View tracker

..och dåligt med sömn! Alla tankar flyger runt i huvudet och gärna precis innan sovdags :( det räcker tydligen inte med att allt är så himla nytt på jobbet, utan precis alla tankar om allt ska tänkas på innan sömnen kommer :(

Jag vill ju så gärna att mitt liv för en gångs skull ska fungera normalt.. en grej i mitt liv har jag börjat få bukt med iallafall, men alla andra problem blir ju bara större och intensivare, typ :( snart dags för tingsrätten och det tär nog mest på mig, om jag ska vara ärlig.. Jag är så ängslig, samtidigt som jag har väldigt svårt att tro att exet kommer få igenom nånting. Han har ju inte gjort något för att bättra sina odds iallafall.. Han struntar totalt i sonen fortfarande, vilket är bra för min del, men allt detta blir ju så jobbigt för honom också, då han mår dåligt vissa dagar pga detta och umgänget. Jag kan bara hoppas mina bevis räcker för att ge mig fortsatt ensam vårdnad.

Jag har även ångest varje dag då jag lämnar sonen på dagis, jag vill ju helst vara hemma med honom ett tag till, men det går inte :'( ska man kunna leva i dagens samhälle behöver man pengar och då måste man jobba :( jag älskar mitt yrke, men trivs inte riktigt på jobbet.. kanske blir så att jag byter jobb, vem vet?
Nu har det även varit långhelg, men känner mig inte ett dugg piggare eller utvilad :( kanske måste gå och utreda varför jag aldrig känner mig utvilad? Varför jag ständigt är trött och sliten..

Ja, det var lite tankar för kvällen. Nu dags att sova 😴

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Oj.... länge sen nu igen 😔 ber om ursäkt för det.
Men det har varit en intensiv tid i livet just nu, då massa saker hänt samtidigt, mest bra saker faktiskt 😀 men även jobbiga som har med exet och våran situation att göra... 😔 jag önskar bara att han kunde ge upp någon gång, det är ju inte han som styr eller vill det han påbörjat! Han förstår ju inte ens varför vi går igenom denna process, fastän det är han (hans morsa) som startat detta. Jag hoppas verkligen tingsrätten fattar rätt beslut i denna fråga! Jag vill också att dom ska inse och förstå att exet inte har det engagemanget som han/hans morsa påstår! Han frågar ALDRIG hur sonen mår eller om han gjort något spännande. Han frågar inte heller hur det ser ut med vikt-/längdkurvan eller om han varit till tandläkaren ännu. Han bryr sig inte ett dugg och frågar ALDRIG saker om sonen.

Det bra som har hänt är att jag ska börja jobba 😁 och sonens inskolning går hur bra som helst! 😁 han vill knappt följa med hem igen när det är dags för det 😊 sen har vi blivit bjudna på kryssning som jag hoppas att vi kommer iväg på! 😊

Idag är en perfekt dag, då solen skiner och det är någorlunda varmt ute, för en promenad! Hade varit extremt kul om man hade kunnat ta en promenad med vänner som har barn också och sätta sig på ett fik och bara njuta av livet! Men det livet har inte jag... Dessa stunder gör mig så ledsen, när jag kommer till den insikten att jag är så ensam... 😢

Nej, snart kommer maken hem och då ska vi nog iallafall gå ut 😊
Kram så länge 💜

Likes

Comments

View tracker

Ensamheten tar sakta död på mig..
Jag känner mindre och mindre motivation för var dag som går. Det är inte så att jag vill dö, eller ens ta mitt liv, men jag känner mig så ensam! 😢
Jag känner mig även som världens sämsta mamma dessa dagar, men sonen mår ju bra ändå. Det märks i alla fall ingen skillnad på hans beteende, mer än att han vill kramas mer dom dagar jag känner mig såhär och det är en positiv sak 💜
Varför ska det vara så svårt att få vänner? Är det bara för att jag inte är en sådan person som gillar att festa? Jag gillar inte alls att vara på krogen, jag får liksom en olust känsla i hela kroppen och vill bara därifrån. Men det måste väl finnas andra sätt att få vänner? Eller?

Ååh, jag vet inte hur eller vad jag ska göra..!
Deprimerad? Ja, det kanske jag är. Ångest? Litegrann.

Har inte ens någon motivation till att städa bort julen, den har gjort sitt känner jag. Jag hade ingen julkänsla överhuvudtaget, så det känns som att det är lika bra att städa bort den.

Det får räcka för idag. Hej så länge! 🌹🌷

Likes

Comments

Först vill jag bara passa på att be om ursäkt för uppehållet på ca två månader.. 😔 det var inte riktigt meningen, men nu blev det så. Ska dock försöka komma igång igen! 😊 och detta inlägg kan komma att kännas något hoppande och kaos, precis som det känns inom mig.

Det har varit så fullt upp, speciellt i mitt huvud. Har inte riktigt gått att skingra tankarna då det har varit massor om allt och inget, precis som rubriken anger.
Jag mår inte direkt så bra just nu och det har sina förklaringar.. Jag vill så mycket, men vissa saker hindrar mig. Jag skulle vilja komma igång med något pyssel eller liknande, men då ekonomin sätter stopp för mina planer faller allt istället. Då har jag tappat sugen för allt istället..

Sen är det hela situationen med mitt ex också.. den situationen som jag helst vill slippa just nu, eftersom det är många delar i mitt liv som inte riktigt klaffar. Det känns mest som att fallerar en del så fallerar resten också.. Jag försöker att visa mig neutral inför dessa möten, men innerst inne är det en storm av känslor. Speciellt då exet utsätter min son för fara. Men det är delvis ett bevis på att exet inte är mogen nog för nånting av vad det innebär att vara förälder. Jag kan absolut inte kalla honom för förälder, då han inte beter sig så i mina ögon.

Allt känns egentligen bara kaos.. Speciellt de senaste två veckorna, då har allt som kan gå fel, gått fel. Och det är bara mig och min familj det drabbar, alltid drabbar alla olyckor mig eller min familj, precis som om vi är oturs förföljda. Vill egentligen bara krypa ner under täcket och ligga kvar där till allt är över, men jag har ju samtidigt min guldklimp till son att ta hand om och umgås med och TUR ÄR VÄL DET, måste jag ändå säga. Hade jag inte haft honom eller min make vet jag ärligt talat inte vart jag hade tagit vägen.. Ingen ordning och reda på nånting, egentligen. Jag tycker mest synd om min klippa till mamma och min lillebror, då det är dem det drabbat värst denna gång 😢 💖

Det får räcka för denna gång, blir fler inlägg, men det kan dröja.. Men inte fullt lika länge som det gjort nu 😃

Likes

Comments

Nu känns det på riktigt att hösten kommit och det är så mysigt! Alla kvällar i soffan blir på något sätt bättre, tända ljus och lite sådant. Man blir på något sätt mer rofylld i kroppen, iallafall jag. Jag älskar hösten 😍

Jag har fått börja jobba lite smått nu också, vilket känns otroligt bra! Men det blir knivigare till veckan om nu maken får jobb också, hur gör vi då? 😵 då kommer inte jag kunna jobba lika mycket då sonen inte har börjat på förskola ännu och min mor jobbar ju också.. Hm, vi får sätta oss ned och lägga upp ett schema 😉 på något sätt löser det sig 😀

Just nu är det ganska lugnt och skönt hemma, 🐕 vovven ligger i famnen på mig, sonen sover och maken är ute och springer lite 😊 och jag själv sitter skönt i soffan, ska köra plankan och sit-ups sen iallafall 😃 jag och maken har börjat komma in på detta med hemmaträning, jag gillar egentligen inte träning, eller jag vill inte se det så för det blir så otroligt tråkigt då, jag tar hellre en längre cykeltur eller så med familjen än hänget på gymmet/gör övningar hemma, men plankan och sit-ups har jag iallafall präntat in i mig att jag ska fixa 😃

Jag är som sagt inte så jättehemma på detta med bloggande och det finns saker och platser jag vill berätta om, men som jag inte kan eftersom jag vill vara anonym. Sen visst, internet är stort, så personer som jag inte vill ska hitta hit, gör säkerligen inte det heller, men man vet aldrig så det är bättre att vara på den säkra sidan. Hade jag varit säker på den saken hade jag kunnat berätta om allt jag vill, men jag får göra så gott jag kan utan att personer ska komma på att det är just jag som skriver. Har ni några tips på hur man kan gå tillväga? Jag vill helst inte ha lösenordsskyddad blogg, då är det liksom ingen mening, då kan jag lika gärna skriva dagbok, vilket jag också gör. Men vissa saker vill jag bara få ur mig och kanske få några synpunkter på.

Vilken blandad kompott det blev idag, haha 😂 Men det är sånt som ni får vänja er vid om det inte är något alldeles specifikt jag vill skriva om, som om det jag skrev i mitt andra inlägg.

Ha det så bra! Jag ska läsa vidare i min bok nu 📖

Likes

Comments

Hej på er!
Ikväll blir det inget långt inlägg, jag är så trött!! Önskar att jag kunde få sova ordentligt någon natt... Men det är svårt då det finns massor med undantryckta funderingar och tankar som gör sig påmind precis innan läggdags och på så sätt sover jag oroligt och kommer nästan aldrig ner i djupsömnen, som man så väl behöver.

Tänk när man var liten, inga problem, inga besvär.. bara massa lycka och kärlek från sin familj och sina vänner 💕 min son har det bra, han är så liten så han förstår inte så mycket ännu, men ändå mer än man tror 😘 jag skulle vilja ha en dag som hans, bara bli lekt med och ompysslad på alla sätt som finns!! För övrigt älskar jag mitt liv, för det mesta. Det jag saknar mest är vänner, riktiga vänner som finns där för en och som man kan prata med om allt som rör sig i huvudet. Visst, jag har min man, men jag vill även ha vänner som ställer upp. Jag vill ha en mysig tjejkväll på nått mysigt ställe, en filmkväll tillsammans med ett annat par (så det blir som dubbeldejt), gå på bio (med både vänner och make), eller rent av en hemmakväll med vänner, där man slipper klä upp sig och grejer.. Men var hittar jag vänner? Vännerna jag trodde mig ha, finns inte. Dom är mer bekant nuförtiden, än vänner. Det gör mig väldigt ledsen att ha kommit till den insikten 😢 jag vill även ha vänner med barn i min sons ålder, där dom kan leka och ha det bra tillsammans medan vi mammor sitter och skvallrar lite, haha! 😁

Det får räcka med funderingar för ikväll, nu vill jag sova 😴
Godnatt!

Likes

Comments

När man trodde allt var påväg att bli bättre får man en käftsmäll..
Fick enormt bra nyheter på morgonen, så öppnade jag min mail och såg ett mail som jag inte ville ha, speciellt inte ett som är fyllt av lögner. Trodde att detta skulle bli en bra dag, då den började bra. Men jag antar att det är sant som dom säger; skenet bedrar.

Jaja, bara att ta och göra det bästa av situationen och låtsas att det regnar, eller något sådant.

Hej så länge! 😩🙀

Likes

Comments

Hej på er!

Ikväll tänkte jag skriva om något som gnager i mig hela tiden..
Jag går igenom något extremt jobbigt just nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen snart.. För snart två år sen fick jag veta att jag var gravid (med mitt ex) och jag blev såklart superlycklig, går liksom inte att beskriva lyckan jag kände! Tills jag berättade för exet.. då försvann allt i ett svep. Han blev helt stum och tystlåten, inte direkt den reaktion jag ville ha.. Men iallafall, det fick gro några dagar hos honom och sen som en blixt från klar himmel slänger han ur sig att han minsann inte ska ha några barn, det är han inte redo för och tvingar mig till att gå på ett abortmöte (visst, jag har en egen vilja också, men var så rädd) Jag gick på detta möte, men hade redan innan bestämt mig för att behålla barnet. Berättade för exet att jag ska behålla barnet, han gav ingen större reaktion på det, mer än att han sa att han minsann aldrig tänkte byta någon blöja, överhuvudtaget. Han tål inte heller skrik, sa han själv.

Det gick ca två veckor och sen bestämde han att han inte ville detta, att vi inte kunde vara tillsammans längre. Så vi gick skilda vägar. Med att han också fastslog att han tänkte genomföra ett faderskapstest. Det var även då jag bestämde mig för att träffa min nuvarande make, som jag känt i över 5 år. Den historian blir en annan dag.
Jag gick iväg till olika möten, hos barnmorskan och mödravården och fick med spänning se mitt barns utveckling. Inte ett enda ljud ifrån exet.

Allt fortskred som det skulle, maken var med när han kunde, han hade ju jobb också. Så blev det då dags för förlossning, något jag tyckte kändes läskigt, med tanke på smärtan. Men allt gick bra, min son var född och fortfarande inte ett ljud från exet. Min mamma sade däremot att jag skulle skriva och berätta att sonen var född. Motvilligt gjorde jag det, jag tänkte hela tiden att han inte förtjänade att veta. Min son hade ju ändå en pappa. Exet svarade "åh, herregud, tack. Jag ska meddela familjen." Efter det skrev hans mamma till mig och frågade massa saker, saker jag inte svarade på, eftersom det inte var hennes ensak. Exet svarade inte mer heller.

Det dröjde några dagar och sedan skrev han och frågade om dom kunde få komma och titta på min son. Jag ville absolut inte det, men gick med på att han kunde få komma. Han kom hit, tittade lite på sonen och gick. Några dagar senare frågar han när vi kan skriva faderskapspapper, jag frågade "varför? Du ville ju göra faderskapstest först?" Då var det tydligen inte aktuellt längre, så vi bestämde tid för det (vilket jag ångrar idag) Han och hans mamma blev besviken över att jag inte hade sonen med mig. Varför skulle jag det liksom? Han sov så gott hemma med pappsen. I samband med detta möte trodde exet att vi skulle skriva på papper för gemensam vårdnad också, men aldrig i livet! Det kan han ju bara drömma om.. det blev han väldigt förvånad över att jag motsatte mig, men varför ska han ha det när han inte brytt/bryr sig?

Det gick några veckor och jag trodde det var över nu. Men icke. Han frågade om det gick för sig att komma och hälsa på. Jag gav mitt medgivande till att han fick komma, ingen annan. Han kom, stannade i ca 1 minut och hörde inte av sig på länge igen.

Jag och maken började planera jul och nyår osv. Två dagar innan julafton hör han av sig igen och frågar om dom kan komma dagen därpå. Det gick inte, vi hade rest bort. Det förstår man väl själv? Dom flesta åker bort över jul. Jag lovade höra av mig efter nyår när vi kommit hem. Vi hade det jättemysigt och trevligt hos mina svärföräldrar.

Vi kom hem, hade ett speciellt möte inbokat, vi skulle gifta oss :D Jag hörde av mig till exet, han kunde inte komma förrän i slutet av månaden, det var okej. Han kom hit och stannade i ca 1 minut. Vid denna tidpunkt hade exet träffat sonen tre gånger på totalt ca 7 minuter. Är det att visa intresse? Är det att ta sitt ansvar? Nej, inte enligt mig (och min familj) Han har ALDRIG nånsin frågat hur sonen mår, hur mötena på BVC gått, vad han har för storlek på kläder osv osv..

Med tanke på allt detta kom jag och maken fram till att det bästa vore om maken fick adoptera sonen. Vi skickade in ansökan och väntade och väntade.. Då helt plötsligt blev det andra ljud i skällan. Exet (eller ja, hans mamma) skrev och frågade om han fick träffa sonen igen, jag gick med på det, men dagen innan blev sonen sjuk och exet trodde att jag bara sade så för att förhindra. Vi blev kallade på möten hos soc i samband med adoptionsansökan. Men vi hann bara med ett i den byn innan vi flyttade hit där vi bor idag. Sen dess har det blivit några till här. Även, mot min vilja, umgängesträffar. Exet kom ju på den briljanta idén att stämma mig också i denna process. Han yrkade på gemensam vårdnad och umgänge. Jag motsatte mig båda delarna på ett eller annat vis. Jag gick dock med på umgänge var tredje vecka med umgängesstöd. Exet dök upp, men inte mer än det. Han lekte inte med sonen, ingenting. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är skrattretande.. Jag vill bara att denna fars ska vara över! Vi har varit på ett möte på tingsrätten där det bestämdes att exet ska få umgänge varannan vecka.. Varför inte lyssna när det har berättats att det inte funkat hittills?? Nej, men han eller hans mor, ska ju få alla chanser i världen, fast han fått det flera miljoner gånger! Jag hoppas nu bara att adoptionsansökan går igenom! Skulle vara helt enormt underbart! Det skulle släppa så mycket av min inre stress.

Nu har det även gått två veckor sen tingsrätten och inte ett ljud ifrån exet.. helt jävla otroligt.
Det kortaste det gått mellan att han hört av sig eller träffat sonen är tre veckor, då det var umgänge. Annars brukar det gå ca två månader mellan.. Förstår inte varför han får massor med fler chanser, när han inte förtjänar ett dugg mer..

Oj, vad långt det blev, hoppas ni orkar läsa. Ge gärna era synpunkter, men inga påhopp tack.

Godnatt på er! 😊😴

Likes

Comments

Jag funderar och funderar, har jag gjort rätt? Ja, det tror jag. Här är enda stället jag kan vara anonym om det jag vill skriva, men samtidigt är det mitt liv det handlar om, men jag vill inte att alla ska kunna associera det direkt till mig, utan folk ska få läsa vad jag går igenom och sådant, utan att ha några förutfattade meningar eller kolla konstigt på mig bara för att jag skrev just det där som gjorde att de tog åt sig och blev arga eller irriterade.


Som jag skrivit i min presentation tänker jag vara helt anonym. Ni som listar ut vem jag är, behöver inte kommentera om just det, tack.

Detta får räcka som första inlägg, nu ska jag sova! Godnatt, förhoppningsvis ses vi imorn 😉

Likes

Comments