Header

Utomhus blir doften av höst allt tydligare för varje dag som går. Fler och fler löv klär om till orange och många av dessa har redan hunnit landa på marken. Det är ungefär nu, när det inte längre går att förneka att hösten verkligen är här, som det börjar knyta sig i magen på alla sommarmänniskor där ute. Jag däremot, jag tar emot hösten med vidöppna armar. Jag älskar den friska luften, alla fina färger och till och med mörkret. Det är så härligt.

En annan härlig sak är min känsla efter dagens ridpass. Även fast det fick bli ett ganska kort sådant så känner jag att jag fick ut något bra av det. Morekon har nog aldrig varit så samarbetsvillig förut och dom få gångerna han försökte bråka kunde jag enkelt få honom att fokusera på att fortsätta framåt istället. Jag vet inte hur många gånger jag berömde honom under passets gång, men det kändes iallafall som närmare tusen. Det förtjänade han!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Morekon är en Basjkirvalack född 2008, e. Tarasov 17 och u. Miilawa. Första gången jag träffade honom var han bara runt tre år gammal, men det var inte förrän i maj i år som möjligheten att rida honom kom. Det klickade direkt och kort därefter blev han min halvfoderhäst. Jag är den som rider och till stor del tar hand om honom, men han står fortfarande kvar hos sin ägare. Det känns lite som att ha en egen häst fast på deltid.

Om jag ska beskriva Morekon med ett ord så får det ordet bli skitunge, utan tvekan. För en sån är han verkligen. Man får aldrig en lugn stund när han är i närheten och det finns nog ingenting han gör utan att ha glimten i ögat. I dagsläget är han också väldigt ouppfostrad och saknar mycket rutin, men det är något vi jobbar på hela tiden och jag märker redan en stor skillnad jämfört med hur han var för ett par månader sedan då jag knappt kunde få in honom från hagen.

​​När det kommer till ridningen så har han fortfarande väldigt mycket kvar att lära sig. Under dom senaste åren har han mest blivit riden i skogen vilket har gjort att han stannat upp i utbildningen. Jag skulle säga att han grundriden, men inte jättemycket mer än så. Så någon fullfjädrad tävlingshäst kommer han nog aldrig att bli, men det gör mig ingenting för dom ambitionerna har inte jag. Däremot hoppas jag att vi kommer kunna ställa upp i diverse aktiviteter och träningstävlingar lite längre fram när vi båda känner oss redo.​

​​Våran väg tillsammans kommer alldeles säkert att bli både lång och krokig, men jag är ändå helt övertygad om att han med mycket slit och arbete kommer bli jättefin till slut.

Likes

Comments

Är det något jag inte tycker om så är det att berätta om mig själv. Förmodligen för jag är så himla dålig på det.. 🙄 Men för att ni ska få en någorlunda uppfattning om tjejen bakom bloggen så känns det nödvändigt att försöka få fram iallafall några rader.

Som ni säkert redan har sett i bloggens korta presentation så är jag 22 år gammal och bor lite utanför Sundsvall. I Timrå för att vara exakt. Jag har nyligen flyttat tillbaka hit efter att ha bott nästan tre år i Östersund, och i samband med flytten valde jag att ta upp mitt största intresse igen: hästar. I april satte jag mig i sadeln för första gången på över fyra år och sedan i mitten av maj är jag halvfodervärd åt Morekon. Honom kan ni läsa om här. Den här bloggen finns främst till för min egen skull så jag ska kunna se tillbaka på vad jag har gjort i hästväg, men ni som vill får mer än gärna följa med längs vägen genom både med- och motgångar!

Likes

Comments