Livet, världen och allt det vi ser, säg mig, är det inte så mycket mer? Havet, bergen, människan och djuren, hur ska man någonsin kunna förstå sig på naturen? Vi lever våra liv som vi lärt oss att man ska, ni vet, ge och ta. Tiden går och dagar flyger förbi, helt utan uppfattning och uppskattning om världen omkring oss och dess rena, skära magi. Som att vi befinner oss i mani, egentligen borde vi alla gå i någon form utav världsuppskattningsterapi, allt annat vore idioti.

Ta en sekund, minut eller resten av ditt liv. Ta in, ta emot, omfamna allt det vackra. Upptäck, ta del av och dela med dig av allt det vackra. För jag tror att det är det enda sättet att tackla denna destruktiva fackla som brinner på vår ignorans. Så jag ber, ta er till sans och bjud upp till världsdans!

Likes

Comments