Funderar starkt på att öppna mitt Instagram för allmänheten några timmar, en dag eller några dagar. Har kontot privat för att hålla skolans elever någorlunda på avstånd från mitt privatliv.
Men just nu känner jag mig lite vågad att släppa folk närmare in på livet, så WTF.

Så här är jag nu, blottad, bara att beskåda mitt privatliv. Carolinasofiaa

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Folk är utbrända och deprimerade till höger och vänster. Trötta och slitna. Orkeslösa och överkänsliga. Idag är det nästan "modernt" att ha något av dessa sjukdomar. För man kallar ju det för sjukdomar.

Idag har ju var och varannan person något av dessa ovan nämnda. Är faktiskt alla i så dåligt skick nu för tiden?
Det är bra att folk kan prata öppet om sina problem, det hjälper kanske i "läknings processen". Men ibland får jag en känsla att många kanske överdriver sina problem, bara för att få någon slags uppmärksamhet.

Jag känner liksom, den som håller på att drunkna skriker inte.

Jag kan inte förstå att livet skulle bli bättre av att skriva ut alla sina problem på Facebook. Kanske för vissa. Men jag har svårt att tro att den som verkligen mår dåligt, skulle orka spy ut all sin ångest över internet och speciellt på Facebook.

Dagens människor är så i behov av bekräftelse. Alla vill höra hur bra och duktiga dom är, konstant! Även jag älskar uppmärksamhet, ära och berömmelse.
Nu menar jag inte att ALLA gör detta men många.

Detta uppkastande av hur jobbigt och tungt livet är, gör att man till slut inte orkar bry sig och kanske skiter i någon som FAKTISKT mår dåligt på insidan.

Snälla människor.
Livet är inte lätt och det ska inte vara fantastiskt alla dagar, men du är inte psykiskt sjuk bara för att vädret är dystert en dag och inget går riktigt som du planerat.

Ibland måste man vara stark på riktigt. Ta sig i kragen och försöka se dom små solstrålarna som försöker tränga fram genom molnen. Man måste försöka.

Alla kan inte må dåligt. För vem ska i så fall hjälpa dom som verkligen mår dåligt?

Igår hade jag en piss dag igen. Jag saknade att ha min egen häst. Jag saknade att ha något att arbeta med. Jag kände mig hopplös och vilsen. Jag har ju verkligen inget annat intresse än hästar.
En cafe runda med mina favoritkillar gjorde susen.
Jag får tjata, gnälla och sura en stund och dom säger sanningen åt mig. Hur löjligt jag beter mig.
Ärlighet varar längst!
Take a chill pill woman!

Spenderade sen resten av dagen tillsammans med killarna. Vi drack drinkar hela dagen och kvällen. Lyssnade på musik och bara satt. Något jag i vanligt fall brukar ha svårt med. But we had a good time. 

Ibland måste man blanda vänskap, sanning och alkohol för att nolla livet. Sad but true!

Likes

Comments

God morgon!
Sitter och förtär min morgon smoothie.
Blåbär, hallon och tranbär. Perfekt start på Fredagen.

Solen skiner, himlen är klarblå och det håller på att bli varmt.

Jobbet kallar.
Coffee too.
Have a nice day!

Likes

Comments

Dagens stora fråga. Vad gör folk som inte har hästar? Vad har ni för hobbyer? Vad underhåller ni er med på dagarna? Hur får ni tiden att gå?

Har just kommit hem från jobbet och har nu hela jävla dagen framför mig med att göra vad jag vill, men jag har ingen aning om vad jag ska hitta på!
Känslan gör mig illamående.

Svägerskan S har stalldag idag. Dessutom ska hon ut och rida med en kompis ikväll och då tar hon Triss-Lott med sig. Jag är alltså hästlös.
Dessutom kommer Systerdotter W hem från Gran Canaria ikväll. Imorgon ockuperar väl hon också hästen. Vilket egentligen är helt acceptabelt eftersom det är hennes häst.

Känslan av att man faktiskt är hästlös på riktigt är påtagligt obekväm.
Det är 4 månader sen jag sist hade denna obehagliga känsla.
Det är 4 månader, snart 5, sen jag sa farväl åt min egna krigare.


Jag har verkligen inget annat intresse än hästar.

Fast det kan va sjukt jobbigt vissa morgnar att stiga upp och åka iväg till stallet, för att släppa ut kreaturen, så är det ju det bästa jag vet.
Fast det ibland suger och det känns som man nått botten och ingenting händer, så är det fortfarande det bästa jag vet.

Jag hatar verkligen att ta det "lugnt".

Det fungerar att ta det lugnt om man gjort något under dagen men att sitta och slappa en hel dag, utan att inte gjort något, driver mig till vansinne och gör mig bara till en sur och jobbig människa!

Jag vill göra fysiska saker. Det ska synas att man uträttat något. Det måste kännas i kroppen.

Provade för nåt år sen med konditionsboxning.
Det var okej men inte så roligt att jag skuttade av glädje varje dag det var träning. Jag snarare suckade.

Nu har jag snart suttit i soffan en timme och glott.
Bloggat, skickat lite snaps och svarat i telefonen när någon ringt. Jippiii alltså!

Så vad gör man, när man ingenting har att göra?

Jag är inte arbetsnarkoman, jag bara gillar att hålla mig med arbete.

Likes

Comments