Header

Varför är det så svårt och prata om mobbning? Det är ändå något som händer varje dag i vårat av långa land , folk tar sina liv pga av mobbning , men ändå pratas det inte om? , ibland kan man höra ” det var bara en av dom svaga ” , ”vi behöver inte svaga utan mer starka”
- SEN när fick vi ta oss äran att bedöma vilka folk som får leva och inte leva?

Jag blev mobbad , alltså mobbad som liten , jag skaffade min första pojkvän när jag gick i 5-6:an , vi var tsm någon månad tror jag , sen gjorde vi slut , han dumpade faktiskt mig , jag minns det så väl , hur hans kompisar tvingade han till saker och ting , denna person blev ett riktigt monster efter åt , varje gång jag gick i skolans korridor , eller gick in i klass rummet fick jag höra ”KUNG FU PANDA” , ”TJOCKIS” , ”GLASÖGONORM” , ”PRICKIKORV” ”ÄCKEL” ”HORA” , detta är bara ett smak prov av dom sakerna jag fick höra VARJE DAG , ”detta vidriga grupptrycket” spred sig , verkligen spred sig, snart var hela klassen emot mig , jag kom hem la mig i sängen , grät mig till sömns , hade INTE bara problem i skolan på denna tiden , jag hade MINST lika stora problem hemma , jag ropade på hjälp , jag bad på mina bara knän att ni skulle låta mig vara , jag bad till gud om ett bättre liv , men allt jag såg var slutet av mitt egna liv... NI puttade mig i korridorerna , drog mig rätt in i skåpet , kommer ni ihåg när hela 9:an flög på mig , 300 meter utanför skolan , NI var inte EN , NI var inte TVÅ , NI VAR MINST 20 pers , ni åkte med era bilar / EPA traktorer / mopeder , jag sprang för mitt liv , jag visste att detta inte skulle sluta bra , jag minns all den smärta som ni gav mig den kvällen , jag minns hur du tryckte in din använda strumpa i min mun , jag minns hur du spottar och lastar grus i min mun , jag låg där , jag satt helt fast , ni sparkade och slog , ALLT jag kunde tänka på det var att inte vissa mig svag , hålla igen , jag gjorde det jag kämpade som fan för att inte bryta ihop , ni stod kvar länge och såg bara på när jag låg där , ni brydde er inte , ännu en gång så var det detta ”grupp trycket som styrde” när ni hade gått , så försökte jag ställa mig upp men fall lila fort till marken , jag ålade mig fram , allt bara snurrade , tills sist kom jag upp , det var den sista dagen jag i stort sett gick till skolan , jag var så jävla rädd , jag försökte ta mig till skolan dagen efter , spydde på vägen till bussen , vände klacken och gick hem igen , la mig i sängen och grät av all smärta , min mor och far ”har ALLTID lärt mig att våld löser inte något” efter många dagar i sängen bestämde jag mig för att vissa , NI vinner inte över mig , jag är starkare och bättre än er , jag tog mig modet , jag gick till skolan , ALLT började direkt , ni puttade , sparkade på mig i skolan , det var inte bara ni elever som var jävliga , utan det var lärare också , DU var en vuxen människa , du var min lärare , du nöp och slog mig , minns du det? Du slog inte bara mig , du slog min syster , du slog min enda vän , det vara bara jag o min syster som tog oss modet , vi sparkade i stort sett in rektorns dörr och skrek som galna tuppar , trots hur rädda vi var , det slutade snabbt med polis ärende och en jävla massa förhör , man kunde läsa om allt detta i falköping:s tidningen , jag kan inte påstå att detta underlättade något , jag var ännu räddare för att gå till skolan , jag tvingade mig själv för att gå , jag tog och tog , all skit som ni hade och kasta ... jag blev skickad till rektorn , jag blev skickad till lärare , jag blev skickad till kurator , jag blev skickad till bup , NI SKICKADE MIG ÖVER ALLT OCH INGENSTANS , NI kallade mig för problem , jag pratade med er ALLA , ni som faktiskt ska ha tystnads plikt ?

- jag förlitade på dig , din dotter gick i samma skola som mig , hon visste precis ALLT jag har sagt , hon visste allt i minsta detalj , det tog inte lång tid innan hela skolan visste och du tyckte det var konstigt att jag inte ville prata med dig? Ja jo tjänna.

Jag var ett barn , vi ALLA VAR BARN , förut
NI lärare , men ändå var det ALDRIG någon av er lärare som tog mitt parti , ni försökte ALDRIG hjälpa mig , ni fanns aldrig till hands när jag faktiskt behövde er som mest , som vanligt är det bara en massa ”prat” om hur bra man ska trivas i skolan osv , jag vet att jag inte var ensam , men jävlar vad ensam jag kände mig...
INGEN förstod vad jag gick igenom varje dag , jag försökte berätta , men jag kunde inte , jag var så rädd att folk skulle se mig som svag , jag ropade fortfarande på hjälp , men det var inte någon som såg , jag började tröst äta , jag började ”låtsas” att svimma av , ambulansen kom till skolan ett par gånger , jag var helt jävla ork lös , jag hatade er , ni var dom värsta människorna jag visste , jag är rädd än idag , jag vill inte ha ”kompisar” ska sanningen fram? Jag har inga , jag har INTE en enda jävla vän , jag är ensam , jag är lika ensam då som nu , skillnaden är att jag faktiskt valde det själv nu , jag är en ensam varg , jag skulle inte önska min värsta fiende detta elände ni har gett mig , jag tackar min mamma än idag för allt du gjorde för mig när jag gick i grund skolan , det är inte alla som har en sådan stark mamma som jag har , jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan dig , du gav ALDRIG UPP , du tryckte inte bara till lärare utan även rektorn , du tryckte även till elever , jag är tacksam än idag , för vad du och din man faktiskt har gjort för mig...

Utan er vet jag att jag inte skulle klara av en enda dag i grund skolan , min styrka fick jag ifrån er ...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

- Jag ska berätta en sak för er , för 4 år sedan var mitt liv inte ett liv , utan allt kretsade runt smärta , alkohol , piller osv , jag fann mig ALDRIG ett slut på den tiden utan allt fortsatte bara , ena dagen efter den andra dagen gick , jag tog ALLA piller jag bara hittade , sniffade / svalde , jag brydde mig inte det minsta lilla om vad det var för piller , bara själva känslan över att ta det , det gick så långt att jag var tvungen o dricka alkohol för att ens orka att kliva upp på morgonen , jag vet att jag svek alla på denna tid och jag är jävigt ledsen för det än idag , jag kan inte svara på ”vad jag tänkte / hur jag tänkte” för ska sanningen fram så tänkte jag ALDRIG på vilka konsekvenser som stod bakom , allt jag tänkte och ville var att lämna denna jord , lämna all denna elände bakom mig , ni såg denna trend om att dela ”ME TOO” , den dagen bröt mig ner , alla tankar och vidriga minnen kom tbx , ” hur kunde jag gå ifrån världens gladaste tös , skrattade åt allt , älskade allt och alla ” ni förstår , jag tappade alla mina vänner , jag blev våldtågen när jag bodde på ett grupp boende , jag slog mig ut egenom fönstret , jag sprang i stortset halv naken igenom hela stan , jag kom inte in på boendet , porten var låst , här förstår ni , här började min historia på riktigt , jag gick sönder , blev placerad på fosterfamilj , första veckan slutade med polis ärende , jag berättade inte för någon förutom 2 personer ANG denna våldtäckten , jag var så rädd , jag visste att han var där ute , jag var på väg o göra en anmälan men vände i dörr öppningen på polis stationen av ren rädsla , denna killen var över allt o ingenstans det tog inte lång tid innan min mor fick reda på detta av min foster mamma , jag rymde ifrån fosterfamilj och var efterlyst , jag smet , drog , försökte fixa skolan ,men han var där , han var över allt , verkligen över allt , jag gick sönder varje gång jag såg han ... jag visste vad han hade gjort , ingen annan förstod , egentligen vet jag inte vad jag kräver ”hur skulle någon kunna förstå?” Jag tog mig aldrig modet att ens försöka förklara ... för jag visste att den dagen jag försöker blir den dagen jag tar mitt liv , här sitter jag idag 4 år senare , jag kan inte påstå att jag mår BRA , jag kan inte påstå att jag har glömt , jag minns , jag minns så jävla väl , det är nog det som gör ondast , att jag inte kan släppa taget , jag kryper ihop , jag faller till marken , låter tårarna få komma , tappar orken , vill inte , vill egentligen inte något alls förutom gå under jorden för stunden , jag har både bra och dåliga stunder , både bra och dåliga dagar , jag gick igenom min tonår som det värsta , jag önskar inte ens min fiende denna smärta jag har fått gå igenom... vissa dagar är ett rent helvete , jag kan inte konsertera mig , jag tappar precis allt , jag vill bara tbx till den stunden när rakbladet var min bästavän , jag vet att det egentligen INTE är det jag vill , jag vill bara få känna den smärtan , känna hur myrorna kryper i hela min kropp , jag vill bara för stunden se sagolandet , rida på dom gröna elefanterna... JAG har aldrig påstått att jag är perfekt , jag har ALDRIG påstått att allt detta kommer att få sig ett slut , för jag vet med all säkerhet att efter 4 år , efter många flyttar , efter många tårar , ångestdämpande , psyket , hat och sårande , så vet jag att detta aldrig kommer få ett slut , detta kommer aldrig kunna avslutas som ett färdigt kapitel , detta tillhör mitt förflutna , men det är ändå något som finns där än idag , det tar på mig lika mycket idag som det gjorde den dagen , dom månaderna ... bara det att vissa dagar tar det ännu mer än andra dagar ...

Likes

Comments