View tracker

Jag och Jessica intervjuade Jonny Johansson som arbetar på Play här i Motala. Vi fick möta honom i Plays nya lokal där vi satt ner och genomförde intervjun. Det var jag som ställde våra nedskrivna frågor medan Jessica bidrog med följdfrågor och hade hand om fotograferingen. Vi spelade in intervjun för att kunna lyssna på den flera gånger när vi senare skulle skriva ett reportage.

När det kommer till slutsatser kring hur budskapen kan anpassas på bästa sätt till målgrupperna skulle jag säga att det finns inget konkret svar. Man måste analysera först vilken ålder man riktar in sig på och sedan intressen med mera för att ta reda på exakt vad kunden är ute efter. Exempelvis när det gäller tillväxten i Motala, man utformar då budskapet till att få en identitetsstärkande känsla för att så många som möjligt ska känna igen sig i reklamen och känna hur härligt det är att vara Motalabo men detta även för att locka fler till Motala. Det är alltså något väldigt abstrakt när det gäller hur man utformar budskapen till varje enskild situation.

Om jag själv tittar på reklamfilmen som de gjort så har de även jobbat med ljus, ljud och med Motalas vackra sidor. Man förstärker det fina och skapar musik som passar in till bilden och samtidigt skapar en bra känsla. I filmen får vi följa två tjejer som är ute och tränar och under tiden får vi se Motalas olika platser. Känslan som man skapar blir en härlig känsla och man känner "Åh, vad kul att bo i Motala".

Målgrupper spelar en stor roll, frågan är hur man når ut till målgruppen som man valt ut på bästa sätt. Jag skulle säga utifrån det jag har fått höra i intervjun på Play att medierna spelar en stor roll och att de är det effektivaste sättet att sprida reklam på, samt så kan man enkelt se statistiken för sitt arbete. Facebook är en bra mediekanal att använda eftersom man nu mer når ut till de flesta personer, annars fungerar sociala medier till åldrarna ung och upp till medelålder. Från medelålder och upp runt 55 år fungerar också sociala medier i kombination med TV och äldre än så föredrar oftast analogt. De olika målgrupperna tar emot olika mediekanaler utifrån hur van man är vid olika sorters medier, de unga som är vana vid alltifrån Facebook till digitala tidningar med mera är lätta att nå ut till eftersom de finns över hela Internet där reklam är enkelt att lägga in. Vill man nå ut till en annan målgrupp får man tänka mer på vad de är vana vid att hantera och vad de kan ta in på bästa sätt som till exempel via televisionen.

Lagar och regler kan påverka arbetet inom reklam beroende på vad man vill göra för något. Jonny som vi intervjuat säger själv att de inte har något problem med lagar och bestämmelser. Bara man vet vad som gäller så är det enkelt att sköta. Däremot om man är ett företag eller en grupp som vill göra det oväntade, med andra ord använda sig av gerillamarknadsföring, så kan man stöta på problem då en del inom det området inte är tillåtet.

Till sist ska jag använda mig av Solis och Breakenridges kommunikationsmodell för att se hur kommunikationen inom reklam går till. Kommunikationsmodellen ser ut så här:

Vem?

Säger vad?

I vilken kanal?

Till vem?

Till vilken effekt?

Sedan vem?

Hör vad?

Vem delar vad?

Av vilken anledning?

Till vilken effekt?

Jag ska utgå ifrån reklamfilmen som Play gjorde för att öka Motalas tillväxt. Först och främst Vem? är i det här fallet företaget Play. Säger vad? Play har som mål att med hjälp av reklamfilmen så vill de öka Motalas tillväxt, de säger alltså med hjälp av reklamfilmen att Motalas invånare ska vara stolta över att bo i Motala och att fler bör flytta hit. I vilken kanal? och Till vem? Kanalen som används är i detta fall sociala medier, reklamfilmen har spridits över Facebook som vi vet är den mediekanalen som Play påstått är den kanal som flest målgrupper använder. De har även sagt att de ville nå ut till väldigt många med reklamfilmen, både unga och äldre, vilket de gör genom Facebook. Till vilken effekt? Det här får ju såklart effekten att många fler får se reklamfilmen, vilket företaget gynnas av då de vill nå ut till människor inom och utanför Motala. Sedan vem? Hör vad? Delar vad? Av vilken anledning? Till vilken effekt? Det som händer efter detta är något som företaget inte har kontroll över, de vet inte vem som kommer att se filmen och vilket intryck de får. Flera kan komma att dela filmen vidare på Facebook, men företaget kan omöjligt säga ifall det är för att de nått ut med sitt budskap eller ifall det finns andra anledningar om filmen sprids lång tid efter att den först kommit ut. Vad det ger för konsekvens är också svårt att säga, det kan vara något som företaget inte har räknat med. Exempelvis kan det vara att företaget har gjort ett misstag och då att filmen sprids på grund av misstaget och inte på grund av att företaget har nått ut med sitt budskap.

Jag valde att använda Solis och Breakenridges kommunikationsmodell för att det är den som är modernast av modellerna och jag anser då att den passar bäst till att få in modern kommunikation i samt att man får med eventuella konsekvenser. Man kan inte helt säga svaren på den här kommunikationsmodellen, men den gör så att man blir medveten om att det inte slutar efter att företaget lyckats få första effekten.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vad är egentligen rätt att publicera när det kommer till bilder? Frågan kan vara svår att besvara och därför ska jag skriva lite om just detta.

Här nedan är två olika bilder som jag ska diskutera om först.

Det är svårt att dra gränsen när det kommer till vad som är rätt eller fel när det gäller känsliga bilder. Men även fast de är känsliga kan de vara värda att visa just för att visa att detta är verkligheten. Det man ska vara medveten om när man publicerar denna typ av bilder är att man ska respektera de pressetiska reglerna, med andra ord att man informerar rätt (inga förvrängda bilder), att man skyddar den personliga integriteten, att man är varsam, att man är försiktig när det gäller namn i samband med bilder och så vidare.

Jag skulle säga att bilderna är okej att publicera och men att den andra bilden kan ha lite av båda sidorna. Den översta är okej att publicera eftersom den verkligen visar den fruktansvärda sanningen, nämligen att flera människor svälter ännu idag. Bilden på barnet som kryper bakom en annan människa med en matkasse visar ett tydligt budskap och berör samt tar tag i människor som lever i ett välfärdssamhälle. När det kommer till den andra bilden skulle jag säga att den är okej om den personen som håller i den lilla pojken vill att den ska publiceras eller ifall ett land konstant utsätts för hemska händelser och lägger upp en sådan här bild för att få andra att öppna ögonen. Ändå är bilden så pass känslig att det känns lite påträngande av åskådarna att se händelsen när personen sörjer den döda pojken. Samtidigt bryter inte bilderna mot de pressetiska reglerna eftersom man inte kan identifiera personerna på bilden, här är en fråga om vad man som person tycker är rätt och vad som är viktigast. Jag själv anser att personerna på bilden alltid kommer först i sådana här situationer och därför ligger bollen på deras planhalva. Bilder som är så känsliga är viktiga att få ut om de har ett viktigt budskap eller en verklighet som måste avslöjas, men respekten för medmänniskor bör enligt mig alltid väga mer.

Nu ska jag diskutera redigering av fotografering och vad som är okej att fotografera när det gäller privatliv. Nedan är bilderna som nu ska diskuteras.

Frågan här är vad som är okej när det kommer till redigering av bilder. Enligt de pressetiska reglerna ska man hålla sig till sanningen och genom att redigera om bilder förvränger man sanningen och talar osanning. När det kommer till den drastiska redigeringen av den första bilden så skulle jag säga att det inte är okej. Anledningen till att man ändrade bilden var att O.J. Simpson som varit en känd fotbollsspelare dödade sin fru. Man har ändrat hudton och gjort bilden riktigt mörk, detta tycker jag bryter mot reglerna när det gäller publicering. Bilderna på honom är som bilder av två helt olika personer, man har målat upp honom som någon annan för att han mördade någon och det tycker jag är helt orimligt. Alla personer är lika kapabla till att göra lika hemska handlingar, men här han man valt att göra om honom till en mörkhyad person. Detta är så fruktansvärt kränkande på alla sätt, inte bara mot personen i sig utan även mot andra som är mörkhyade. Har vi inte kommit längre än så? Här förvränger man sanningen och sprider i samma veva propaganda. Enligt mig är bilden inte okej att publicera oavsett var man publicerar den.

När det kommer till den andra bilden och handlar om Madeleines smekmånad tycker jag att bilden inte är okej att publicera. Jag har starka åsikter när det kommer till paparazzibilder och jag tycker aldrig att de är okej när det är till för skvaller och underhållning. Detta är för mig som att sprida propaganda, det är lika fel för oftast skrivs det massor av lögner och skvaller i samband med denna typ av bilder. Det strider även mot de pressetiska reglerna, man visar ingen varsamhet eftersom man tydligt kan se vilka det är på bilderna och man skyddar inte integriteten. Alla människor borde ha rätt till ett eget privatliv oavsett om man är känd eller inte. Likadant som när en av kompisarna tar en bild av oss i våra privatliv och vi inte vill vara med på bilden. Om vi inte vill vara med på bilder i någons telefon hur kan vi då tro att det är okej att publicera bilder på människor i tidningar som publiceras i hela landet samt på Internet? Andra människor blir vår underhållning, är det rätt? Det är skillnad när det är paparazzibilder och när det är bloggare som självmant lägger ut bilder på sitt privatliv för då väljer man själv och det valet bör alla människor ha rätt till.

Likes

Comments

View tracker

​Jag har fått se en film som heter "Your place or mine?". Den handlade om hur stor makt journalister har när de skriver ett reportage om något/någon och i det här fallet handlade det om Palestina och Israel. I efterhand har jag fått tänka kring lite frågor som kan vara väldigt svåra att svara på, till exempel hur en seriös journalist bör gå tillväga när det gäller förstärkning av känslor.

Jag anser att man som journalist ska försöka hålla sig så mycket som det går till det riktiga råmaterialet, det är viktigt enligt de pressetiska reglerna att man som journalist håller sig till sanningen. När man väljer ut sitt material bör man även tänka på att man får med lika mycket från båda perspektiven för att ingen ska bli bättre eller sämre än den andra, då man ska vara objektiv. Om man förstärker en sida ska man förstärka den andra också. När det gäller effekter så som ljud, färger, musik, ordval mm. så tycker jag att det som är okej att göra som journalist är att försöka spegla känslan man själv hade på platsen för att åskådarna sedan ska kunna få en liknande känsla. På det sättet håller man sig till sanningen utan att överdriva någon sida.

Journalister kan även använda sig av något som kallas "fixare". En fixare är en person som journalisten har kontakt med och som​ hjälper till att kontakta personer som ska intervjuas och planerar platser som man ska åka till. Detta har både för- och nackdelar. Fördelarna med att ha en fixare är ifall man gör ett reportage som är på en plats där man inte har mycket kontakter, fixaren kan då komma i kontakt med flera och hjälpa dig på bästa sätt om det handlar om känsliga situationer. Man slipper även jobbet att ta kontakt och planera möten som vanligtvis tar ganska lång tid. Dock finns det stora nackdelar med att ha en fixare, bland annat ifall fixaren är partisk och får en sida att hamna i mörkret genom att exempelvis bara besöka vissa utvalda platser och intervjua personer som säger "rätt" saker. Som journalist bör man förhålla sig på ett kritiskt sätt gentemot fixaren, speciellt om man inte känner personen. Jag tycker att man ska ha god kontakt med fixaren för att man ska förstå att man verkligen är på samma plan och vill få fram samma sak ur reportaget.

När det gäller hur journalisten ska få en så allsidig rapportering som möjligt så gäller det att man får med flera perspektiv på samma frågor, eftersom en historia alltid har två sidor. Om man har en fixare för ena perspektivet kan det vara bra att ha en för det andra också. För att få så rättvist och allsidigt resultat som möjligt bör man tänka på att jobba på lika sätt när man undersöker perspektiven, just för att samma fråga ska besvaras. Sedan är det journalistens uppgift att avgöra vad som är sant och inte. Detta kan vara svårt och därför är det bra om man är påläst vad gäller historian bakom reportagets budskap för att ha en grund att stå på. Utifrån det kan man förstå båda perspektiven bättre och kan då jämföra de båda svaren man får.

Det jag har fått se bland annat i filmen och det jag har fått skriva om nu är kopplat till de pressetiska reglerna på flera sätt och kan vara väldigt invecklat när det kommer till rapporteringen för att ingen sida ska ta illa upp. Journalisten måste tänka konstant på att rapportera rätt nyheter, att vara rädd om den personliga integriteten, att bemöta båda sidor likvärdigt, att vara varsam med bilder och att tänka på konsekvenser av namnpublicering. Dessa regler är svåra att sätta gränser på i olika situationer och därför kan det bli svårt att avgöra i slutändan hur man ska gå tillväga angående vad som ska vara med i reportaget och inte. I känsligare situationer behöver man vara extra försiktig, men det brukar ändå vara någon part som tar illa upp.

Likes

Comments

Vi har fått se en film som heter "Just say yes". Den handlar om 6 olika principer man använder sig av när man vill övertala någon annan om något.

De olika principerna är:
- Återgäldande: Detta menas med att man i alla olika kulturer måste återgälda det beteendet som någon annan har visat gentemot mig.
- Knapphetsprincipen: När man vill ha mer av det man inte kan få mycket av.
- Auktoritet: Någon som är expert och upplevs som en auktoritet på ett ämne.
- Gillande: Folk föredrar att säga ja till folk som de känner och tycker om.
- Sociala bevis: Folk kan bestämma vad som är rätt att göra i en situation genom att se vad andra har gjort.
- Åtagande och konsekvens: En anledning till att folk säger ja när de uppmanas att göra något är för att det ska stämma överens med något de redan har sagt eller gjort.

Dessa olika principer kan jag själv relatera till i olika situationer, exempelvis när en telefonförsäljare ringde upp mig. Jag brukar alltid lägga på eftersom jag inte är intresserad av att köpa något, men den här gången ringde de upp mig för att tacka mig för att jag deltog i en undersökning och sa att som tack skulle jag få hem ett paket på posten. Jag själv blev så ställd att det helt enkelt blev så och när jag väl hade fått hem paketet blev jag medlem hos dem. Här kan man klart och tydligt se princip nummer ett, återgäldande. När jag hade fått paketet återgäldade jag tjänsten genom att bli medlem hos dem.

I en annan situation, till exempel när min faster ringde upp mig och frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa henne på en servering en helg så sa jag ja fast jag egentligen kanske hade gjort något annat. Detta är istället exempel på princip nummer fyra, gillande. Jag tycker om att vara med min faster och tycker om att hjälpa henne även fast jag kanske vill göra något annat.

Jag själv har också använt mig av dessa principer, till exempel om jag vill ha något från mamma eller pappa så kanske jag gör något för dem först för att de då ska återgälda beteendet. Ett annat exempel är när jag och min yngre kompis sitter och diskuterar ett ämne som jag är väldigt insatt i så slutar det med att hon säger ja till det jag påstått. Då handlar det om princip nummer tre, auktoritet.

Till sist ska jag analysera en reklam av något slag. Jag valde att analysera en reklamfilm från WWF som går att komma in på genom länken nedan.
https://www.youtube.com/watch?v=4j9Hp3Yg83A

Här använder man två olika principer, principen återgäldande och auktoritet. Återgäldande kommer in genom att man själv bidrar till isbjörnarnas framtid i form av 100 kr i månaden eftersom man själv vet om att vi människor är en stor anledning till varför klimatet blir sämre och isbjörnarna får det svårare. Principen om auktoritet handlar om Mattias Klum som är med i filmen och pratar, det är en person som ses som en auktoritet eftersom han utstrålar självsäkerhet och vet vad han pratar om. När en auktoritet är med och uppmanar folk att göra på ett visst sätt så går det lättare eftersom att personen i fråga tycker så.

Det kan vara bra att vara medveten om dessa principer när vi hamnar i övertalningssituationer av olika slag, istället för att bara hålla med kan det vara en fördel att tänka igenom varför man håller med och om jag faktiskt vill göra något själv. Vem som helst kan använda sig av dessa principer om man vet hur man ska göra.

Likes

Comments

​Vi fick se en film som handlade om terrorattacken i Utöya och hur massmedierna valde att handla i den situationen. Först och främst så är det väldigt svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel när det gäller sådana situationer. Vad ska publiceras, vad ska inte publiceras, vilken information är nödvändig och så vidare.

De drabbade ungdomarna blev intervjuade ett flertal gånger och de blev som kändisar i Norge. I detta tycker jag att medierna har handlat fel, de har inte respekterat den personliga integriteten. Ungdomarna blev väl igenkända ute på stan och får inte chansen att gå vidare utan ses som offer. Medierna hade kunnat välja att ha en stor intervju med ett fåtal ungdomar via television eller radio, där man då kan välja att inte visa ansiktet på de drabbade. Det är jobbigt nog ändå och att sedan visa hela Norge exakt vilka som var på Utöya tycker jag är ett respektlöst sätt av medierna att hantera situationen på.

Medierna anser jag också har utnyttjat sin makt när det gäller bilder. Det är svårt att välja ut vad som är nödvändigt, men till slut måste man gå på vad som är mänskligt att publicera gentemot sin medmänniskor. När det gäller att publicera bilder på den faktiska händelsen när Breivik stod och sköt ungdomar som simmade ifrån ön tycker jag är något som kan vara nyttigt att se, för att det är det som hände. Folk måste få veta hur det var och genom att publicera det ger man egentligen mest korrekta nyheter, MEN bilden på detta var suddig och därför helt okej eftersom man inte såg alltför mycket detaljer på vilka personerna på bilden är. När det kommer till att medierna har utnyttjat sin makt så tänker jag på bilden på Breivik i efterhand när han står och poserar för att visa hur han gjorde och hur stolt han är över det han gjort. Detta tycker jag är helt skandalöst att medierna ens överväger att publicera, det känns som om de hyllar händelsen och lyfter upp Breiviks handlingar. Bilden är helt onödig och ger ingen ny information utan strör bara salt i såren och drar tillbaka de drabbade till tiden de fick tillbringa på ön.

Till sist använde de bilder för att informera hur Breivik såg ut, dessa bilder var redigerade av en proffsfotograf och Breivik hade till och med plastikopererat sig för att se bättre ut. Medierna använde de minst redigerade bilderna, men jag anser att de handlade rätt när de använde bilderna just för att få ut hur Breivik ser ut. Bilderna är också bra eftersom det visar att en terrorist inte behöver se annorlunda ut än någon annan, utan det kan lika gärna vara vem som helst.

Som massmedia har man ett stort ansvar och det är viktigt att man följer de publicitetsregler som är satta. I det här fallet anser jag att massmedierna har brutit mot reglerna när det gäller bilder, personlig integritet och när det gäller att ge plats åt bemötanden. Vad jag menar med det sista är att medierna fick mycket kritik när de bland annat publicerade bilden när Breivik poserar, men de valde ändå att strunta i kritiken och behöll bilden. Man inser inte som tidning vilken makt man har och i det här fallet tycker jag att medierna inte har visat mycket medmänsklighet gentemot de drabbade. När man jobbar med medier måste man dra gränsen mellan vad som är bra för mig själv och mitt jobb och vad som är bra för andra och deras välmående. Om man väljer jobbet framför andra människor har det i mina ögon gått för långt. Människor måste ALLTID i alla lägen komma i första hand.

Likes

Comments

Förra veckan åkte vi till Frankrike, Strasbourg. Där gick vi runt i staden och valde en plats som vi ville fokusera på. Jag valde platsen utanför den stora katedralen som låg i Strasbourg. Vi skulle ta bilder som vi skulle kunna användas till att göra ett reportage och sedan utifrån bilderna besvara frågor.

Till att börja med tänkte jag ta upp min målgrupp. Jag lade fokus på ungdomar runt 16-19 år både killar och tjejer, eftersom det var blandat mellan könen på platsen jag undersökte. Jag tänkte även att målgruppen ungdomar passade eftersom det var så mycket ungdomar där och jag ville ta reda på varför det var så.

För att anpassa reportaget till just den målgruppen får jag tänka på vad jag själv blir intresserad att läsa som ungdom. När det gäller innehållet så bör det inte vara en lång beskrivning av platsen och varför ungdomar träffas där, eftersom det kan bli ganska långdraget och uttråkande. Jag skulle välja att lägga fokus på att ha med vad olika ungdomar på platsen berättar själva och framförallt mycket bilder på gemenskapen och vad de gör på platsen. När det kommer till designen så måste den vara lockande i sig, jag skulle välja ett större teckensnitt med flera stycken för att texten ska bli luftigare och lättare att läsa. Färger kan också vara ett bra sätt att väcka intresse, därför skulle jag välja att ha med mycket bilder med härliga färger eller ha något i bakgrunden. Jag skulle även välja att sätta ihop bilderna i ett collage som kanske lappar över varandra en del, eftersom det lutar åt lekfullhet och ungdomar jämfört med det strikta och raka som lätt kan bli tråkigt. Samtidigt kan det vara okej att ha några bilder som vanligt eftersom det inte ska tippa för mycket åt något håll, utan balansera lagom mellan båda. Har man för mycket lekfullhet och starka färger tippar det mer åt barn, men har man för mycket strikt och rakt med mycket text tippar det mer åt äldre.

Jag kan tycka att reportage som form i sig inte är den bästa vägen för att nå ut till ungdomar i ålder 16-19 år. Med tanke på att jag själv i princip aldrig läser en tidning och att många ungdomar inte tycker om att läsa överhuvudtaget så kan jag tänka mig att det är bättre att locka med något på tv. Jag tror att en reklam på tv skulle ha bättre chans att nå ut till fler ungdomar, men jag tror att fler tar in det mer om man läser det i en tidning med tanke på att de flesta idag är väldigt kritiska mot reklamen på tv. Det finns ju även radio, men jag som aldrig lyssnar på radio på egen hand skulle inte ens få informationen. Televisionen är egentligen den bästa källan till att sprida budskapet till min målgrupp, men det är inte säkert att det fastnar lika bra och därför är reportaget en bra form i sig även fast alla inte läser tidningar. Radion kan fungera ifall man lyssnar mycket på musik via radiokanaler, men de flesta har till exempel Spotify och annars Youtube eftersom du då får bestämma din egen musik. Ändå kan radion vara bra till exempel på sommaren då de flesta verkar lyssna på radio just under den årstiden. Alla vet vilken låt som var sommarplågan som radion spelade om och om igen och det betyder att folk faktiskt lyssnar på radion. Men i slutändan är televisionen det absolut effektivaste sättet att nå ut till flest ungdomar.

En annan viktig punkt när det kommer till reportage är samspelet mellan bild och text. En bild säger mer än 1000 ord och därför är det viktigt att bilderna samspelar till texten och förstärker det som redan står istället för att komma med ny information då läsaren kan bli förvirrad. I det reportaget jag har tänkt så frågade jag ungdomarna på platsen varför de var där, var de tar vägen om/när det blir kallt, om de trivdes bra på platsen och så vidare, därför kan det passa bra att ha en översiktlig bild på platsen till en början och sedan några bilder på de olika ungdomarna, både porträttbilder och relationsbilder där man kan se vad de gör när de är på platsen. På det här sättet får läsaren ingen ny information utan får bara bilder som förstärker det som redan står skrivet i reportaget. Med andra ord samspelar de och kompletterar varandra.

Till sist finns det vissa regler som man måste ta hänsyn till, nämligen de pressetiska reglerna och upphovsrättslagen. När det kommer till de pressetiska reglerna finns det 6 stycken punkter att ta ha i tankarna. De 6 punkterna är:

- ge korrekta nyheter (var ärlig och granska källor som du söker upp)
- ge plats åt bemötanden (om någon anser att något inte stämmer ska man ge plats åt personen i fråga)
- respektera den personliga integriteten (man får inte kränka andra människors privatliv)
- var varsam med bilder (publicera inte bilder i onödan som kan skada någon)
- döm ingen ohörd (ge alla möjlighet att uttala sig)
-var försiktig med namn (avstå från att publicera namn om det kan ta skada)

Utöver dessa punkter har vi upphovsrättslagen som går ut på att den som har tagit ett fotografi, eller skrivit en text, en låt eller annat äger rättigheter till sitt eget verk. För att lagen ska gälla krävs dock att verket har en så kallad verkshöjd, med andra ord att det har en särprägel. Det krävs att två personer som är beroende av varandra skapar något för att verket ska få en egen individualitet. Sedan gäller lagen i upp till sjuttio år efter upphovsmannens död, efter det är det tillåtet för vem som helst att använda verket.

Frågan är nu ifall dessa regler har påverkat reportaget. Och det är klart att det har! Till exempel att vara varsam med bilder och att respektera den personliga integriteten som de pressetiska reglerna nämner, när jag väljer vilka bilder jag vill ha med i reportaget måste jag tänka på att inte peka ut en viss person genom att till exempel lägga ut en bild på bara en person eller lägga ut en bild där en person inte har varit beredd när jag tagit bilden. När det kommer till resten av de pressetiska reglerna så har inte de påverkat mig så mycket eftersom ingen av dem har varit aktuella i sig. Upphovsrättslagen har inte heller påverkat mig så mycket med tanke på att jag bara använder mig av mina egna bilder, ifall jag hade missat att ta en översiktlig bild på platsen hade jag kunnat söka upp en men då gäller det att kolla upp om bilden är skyddad av upphovsrättslagen eller inte. Ju mer man är beroende av andras verk desto försiktigare måste man vara.

Om man inte riktigt har koll på de olika reglerna helt innan man ska göra något sådant här är det därför bra ifall man kollar upp dessa, speciellt ifall man ska åka till andra land där det inte finns samma slags friheter som i Sverige.

Likes

Comments

Jag har läst om två olika kommunikationsmodeller som jag nu ska jämföra. Den ena heter Shannon och Weaver och den andra heter Lasswell. Först och främst tänkte jag förklara varje modell innan jag börjar jämföra dem. Shannon och Weaver skapade en kommunikationsmodell som delar upp kommunikationen i flera steg.

Informationskälla - Sändare - Signal ----- (Bruskälla) ------ Mottagen signal - Mottagare - Destination

Modellen är uppbyggd på det sättet när ett medvetande påverkar ett annat medvetande, med detta menas det att det kan vara människor, datorer, djur med mera som kommunicerar.
Informationskällan är det första stadiet och kan till exempel vara en mänsklig hjärna, här väljs meddelandet ut och skickas vidare med hjälp av en sändare som då kan vara en mobiltelefon. Den långa streckade linjen är budskapet som är helt ointressant i den här modellen, man är mer intresserad av överföringen av budskapet. Signalen mottags av en mottagare som kan vara en annan persons mobiltelefon och till sist nå slutdestinationen som då kan vara en annan persons medvetande. Varför är bruskälla med i modellen då? Jo, det är inte alltid kommunikationen är så smidig och det var det Shannon och Weaver ville lösa. Bruskällan kan vara allt ifrån en bruten ledning, dålig teckning, olika språk med mera. Det är alltså ett förhinder som hindrar budskapet från att nå fram till sin destination.

Den andra modellen som heter Lasswell är en modell av att analysera kommunikationen utifrån den enkla verbala formeln:

Vem säger vad, genom vilken kanal, till vem och med vilken effekt?

Det som gör Lasswells modell lättare är att effekten finns med och du kan lösa ett kommunikationsproblem genom att använda den baklänges. Exempelvis en organisation sätter upp målet att få 3000 nya människor att stödja dem, där har du alltså effekten. De vill nå ut till människor som är engagerade och som vill satsa på att lyckas, nu har vi vem. Man väljer genom vad man ska medla, exempel är en reklamfilm som kan gå på TV4 och då har du kanal. De bestämmer ett budskap som kommer kunna beröra tittarna och du har då vad. Till sist har de sitt märke som visar vem.

Båda modellerna kan vara väldigt användbara men de har sina för- och nackdelar. Med hjälp av Shannon och Weaver kan man förstå hur stor del signalen är för att budskapet faktiskt ska kunna nå fram, bruskällan kan orsaka stora problem och tack vare modellen blir det tydligt på vilket sätt. Utan att veta vad som är fel i kommunikationen kan det inte förbättras och därför är modellen en viktig del av utvecklingen. Dock är modellen inte lika aktuell att användas idag, metoden är väldigt teknisk och fokuserar bara på att signalen ska nå fram, det vill säga själva problemlösningen är i centrum. Det är en stor kontrast till Lasswells modell som handlar om att nå fram med ett budskap så att mottagaren enkelt ska kunna förstå. Man följer enkla steg för att dels få med effekten som blir av mottagaren och även steg så att eventuella kommunikationsproblem kan lösas. Lasswells modell kan jag tycka är en förbättring av Shannon och Weavers modell, deras modell ligger som grund för Lasswells men de fick mycket kritik för att de inte tog hänsyn till budskapet och effekten av kommunikationen. Man visste att bruskällan måste kunna lösas och vara med i en del av kommunikationen och därför är Lasswells modell utvecklad istället för att vara en helt ny.

För att sammanfatta det viktigaste jag kommit fram till efter att ha läst om kommunikationsmodellerna är att de båda modellerna är lika varandra, men den ena är mer utvecklad än den andra.

Likes

Comments

Jag har fått min första uppgift inom området Journalistik, reklam och information. Jag har fått läsa om kommunikativ kompetens och vad det innebär för något. För er som inte vet ska jag förklara, kommunikativ kompetens är något som hjälper människor att förstå eller att uttrycka sig så att man blir förstådd. Detta kan gälla organisationer eller företag som behöver hjälp med att sälja sina varor och tjänster. När man använder sig av kommunikativ kompetens innebär det att man tydligt kan anpassa sitt budskap till mottagaren samt att själv kunna tolka och sortera ut budskap från andra medier. Alla är olika bra på detta, men alla kan öva upp det.

Fortsättningsvis har jag fått läsa om olika yrken inom medieområdet. De olika yrkena jag har läst om är informatör/kommunikatör och inom detta kan man vara producent, specialist eller strateg, medierådgivare, journalist och inom detta kan man jobba som researcher, redigerare eller redaktör, marknadsförare/marknadsassistent, projektledare, copywriter och till sist art director. Av alla dessa olika jobb skulle jag själv vara intresserad av jobbet som producent eller projektledare. Producent intresserar mig eftersom jag skulle få vara med och producera det jag tycker är viktigt och som har något att säga. Projektledare är något jag är ännu mer intresserad av eftersom jag gillar att planera och ha koll på det mesta. Ansvar är något jag gärna tar och att hela tiden jobba mot ett mål på ett sätt jag själv vill kunna jobba på. Jag tycker att det är viktigt att man som ledare tänker på alla viktiga bitar som man bör ha med i livet, det gör projekt mycket roligare och ger det en djupare mening, enligt mig.

Utbildningar som kan vara en bra grund för producenter är kommunikation/media och inom detta ingår bland annat journalistik, man bör även vara duktig i språk. Annars kan man till exempel utbilda sig till producent i Stockholm eller i Göteborg. Om man vill ha jobb som projektledare bör man antingen ha en yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet inom det område man vill arbeta med, till exempel teknik, media, reklam med mera. Man bör även tänka på att man måste ha lätt för att kunna uttala sig i skrift och i tal, man måste tycka om att planera och man måste ha en utvecklad social förmåga. Tips på utbildningar var bland annat samhällsprogrammet, ledarskap, kommunikation/media, beteende med flera understående kategorier. Man kan utbilda sig till projektledare på flera ställen, bland annat Karlstad, Malmö och Stockholm.

När det kommer till arbetsmarknaden för de båda yrkena så är det svårt att säga. Det står inget konkret om hur det ser ut för producenter eller projektledare, men jag kan tänka mig att marknaden är ganska stor. Producenter kan jobba med att producera näst intill vad som helst och projektledare kan leda projekt inom vilka områden som helst. Det finns nog många alternativ och därför står det inte så mycket om detta.

Likes

Comments

​Nu har en ny kurs börja, men den går i ungefär samma spår som den förra. Därför kommer jag att skriva på samma blogg, men inrikta mig på journalistik, reklam och information!

Likes

Comments

Den här veckan har jag fått uppgiften att skriva om den svenska och internationella mediestrukturen och bland detta fick jag välja mellan dagstidningar och tidskrifter, radio eller tv. Jag beslutade att jobba med television eftersom att jag inte läser tidningar så ofta samt att jag inte heller lyssnar på radion.

Det som kan vara bra att börja titta på efter att ha läst om detta är ägandeförhållandena inom television både i Sverige och utomlands. Förr i tiden fanns det bara en kanal, med andra ord det fanns bara "tv" men till slut kom det flera företag som började satsa på televisionen och då började man alltså tala om kanaler. Det är inte ett företag som äger allt utan ett företag kanske äger en eller två kanaler, till exempel SVT 1 och SVT 2 ägs av Sveriges Television som är ett privat aktiebolag, TV 3 ägs av ett publikt aktiebolag som heter Modern Times Group (MTG), TV 4 ägs av ett privat aktiebolag som heter TV4-gruppen, Kanal 5 ägs av företaget Discovery Communications som i sin tur ägs av tre andra amerikanska företag, TV 6 ägs av Viasat som ägs av MTG och så vidare. I USA finns det, precis som i Sverige, många olika kanaler, Länge fanns det tre stora nätverk, men det har sedan kommit till ytterligare två nätverk. Det multinationella företaget General Electric äger 80 % av National Broadcasting Company (NBC) och resten ägs av ett franskt företag. American Broadcating Company (ABC) ägs av Disney, Fox ägs av Murdochkoncernen och The CW är samägt av företagen CBS (Columbia Broadcasting Company) och Time Warner. Såklart finns det en hel del kabel-tv-kanaler, exempelvis Discovery Channel, CNN, HBO, MTV, E! och Cartoon Nerwork.

Berör detta oss i Sverige då? Ja, det gör det faktiskt. Time Warner, Disney, CBS och Vivendi är de som kontrollerar utgivningen av film, musik och multimedia i västvärlden. Det är alltså inte bara svenska företag som äger det vi kan titta på här i Sverige.

Nu när man har fått en liten inblick om vem som äger vad inom televisionen tänkte jag gå in på skillnaderna mellan den svenska och den internationella televisionen. En av de stora skillnaderna är att Sverige har Public Service som jag har skrivit om innan, men jag skriver lite om det igen för att man ska förstå skillnaderna ytterligare. Public service är när man har som skyldighet att informera medborgarna om sådant som berör dem, även minoritetsgrupperna i landet. I USA däremot finns det inte något konkret exempel som liknar den svenska Public service eftersom man inte har något sådant. I USA satsar man mer på underhållningen än på nyhetskanaler, självklart finns det icke-kommersiell tv (med andra ord verksamheter som inte har vinstintresse som syfte) men dessa är fortfarande traditionella underhållningsprogram. I Europa är Sverige inte ensam om att ha Public service, de andra nordiska länderna har liknande samt Storbritannien men det är ganska unikt i världen.

Utvecklingen har definitivt varit stor inom televisionen, som jag skrev innan så hade Sverige bara en "kanal" till en början men när andra företag började satsa växte televisionen snabbt. Personligen tycker jag att utvecklingstendenserna är att man satsar mer och mer på underhållning än på att informera, vilket i sig är en farlig tanke. Informationen är viktig för att medborgarna i varje land alltid ska kunna vara uppdaterade om sådant som spelar roll i samhället. Till en början satsade man väldigt mycket på nyheter som skulle informera folket, men när underhållningen började dra igång och företag började gå i storvinst växte underhållningen om nyheterna. I Sverige håller vi ändå fast vid att ha nyhetssändningar det är dels tack vare Public service. Andra länder har självklart nyhetssändningar också, men det är inte alls på samma sätt som i Sverige på grund av skillnaderna på skyldigheterna.

Jag tror att underhållningen som har växt så mycket och som fortsätter att växa kommer att växa ännu mer. Ändå tror jag att Sverige kommer att hålla kvar vid nyhetskanaler eftersom det ligger i skyldigheterna att informera. I andra länder däremot kan jag tänka mig att nyheterna blir ännu mer åt underhållningstemat, till exempel mer om kändisar och skvaller. Sedan tror jag att man kommer att ha kvar någorlunda av nyheterna också, men om USA inte utvecklar detta till en skyldighet för sina medborgare är jag rädd att nyheterna kommer att gå i back så pass mycket jämfört med underhållningen att det inte överlever. När det gäller ägandeförhållandena så tror jag att fler och fler företag kommer att konkurreras ut från marknaden när det gäller televisionen om det inte kommer regler för hur mycket man får äga. Om det skulle bli så att det är tre företag som till sist konkurrerar med varandra så kommer det vara helt omöjligt för andra att ens försöka komma in på marknaden i framtiden. Det vi behöver tänka på är att hålla fast vid informationen som vi behöver och inte sådant som bara finns till för vår underhållning och att vi hela tiden kan låta nya företag komma in på marknaden så pass mycket att man inte går i konkurs bara för att man inte är ett av de största företagen. Vi i Sverige kan vara tacksamma över hur vår Public service har utvecklats när vi kan se så tydliga skillnader mellan andra länders television.

Likes

Comments