..you never get enough of it and sometimes it feels like it never happened at all.

Det är obegripligt hur trött man kan bli av att vara tillbaka på jobb.
Allt ljud, alla människor, så mycket information och så många namn att komma ihåg.
Min hjärna kokar.

Rensade lite i hjärnkontoret med att släppa iväg på storåkern med mitt livrädda finnhäst sto.
Skönt att inte behöva va den som är livrädd för en gångs skull 😂 Galopperade ut all extra energi och rensade kropp och själ på överflödigt slagg som samlats i kroppen de senaste tre arbetsdagar!
Mina fingrar är blås belagda och mina lår trötta men själen är belåten.

Känner rätt sorts trötthet i kroppen nu och somnar säkert som klubbad när jag sen bestämmer mig för att förklara dagen slut.

Tänker ligga i soffan och slökolla veckans brott, snoka genom internet världen och vila resten av kvällen.

Imorgon börjar nedräkningen till fredag! 🙏🏻

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Första arbetsdagen med 135 ungar är över och förbi. Jag lever. Alla lever.
Mitt namn har ropats över skolgården jag vet inte hur många gånger. Min nacke har nästan varit lika funktionabel som en ugglas. Jag har vridit och vänt på mig för att lokalisera var ropen kommit från. Jag har kramat och omfamnat alla som kommit springande in i mina armar. Jag har frågat samma sak om och om igen.

Prinsessan och jag ordnar tävling imorgon.
Hade helt och hållet glömt det.
Men banan är byggd, startlistorna klara och personalen hittad. We did it!

Fortsatte resten av dagen vid stallet.
Mockat och fixat, bäddat med ny halm i lösdriften, vattnat och fixat hö.
Bästa stunden på dagen är då man får natta hästarna. Allt är så tyst och man blir alldeles lugn och harmonisk i kroppen av att lyssna på när dom äter sitt hö.

Rutinerna är tillbaka.
Jag ligger i soffan och kollar film.
Sambon är på jobb och jag har antagligen somnat när han kommer hem.
Kroppen är lagom trött och man får vara nöjd över vad man åstadkommit under dagen.
Nyaste avsnittet av Twin Peaks har jag sett i min ensamhet. Det är verkligen längesen jag haft min egen tid och gud i himmelen vad jag saknat den.

Ibland måste man glömma lite för att komma ihåg. För jag kommer ihåg.

Likes

Comments

Dans med Fernandoz igår. Blev rätt full där, men jaa, jag tycker jag klara mig rätt bra... Va sa jag?

Ja, vad säger man. Berusningen uppnåddes som sådan (igen). Gänget var på gång och plötsligt finner man sig själv sittande i Fernandoz buss och diskuterar snus. Hur fan kom jag mig in dit och vad gjorde jag där i första hand?
Danslivet det danslivet.

Efterfest och nattmat till alla. Allsång och mera dryck. Ibland undrar man ju hur man orkar.
Klockan fem imorse var efterfesten så gott som slut och jag kunde krypa ner i min krubba för att somna till svenska mordhistorier.

Detta var sommarens sista dans för oss.
Nu återstår bara en höstdans och sen är säsongen slut.
Helgerna är förstås fullbokade med andra festligheter fram till slutet av september.
Vi håller oss igång!

Hade jag en lampskärm på huvudet?

Likes

Comments