snart en månad har gått sedan vi ännu en gång befann oss i Linköping, och det har ekat tomt på bloggen. Mycket har hänt sedan vi lämnade Berlin. Vi tappade bort oss vid Sassnitz i letandet efter "en jättebra bordershop!! (citat; Sanja som aldrig sett en bordershop i hela sitt liv), jag fick ett telefonsamtal från min bästa vän som löd; "Kan du hämta mig på resecentrum imorgon klockan 1?" följt av glädjetårar och jag bor numera ensam i lägenheten.

Snart fyra veckor har gått, och mitt i allt kaos har jag knappt hunnit smälta denna otroliga resa. Missförstå mig inte - jag tänker på den nästan alla dygnets vakna timmar, men jag har inte hittat ro i vardagen ännu. Det kanske inte är så konstigt - hela min värld har vänts upp och ned under dessa veckor och jag har ibland inte riktigt förstått vad som skett, men någonstans tänkte jag att det bara var dags att landa och rida ut den rådande stormen. För stormigt var det.

Nu ligger jag här i sängen, halvt förkyld och dan med en ny dator i knät, och planerar och reflekterar över vår resa. En del av mig befinner sig i Makarska, en annan i Sarajevo och en tredje i Berlin, men jag antar att det är så det ska vara? Jag är så otroligt tacksam och lycklig över det jag fått uppleva, att jag inte vet i vilket hörn jag ska börja. En del av mig vill återuppleva samma resa om och om igen, en annan del av mig vill åka till dessa platser redan imorgonbitti, och en tredje vill spara detta fina till en kommande resa om några år. För visst kan man inte göra om samma resa i vår? Det skulle kännas som en förminskning av det vi gjorde. Det var en "once in a lifetime"- resa indeed, och den förtjänar på något sätt att få lämnas orörd. I sin egen perfektion. Precis som den var.

Jag kommer på mig själv mer och mer med att tappa svenska ord och ersätta dem med serbiska ord. Det kan låta konstigt för den som inte pratar flera språk sedan barnsben, men precis i denna stund dyker ordet "barnsben" upp på serbiska innan jag kommer på det på svenska. Samma sak med ordspråk och metaforer - språket har fått ett nytt liv inom mig och jag har utvecklat mina språkliga förmågor mer än vad jag kunde ana under dessa veckor. Det är en ny upplevelse som jag aldrig varit med om innan resan.

Tack älskade pappa, min bästa vän och förebild i livet, för det du gjort för mig. Det du lärt mig. Låtit mig se. Uppleva. Denna resa förändrade mig, och jag har inga ord för att beskriva min lycka och tacksamhet. På alla plan. Det finns nog ingen i världen som skulle kunna göra något liknande du gjort för mig. Tack. Jag önskar att jag någon gång kan få återgälda åtminstone en bråkdel av det du givit mig, om ens det. Du är allt i världen.

Det känns fel att avsluta här, som om orden och dessa få rader inte räcker för att summera fem veckors eufori. Och det gör de säkert inte - men hur ska jag hitta ord som fyller hela känsloregistret? Hur ska jag någonsin kunna beskriva det jag sett och gjort? Det jag lärt mig? Fått? Detta har inte bara varit livets resa - det var en resa för livet.

​Tack för att du finns 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej på er från ett kallt Berlin!
Jag ligger just nu i sängen och peppar för morgondagen. Jobb-ångesten är brutal och värmen och sommaren känns väldigt långt borta nu.

Vi började iallafall vår dag med att äta frukost
På ett supermysigt franskt café precis nedanför hotellet, innan vi tog oss i kragen för en hel dags sightseeing.

Vi köpte tunnelbanekort och lite melon, innan
vi såg staden till fots. Eftersom jag fotat så otroligt mycket får ni ett bild-inlägg imorgon.

Vi åt en suupergod tapas-lunch på en spansk restaurang bakom riksdagen. Mätta och belåtna rullade vi vidare längst stadens gator för shopping, innan vi stannade på hard rock cafe för middag. 17 km har jag gått idag, och Berlin är en stad som jag MÅSTE uppleva asap igen. Helt fantastisk!

Likes

Comments

Hej från ett kallt Berlin!
Imorse stod klockan på 05.00, och det var bara att hoppa upp och sätta sig i bilen för att styra kosan mot Berlin. Vi lämnade Novi Sad och dess soluppgång och hamnade på ungerska gränsen, där var det, som väntat, TVÄRSTOPP.

Många svordomar, mindervärdeskomplex och arga blickar senare tog de två rakija och 100 € från oss, båda var mina presenter. Riktigt förbannade åkte vi där ifrån 2 timmar senare, bara för att fastna i Budapest. Vid 13.00 var vi ÄNTLIGEN i Bratislava, och i Prag hamnade vi i 16.30-rusningen och var helt galna.. vi körde till och med en japanese five och bytte förare mitt i kön.

Vid 20.50 möttes vi av en skitotrevlig receptionist som trodde att jag fotade honom (?!!) när jag snapade.. Sura, hungriga och trötta checkade vi in på ännu ett dyrt och sunkigt hotell.

Vi gick ned till den lokala italienaren och käkade en underbar pasta innan vi la oss i det svinkalla rummet.. nu är det SOVDAGS!

Likes

Comments

Det är med ett tungt hjärta jag lämnar Belgrad på obestämd tid, men med så mycket lycka. Tre dagar fulla av skratt, sorg, kärlek, hemligheter och mat fick jag med de jag värderar högst i hela världen.

Denna resa har varit SÅ snurrig, så mycket har gått fel haha! Från början till slut. Det började med att vi fastnade i trafiken, hotellet var uppbokat, vi blev hänvisade till en håla och var tvungna att boka ett nytt hotell snabbt som fan för att ha någonstans att lämna sakerna. Det slutade med att vi tryckte in oss i ett tvåbäddsrum alla fyra och jag och Matilda fick skeda hela nätterna i em 90-säng, hahaha...


Vi började vistelsen med en klassiker - lunch på Opera med champagne och rakija, följt av en tur till borgen och runt på stan. Till middag drog vi oss till Skadarlija för en middag på Velika Skadarlija, med tamburaše och hela faderullan. Vi fortsatte till splavovi men det var så brutalt tråkigt att vi rörde oss hem och däckade runt 1.

Söndagen började med en go-frukost på Koffein, med en brutalt otrevlig servitör och många missar. Gott var det iallafall! Vi rörde oss sen mot Usce för lite shopping, innan vi tog en timmes massage och massa skitsnack.

Efter det var det snart dags för tatuering, och Hanna gjorde en jättefin ros. Under tiden så sänkte A och M två rakija var på rummet och en flaska prosecco, så de var lagom glada när vi mötte upp dem haha.

Middagen åt vi på Boutique och där hänge vi hela kvällen. Jag har inte ord för min kärlek för dessa människor, och förtroendet för dem. Vi delar saker som vi inte ens delar med våra partners, och känslan av tillit är ovärderlig. TACK för att ni finns❤

Mycket röj blev det och detaljerna lämnar jag till de som hört historierna, men dessa grabbar hittade jag på gatan. Prsti su samo zezanje sa naše strane na temu priče, i nema nikog pravog značaja.

Imorse vaknade vi med ännu ett skrattanfall över en av livets roligaste och rörigaste kvällar, innan vi rörde oss mot Belgrade Art Hotel för ännu en dunderfrukost. Vidare till mitt paradis Ada Ciganlija där vi spenderade dagen, innan det var dags för tatuering nr 2 och - oväntat nog - tavelshopping. Jag har sällan skrattat så mycket NÅGONSIN som idag. Dom är ju heeelt galna haha.

Det blev en middag på Knez Mihajlova innan vi i panik tog oss till bussen, där jag sitter för tillfället. Jag höll på att missa skiten på grund av ett mynt, och tjejerna höll på att inte ta sig hem hahaha.. Herregud. Vi hörs imorgon, då är det BERLIN!

Likes

Comments

Hej på er!

Äntligen är jag ikapp med bloggen, men jag publicerar detta lite senare på grund av en viss överraskning; mina älskade älskade vänner är nu påväg till mig. Mer om det snart!

Vi började dagen med en frukost på Modena mitt på frihetstorget, innan vi begav oss mot Petrovaradin för en tur på borgen. Zika berättade om att han ville starta ett Zoo, och vi andra skrattade tills vi inte kunde stå. Han menade att kommunen var tvungna att bistå med pengar eftersom "det är en så bra idé". Eller hur?

Efter turen tog vi en tur till ett café, innan vi begav oss mot spat där jag spenderade dagen. Det var nagelfix, ögonfransar och 90 minuters massage - fem timmars fix för ynka 600 kronor! Helt sinnessjukt.

Efter lite ytterligare fix så begav vi oss till en restaurang som inte var någon hit. Seg mat och salt pasta, men mätta blev vi! Nu förbereder vi oss för morgondagens äventyr. Mer om det senare!

Likes

Comments

Hej från ett soligt Novi Sad!

Jag är ledsen att jag ligger lite back med bloggen, men det har varit fullt ös så jag har inte orkat. Dessutom har jag inte fotat hehe.

Igår lämnade vi som jag skrev ett sunkigt hotell i Petrovac. Jag vaknade 04.00 och kunde inte somna om på grund av stank från avloppet, så vid 06.00 väckte jag pappa och for iväg. Jag sov mig igenom hela resan i bilen upp till Novi Sad och missade Belgrad för denna gång..

När vi kom hem så packade vi upp våra saker och for direkt till Fish i zeleniš, en sjukt populär restaurang som alltid är fullsatt. Det är nog en av de absolut bästa restaurangerna i hela Novi Sad, och de gjorde oss inte besvikna!

Efter lunchen mötte vi upp Žika för att ta oss ned till stranden. Sol och 33 grader skojar man inte bort. Efter ett par timmars solande begav vi oss in mot staden för lite shopping och promenerande, innan vi begav oss till vår extrafarmor Joka och ut på middag på šampanjac. En riktig drömdag hemma!

Likes

Comments

Hej från Petrovac!

Internet här ute på landet är ingen hit direkt, så det blev inget inlägg igår. Men nu kommer det!

Vi lämnade Kragujevac tidigt igår för att åka ut på landet där Farmor och pappa växte upp - utanför en liten by kallad Petrovac Na mlavi. På vägen dit stannade vi vid ett känt kloster som heter Ravanica.

I nåten "Nevena" av Djordje Balaševic sjunger han om just Ravanica, och därför var det extra roligt för mig att få se detta kloster. Det var ett riktigt välbevarat och kommersiellt kloster med mycket försäljning, men väldigt häftigt.

Vi vart nästan lite väl ortodoxa och köpte på oss souvenirer värda 500 kronor haha, nästan så att vi inte kunde bära med oss fler påsar! Jag köpte bland annat någon kräm mot allergi kallad just Nevena. Nevena är någon slags prästkragsliknande blomma som tydligen växer kring klostret. Många böcker blev det också, men inte till mig.

Som de goda ortodoxa vi är (lol) tände vi ljus och tog kanske världens mest skeva selfie med klostret i bakgrunden.



Efter det bar det av mot Petrovac och Stamnica, den lilla lilla bondebyn utanför Petrovac där både farmor och pappa spenderade några år. Båda bodde hos samma äldre par som gick bort för ungefär 40 år sedan nu, och deras hus har mer eller mindre förfallit sedan dess.

På vägen ut dit stannade vi vis pappas gamla skola, och pappa berättade att hans lärare bodde i huset bakom skolan. Vi stannade till för att kolla om de var vid liv, och turligt nog lyckades vi faktiskt hitta hans gamla lärare! En äldre, lite virrig dam som blev helt tårögd när pappa kom och hälsade på efter 45 år.

Pappa och Vena

Efter besöket hos Vena var det dags för huset där pappa och farmor växt upp. Jag var här för 15 år sedan sist, men jag minns fortfarande de bruna sängarna och den lilla brunnen utanför huset, tillsammans med alla de berättelser som pappa och farmor berättat för mig genom åren.

Eftersom ingen har bott där på riktigt sedan det äldre paret dog var det inte efterhållet alls, och det mesta var rivet och övervuxet. Trots det fanns mycket kvar - allt från den gamla brunnen, till svinstian bakom huset och en gammal träsäng från deras tid. Det var fortfarande golv av jord i alla rum utom ett, trots att någon lagt över plastmattor för att täcka över det värsta. Fönstren såg ut som de alltid gjort, tillsammans med dörren och gardinen vid dörren.

Inne i huset

Det var otroligt mäktigt att få komma tillbaka och se hur de levde, speciellt eftersom vi pratat otroligt mycket om detta under och innan resan. Jag är otroligt tacksam över att ha fått möjligheten att besöka och gå in i det hus som jag fått höra så mycket om under min barndom, och få ta del av deras. Det är inte alla som har levt i ett litet självhushåll med grisar och kossor, och gått flera kilometer för att mala mjöl med hjälp av en vagn som korna drog.

Efter det träffade vi en av pappas gamla klasskamrater från den tiden, tillsammans med tomtägaren och hans mamma som bor kvar i byn. Vi tog en kaffe och tjattrade ett tag, innan vi bestämde oss för att åka till ännu ett kloster i närheten.

Efter det var det dags för MAT! Vi satte oss på en restaurang och åt som det inte fanns någon morgondag, innan vi vände tillbaks till vårt ruckel till "rum". Mer om det ikväll, nu är det Novi sad nästa!

Likes

Comments

Hej på er!

Ännu en dag har passerat, och vi är många veckor in i vår resa nu.

Vi började dagen med att åka till minnesparken för massmordet i Kragujevac 1941, när flera tusen unga män och barn låstes in på sin skola för att sedan ställas på rad och skjutas till döds.
Som pappa sa, så "stannar en människas hjärta" när man besöker dessa ställen, och det är sant. Man kommer ut tom och väldigt vilsen, men det är så otroligt viktigt att se.

Varje skotthål står för en identifierad person som skjutits av nazisterna

Pappa, Uroš och Dragica

Efter besöket vände vi hem för lite plugg, och tog en vända på stan. Jag fick med mig en kjol, ett par shorts och en klänning för runt 100-lappen på terranova! Älskade älskade terranova.

Efter detta åkte vi ut till "släkten" igen, för att åka ut till ett nybyggt kloster 10 km utanför deras by.

Det var ett superfint kloster gjort helt i mosaik, med en otrolig utsikt över de balkanska bergstopparna.

efter besöket åkte vi och handlade till en typisk balkansk måltid. Det var čvarke (vill inte veta vas det är men typ grisfett av något slag..?), bacon och ost för hela slanten. En upplevelse som jag hoppas inte leder till magsjuka..

Efter besöket rörde vi oss in mot staden. Eftersom de är ett ganska fattigt område de lever i så är de hyfsat självförsörjande, och har en stor trädgård med många djur och odlingar. Vi smakade på vad som måste varit den bästa nektarinen jag ätit i mitt liv, för WOW vad den var god! Gudomlig.

Likes

Comments

Višegrad, en bro där människor murades in levande av turkarna..

Hej på er!
Internet har inte velat funka som det ska, så inläggen kom upp nu.. aja, det viktigaste är att de kom upp!

Igår åkte vi bil i 7 timmar... omväg efter omväg, backe efter backe.. vid 17 kom vi fram till Kragujevac, och då var det direkt till datorn eftersom jag missat ett studiemöte. En halvtimmes kris och panik senare löste dig det och vi kunde åka till pappas "syster". Väl där började det storma ganska intensivt, och några träd hann till och med fällas.


Idag väntar en dag med sightseeing och museibesök! Vi hörs ikväll!

Likes

Comments

Så var den sista dagen i BiH avklarad. Många mil vandrade och många svettdroppar har spillts i de eviga backarna av Sarajevo, men imorgon ber det av hemåt. Med hem menar jag då inte Sverige, utan Serbien! 9.00 rullar bilen mot Kragujevac.

Vi började vår dag med en tur upp till museet kallat "War Childhood", alltså ett museum om berättelser från de som var barn under kriget i Bosnien. När vi gått upp för vad som kändes som Sarajevos längsta backe insåg vi att det var väldigt stängt, och vi fick vända om ner mot staden igen. Samma sak hände ju i Belgrad - någonting vill oss illa med museum och deras öppettider haha.

Vi tog oss ned till Baščašija igen, och tog en fika i "den söta hörnan" som det kallas, ett hörn med konditorier. Jag tog en Macaron idag igen, trots att klockan inte hunnit slå 11, och pappa tog en kaffe. När tiden var kommen trallade vi snällt upp igen, hela vägen tillbaka till muséet för att äntligen få gå in.

Det var också ett väldigt tufft besök, där man verkligen ställdes på sin spets. Museet var utformat så att det bara bestod av berättelser ur
boken som gjorts, tillsammans med föremål ur dessa berättelser. Verkligen sevärt.

När vi var klara där var det dags för mat, och trots att jag var sugen på något så gott som nutellapannkakor hittade vi en mysig liten restaurang, manolo, där vi beställde in en pizza att dela på.

Efter en powernap och en jävla massa taxiletande fick pappa köra ut mig till köpcentret där jag skulle färga och klippa håret! Det blev riktigt bra faktiskt, över förväntan!

Nu väntar faktiskt äntligen sängen för mig också. Vi hörs imorgon från Serbien!

Likes

Comments