View tracker

Jag har en jätte fin familj. Ibland förstår jag mig inte på mina barn. Men jag tror att den känslan är ömsesidig😉

Tänk att dessa 4 mirakel har vuxit inuti mig.

Jag och min man har varit en del av denna fantastiska skapelse. Som faktiskt varje människa är. Jag har fått följa 4 helt olika individer på deras resa till att bli dom fantastiska personer dom är. Det har varit tårar och skratt. Vakna nätter ( när man är så förbi av trötthet, att man tror att man inte klarar en sekund till) trots( denna "underbara" utvecklings fas) Många kramar och pussar och en oändligt massa jag älskar dig.

För det gör jag. Jag älskar er oförbehållts löst.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har ALDRIG haft problem med min mage innan 20 april 2012. Ja menssmärtor och en släng av magkatarr. Det är det enda.

Det började en fredag. Jag skulle klippa mig i Övik kl 11. Köpa en present till ett syskonbarn sedan hem och iväg och jobba. På väg in till Öviks känner jag att jag börjar må illa och få lite ont i magen. Går på apoteket och köper omeaprazol efter att jag funderat med apotekspersonalen först. Har yngste sonen med mig, han är 3och 1/2 år och börjar bli hungrig. Så jag köper korv till oss båda. Mat lukten får det att vända sig i magen och jag börjar kallsvettas. Går till frisören och tänker att det är bara att bita ihop. När jag är färdig och på väg till garaget får jag bara mer och mer ont. Kallsvettas och det känns som jag ska svimma. Herregud nu ska jag köra bil i 6, 5 mil innan jag är hemma och sedan jobba. Inser att detta blir jobbigt. Ringer jobbet och säger att jag är sjuk. Kan vara magsjuka. Gabriel somnar fort och jag börjar köra hem. Tänker hela tiden" du klarar det till nästa parkeringsficka" När jag kör förbi min systers hus i Flärke ser jag att mammas bil står där. Då tänker jag "ja orkar jag inte köra längre eller blir för sjuk, då ringer jag mamma" Jag lyckas ta mig hem , parkerar på gårdsplanen och ringer min dotter. Frågar om hon kan följa mig in för nu är jag riktigt sjuk. Har feber och kräks. Gisela leder mig in och jag ramlar ihop på sängen. Där däckar jag i 18 timmar. Kan inte äta bara smutta på lite vatten. På söndagen ringer jag 1177 där kopplar dom mig till SOS. Ambulans in till Öviks sjukhus och nu är jag ganska borta. Kvickare till efter några timmar. Har fått dropp och voltaren sprutor

Ett gallsten anfall. Och det var bara det första. På ca 2 veckor fick jag åka in ca var 3:de dag. Till slut kunde jag inte ens dricka vatten utan att få ett anfall. Då tar dom beslutet att lägga in mig. Har feber och proverna ser inte bra ut. Får dropp i 3 dagar sedan blir det operation. Har stenar i gallblåsan. Innan operationen säger kirurgen till mig. Vissa blir helt besvärsfria. Vissa får lite problem med viss mat Tex ägg, gurka, gröna äpplen och fet mat. Vissa blir inte alls hjälpta utan fortsätter att ha dessa problem. Undrar vilken kategori du tillhör.

Operationen gick bra. jag mådde bra, förutom att jag inte kunde kissa själv längre. Så jag fick en kateter så länge. Dagen efter operationen skulle jag få äta flytande för att sen bli utskriven på eftermiddagen.

Fick soppa till frukost tog bara några små skedar efter 40 min har jag så vansinnigt ont i magen igen. Lyckas larma sedan svimmar jag. Vaknar till av att någon klappar mig på kinden. Hur mår du, du larmade? Jag har ont imagen sedan försvinner jag bort igen. Sköterskan berättade sedan att så höll jag på i några timmar. Tills dom lyckades höja blodtrycket, genom dropp och smärtstillande. Senare på eftermiddagen kommer kirurgen förbi och ifråga sätter om jag har lurat till mig en operation eftersom jag inte blev bättre.Då påminnde jag honom om vad han sagt innan operationen och att det var han som tagit beslutet utifrån provsvar och ultraljud. Jag hade inte lurat till mig nån operation. Hans svar: Ja men visst ja. Sedan gick han. Blev utskriven 1 dag senare. Med kateter och smärtstillande fast jag inte kunde äta eller dricka.

Dom gjorde några försök på vårdcentralen att ta bort katetern men jag fick tillbaka den efter nån dag. Urinvägsinfektioner avlöste varandra. Gallsmärtorna fortsatte men inget var fel. Jag började jobba efter ca 3 veckor. Då kunde jag bara dricka nutrilett utan att få ont. Det gick nån månad med många sjukhusbesök och röntgen och provtagningar. Enda felet var ett lågt blodvärde. Det låg på mellan 89 och 92. Enligt kirurgen mitt nya normala hb!!!!!!

Samma vecka som midsommar var så var jag inlagd 2ggr. Bägge gångerna påtalade jag att jag inte kunde kissa och om det kom något så var det bara några droppar. Man scannade blåsan och bägge gångerna var det mellan 6 och 700 ml kvar i blåsan efter toabesök. Ingen åtgärd. Det skulle nog gå till sig. Midsommar dagen har jag inte lyckats kissa på ett dygn. Har druckit mycket vätska då det var så varmt. Ringer 1177 som tycker att jag ska åka in. När dom scannar blåsan har jag över 1 liter där. Har så ont över blåsan och över njurarna. Dom sätter en kateter och tillslut har dom tömt blåsan på 2,5 liter. Blir hemskickad med kateter på obestämd tid. Ska få en kallelse till urologen.

Vad gäller min kost så består den av kokt skinka, lätt yoghurt och tomat. Det kan jag äta utan att få ont.

Vid besöket hos urologen får jag veta att min blåsa mest troligt kollapsat pga den stora urinmängden. Så nu ska jag få lära mig att tappa mig själv. För att slippa katetern och för att det är den smidigaste metoden.

Jag kämpar på med mitt liv. Med att vara mamma till 4 barn att jobba och försöka för barnens skull att allt skulle vara som vanligt.

18 september jobbar jag 16 -21 känner att jag mår inte bra. Har ont i mellangärdet, mår illa och kallsvettas. När jag kommer hem gör det ont i hela bröstkorgen, jag kallsvettas och kräks. Det känns som att hjärtat ska picka ur bröstet på mig. Tar ketogan med liten effekt. Vid 01.30 tiden ringer jag sos som skickar en ambulans. Jag får morfin och dom upptäcker att min puls ligget på 130 slag i minuten. Inne på akuten tar dom prover och ett ekg och ett till ekg och ett tredje ekg. En kirurg kommer in och förklarar att en medicinare ska titta på dom ekg dom tagit. Det var så mycket störningar så det var bättre sa han . Nu börjar jag ana att något är fel. En hjärtläkare kommer in och säger att det är något fel på hjärtat dom vet inte riktigt vad, men jag har förändringar på ekg och troponin värdet är högt.

Hamnar på hjärtintensiven med ekgövervakning och smärtstillande. Jag minns att jag ringde till jobbet på morgonen och sa att jag var sjuk. Att det var något fel på hjärtat. Tror att jag ringde till pappa för han satt där när jag vaknade nästa gång. På nått sätt fick min mamma och lillasyster Erica även veta detta. Jag var rädd, orolig och hade ont. Tillslut får vi veta att jag ska till Sundsvall för en angiografi. En ambulans kommer jag är ganska borta av ångestdämpande och morfin. Minns att jag vaknade till i ambulansen fick mer morfin och blev lullig igen. Inlagd på en avdelning och sent på kvällen ska dom göra angiografi. Alltså gå in med en slang vi kroppspulsådern och till hjärtat för att se om jag har några förträngning. Mer lugnande och morfin. Läkaren ger lokalbedövning på insidan av handleden skär ett litet snitt och börjar föra in slangen. Jag känner att jag håller på att få en panikångest attack. Nu fattar jag vad som händer. Så dom nockar mig totalt

Vaknar till lite grann ser en skärm och hör läkaren säga ja nu är vi inne i hjärtat och att dom ska spruta in kontrast medel. Jag lyckas mumla ett OH fy fan och rör på mig lite grann . Ge henne mer hon är vaken minns jag att läkare sa sen blev det svart igen.

På morgontidningen kvickare jag till, får lite kaffe och en smörgås. Ska till baka till övik senare på fm. Det som har hänt är att vänster kammare inte drar ihop sig som den ska. Jag har haft en liten hjärtinfarkt. Dom kallas även broken heart syndrom eller Takotsubo. Får 3 olika mediciner insatta för detta och blir inlagd på mawa Öviks sjukhus. Efter 3 dagar där blir jag överflyttad till kirurg avdelningen pga mina magsmärtor och blir kvar där i ca 5 veckor

Likes

Comments

View tracker

Läkarbesöket gick bra.

Hon förstod att jag var trött och saknar energi.

Hon skulle även tala med en neurolog angående medicinerna jag har för WED. Om det finns något mer man kan göra. Katarina skulle även ta reda på mer om WED. Tyvärr så forskas det för lite om denna sjukdom.

När jag ska förnya recept så ska jag hädan efter vända mig till medicin mottagningen. Det känns bra. Speciellt nu när jag har fått Ketogan utskrivet.

Katarina förstår att jag behöver dessa mediciner.

Läkaren som jag har på human resurs är bara där varannan vecka, så det brukar vara lite svår att förnya recept. Dom vet att jag behöver den för att fungera , men ibland har jag fått försöka 3 ggr för att få nya recept. Ibland förnyas dom inte alls. Jag har även blivit kallad missbrukare av en läkare på human resurs. Var ordinerad smärtstillande två olika sorter. 3 går per dag.

Medicin förpackningarna innehöll 10 tabletter alltså räckte varje förpackning i 3 dagar. Recepten gällde bara för ett uttag. Detta innebar att jag fick förnya recepten varannan dag. Helt plötsligt får jag ett brev från Human . Jag måste boka en telefon tid med Staffan ( inte min läkare, men den som oftast förnyar recepten)

jag bokar en tid och när han ringer ifråga sätter han medicinering. Trots att det står i min journal varför och att det var under en månads tid tills jag skulle få träffa min urolog. Jag förklarar varför och vem som ordinerat detta. Han ansåg att jag förnyade recepten för ofta och att jag inte behövde dessa mediciner. Jag förklarar igen varför. Det är då han kallar mig missbrukare och att han inte kommer att skriva ut några fler recept på smärtstillande. Sedan avslutar han samtalet. Så jag har inte så stort förtroende för denne läkare. Det var även han som ansåg att jag mådde bättre av att jobba och inte tänkte förnya min sjukskrivning.

jag berättade detta för Katarina och då sa hon att hon skulle vara ansvarig för min medicinering hädan efter.

jag har förtroende för Katarina. Hon ser mig och det känns skönt. Hon går inte efter att jag har haft utmattningssyndrom och panikångest. Eller att jag har sökt ofta för magsmärtor eller muskelkramper. Hon avfärdar mig inte. Hon lyssnar och försöker hjälpa. Fast hon inte kan så mycket om WED.

Likes

Comments

Jag är inte ute efter sympati eller medlidande.

jag har skapat denna blogg för att få skriva av mig.

För att få andra att förstå hur det är att leva med sjukdomar som inte syns.

Även för att kunna få kontakt med andra i samma situation.

Jag känner mig ensammen, som om det bara är jag som har dessa problem.

Är inne i en rejäl svacka. Både kroppsligt och mentalt.

Jag är positiv som människa. Istället för att se problem försöker jag hitta en lösning.

Just nu funkar det inte.

Jag vill kunna jobba, orka umgås med mina syskon och vara en bra mamma. Just nu misslyckas jag på alla plan. Har en kropp som sviker mig just nu.

Jag har fått sluta äta, det ger sådana smärtor.

Jag kan fortfarande dricka lite vatten och kaffe med mjölk. Dom smärtor jag får då är hanterbara.

Nej jag har inte ont i magsäcken, utan där gallblåsan satt. Får även ont där lever sitter.

Tänk dig att försöka hantera en smärta som tar andan ur dig, får dig att kallsvettas och vilja kräkas.

Tänk dig att denna smärta får du varje gång du äter eller dricker något. Tänk dig att du vet att detta kommer att hända ca 60 min efter att du stoppat något i munnen. Hur många gånger per dag äter eller dricker du något? Det är ganska många gånger per dag.

Vi behöver alla näring för att leva och orka göra saker.

Det finns massor av saker jag vill göra. Men får välja bort, för min energi får jag lägga på att orka hantera smärtan från helvetet. Ja jag har morfinliknade tabletter att ta. 1 per dygn den tar udden av det värsta i ca 4 timmar. Sedan får jag klara det själv.

Jag vet vart detta kommer att sluta och jag vet att jag som vanligt inte kommer att få någon hjälp. Det är ju inget som är fel, jag har BARA ont.

Till saken hör att jag är bra på att hantera smärta. Jag har en hög smärttröskel. Eller som min bror sa en gång på akuten till en läkare. Om Petra ligger på en sexa lägg på några grader till. Där skulle vi ligga på skalan.

Tack Peter då fick jag smärtstillande.

Ju ondare jag får desto tystare blir jag. Jag stänger av för att kunna stå ut . För att orka ett andetag till en sekund till. Jag är ingen skrikare vill inte tappa kontrollen över mig själv. Jag kan helt enkelt inte.

jag vet inte heller hur länge jag orkar denna gång. Förhoppningsvis ett bra tag till.

För att slippa förnedringen och nonchalansen


Likes

Comments

Imorgon är det dags igen för ett läkarbesök.

Det finns änglar inom vården, Katarina är en av dom.

Hade turen att få henne som läkare i fjol somras då mina muskel kramper började.

Jag har något som heter Willis-Ekbom Disease förkortas WED. Det innebär att jag har myrkrypningar i benen, svårigheter att sitta länge. Ibland även svårt att köra bil och sova. Det kryper , bränner och värker i benen, ibland även i armarna och axlarna. Det blir värre när jag blir trött. Min man säger att det är som att ha en propeller i sängen. Jag rör mig konstant när jag sover. Man kan även ha något som heter PLM.

Periodic limb moments. Därav propellern i sängen. vill du veta mer om detta googla. Katarina har koll på min medicinering. Jag äter en medicin som heter Gabapentin och en medicin som heter Sifrol. Jag har även fått magnesium tillskott. Emgesan. Jag tar även prov på ferretinvärdet med lämna mellan rum. När det värdet blir för lågt får jag järninfusioner.. Katarina lyssnar det går att prata och fundera med henne.

Hon tar reda på information och hon tror inte att muskelkramperna är ångest. Hon tror att allt hänger ihop. magsmärtorn, att jag inte kan äta, muskelkramperna och WED hon har bara inte kommit på hur eller vad man kan göra. Men hon jobbar på det.

Så änglar finns.

Likes

Comments

Mårsdagen den 31/10 var jag till min läkare för att få en kortare sjukskrivning pga en förlamande trötthet, kramper i musklerna och denna ständiga värk i min kropp. Det gick bra men det som hände sen var mindre bra. På E4: an får en STOR lastbil helt plötsligt för sig att byta fil problemet är bara att jag är i vägen vilket resulterar i att han kör in i mig. Jag ligger i höger fil får sladd hamnar i vänster körfält mot mötande trafik, lastbilen kör in i mig igen, jag hinner tänka att nu får jag nog aldrig mer se mina barn. Får en sladd till och hamnar i en mitt refug och där tar det stopp. Chockad, förbannad och rädd men samtidigt så glad över att jag lever. Inser efter en stund att jag har ont inacken, ryggen och vänster sida av kroppen. Ambulans färd till öviks sjukhus. Tur det var nära ca 5 min ifrån. Trauma ct men som tur var inga allvarliga skador. På kvällen älven när jag ska gå och lägga mig domnar båda fötterna och vaderna. Veckan som följer fortsätter detta samt att jag har ont i huvudet och nacken. Besök hos sjukgymnasten efter några dagar. Mest troligt en disk som kommit i kläm och pga krocken har muskler och ligament tänjts ut därför har jag ont i nacken och huvudet. Torsdagen den 10/11 får jag sådana fruktansvärd mag smärtor att jag håller på att svimma. Maken ringer 112 efter några timmar då har jag så ont att jag inte kan prata. (Till saken hör att jag har stora problem med min mage efter en gall operation 2012.

Många sjukhusbesök har det blivit utan att få hjälp, nonchalant bemötande mm. Detta har lett till att jag har ont i magen varje dag men har slutat söka hjälp för detta pga bemötandet jag får) Men nu står jag inte ut längre.Det blir en ambulans färd in till Ö-vik. Jag har tur och får en helt underbar ambulans personal. Får smärtstillande flera går under den 45 minuter långa färden. På akuten är personalen trevlig och hjälpsam vilket inte brukar tillhöra vanligheterna. Jag blir så påverkad av detta att jag börjar gråta. Läkaren kommer inom 30 min och ställer en massa frågor.Hon har inte läst min journal innan vilket märks på hennes bemötande av mig. Inom 1 timme är jag inskriven på obsenheten. Pga höga infektionsvärden och höga lever värde. Jag behöver bara fråga 2 gånger om smärtstillande, jag förväntar mig en Alvedon på sin höjd eventuellt en Ipren om dom är riktigt hjälpsamma. MEN jag får en kettogan spruta!!!!!!!!

Vänligt bemötande och smärtstillande är jag inte van vid. Oftast presenterar sig inte läkaren utan brukar börja vårt möte med. Ja Petra dig har jag hört mycket om. sedan brukar dom fortsätta med " smärta är inte farligt bara väldigt obekvämt" sedan om jag har tur får jag en Ipren eller en Alvedon. På 2 timmar har jag blivit ordentligt undersökt blivit vänligt bemöta fått kettogan och blivit inskriven på obs enheten. Där dom fortsätter vara snälla och ser till att jag är smärtfri. Dagen efter förklarar dom att mest troligt är det en sten som som fastnat. Att en undersökning är beställd för att undersöka gallgångarna. För att se om det finns stenar kvar eller ärrbildning. Detta brukar man göra om en patient har problem efter en gall operation. Ja det tog dom 4 år att komma på detta.

Den senaste veckan har jag mått jätte dåligt. Fått fruktansvärda galleri kramper så fort jag har ätit eller druckit. Så det har blivit lite mat , jag har fått kettogan tabletter 5mg utskrivna, men får endast ta 1 per dygn.

Illamående, mer och mer ont i magen, ont i ryggen och ont ner mot ljumsken på höger sida.

Var till en läkare på human resurs i måndag för att få en förlängd sjukskrivning men blev nekad.

Jag var inne hos läkaren i ca 5 min, han tittade knappt på mig utan satt och läste i journalen. Jag förklarade hur jag mådde då avbryter han mig och säger.

jag tänker inte sjukskriva dig, det finns ingen anledning till det.

Vad jobbar du med. Jag är undersköterska och jobbar natt på ett boende för dementa svarar jag.

Jaha när ska du börja jobba, på torsdag kväll svarade jag.

Ja men då är du ju ledig några dagar till. Ja och vad menar du med det?

Du mår inte bättre av att gå hemma utan ska jobba och dom sover ju på nätterna. Ja klarar du inte av det så får du sjukskriva dig själv. Sedan var besöket slut.

Så jag har gjort vad jag kunnat för att må bättre. Det innebär att undvika mat så länge det går. Ta en solbril mot muskelkramperna 3 ggr per dygn och 1 kettogan när jag inte orkar med smärtorna längre.

I torsdags gick det inte längre. Jag ringde 1177 för att fråga vag jag skulle göra. Det vara bara att ringa 112 för att få hjälp. Det tog över 1 timme innan ambulansen var här. Då stod jag på alla 4 i sängen och skakade av smärta. Ambulans personalen kommer in ställer sig i dörren och tittar säger till slut. Har du ont i magen igen.

Att prata när man har så ont är inte lätt. Så jag lyckas nicka.

Ja men då går vi ut till ambulansen. På nått vis och utan hjälp får jag ta mig ur sängen och ut till ambulansen. 45 minuter tar det in till Ö-vik. Ingen smärtlindring ingen hjälp.Han pratar knappt med mig.

Ännu en helvetsfärd jag kan lägga till listan.

In på ett rum på akuten, jag har så ont att jag inte kan ligga still. Dom tar prover och sedan är det bara att vänta. Jag står på alla 4 i sängen det är bara då det går att andas. Jag gråter, svär och gnyr av smärta..

Jag larmar för att fråga om jag kan få nått mot smärta. Då har jag varit där i ca 1 1/2 timme.

Nja doktorn vill känna dig på magen och så vill vi att du lämnar ett urin prov. Kan du det?

Mitt svar: hur ska det gå till när jag har så ont att jag inte kan gå.

Då går sjuksköterskan därifrån .

Tillslut kommer läkaren och vill känna på magen och prata.

Ja Petra du har ju varit här ofta men vi hittar ju inget som är fel. Så vad vill du att vi ska göra nu.

Men snälla ta bort smärtan.

Ja du kan ju få Alvedon och diklofenak du står ju på det. Då tystnar jag, vet att jag inte kommer att få någon hjälp.

Jo faktiskt när hon känner på magen börjar jag gråta och kan inte ligga still för det gör så ont. Jag glömmer bort att andas och önskar att jag ska svimma bara för att slippa känna..........

30 min senare får jag Alvedon i dropp form. Jag har feber och infektionsvärdena är höga.

Jag ska få ligga på obsenheten, få dropp mera Alvedon och diklofenak OCH en kettogan tablett.

Dagen efter skrivs jag ut. Diagnos urinvägsinfektion behandling selexid.

Att det skulle ha varit en sten som orsakade mina problem veckan innan var osannolikt , men nu var ju undersökningen beställd så då var det väl lika bra att jag fick göra den. Man brukar inte ha problem efter man tagit bort gallblåsan och inte få stopp i gallgångarna 4 år efter en operation. För det bildas inga nya stenar då. Ja jag vet jätte många som har ont efter galloperationen. Där dom tillslut har hittat både grus och stenar.

Så nu är jag penicillin men har trots det både feber o h frossa. Om jag tänker söka hjälp igen Endast om jag blir medvetslös eller 40 graders feber. Är less på att bli behandlad som skit och mindre vetande.

Likes

Comments