View tracker

Ännu en dag har passerat ☺. Idag har vi varit ute och gått en del, affären 2 ggr och bägge gånger för strunt men men. När lilleman sov middag pluggade jag en del. Känner att jag behöver nöta matten så mycket som möjligt fram tills den 15 då jag skriver tentan. Hoppas jag fixar den här också skulle vara så skönt att få lägga detta bakom sig.

När J vaknat gick vi över till grannarna och lät barnen få busa liten. Efter det gick vi ut en sväng innan middagen. Eftersom jag kände att jag inte riktigt orka idag så fick J äta potatisbullar till middag, men det är okej att inte orka ibland. Mat som mat, kan säga att det är inte ofta J får halvfabrikat utan vi tillagar det mesta hemma, godast så ☺.

Vid halv sex var det dags att klä på oss och bege oss mot brottarlokalen. Tråkigt nog var det bara jag där idag (förutom tränaren och hans tjej+barn). Men bara jag som skulle träna men men, blev en del ben och mage så jag lär ha ont imorgon. J var överlycklig över att få träffa sina favoriter igen. Lyckan när han får springa runt på mattan och klättra i ribbstolarna och hänga i ringarna från taket. Mammas skatt ❤.

Imorgon är det röd dag tydligen men inte här hemma, blir en del plugg imorgon med men det gör mig inget för om 1 år är jag klar och då är det så värt det😃.

Dags att sova nu iallafall så jag inte är lika matt imorgon bitti som jag var idag.

Gjorde potatisbullarna lite godare iallafall.. Serverades med majs, tomat, ost, gelé och Cremefraiche 👍 J älskar det 😄


En sak jag inte kan släppa är J:s pappa och hela situationen. Han har skickat att han vill att jag ska fylla i så han får ringa mig. Vad hade ni gjort? Känns lite som att han ska leka pappa nu eftersom han är instängd och förmodligen uttråkad. Men hade han varit fri hade drogerna fortfarande varit mer intressant tror jag. Och vad händer när han kommer ut? Kommer han fortsätta vara pappa eller komma han sakta försvinna igen som i somras? Hur skyddar jag min son från att bli sårad utan att göra fel eller vad man ska säga!? Någon med erfarenheter, please dela med er.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu har sista helgen på min ledighet tagit slut. Helgen har varit bra!  I fredags var vi ute och myste i snön som kommit. Lekte inne och bara var. Lördagen började med att vi gick upp vid sextiden men strax efter åtta smög J upp till mig i soffan och mös in sig på min mage. Första gången på länge som han somnade på mig. Där och då kände jag hur jäkla lycklig och stolt jag är att få vara just hans mamma ♡♡.
Vi sov till elva, åt lunch och gick sedan ut i snön. Tog fram pulkan och J fick premiäråka. Kul tyckte han men var roligare att åka med grannbarnen på deras snowracer. Ner och upp om och om igen. Lite mellanmål på det sen sovpaus igen. Jag passade på att laga middagen så fick bli våran favorit. Tacos!! Enkelt, snabbt och gott! Efter middagen tog jag reda på disken och städade lite medan J lekte i sitt rum. Vid sex valde vi att gå ut en liten snabbis innan vi gick in och drack välling för att sova för natten vid sju.

Idag har dagen bestått av innelek. Var lite kallare idag och eftersom hunden är hos mamma/mormor behövde vi inte ut något. J har börjat leka så fint i sitt rum med sitt kök och parkeringshus. Ja, han är ju en liten vilde och rätt som det är hittar man honom på fönsterbrädan eller på vardagsrumsbordet. Under granen är också en ny favorit.... Själv tycker jag granen sticks för mycket, haha! Efter att J hade sovit middag dök pappa/morfar och hans tjej upp. Vi hade bakat en kladdkaka så vi fikade och J busade som vanligt massor massor med morfar. Dem blev kvar ända tills det var dags för J att sova för natten.
En av mina barndomskompisar dök upp för en kvällsfika och lite "skitsnack", alltid mysigt med besök.

Imorgon börjar vardagen igen. Det ska pusslas ihop så allt hinns med. Men det ska nog gå bra. Nu ska den här trötta mamman som ibland känner sig otillräcklig sova för imorgon vankas ännu en dag med den finaste skatten ♡

Ta hand om varandra och ta inget förgivet.

/MumtoJ

Likes

Comments

View tracker

Ni har fått ta del av den värsta delen av mitt liv i korta drag. Den mardrömmen önskar jag ingen, verkligen ingen.

Nästa stora sak som satt sina spår i mitt liv var när jag träffade J:s pappa. Jag väljer att kalla honom S. När vi träffades var han lite fel i livet men det tog han tag i fort. Vi eller jag var kär på nytt vilket jag inte trodde skulle ske. Vi hade det nog aldrig riktigt bra men jag var kär och det ville jag fortsätta vara. Jag säger inte att vi bara hade det dåligt för så var det inte. Har många många bra minnen. Efter ca 8-9 månader fick vi reda på att jag var gravid. Detta skedde helt oplanerat men J var lika önskad ändå. Tiden gick och mot slutet av graviditeten började S:s släkt lägga sig i angående mig och barnet i magen. Jag och S började även bråka en hel del. Det gick så långt att han slog till mig i ansiktet trots att jag var höggravid. Jag förstår ännu inte varför jag inte lämnade honom där och då. Att tillägga är att S är inte svensk och har en annan kultur vilket skapade stora klyftor. Jag och han var överens om hur vi skulle göra med oss och barnet. Vilka seder vi skulle föra vidare osv men hans släkt var inte nöjd. På den här tiden bodde vi ca 3 timmar från min släkt. Alltså i samma stad som hans släkt. Efter en hel del bråk med hans släkt så valde jag att flytta hem till min hemby. Jag gav S ett val att han fick följa eller inte. Han följde med efter en del tjatande att vi skulle bo kvar.  Men jag klarade inte av att hela tiden få höra att en riktig kvinna klär sig inte så och säger inte så osv. Var en hel del påhopp.  En i hans släkt önskade att jag skulle få havandeskapsförgiftning och att både jag och J skulle dö. Det var lite droppen. Väl på min hemmaplan gick allt bra till en början.

Vi fick våran älskade son J. bästa och finaste dagen i mitt liv. känslan och all kärlek som infann sig direkt jag fick upp honom på bröstet är obeskrivligt. Han är verkligen det finaste som hänt mig. S började en utbildning när J var ca 2 veckor. Jag pluggade på som vanligt.
Allt som tiden gick märkte jag små saker som fick mig att fundera om S börjat ramla tillbaka till sina dåliga vanor.  Han blev lätt arg, ett x antal dörrar i lägenheten gick sönder han drog och slet i mig trots att jag höll våran son. Och så mycket mer som jag väljer att inte skriva ut. J han bli ca 6-7 månader innan jag kände mig stark nog att lämna honom. Fick ensamvårdnad eftersom jag visste att S inte var kapabel till att ta hand om sin son med tanke på vad han sysslade med. Vi kom överens om att vi skulle åka varannan månad till varandra så att J skulle få träffa sin pappa. S valde alltså att flytta tillbaka till hans släkt. 3 timmar ifrån hans son. Jag åkte ner 3-4 gånger på 3 månader. När J fyllde 1 var det hans pappas tur att åka hit. Han dök aldrig upp. Utan istället ringer han mig en vecka efter och hotar med att komma och ta hans son för han har också rätt till honom. Som vanligt informerade jag att han inte har den rättigheten men J har rätt till en pappa.  Jag sa att han var Välkommen när han vill bara han talar om det i tid så vi är hemma. Ett annat krav jag hade var att han var drogfri. Den 3 september var sista gången jag pratade med honom i telefon. Slutet av Juli var sista gången J såg sin pappa. I slutet av augusti fick jag reda på att han satt häktad. Fick ett brev av honom i november. Fick reda på strax innan jul att han blivit dömd till 3 års fängelse. Jag valde att svara på hans brev när jag fick reda på domen och ifrågasatte det ena och andra. Fick svar på det men inte svar på mina frågor.  Fick reda på att han ska överklaga då han menar att han inte gjort detta. Jag vet inte vad jag tror. Jag hoppas att han inte gjort det eftersom jag vill att min son ska ha en pappa närvarande i hans liv men jag vet inte vad jag tror. Med "rätt" droger i kroppen tror jag att en människa är kapabel till det mesta tyvärr.  Jag väntar och ser vad överklagan ger innan jag börjar tro något. 

Jag hoppas dock att när S kommer ut, spelat ingen roll när, men när han gör det att han tar sitt ansvar och bevisar för J och för mig att han kan ha ett drogfritt liv så att han kan vara en del av sin sons liv. J förtjänar en pappa men hans pappa förtjänar inte honom just nu. tolka det rätt snälla. Jag vill min son det bästa. Jag vill inte behöva stå där när han är 4-5-6 år och förklara varför hans pappa inte dyker upp trots att han har lovat det. Ska han komma och gå kan han ge fan i det direkt. Jag vill inte behöva se min son ledsen och förtvivlad pågrund av att hans pappa hellre umgås med drogerna. Borde vara ett sånt enkelt val.

Men men, där har ni lite bakgrund om oss.
Nu ska jag krypa ner och snosa in mig i min sons hår och bara njuta av nuet. Imorgon blir det en dag fylld med mer lek, skratt och pussar.

Du och jag J, du och jag! Mamma älskar dig mest av allt och jag kommer fortsätta göra allt för dig resten av mitt liv. Du är min skatt och glädjen i mitt liv!

/MumtoJ

Likes

Comments

Hallå! 

Är det något jag har lärt mig är det detta; för att börja med ett "nytt" kapitel måste man avsluta det gamla. Jag tänker inte avsluta det gamla helt eftersom det gett mig så mycket bra. Utan det gamla kapitlena hade jag inte varit där jag är idag. Jag är så extremt tacksam att min son finns med mig varje dag, hans leenden och hans charm gör att man orkar lite mer. 

Okej, jag ska börja från början,  eller nej men jag ska försöka kort förklara vem jag är och vad jag har upplevt och var jag befinner mig idag.  

Jag tänker inte gå långt tillbaka men det finns några saker i mitt liv som är viktiga i mitt liv, vissa på ett bra sätt andra på dåliga. 

2011 vill jag börja på.  Jag hade då ett förhållande med en kille som jag utan tvekan skulle leva mitt liv med. Även idag känner jag samma känsla när jag tänker på honom. Han var/är den rätta. Nätterna då vi satt vakna och prata om allt och ingenting. Sättet den mannen kollade på mig är obeskrivlig. Sen en natt, 23 Juni, blev han sjuk. Vi både var säkra på att det var magsjuka. Jag kommer ihåg natten och morgonen i detalj. Efter en helvetesnatt skulle vi gå upp eftersom vi skulle jobba, eller jag i det här fallet. Han sätter sig upp i sängen och ska ringa chefen och tala om att han är sjuk. Härifrån går allt snabbt.  Tar några sekunder från att han har tagit upp telefonen till att han säger mitt namn på ett sätt jag aldrig hört förut. Därpå säger han åt mig att ringa 112 och att han inte kan andas. Jag ringer samtidigt som paniken i mig växer. När jag pratar med 112 kollar han en sista gång på mig och säger att han älskar mig. Han faller ihop och jag får göra hjärt och lungräddning. Hela tiden har jag larmcentralen i telefonen. Ambulansen kommer och försöker rädda han liv. Min panik har aldrig varit större. Väl på sjukhuset fick jag beskedet. Min stora kärlek hade dött i armarna på mig. 

Än idag har jag en panikkänsla om jag har någon sovandes bredvid mig. Livrädd att behöva vakna och inse att den andra inte vaknar. Jag försöker att få det bättre. Tvingar mig själv till att inte gå in och känna på lilla J så han fortfarande andas. Det räcker med en gång per natt. Inte varje gång jag vaknar. Men jag erkänner vissa nätter blir det betydligt fler. Många gånger slutar det med att jag måste ta in honom till mig för att själv få lite sömn. Blev betydligt längre än jag tänkt, var betydligt skönare än jag trodde att skriva av mig. Vilken lättnad.  

Avslutar detta inlägg här och fortsätter med nästa viktiga del i mitt liv en annan dag.

​MumtoJ 

Likes

Comments