ute i drygt tre timmar och fick bland annat se det sista djuret i The big five- noshörningen. Jag stod med huvudet utanför fönstret i någon timma och lyssnade på musik medan vi åkte förbi massor av djur. Så mäktig känsla. Då kände jag verkligen att jag var helt stört lycklig. Jag insåg också att vissa disneylåtar går att relatera till detta äventyret, lyssna på nedanstående låtar så kanske ni kan få en inblick i hur jag kände.

Nu sitter vi än en gång i bussarna med många timmar framför oss, men denna gången är vi påväg hem igen. När man är iväg från internatet så inser man att det är där man känner sig hemma nu, man får hemlängtan fast inte till Sverige utan till sitt rum i 3C.

Vi har precis åkt iväg ifrån en masaiby som vi fick möjlighet att hälsa på i. Det började med att vi fick se deras stamdanser som de efter ett tag drog in oss i. Där stod vi och dansade och sjöng med människor ifrån en helt annan kultur än oss, och vi hade det så kul och var så glada. Efter dansen blev vi inbjudna i deras små hus/hyddor och de berättade om vad kvinnorna respektive männen hade för uppgifter, om deras olika fruar, barn, vad de åt och drack och om hur många lejon de hade dödat. De dricker alltså blod och mjölk ifrån kossor och äter köttet. :0 Masaien som visade mig sitt hus hade dödat ett lejon i sitt liv, och när de dödar dom skär dom av svansen och använder som handtag till deras knivar. Vi fick också se när de gjorde eld av två olika trätyper och torrt gräs. Sedan lät de oss handla av deras handgjorda prylar och gå runt och prata med barn och vuxna som bodde i byn. Jag gick raka vägen mot en valp jag såg som hette Simba (jag kallade honom för Milo) och började klappa den, trots att alla mina vänner varnade mig för rabies. Han var bland det sötaste jag sett. Då kom en Masai och drog med mig in i ett annat hus och tog fram två i princip helt nyfödda valpar. Jag fick bära en av dem i min famn och började storgråta. Jag vet faktiskt inte varför jag fick så mycket känslor, om det var för att jag saknade Milo eller för att jag tyckte synd om dom små hundarna och deras mamma. Jag trodde iallafall inte att mina första tårar på min Kenyaresa skulle bero på hundar haha...

Likes

Comments