Så, jag såg ett delat inlägg på Facebook om en kvinna som behövde blodstamceller. Det kan du behöva om du tex drabbas av leukemi.

Eftersom jag i mina ögon är frisk, så tänker jag såhär.. om jag kan rädda livet på någon annan så har jag gjort något bra. Om jag aktivt väljer att inte rädda livet på någon annan så visar det bara en nochalans.

Sen tänker jag, andra vägen runt.. OM jag blir sjuk, finns det då någon som skulle rädda livet på mig?

Så kort och gott beställde jag hem ett kit, i kittet fanns två tops som man skulle gnugga i kinderna sen postar man bara iväg det :) Heeeeelt gratis.

Klart att det skulle vara skitläskigt att få reda på att man matchar med någon. Gå igenom transplantation osv. Men för att någon ska ha en chans att bli frisk, ja lätt värt det. :)




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Som rubriken säger så i juni månad beslutade jag mig efter många om och men att det var dags att testa. Hade gjort min vanliga efterforskning genom att kolla varenda klipp om hypnos på youtube, samt läst alla bloggar/artiklar samt radioprogram.


Jag var bara tvungen att pröva...

Så jag hittade en sida för ett företag (hypnoscentrum) som ligger mitt inne i Göteborg (tror jag). Så jag åkte dit för 30 minuters konsultation, och 60 minuter hypnosterapi och det vi skulle jobba för var ökad motivation.


När jag kom dit och blev uppropad så möts jag av en man som påminde väldigt mycket om en vän, dom talade precis likadant.. så redan då blev jag full i skratt.. När jag sedan blev visad till rummet så var det så typiskt "Hollywood" som det bara går, där var fotöljen, kontorsstolen och allt var väldigt spartanskt.

Konsultationen gick bra, vi grävde aldrig i något förflutet utan bara vad som väntar mig i framtiden.. mycket diskution och han fick mig verkligen att tänka till.

När det sedan var dags för själva hypnosen så gick han igenom 3 steg, värsta är att jag hörde honom prata hela tiden men min "hjärna" registrerade bara att det gått ca 5 minuter. Så sjukt! Önskar jag hade tålamodet och beskriva allt som gick igenom mitt huvud, för det var så fräckt!

Men så när allt var klart och jag "vaknade" så kände jag mig som en vandrande bakfylla.. det höll dock i sig 10 minuter, för när jag lämnade byggnaden så vandrade jag igenom Göteborg som en leende galning. På bussen så anmälde jag mig huxflux till en gitarrkurs och efter hypnosterapin så känner jag att jag har gett livet en andra chans..

Mer spontanitet, mer äventyr, mer planer, mera mig! M 2.0 med andra ord.

Jag var så nöjd att jag åkte faktiskt veckan efter på en till session. Då jobbade vi på mitt känsloregister och hur jag ska kontrollera mina starka känslor på ett hälsosamt sätt. Det har jag dock inte lyckas ro i land ;)


Likes

Comments

Så, första inlägget handlar om något som för vissa är en del av det dagliga livet.

För andra så är det något man bara inte gör.

För mig är hästar "vidunder".

Min mor födde upp Islandshästar när jag var mindre, och som varje hästtokig moder så hoppades hon på att dottern skulle ta efter.. vilket dottern inte gjorde :) Men nog så skulle modern sätta upp mig på hästen och det gick ju i regel bra.. så länge det inte gick fort. Gick det fort så flög jag av.. så 2000 efter många försök, tårar och även försök till korruption i form av inköp av shertlandsponny så gav modern upp "pust".


Dock på senare dagar så har jag haft en liten hästlängtan.. Nååågon måste ju ha en häst som nöjer sig med att lunka fram och tillbaka.

Jag fann då bland mina vänner en fin valack "Dexter" som jag fick rida idag.. långsamt medans ägaren gick brevid.

En bra skogsstig blev vi lovade och det var allt annat än en fin skogsstig.. "man hörde hur paniken växte i dig" skrattade min väninna.

Det sjuka i kråksången trots kramp, ömma lår och rumpa så satt jag faktiskt och kollade på ridhjälmar. Så det kommer nog landa i att jag fortsätter att lunka fram med Dexter, fram tills jag trillar av eller känner att han vill gå fortare :) !


Likes

Comments