View tracker

Idag blev jag distraherad. Idag blev jag kraftigtdistraherad. Jag skulle gå så långt som att säga att det var någon där uppe somtestade mig. När jag gick ut i köket för att ta mig en kopp te efter lunchenstod hon där. Vackrare än någonsin. Klädd i en vit blus som passade henneperfekt. Kvinnan. Kvinnan som får mig att tappa koncentrationen varje gång jagser henne. För att inte tala om de fåtaliga gånger hon har pratat med mig. Inteen ung tjej, utan bara en otroligt vacker kvinna. Kvinnan så vacker som bara enkvinna kan vara.

Jag har hunnit bli 47 år. Inte längre styrd av hormonereller en romantiserad bild av kvinnor och förhållanden. Vet att ett lyckat förhållandebörjar med förälskelse, övergår till kärlek som genom gemensamt hårt arbetehålls vid liv i decennier. Slutar med att den ena parten sätter rosor på engrav. Så länge har det dock aldrig fungerat för mig. Fem års äktenskap, tvåfyraåriga förhållanden. Det är vad jag har åstadkommit. Och mer tror jag inteatt det blir.

Med åren har jag blivit feg. Jag vill drömma om henne menvågar inte försöka ta initiativ. Vill inte förstöra något som inte finns. Villåtergå till ungdomens idealiserade bild av oss tillsammans, lyckliga hand ihand. Och drömmen är så ren. Vi går längst en strand och håller varandra ihanden. Ser på varandra och ler. Vill inte förstöra den med verklighetenskrasshet. Går hellre ensam längst stranden och tänker mig att hon vore där.

Vad har nu detta med kanin i senapssås att göra? Det var judet jag skulle skriva om. Glömde bort mig (jag sa ju att hon distraherat mig). Efteratt ha sett henne en kort stund och försökt att diskret insupa henne återvändejag till mitt skrivbord för att arbeta. För att försöka arbeta… I en lång stundsatt jag bara och tänkte på henne. Sedan tog jag till kaninknepet. 

Ni kommer ihåg när man var liten. Man såg en söt kanin ochville ha den utan tanke på allt elände den skulle ställa till med. Man villebara kaninen att gosa med. Utan tanke på att man skulle få vakna i ottan och bytaspån. Utan tanke på att den skulle bita av elkablar och kissa på mattor. Denrår inte för det – det är dess natur. Precis så är det med kvinnor. Intebokstavligt men bildligt. De vill göra om hemmet. Kasta ut skivor. Byta till enmindre stereo. Åka till IKEA när det rea. Man måste dammsuga när det ska kommaöver någon faan man känt i fyrtio år och som sett en bo med stampat jordgolv. Derår inte för det – det är deras natur. Och efter en kvarts kaninknep kunde jagfokusera på arbetet igen.

Men senapssåsen då? Jo, blir det för jävligt med kaninen kanman alltid tillreda den med senapssås. Gör man det med kvinnan har manallvarliga problem – för att inte tala om de man får.

Men nu är det helg och jag har svårt att fokusera på kaniner…

 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mitt i en intensiv period med bokslut och revision har jag haft en underbart skön och avstressande helg med världens bästa Vickis. Igår var vi i stan, dvs parkerade på gamla hederliga Kungsholmen och gick in till city där vi handlade en bomberjacka till henne och lite annat smått och gott. Bland det goda var - äntligen - en chromecast som visade sig vara ett klockrent köp, samt lunchen på Zocalo. Igår kväll kom sedan hennes kompis och vi åt min hemgjorda Bolognese med Paolos broccolisallad varpå jag drog mig tillbaka och överlät vardagsrummet åt de båda tjejerna som - glädjande nog - hade städat upp efter sig i morse.  Idag följde jag som jag hade lovat med till den nye medryttarhästen Babello som var en trevlig bekantskap. Han var en lugn kuse som lunkade på i ganska maklig takt. Dessvärre hade vi lite otur med vädret och hann uppleva både hagel och snö. Som tur var tänkte jag för en gångs skull efter innan jag öppnade munnen.  Vickis hade förvarnat om att jag skulle få uppleva några mycket konstiga ankor och redan på stallbacken hörde jag ett mycket konstigt läte. Jag skulle just fråga Vickis om detta var ankorna men som tur var vände jag mig först om för att titta och såg då att ljudet kom från en bebis i armarna på sin mamma. Jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om hon hade hört mig fråga om ljudet som hennes älskling åstadkom "kom från de där konstiga ankorna"...

Vi var ute och gick i närmare en timme, vädret till trots. Det var nog tur att jag var med då Vickis blåsa plötsligt protesterade till den grad att hon hoppade av den förvånade hästen, lämnade över tömmarna till mig och försvann in i en buste. Än mer förvånad blev kusen när busken ropade "Titta inte hit!" varpå jag ropade tillbaka"Menar du mig eller hästen?" Busken svarade att det gällde mig varpå jag vände ryggen mot busken, kände kusens förvånade blickar "är båda de här människorna tokiga" innan Vickis så småningom uppenarade sig och kom tillbaka, synbart lättad.

Sedan åkte vi hem och åt oreganokryddade köttfärsbiffar med Butlers Zucchini al pomodoro och lite pasta. Gott! Vi avrundade helgen med att se en film som jag länge velat se "En oväntad vänskap" som vi båda tyckte var fantastisk. Frk Paulsson är ju en mycket rationell tjej så när den var slut sa hon "sitt nu här och gråt färdigt så går jag och packar under tiden" varpå jag körde henne till modern.

Likes

Comments

View tracker

Nu till den avslutande delen som dessutom innehåller mina två favoritpar. Men om vi börjar uppifrån ser vi ett par rödbruna Trickers av Oxfordmodell som jag köpte på en rea på Jermyn Street för många år sedan. Det är en trevlig kvalitessko även om färgen är lite svår.

Nu återstår bara två par, årets båda fynd och mina bägge favoriter. Först kommer ett par Herring by Cheaney i chestnut som jag hade turen att komma över på deras rea i våras. Dessutom i de för mig perfekta storleken 8G. Dessa och de under kommer jag att ha när jag välkomnar våren...

Underst är det senaste tillskottet i samlingen, också de ett par Herring by Cheaney, detta par i dark leaf, storlek 8G. (De var detta par som någon illasinnad plundrare så ogentlemannamässigt stal ur min varukorg men rättvisa skipades en vecka senare då Herring fick in nya på lager)

Det var det hela. Som framgår har jag alldeles för få skor...  Som ni ser är jag en flitig användare av skoblock vilket underlättar att ge skorna ett långt liv. (Annat var det när Vickis var liten och helt sonika skruvade bort alla knoppar från skoblocken och gömde dessa. Men det är en annan historia)

Likes

Comments

Förutom de tidigare nämnda Oxfords, brogues och boots har jag några par lite mer udda modeller. Överst ett par i ljusbrunt skinn som ofta uppskattats av omgivningen. Kommer bla a ihåg en gång då en kamrat och jag var på lokal och han envisades med att visa upp mina skor för alla damer som kom i närheten. Det var trångt på stället och för att de skulle synas fick jag hålla upp den ena foten samtidigt som jag balanserade på den andra, något som blev svårare och svårare ju längre kvällen led... Det nedre paret är ett par Loake ur deras 1880 serie.

Likes

Comments

Här kommer vi till något som är sorgligt eftersatt i min skogarderob. Boots. Jag älskar Chelsea Boots men har bara ett par dessutom i en kondition som gör att jag enbart kan använda dem i stallet. Det är ett par tio år gamla Alfred Sargent som ser ut att ha varit med på Titanic. Under 2016 har jag för avsikt att ersätta dessa med ett par i brun mocka samt ett par i brunt kalvskinn. Ska hålla utkik på Herring efter deras sales & seconds

Likes

Comments

Vi sparar de övriga släta oxfordsskorna till senare och ägnar i stället del II åt broguen. Dessa är tre till antalet. Ett par svarta äldre Alfred Sargent, ett par Loake i skinn samt ett par Herring by Cheaney i brun mocka. Dessa, som är mina favoriter, har dock utsatts för att behöva gå över en leråker i ett hästrelaterat äventyr i våras och jag tvivlar på att de någonsin kommer att bli sig själva igen...

Likes

Comments

Vad passar bättre en nyårsdag som denna än att göra ett blogginlägg om sin skogarderob? (Ja, jag kommer då inte på något). Börjar med den mest formella skon, den släta, svarta oxfordskon. https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxfordskor

Det var här mitt skointresse började när jag 1999 köpte ett par Alfred Sargent Epsom. Då jag inte hade vett att sköta dessa slets de ut och ersattes av det nuvarande paret på bild I. Dessa inköptes 2005 och har i ärlighetens namn inte heller sköts pedantiskt de senaste åren och kommer nu - efter tio års trogen tjänst - att pensioneras vid en ceremoni i vår. Dessa har varit en favorit även om de har ett täckfärgat läder till skillnad från de finare modellerna i kalvläder. Eftersom det gäller att säkerställa successionsordningen även bland skor har jag i god tid införskaffat efterträdarna. Dessa är tvenne till antalet då skor mår bra att vila i skoblock minst en dag mellan användningarna. På bild II syns ett par Loake i kalvläder och på bild III ett par Herring tillverkade av nyss nämnde Sargent likaså i kalvläder. Håller nummer två som de kvalitetsmässigt bättre av dessa, vilka jag fyndade jag på en av Herringshoes årliga reor.

Likes

Comments

Det är bara att konstatera. 2014 var inget bra år. Separation. Hjärtinfarkt. Allmänt elände 2015 var i så fall ett betydligt bättre år. Ett år då jag tagit till mig en betydligt hälsosammare livsstil. Även om det just idag stor oxfilé på menyn är det på intet sätt representativt för året som helhet. Årets middag 2015 har snarare varit en bönsallad och - vad viktigare är - jag har börjat tycka om nyttigare mat. Idag börjar jag inse att min tidigare fullkomliga inriktning på kött var en ganska fattig kosthållning. Det finns ju så otroligt mycket mer än bara "biff med bea" som jag tidigare kunde äta flera gånger i veckan. Nu kommer jag på mig själv med att längta efter en bönsallad, en laxrätt eller något annat trevligt. För att sammanfatta det i en mening: "När fan blir gammal blir han religiös!"

Apropå fan så var det just fan att inte AIK kunde räcka till att ta hem guldet. Det lär inte bli lättare nästa år, då Goitom och Bangura är borta. Jag håller precis på att kvickna till efter en enveten förkylning och förra helgen tillbringade jag en sömnlös natt med att studera AIK:s årsredovisning, vilket inte var någon trevlig läsning. Ska det vara så omöjligt att bedriva elitfotboll med ett positivt driftsnetto i det här landet?

2015 var också året när en av mina närmaste kallade mig både nörd (pga skivsamlamdet) och bög (pga skosamladet). Jag ska hämnas genom att lägga upp en komplett genomgång av min skosamling under 2016...

Likes

Comments

Jag har tagit en långsemester från bloggandet men nu närvardagen knackar på dörren har jag beslutat mig för att återuppta detta. Måstedärvid uppdatera de eventuella läsarna på vad som försiggått under sommaren.Semesterns höjdpunkt har otvivelaktigt varit Londonresan med den nyblivnatonåringen, tillika min dotter Victoria. I Onsdags, den 22 juli äntrade vi ettSAS-plan med destination Heathrow. Vi landade mitt på dagen och jag hade förförsta gången kostat på mig Heathrow Express vilket var en god investering dåman på nolltid befann sig vid den hattklädda björnens station. Därifrån tog vien taxi till hotellet vid Lancaster Gate. Vi hann med en promenad till Bayswateroch lite shopping och en fika på Starbucks innan vi återvände till Lancasteroch efter en öl pu den lokala puben tog en middag på Garfunkels i form avvarsin portion fish and chips. Efter lite mer shopping återvände vi tillhotellet.

Den andra dagen började med att vi begav oss till LondonEye. Även här hade vi varit bekväma och tagit Fasttrackalternativet. Det kändeslyxigt att glida förbi kön och utsikten är ju fantastisk. Därefter åkte vi tillGreen Park och jag visade Vickis Jermyn Street. Nöjde mig dock med skyltfönsterförutom en piké som inköptes på Charlers Thyrwitt till 70% rabatt. Vi hittade en italiensk restaurang ett kvarterfrån Piccadilly och Vickis tog en hamburgare i ciabata som såg oerhört god utmedan undertecknad åt en visserligen god men lite spartansk risotto. Efterlunch gick vi upp till Oxford Cirkus och arbetade oss igenom västra delen avOxford Street. Vickis handlade kläder med sitt nyinförskaffade Visakort och jag gjorde en raid på HMV:s CD-avdelning.Av någon anledning blev Vickis trött just dår och då varför hon helt sonikagjorde som när hon var liten och pappa var i en tråkig affär, dvs satte sig pågolvet. En mycket artig engelsk expedit tvingade henne på fötter samtidigt somhan frågade om hon mådde bra, en scen som gick mig helt förbi då jag var fulltupptagen med att leta upp ett jämnt antal 2 för £10 skivor. Föga förvånandelämnade jag butiken med ett antal CD (Cure, Death cab for cutie, BeautifulSouth, Prefab Sprout, Everything But the Girl, Suede, Costello, Killers ochnågra till). Ja, jag vet att det finns något som heter Spotify. Men jag har enRoksan Caspian M2 CD och då låter CD BRA! Jag tvingades därefter besöka affärermed namn som ”Forever 21”, ”Superdrug”, H&M och ett antal Boots. Nordea hari sin försiktighet satt en limit på barns kort på 1.000 SEK/vecka och därmedvar hennes kort spärrat efter andra dagen, varvid pappa fick träda in sommellanhand. Återstår att se hur han ska få igen sina pengar…

Synnerligen trötta mellanlandade vi på hotellet innan vibegav oss till en indisk restaurang för middag. Vickis tog en Chicken tikka masalaoch jag frågade mig fram till en Lamm Karai. Det var mycket gott även omMasalan hade en ovanligt stark eftersmak, vilket jag påtalade för kyparen. Hanlovade at göra den mildare nästa gång och hämtade ett fat med två avlångamarsmallows som han ställde framför Vickis. Jag förmodade att det var för attmildra effekten av den starka maten och sa åt Vickis att äta dem. Det är kansketur att hon nu kommit in i trotsåldern och inte okritiskt gör som farsan säger –som om hon någonsin gjort det! ”Pappa, det är varma servetter!”

Fredagen hade vi avsatt för shopping och vi började påPrimark. Vilket för den oinvigde påminner om en skämtteckning av en rea medkvinnor som står och har dragkamp om billiga skära underbyxor. Jag hittade docken fönsterbräda där jag slog mig ner och försåg mig med en rejäl dos tålamod. Jaghamnade i samspråk med en olycksbroder som satt tillsammans med sin hustru ochväntade på att deras båda döttrar skulle återkomma. Han visade sig ha sinarbetsplats belägen ett par hundra meter från min och vi konstaterade snart attvi brukade inmundiga vår lunch på samma restaurang. Som man säger, världen ärliten. Litet är dock inte Primark varför Vickis lyste med sin frånvaro i detlängsta. När olycksbrodern återfått sina ättelägg och tacksamt avlägsnat sigsåg jag mig omkring. Mitt emot mig satt en svensk kille som måste vara släktmed Daniel Tjärnström eftersom han såg ut som en ung kopia av legenden. Bredvidmig satt hans äldre släkting, i åttioårsåldern i en ställning som måste varitsynnerligen obekväm. Där och då lovade jag mig att inte sitta på en eländigfönsterbräda inne på Primark som åldring. Jag tittade mig omkring och konstateradeatt hela min omgivning såg ut att härröra från ett ålderdomshem, med undantagav Tjernas unge dubbelgångare. Dubbelgångaren satt f ö på en monter vilketföranledde en vakt att tvinga pojkstackaren att resa på sig. Efter ytterligareen evighet kom dock Vickis tillbaka. Jag trodde i min enfald att det betyddeatt vi skulle gå men se då skulle det gallras bland det som låg i korgen innanvi äntligen kunde styra kosan mot en kassa.

Därefter begav vi oss åter till Oxford Cirkus, denna gångför en vandring österut. Vi inledde med att konstatera att Fish &chipsrestaurangen som vi fått rekommenderat på Poland Street var överbefolkadvarför vi istället lunchade på en grekisk restaurang på Berwick street som hadeen riktigt skaplig blandtallrik. Därefter letade vi oss fram till skivaffärenSister Ray som dock var en stor besvikelse. Nu svär jag väl i kyrkan men detvar dyrt och jag hittade inget som var speciellt intressant där. Kom således uttomhänt, vilket jag inte hade förväntat mig. Däremot hittade jag en affär somhade rea på R.M. Williams chelsea boots och det var endast min goda karaktär –och fel brun nyans - som räddade mig från ett inköp av ett par snygga i mockaför £200. Vid det laget hade det börjat ösregna. Föga förvånande men alla somkänner mig vet att jag klär mig efter almanackan och inte vädret varför bådeparaply och jacka saknades. Vi var ganska trötta i fötterna varför vi begav osstill Starbucks för vila och surfande. Expediten pratade fort och sluddrigt såjag fattade inget. Lyckades dock beställa mitt té, en kopp frappe och enblåbärsmuffin till Vickis. När vi står och väntar ropas det ut: "a cup of tea for Alex! And a hotchocolate for Hello" Jag undrade "Vad lustigt. Hur kan de veta vadman heter? " "Men PAPPA! Hon frågade ju dig och när du svarade"and a blueberry muffin” sa hon ”ok then I put Hello on your cup!""Redan vid 13 är det Vickis som är den som har koll!

Därefter styrdes stegen mot Victorias Secrets. Vickis påståratt jag är skyldig henne ett par av hennes trosor som jag av misstag gett tillexet och ville att detta skulle återgäldas. (Jag minns att exet brukade sägaatt jag gett ett par av hennes trosor till Vickis – kunde de inte kvitta?) Somtvå dränkta katter nådde vi dit. Det var så illa att personalen skrattade åtmig och undrade vad jag gjorde i London utan paraply. En evighet senare stod vii kassakön med fem par trosor. Det kändes lite udda att bli tilltalad ”love” aven kassörska i 20-årsåldern…

Till middag gick vi till den lokala kinesen och åt anka(jag) och kyckling (Vickis)

Likes

Comments

Om du är ointresserad av fotboll i allmänhet och AIK i synnerhet är det ingen idé att du läser vidare. Jag var på Friends ikväll och även om AIK till slut vann med 4-3 kändes det allt annat än bra. Ett lag som aspirerar på en av topplaceringarna ska kraftigt dominera en sådan här match vilket AIK inte gjorde, Visserligen tystade Mr Etuhu alla oss som tvivlat på honom med ett mycket vackert 1-0 mål men sedan släppte AIK in Falkenberg i matchen och det stod 1-1 i paus. Jag förväntade mig att AIK skulle komma ut som ett nytt lag efter paus och det gjorde man också - tyvärr... Till en början stod laget som ett gäng statister och tittade på när Falkenberg gjorde 1-2 och sånär 1-3 innan Blomberg istället kvitterade till 2-2. Jag satt och väntade på att Alm skulle göra ett par byten då spelet uppenbarligen inte fungerade. Just innan den alltid pålitlige Goitom slog in ledningsmålet till 3-2 signalerades äntligen bytet. Till vår förvåning såg vi att Alm vid ett jagande av ledningsmål valde att byta ut Bangura till förmån för Brustad. Brustad har förvisso gjort två mål hittills under säsongen men med de chanser han har haft borde det ha varit minst det tredubbla. Bangura var duktigt förbannad över att bli utbytt och det förstår jag. I det läget kändes det som en tidsfråga innan Falkenberg skulle sätta ett tredje mål p ga AIK:s obefintliga försvarsspel och det kom också tämligen omgående. Det bästa jag kan säga om det hela var att det fick mig att bli 15 år igen och jag vrålade ett antal okvädningsord mot laget. Jag var faktiskt fortfarande så upprörd över deras bristande försvar att jag inte ens blev glad över Henoks 4-3 mål. Ett mål som visade sig bli segermålet. Segern till trots är jag allt annat än nöjd med laget och Alms insats. Det är uppenbart att årets AIK saknar en vinnarskalle som Mjällby/Nordin/Bojan som går in och anger tonen när spelet går i baklås, Laget har många skickliga spelare men något saknas. Ett topplag får inte rasa ihop på det sätt som skedde mot Djurgården eller bitvis idag. Vidare måste Alm göra något åt försvarsspelet. Vid 3-3 var Henok Goitom längst ner och det kan väl för fan inte vara meningen att karln både ska göra målen och vara siste försvarare. Jag tror dessutom inte mycket på Alms märkliga rotationer i backlinjen. Satsa istället på att spela ihop en samspelt backlinje - framför allt mittbackarna - istället för att kasta in Nisse från kanten. Idag satt Sonko på bänken för att komma in som högerback på slutet. Om Haukur är en sådan säkerhetsrisk att det är lugnast att byta ut honom när man leder mot Falkenberg hemma är det något som är fel. Och varför inte spela Sonko som mittback ihop med Pertan? Han har ju varit bra när han har spelat viket är mer än man kan säga om en del andra. Däremot anser jag att AIK måste värva en mittback och en ersättare för Panos, som man släppte iväg alldeles för billigt. Slutligen konstaterar jag att Alm återigen lämnar Niclas Eliasson på bänken i 90 minuter. Låt honom inte bli ännu en talang som vi slarvar bort för att sedan få se blomstra någon annanstans...

Likes

Comments