Detta kommer att bli mitt första inlägg på min nya blogg. Det kommer nog även att vara ett utav det jobbigaste. Hur som helst, här kommer min upplevelse och mina tankar genom stress och akne.

För ungefär 12 månader sedan tog jag studenten, jag var supertaggad att få komma ut i arbetslivet som färdigutbildad stylist. Min första start i "vuxenlivet" var ett sommarjobb på Rhodos tillsammans med min bästa vän. Vi var bortresta i ungefär 1 månad. När jag kom hem började jag aktivt fippla på mitt CV. Jag skrev ut en överdrivet tjock upplaga om mina arbetserfarenheter och vem jag är. Nästa morgon gick jag ut på stan i Sundsvall och i Birsta för att lämna mitt häfte. Tror jag lämnade det på över 15 butiker. Bara några timmar efter fick jag samtal från tre butiker, taggad som jag var tackade jag ja till alla tre. För hur ska man som 18 åring veta vad som är för mycket?

Jag fick jobb på en klädbutik i birsta, Make-up store i Sundsvall och i Birsta, Make-up store var en liten dröm som jag haft under en längre period. Jag hade sån tur med min chef där, hon fick mig taggad och inspirerad. Personen jag skriver om är driven, hon kan i mina ögon allt om yrket, hon är engagerad och hon får alla kunder att känna sig sedda och hörda. Jag ha lärt mig jättemycket på det jobbet och samlat mycket egenskaper tack vare fina kollegor och ett väldigt bra sortiment. Jag fortsatte att plocka på mig pass från dessa tre jobb, när jag säger plocka på mig så tog jag dubbla pass varje dag varje vecka i 3 hela månader. Oftast var det 08.00-12.00 på det första jobbet, springa till det andra jobbet på 5 minuter, jobba från 12.05 till 20.30ish. Jag jobbade oftast ensam på det jobbet mellan 12-20 så jag hann nästan aldrig äta. Det min kost bestod utav var drickyoghurt och ibland lyxade jag till det med en korv på pressbyrån.

3 månader gick och jag fattade inte varför jag inte kände mig som mig själv, jag glömde bort hur det kändes att vara lugn, glömde en känsla lixom? Duktig som jag är på att förtränga känslor så gjorde jag det även denna gång, jag ignorerade det faktum att jag inte hade träffat en ända vän förutom dom som kom och sa hej på jobbet på säkert 3 månader. Jag ignorerade det kugghjul som jag fastnat i.
3 månader passerade som sagt och det började synas på mitt yttre att jag inte mådde bra. Jag fick väldigt oljig hud. Och då menar jag väldigt. Jag minns att jag kunde liksom se små oljedroppar på min hud. Jag fick för mig att det var lamporna och luften på mitt jobb, så jag köpte en ansiktskräm som skulle sluta göra mig oljig. Av denna olja började min hud producera småfinnar runt hela mitt ansikte, det såg nästan ut som utslag för det var så mycket. 4 månader gick, tills nu hade jag jobbat varje dag, varje vecka i minst 12 timmar per dag. Kombinerade jag inte mellan dom tre jobbet så stannade jag på ena jobbet hela dagen och kvällen.
Efter fyra månader sa alla mina vänner, min pojkvän och familj stopp. Jag började även märka att något inte var okej med min kropp och med mitt sinne. Nu hade mina småfinnar brutit ut till rena rama helvetet bokstavligt talat. Om jag inte jobbade så bestod mina dagar, kvällar och helger utav att försöka forska fram vad som hänt med mitt ansikte. Från ingenstans verkligen, jag som aldrig haft problem förut. Att det ska komma nu liksom när jag redan var förbi den ”åldern”.
All min forskning på nätet kom inte fram till något vettigt även fast nästan alla sidor visade ”utmattning/stressakne” valde jag att inte ens läsa under den fliken för det kändes så ”överdrivet” för den akne jag ville ha hjälp med.

5 månader gick och jag fortsatte i princip i samma bana. Nu började jag även märka av olika symtom som: Tappa ord och meningar, konstant trött, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning, konstant stressad, depression, glömsk och även panikångest. Panikångesten var värst, jag hade stött på det ordet 3 gånger innan och hade verkligen ingen aning om vad det var. När man inte har ett namn på vad det är man har så börjar tankarna spåra iväg i helt fel banor eftersom att jag kände att något var fel, och jag blir så förbannad att man inte får lära sig om vad detta är i skolan.
Hur som helst. Ni kan ju tänka er att när man har dessa problem så blir det bara värre och värre ju längre tiden går, med huden alltså. Jag kunde inte tvätta mitt ansikte riktigt för att jag hade sådan grov akne att det gjorde extremt ont att ta mig i ansiktet. Bara jag la en mjuk sminkborste i ansiktet började jag blöda från huden. Jag blev så frustrerad varje morgon klockan 06.30 då jag började göra mig i ordning för jobb att jag brast ut i gråt varje morgon, panikångesten kom, jag vart varm, det var stressigt, jag fick hjärtrusningar. Trots allt detta gick jag till jobbet varje morgon.

Jag skämdes för att ringa och sjukanmäla mig för jag hade fortfarande ingen aning om vad jag kunde kalla min ”sjukdom”. Så jag valde att inte göra det, jag gick till jobbet. Väl på jobbet fick jag kommentarer om min hud, folk tittade, folk frågade och många försökte tipsa om ”mirakelprodukten” som skulle ta bort allt. Jag minns en dag på jobbet då jag ställde mig inne på toan och grät, varför måste man kommentera min akne? Det är ju förjävligt?

Jag bokade en tid hos vårdcentralen pga min akne. Jag fick vänta i 3 veckor för att komma in och när jag väl gjorde det fick jag komma till en tjej som inte var utbildad inom hud. Hon klämde, kände och frågade mig frågor så som sminkar du dig ofta, tvättar du ansiktet. Jag förklarade så som det var med en ”gråtklump” i min hals, ni vet en såndära som bara spricker och man brister ut i storböl.
Läkaren visste inte vad hon skulle göra åt min hud, så hon frågade mig vad jag tyckte att vi skulle göra. Jag sa att jag ville ha en finnsalva jag har hört varit bra. Jag fick gå hem med en salva som tydligen skulle hjälpa mig, inte den som jag tipsade henne om.
Jag testade denna salva i ungefär 1-2 månader, bara jag tänker på den salvan så får jag ont i magen. Jag hade sår bokstavligt talat i hela mitt ansikte, men jag tog på mig den salvan så som det stod att man skulle göra, la mig i sängen och försökte sova. Det gjorde så fruktansvärt ont i min hud, och jag kunde kanske sova i 2 timmar per natt.
Min fina mamma såg på mig och insåg att något var fel, min hud var som ett enda stort flarn. Min hy såg ut som mjöl. Den var så fruktansvärt uttorkad, pga den salvan. Den hjälpte mig inte utan gjorde totalt tvärt om.
6 månader gick, allt sa stopp. Hela min kropp vägrade, det kändes som att gå rakt in i en betongvägg i 100 km/h. Vilket blev namnet på min sjukdom ”gå in i väggen”.

Jag fick en ny tid på vårdcentralen och kom till en tjej som skulle ha koll. Hon tittade på mig i 5 sekunder sen frågade hon vad jag jobbade med, inte om jag tvättade ansiktet, inte om jag använde smink. Utan vad jobbar du med? Och på något sätt blev jag överlycklig. Hon såg felet och den frågan fick mig också att inse, vafan är det du sitter och säger Fanny har du allvarligt varit ledig i 5 dagar på 6 månader?

Hon sa ”Jag ser att du mår väldigt dåligt, men vi börjar med att få ordning på huden så ska du se att det spricker upp för ditt mående sen”. Hon sa inget mer än så utan jag fick en remisstid snabbt upp på sjukhuset för att hon ansåg att mitt läge var allvarligt. Tror det gick fem dagar så var jag uppe på sjukhuset. Jag fick komma till en man som var hudspecialist. Jag tror att jag var i en ”utredning” i typ 50 minuter. Han beskrev det som en grov akne med redan mycket ärr. Han skrev ut en medicin i tablettform som jag skulle ta två gånger per dag, det var antibiotika.
Jag hade verkligen inga förhoppningar kvar och jag hade nästan intalat mig själv att det inte skulle gå att bota. Jag visste att det var mina levnadsvanor som var tvungen att ändras.
Det var då jag fick ett samtal om att jag hade fått ett nytt jobb. Ett nytt steg, ett väldigt stort steg i karriären som stylist. Jag insåg snabbt att detta var min räddning, att byta jobb. Utan att ens tänka på det en extra gång tackade jag ja och var överlycklig. Jag sa upp mig från jobbet på klädbutiken, och tog även 1,5 veckors ledighet för att åka och hälsa på min bästa vän uppe i Kiruna. Nu hade det även gått några dagar i behandlingen mot min stressakne. Jag började sakta men säkert få tillbaka lite ork även fast medicinen inte hade gjort större succé .
Jag kom tillbaka till Sundsvall och började mitt nya jobb som stylistlärare på ett gymnasium!! Jag blev så bra bemött utav eleverna som går på skolan att jag verkligen kände att detta är ett jobb jag kommer att trivas på. Jag fick enorm hjälp utav Monica hud och spa läraren, med mina problem. Hon tipsade om märket Exuviance och även att jag skulle börja äta en vitamin som heter ”nattljusolja” som motverkar akne. Jag tog hennes tips för att jag visste att hon om någon visste vad hon pratade om.
Nytt jobb, medicin, vila, vänner, familj, en helt varierad kost utan mjölkprodukter, kollegor sömn och en massa nya bra hudvårdprodukter blev min räddning. Vägen dit var lång, men jag har lärt mig sjukt mycket.

Hoppas att jag har kunnat hjälpa er om ni har liknande problem. Har ni några frågor så ställ dom gärna! :)
Här kommer lite bilder på produkterna jag använder, vill även tipsa om D-vitamin.

Detta är en ansiktsrengöring, som är första steget.


Efter första steget använder jag en toning lotion för att återställa fuktbalansen och neutralisera huden, samtidigt som den förbereder huden för en fuktkräm.

Du baddar ansiktet med en lätt fuktad bomullspad, man blöter den för att spara produkt.

Dra bomullspaden över hela ansiktet.

Denna produkt heter Exuviance vespera och är ett fuktgivande serum. Som motverkar torr hy och akne.

Istället för dra ut produkten som en vanlig kräm. Så baddar du löst med händerna runt om i ansiktet. Denna produkt går bra att använda runt ögonen!

Denna produkt heter Sheer refining fluid och är en dagkräm.

Denna produkt heter Evening restorative complex och är en nattkräm.

Detta är ett kosttillskott som förebygger akne och funkade jättebra för mig i kombination med alla produkter som jag visat. Jag tog detta kosttillskott tillsammans med D-vitamin! en kapsel vardera varje dag.

Detta är jag för bara några veckor sedan då jag var i Mexico. Min hy har blivit mycket bättre och jag mår superbra!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments