Header
View tracker

Hej till dig som läser detta.
Tänkte skriva av mig lite snabbt innan sängen kallar..
Jag befinner mig för tillfället på en ganska mörk plats, vissa dagar så klart värre än andra.
Dom "bra" dagarna är jag mer eller mindre mitt vanliga glada jag med så himla mycket att ge men dom dåliga dagarna är jag en bitter jävla bitch.
Mina dåliga dagar går ofta ut över allt och alla med, så är jag bitter mot dig eller helt enkelt inte svarar när du hör av dig så är det inget personligt.
Svarar jag inte när du hör av dig så är det för att jag inte orkar vara social vissa dagar, min hjärna går liksom på för höga varvtal och jag hinner inte med i mina egna tankar.
Hjärnspökena, eller som en fin vän till mig kallar dom, hallonsmurfarna infinner sig allt oftare och sätter griller i huvet på mig angående saker och jag vet att det egentligen inte stämmer men i mitt huvud är det väldigt verkligt.
För tillfället består mitt liv av jobb, jobb och lite mer jobb och i och med att jag jobbar dom tider jag gör så har jag dessvärre näst intill ingen fritid över huvud taget. Bra för plånboken, mindre bra för mitt psykiska mående då jag är en så pass social människa som jag är.
Jag försöker ta mig tid att träffa alla och ha roliga, mysiga stunder med alla men tyvärr hinner jag inte riktigt med. Ovanpå allt detta måste jag dessvärre avstå vissa saker som jag velat göra i sommar på grund av att ekonomin dessvärre inte tillåter det riktigt, inte mycket att göra åt den saken men känns så klart jäkligt surt att det är på det viset.
Jag har fått ta beslut jag inte ville ta och jag har fått lägga saker åt sidan som jag inte ville lägga där.

Förra fredagen var jag på en fest med några av mina otroligt fina vänner och jag insåg då hur mycket jag saknat dom och hur roligt vi faktiskt har när vi ses och att det är synd att vi inte ses oftare just för att vi har så jäkla kul tillsammans.
Denna fredagen ser jag fram emot att luncha med en gammal men otroligt fin vän och sedan grilla med några av dom nyare tillskotten i vänskapskretsen.
På lördag ska vi fira en av dom äldsta och bästa vänner jag har då han nollar, där kommer en hel del av alla mina fina vänner och det ser jag fram emot riktigt mycket också faktiskt.
Så nog finns där ljusglimtar men tyvärr så blir det rätt mörkt igen när jag är ensam och tankarna hinner komma ikapp och för tillfället finns där ingen som kan mota bort mina jäkla demoner utan dom måste jag nog göra mig av med själv...

"We need that fix, that medicine"

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Var inte Sverige ett fritt land?

Varför ska nån kostymnisse få bestämma vad jag ska röka för cigg och var jag får röka dom?
För inte nog med att dom nu har förbjudit smaksatta cigg och denne svensk röker mentol utan nu ligger där lagförslag på att rökare inte ska få röka utomhus.
Var ska vi röka då? Vi får ju inte röka inomhus heller.

För mig som bor i Skåne kommer det inte bli ett större problem att handla smaksatta cigg så länge dom inte förbjuder att man tar med sig lite hem från Danmark när man är där, och det lagförslaget har jag inte sett ännu.

Dom tror att dom minskar risken att ungdomar börjar röka om dom tar bort smaksatta cigaretter, jag tyckte detta lät väldigt konstigt så jag frågade runt lite bland alla mina vänner som också röker, vem som började röka på smaksatta cigg.
INGEN.
Alla började vi röka på vanliga, icke smaksatta cigaretter.

Vad dom dessutom missar här är att smugglingen av cigaretter kommer öka kraftigt, framförallt i Skåne där vi har nära anknytning till både Danmark, Tyskland och Polen.

Så nej.. Låt mina cigaretter vara och låt min rätt att röka var jag vill utomhus vara kvar!
Att inte röka nära barnfamiljer och sådant tillhör bara vanligt folkvett och har du inte stake nog att säga ifrån ifall du upplever att en rökares rök kommer på ditt barn så ska du fan inte ha barn heller!
👊🏻

Tack för mig!

Likes

Comments

View tracker

Hej igen bloggen!
Sedan mitt senaste inlägg har en massa människor frågat mig vad som händer i mitt liv nu.
Vad jag jobbar med, var jag bor, om jag träffar någon osv så nu tänkte jag dela med mig lite av den historien också ;)

För närvarande jobbar jag på Bring och trivs rätt bra faktiskt, synd att klaga liksom. Jag får motion och får lyssna på musik hela dagarna
😃
Bor i egen lägenhet i mitt älskade Malmö med min vovve och min kissekatt
😍
Träffar jag någon? Ja, det gör jag faktiskt. Jag träffade honom på mitt förra jobb som behandlingsassistent för ensamkommande barn och vi klickade ganska direkt. Vi började som vänner och sen har det gått vidare till mer och jag är så galet kär så det känns löjligt att ens säga haha.
Med honom känns allt så rätt, där finns inga frågetecken, inga konstigheter. Och bäst av allt... Han tycker om mig exakt som jag är, jag har inte förändrats ett dugg för honom och vi skrattar tillsammans hela tiden. Blir knappast bättre än så
😍😍😍

Fråga gärna om ni vill veta mer.

Ciao ;*

Likes

Comments

Hej på er!
Jag har funderat på att skriva detta inlägg under en ganska lång tid nu men inte riktigt kommit till skott då jag inte vet hur jag ska berätta om allt jag tänkt och känt under min viktresa men jag tänker att nu är det dags och så får det bli som det blir.


Jag kan väl börja med att ta er tillbaka till tonåren. I tonåren var jag smal som en sticka, jag kunde äta allt utan att gå upp ett gram. Det var nog därför jag någonstans trodde att jag aldrig skulle kunna gå upp i vikt, men oj vad fel jag hade!
2010 flyttade jag ner till min syster i Skåne (bodde i Dalarna innan det), jag hade precis fyllt 18.
Jag tror inte att jag mådde bra med mig själv då rent psykiskt (mycket som pågick i livet just då) men jag visste att jag hade en rätt fin kropp. Det enda jag fattades då var en lite mer "kvinnlig" kropp, ni vet. Höfter och sånt, men jag kom fram till att det antagligen skulle komma med tiden, jag var ju trotts allt bara 18.
Jag träffade mitt ex i februari 2011 och vi flyttade ihop i september samma år, jag vägde då ca 65 kilo vilket är en rätt "normal" vikt för mig som är 162,5 cm lång. Första gången jag upptäckte att jag faktiskt gått upp en del i vikt var när min mamma var nere på besök (hon bodde kvar i Dalarna) och jag tror vi skulle på min kusins dop. Jag tog fram en klänning jag fått av min syster till nyår 2010 och bad min mamma dra upp blixtlåsen. Det gick inte hela vägen upp... Jag var helt förstörd, jag minns att jag stod och grät ganska länge men min mamma försäkrade mig om att det inte syntes så mycket och att det inte var hela världen att man fått några så kallade sambokilon så jag lugnade ner mig och tänkte att jag antagligen skulle kunna bli av med dom rätt fort. Så blev det inte...
Jag fortsatte gå upp i vikt och rätt var det var så vägde jag 15 kilo mer än jag gjort innan. Jag mådde skit rent ut sagt, jag hatade hur jag såg ut och hur jag kände mig. Jag kände mig inte ett dugg attraktiv längre och jag tog nästan aldrig av mig kläderna framför min dåvarande sambo längre och just när jag trodde att det inte kunde bli värre så blev det det.
Jag gick till min barnmorska för att förnya mina P-Piller och då talade hon om för mig att dom P-Piller jag använde hade börjat kosta när man skulle hämta ut dom på apoteket men att det fanns ett par andra som var exakt samma sak bara det att dom hette något annat och var gratis, snål som jag var då jag var arbetslös och hade dåligt med pengar så valde jag självklart det alternativ som var gratis och tänkte att om det ändå var samma sak som dom jag redan hade kunde det ju kvitta.
Dom P-Piller jag fick denna gången ändrade allt!
Jag fick extrema humörsvängningar, jag kunde börja skrika på min sambo för han hade lagt gaffeln lite snett på bordet för han dukade (helt sjukt vilket temperament jag fick). Jag har alltid haft lite temperament men detta var ju bara galet, ovanpå allt detta så gick jag upp ytterligare ca 23 kilo på grund av dessa P-Piller...
Jag vägde nu någonstans mellan 103-105 kilo...
Jag kan ärligt säga att jag aldrig mått så dåligt, jag tyckte inte jag såg fin ut i något, jag gick sällan eller helst aldrig ut och shoppade nya kläder längre (älskar egentligen att shoppa) eftersom jag inte tyckte att nått passade eller satt fint på mig, jag fick även ännu mer problem med mina knän (haft problem med smärtor och låsningar i mina knän sedan tonåren) och fötter. Mina knän gjorde alltid ont och mina fötter var svullna konstant. Jag fick även tillbaka min astma (hade förkylnings och ansträngnings astma som liten) men u var min astma konstant och jag fick ha med mig mina inhalatorer överallt, självklart är jag ju också rökare vilket inte var så optimalt när jag fick tillbaka min astma (nej det är inte hälsosamt i övrigt heller men än mindre med astma).
Ovanpå allt detta så tappade jag ganska mycket sexlust och jag och min dåvarande sambo mer eller mindre slutade ha sex, när jag väl hade lust så ville inte han och så tvärt om. Min syster tog med mig på fitnessboxning några gånger men jag hade ingen motivation, ingen lust med någonting. Även om jag mådde skit så var det så förbannat svårt att hitta motivationen och drivkraften att börja träna eller ändra min kost.
Efter ca ett år med detta P-Piller så pratade jag med min mamma och frågade om mitt humör och lite av min viktuppgång kunde bero på mina piller och det sa hon att det kunde så jag kontaktade min barnmorska och krävde att få byta tillbaka till mina gamla.
Vips så gick jag ner 7 kilo på en vecka och blev lugn som en filbunke i mitt temperament (åtminstone om man jämför med tidigare, haha).
Härifrån började jag gå ner i vikt så sakta och började må lite bättre, jag tappade ca 15 kilo på ungefär 2 månaders tid. Sen stannade vågen och jag blev jätte ledsen igen, jag trodde ju att jag verkligen började få bukt med min vikt...
I Mars 2015 gjorde jag och mitt ex slut (vi är dock fortfarande vänner) och då hade jag gått ner ca 20 kilo. Separationen var jobbig rent känslomässigt även om man visste att det var rätt beslut då vi nog betraktade varandra mer som vänner än något annat, jag kommer alltid älska honom för den han är och för att han på många sätt visade mig vad äkta kärlek är då han stod ut med mitt galna humör under det där året och för att han aldrig någonsin sagt till mig att jag var ful för jag gått upp i vikt eller kritiserat mig för att jag blev stor. Han stod där varje dag och talade om för mig hur fin jag var och att han älskade mig, så tack snälla du för det, du anar inte hur mycket det betydde och fortfarande betyder för mig!
I vilket fall. I April flyttade jag in hos en mycket god vän under en period, hon har haft samma problem som jag, att hon gått upp i vikt en del och nu ville hon bli av med det. Jag kommer att kalla henne L vidare i min berättelse.
L har alltid varit väldigt aktiv men hade under en period tyvärr inte möjligheten att vara det, men nu var hon tillbaka på banan igen! Hon sparkade upp mig ur soffan och vi tog långa promenader och pratade om allt och inget här i livet, utan henne hade jag inte varit där jag är idag. Jag har aldrig stått själv i mina problem, min familj och nära vänner har alltid stöttat mig men L var och är fortfarande speciell, hon förstod mig på en helt annan nivå, hon hörde mig på ett helt annat sätt, hon såg mig på ett helt annat sätt. Kanske för att vi är rätt lika jag och L, vi har sett så mycket av samma skit så vi kanske har kontakt på en annan nivå än vad jag har med andra. En av dom finaste i världen är hon i alla fall, hon fick mig att komma ut och börja inse att allt är inte målat i svart, hennes positiva energi och hennes skratt fick mig att se att där finns en annan sida av allt, och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna tacka henne tillräckligt för allt hon gjort för mig på så kort tid men jag hoppas hon vet hur tacksam jag är för hennes stöd.
Jag är så klart galet tacksam för allas stöd genom allt detta, min syster, min mamma, alla mina andra vänner, ni är alla otroliga!
Många av er kanske vet hur det känns när man står där och folk talar om för dig hur fin du är men du tror dom inte, det känns som dom ljuger för att vara snälla för det enda man ser i spegeln är ett monster. Någon man absolut inte vill vara, det är hemskt och man mår så himla dåligt rent psykiskt så att det är nästan svårt att förstå nu när jag sitter här och skriver. Tänk att jag verkligen mått så dåligt, så pass dåligt så att jag faktiskt känt att jag inte ville leva mer vissa dagar (har sldrig skadat mig själv men tankarna har funnits där), det känns overkligt...

I dagens läge har jag gått ner nästan 40 kilo och min astma är ett minne blott, sist jag vägde mig vägde jag ungefär 60,1 kilo (lite för lite enligt mig själv men det kommer nog pendla upp och ner en del). Jag är otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt klarade det, det som kändes så omöjligt för något år sedan!
Jag mår fortfarande inte helt hundra i mig själv, jag har fortfarande en liten muffinskant, som jag kallar den, på magen och lite sånt men det är saker som går att ordna. Jag har fortfarande lite kroppskomplex och tycker inte att jag ser bra ut varje dag, vissa dagar kan jag faktiskt känna mig riktigt ful till och med, men så kommer det nog alltid att vara, aldrig är man helt nöjd ;)

Så... Vad ville jag få fram genom att dela min historia?
Jag hoppas att ni som läser detta ska kunna ta lärdom av det.
Ingenting är omöjligt!
Glöm inte att tala om för era nära och kära hur fina dom är och vad dom betyder för er, det kanske inte känns som att dom lyssnar eller som att det inte betyder något ändå men tror mig, det betyder något att höra det!
Glöm inte att tro på dig själv, det är inte alltid så lätt men försök i alla fall!
Glöm inte heller att hur du än ser ut så finns det alltid någon som tycker att du är vackrast på jorden!
Döm inte någon på grund av deras vikt, du vet inte hur dom kämpar varje dag (överviktiga som underviktiga)!

Men viktigast av allt!
Glöm aldrig att du är aldrig ensam!

Tack för att du ville ta del av min historia, fråga gärna om det är något du undrar. :)
Delar med mig av för och efter bild nedan, hoppas ni ser skillnaden ;)

Ciao! ;*

Likes

Comments

För ett tag sedan la jag upp ett inlägg för att döda lite rykten om att Selena Gomez skulle blivit arresterad. Bilderna som snurrade runt på nätet var bilder som var tagna under inspelningen av filmen spring breakers där hon spelade med bland andra Vanessa Hugens och James Franco.
Jag har nu tagit mig tiden att se denna film och rekommenderar den inte alls.
Filmen är sjukt skum och konstigt regisserad med rörig filmning och ofta dåligt ljus. Handlingen är även den ganska rörig.
Näe, till och med "Magi på weaverly place", en serie som går på disney channel där Selena Gomes spelar en av huvudrollerna är bättre!
Och ska man tvunget prata film så är Vanessa Hugens High School Musical triologi där hon spelade med Zac Efron 10 gånger bättre.
I övrigt är jag faktiskt besviken på att James Franco sänkt sig till denna nivå då han faktiskt varit med och gjort riktigt bra ifrån sig i bland andra Spiderman 2 och 3.

Som ni antagligen förstått så tyckte jag denna film var totalt värdelös, men jag ska inte vara den som ska döma åt andra så därför tänkte jag att jag länkar till filmen här så kan ju den som vill kolla på den och skapa sig en egen uppfattning :) 

http://www.swefilmer.com/spring-breakers-2012/spring-breakers-2012-video_7d4fbed9b.html

Likes

Comments

Eftersom John Blund uppenbarligen glömt mig även denna natt så passar jag på att skriva av mig lite.

Fredagskvällen spenderades på middag hos sambons farmor och farfar, det bjöds på mycket god thaigryta med ris!

I lördags mös jag och töserna ihop oss i min soffa och inledde med Melodifestivalen och sedan kollade vi på QX gaygala!

Melodifestivalen var en besvikelse, tyckte inte alls att det var särskilt bra bidrag på denna deltävling. Dom som lockade mest var ju Panetoz och dom gick ju även vidare till final, hejja svenska folket!
Förra veckans deltävling i Malmö gick ju inte alls som jag väntat mig, Jag hade ju velat ha Helena till finalen och inte andra chansen men man ska väl vara glad för att hon i alla fall får en andra chans. Linus Svenning var ju så klart en given favorit också, mycket eftersom han är en "local", hans låt var bra men jag tror att det är en sådan låt som man måste höra mer än en gång för att man ska bli förälskad, så jag tror faktiskt att det var till hans fördel att han kom till andra chansen för nu får folk chansen att lyssna på hans låt fler gånger.

Och nu till QX Gaygala! Guud vad bra den var, jag blev så besviken när den var slut, kunde varat minst lika länge till!
Jag måste erkänna att jag blev väldigt tveksam när jag först fick höra att det var Måns Zelmerlöw som skulle vara host och jag trodde inte alls att han skulle passa, men jag tog tillbaka mitt uttalande ganska snabbt. Måns var ju fantastisk!

Lösdagskvällen avslutades med att vi satt och pratade skit och drack någon öl/cider eller vad man nu hade med sig, min broder från en annan moder kikade också in en sväng och umgicks med oss, en riktigt bra lördag!

Passar på att avsluta detta inlägg med att skänka lite kärlek till alla dom som betyder mest (dom vet vilka dom är), love u! ❤

Nu ska jag kolla på Revenge, har bestämt mig för att ligga steget före tv3 så kollar ett avsnitt i förväg, dom ska ju visa det så sent nu eftersom det är OS och allt.
Jaja, sov gott (ni som inte sover redan).


I'm out! 😘

Likes

Comments

Varje gång jag bloggar så säger jag att jag ska bli bättre, men jag tycker nästan att det blir värre. Hahah.
Jag glömmer hela tiden att jag har bloggen och så när jag känner att jag vill skriva av mig så kommer jag på det igen. Nu vet jag inte riktigt vad jag vill skriva om egentligen, jag bara kände för att skriva lite.
AF avslutade min utbildning ungefär när jag kommit halvvägs, underbara arbetsförmedlingen... Så nu har jag bestämt mig för att göra mig av med dom och ta tag i min utbildning på egen hand. Usk utbildningen kanske inte är min dröm men det är något som åtminstone gör mig attraktiv på arbetsmarknaden så nu ska jag gå klart den utbildningen. Jag får dock vänta till höstterminen då vårterminen var full eftersom dom nu mera har det som en lärlingsutbildning.
Jag har börjat att ta tag i mitt körkort, skickat in synintyget idag så nu väntar jag bara på att körkortstillståndet ska komma på posten så jag och Mattias kan gå handledarutbildningen, sen kan jag börja övningsköra! Fick ju ett teoristartpaket i födelsedagspresent av mor, bror, syster och hennes gubbe och sen fick jag halva halkan betald av pappa så nu känner man sig lite mer pepp! 😃

Och varför bloggar jag då så här mitt i natten? Jo, gubben snarkar, hunden snarkar och katten snarkar så sömnen har uteblivit trotts 2 timmars försök. 😝
Nu har jag dock bestämt mig för att inta soffläge och kolla lite på serie så jag kanske kan få någon timmes sömn i alla fall. 😁


I'm out!
Puss
😘

Likes

Comments

Lillejulafton blir hemma hos gubbens mormor och sen ska julafton firas med "svärfamiljen" och sen blir det juldagen med mor och morfar. :)

Nyår blir med syskonen och andra trevliga vänner, lugnt blir det då vi har hundarna att tänka på så sällskapsspel och grevinnan och betjänten blir det ;)

Likes

Comments

Ett videoklipp fick mig nyligen att bli helt mållös och samtidigt så jävla förbannad så att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till.
Jag är inte den som normalt är särskilt främlingsfientlig, men detta gör mig så jävla arg så att jag måste ventilera lite..

Gruppen kallar sig "Anti Whites".
Hur fan kan man skapa en sådan grupp när man bor i Sverige där 70% av befolkningen är svensk. Jag vet att alla invandrare inte väljer själva att komma hit men kan man inte göra det bästa av situationen istället för att hålla på ?
Om man nu är "anti vita" och bor i sverige så föreslår jag att man antingen åker hem till sitt eget land eller hittar ett annat land att åka till där inte majoriteten av befolkningen är vita.
USCH OCH FY FAN FÖR SÅNNA MÄNNISKOR!

Och misstolka mig rätt, det hade absolut inte varit okej om det var ombytta roller och några svenskar hade skapat en fientlig grupp och prylat invandrare heller.

Avslutar med att länka till klippet som gjort mig förbannad...

https://www.youtube.com/watch?v=U0bCJtzc99A&feature=youtube_gdata_player

Likes

Comments

Jaha, då har jag avslutat min utbildning på komvux i förtid. Omvårdnad var verkligen inget för mig så jag valde att avsluta den i förtid då jag visste att jag ändå inte skulle klara denna terminen. Alldeles för mycket läxor och grejer för min del. Funkar ju sämre också på grund av min ADHD så var tvungen att ta lite hänsyn till mig själv. Imorgon (idag egentligen) blir det att skriva in mig på arbetsförmedlingen så att jag kan gå in i arbetsgarantin om 3 månader. Förhoppningsvis behöver jag inte gå arbetslös allt för länge, tanken är att få AF att hjälpa mig att få en utbildning som CNC-operatör, men för att dom ska hjälpa mig så måste jag först gå in i arbetsgarantin och sedan kan dom förhoppningsvis skriva in mig på competens i Malmö så jag kan få min utbildning. :) 
Nu ska jag dejta min kudde så att  jag kan komma upp i nått så när normal tid imorgon :) 
Såg nu när jag läste igenom mitt inlägg att det blev lite rörigt men det får ni stå ut med ;)  
Har förresten kirrat i princip en ny garderob från min fina vän som rensat ut dom kläder som inte passar henne längre, tack för det Josse! <3

Natti natt allihopa! :)

Likes

Comments