Väntar på att ugnen ska bli varm, sen ska jag grädda lite tekakor.
Kan lägga upp receptet senare ikväll.

Idag när jag vaknade sögs musten ur mig i ett andetag. Jag har blivit "sjuk" igen för säkert 10:e gången detta år. Herregud, hur många gånger kan man åka på halsont, snuva och feber i omgångar?!

Haft som mål att komma igång med träningen igen, men det verkar ju få vänta ännu längre innan jag kan börja gymma och börja springa igen.

Nu har jag halsont och grönt jävla äckel snor igen.
Imorgon har jag ridning i alla fall och tänkte rida ändå, så kan jag efter det känna om jag kan ta lite raskare promenader ändå utan att liksom förvärra något.

Jag har länge funderat på varför jag liksom inte tar tag i mitt mål att "gå ner i vikt" och när jag låg och pratade med P så kom jag fram till att jag är nöjd med hur jag ser ut, jag är bekväm i min kropp och det är det som är problemet. Alltså varför jag inte jobbar hårt för att nå mitt mål.

Eftersom jag trivs i mig själv, är det inte tillräckligt motiverande att gå ner 10 kg.
Men något som motiverar mig är att bygga muskler, bli stark och ha bättre kondition än förut.
Äta hälsosamt = Vanlig jävla mat, godis på helgen.
För jag har en bild av hur "hälsosamma matilda" ska se ut, jag vet hur jag såg ut kroppsmässigt när jag tränade som mest och vad vågen säger skiter jag i.

Jag ska bli mer vältränad än någonsin, stark, snabb och njuta på vägen.
Inge hets. Inge sjuka kostvanor. Bara vanlig husmanskost.
Jag vill inspirera andra att skippa hetsen, att gå den sunda vägen och att man kan njuta av livet fast man vill leva hälsosamt.









Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag förstår mig inte på hur vissa människor väljer att blunda för sina egna principer.
Som vittne till detta konstiga fenomen kokar jag inombords och skulle ofta vilja ställa mig upp och ge en ordentlig lavett så personen i fråga kanske hoppar tillbaka till rätt tänk.

Har det liksom blivit systemfel?
Skriker hjärnan "error" där inne?

Hur kan man ena studen strida för sina principer och sin moral för att nästa sekund plötsligt acceptera det som man en gång krigade emot?
Jag är ett vandrande frågetecken och förundras lika mycket varenda gång när detta tyvärr händer allt för ofta.

Jag försöker verkligen förstå.
Har ett flertal dialoger med mig själv för att försöka fatta. Fatta vad det är som gör att man helt plötsligt inte strider för sina principer längre och ger upp/plötsligt accepterar det från ingenstans.

Kanske är det så att man inte värdesätter sig själv högre ?
Kanske är det så att man mår dåligt och tror att man måste acceptera det ?
Kanske är man en svag människa som inte längre vågar stå för det man tror på/känner är rätt/fel?
Kanske har man bara sluta brytt sig?

Då vill jag säga:
Oavsett vad din anledning är till att plötsligt acceptera det du igår ansåg vara bland det värsta man kunde göra. Oavsett.
Vad du har för ursäkt eller om du plötsligt blivit nonchalant så "snap The fuck out of it"

Det spelar ingen jävla roll om du då tycker att du är värdelös. Om du mår dåligt.
Buhu.
Inte fan hjälper det dig att ändra på dina principer och sänka din moral för att
.. Ja för att vadå??
Gör dig själv en tjänst och kom ihåg de stunder du mådde piss och lovade dig själv.
Lovade att du aldrig skulle acceptera det igen.
Kom igår hur du mådde då.
Hur det kändes. 
Och att ingen oavsett vem det är ska kunna rubba din moral och dina principer någonsin.
Absolut aldrig igen !

Likes

Comments

spyr. spyr.
Spyr var ordet.
Ja, jag spyr på dagar som dessa såkallade jippodagar.
Det ändå dessa dagar skapar är ett måste för vissa människor och ångest för många andra. 
Vem fan tycker det är gulligt att sin respektive kommer hem med blommor och choklad för att han måste?
Inte fan gör då jag det i alla fall. 

Kan inte bli mer tillgjort än så.
Kärlek ska vara äkta.
Man ska göra saker på eget initiativ och tänk.
För att få blommor en tråkig måndag mitt i november t.ex. går rakt in i hjärtat. 
För då vet man att det är från den andra direkt till dig. Inge jävla jippo som är bakomliggande orsak.

Om min partner vill göra något extra. Vill och önskar jag att det är något han väljer att  göra för att just han vill det, inte för att han kanske känner ett slags tvång.

Jag tycker så synd om alla människor som på dessa dagar får mer ångest över att de är själva. 
Och till er vill jag säga.
Skratta åt det.
Skratta åt alla som tycker de är så jädrans lyckliga för att det får blommor på jippodag.
Skratta och tänk, jag är hellre själv än har en partner som påtvingat köper blommor åt mig. 

För det är ju så att det inte alls betyder att de har en bra relation eller att allt är så perfekt.
Trösta dig i det.

Jag är så glad att jag har en partner som ser likadant på dagar som dessa.

Om nu alla partners kan anstränga sig att vara omtänksamma en dag om året, kan det väl istället vara det lite när som. Kanske när det behövs som mest men är minst uppenbart.
För det är det partnerskap handlar om.
Läsa av och förstå varandra. 
Veta vad den andra behöver och när. 

Mer kärlek jämt.
Skippa kommersiella jippo dagar som dessa och lägg tiden på ert förhållande jämt.
För gjorde ni det skulle du inte bli lika glad över de där påtvingade blommorna.
Så är det och jag säger det för att jag vet från egen erfarenhet.

Mer kärlek jämt.
Visa det oftare.
Säg det hela tiden.
Ge det när det behövs som mest men när det förtjänas som minst.
Be love.

Sprid kärlek omkring dig.
Ge komplimanger varje dag.
Vida uppskattningen hela tiden.

Puss

Likes

Comments

Marmaris - Turkiet 

Det ska bli så skönt att komma iväg till värmen och njuta av solen. Kul att ha något att se fram emot!
Jag älskar Turkiet och var i Side förra året i slutet på Maj och då var det 40 grader varmt. Helt jävla underbart.
God mat och faktiskt trevligt folk.

Förstår inte hysterin om att man inte vill åka till just Turkiet för att invånarna är så dryga?
Är man en berest resenär vet man att de inte är drygare än på andra turistställen.
De är faktiskt några av de trevligaste inhemska man kan ha att göra med.

Dryga kan man snacka om i Bulgarien, där de bokstavligt talat drar i en för att man ska följa med in på just deras restaurang.

Fast ingen slår priset. Drygast och otrevligast (sämsta kombon) är faktiskt... Tunisien.
Skönaste stället om man vill slippa folk som drar i en och vill att man ska handla är Parga, Grekland. En gömd pärla med mycket goda viner, fin mat och trevliga inhemska. Där kan man se en äldre man sitta och ta siesta på en parkbänk...

Men i turkar är trevliga och ger man dem en chans istället för att vara otrevlig och hyscha bort dem blir man bjuden på te. Världens godaste jävla te. Ett kallt te, som smakar knallgröna äpplen. Härligt svalkande.

Såklart vill de att man ska handla.
De lever på oss, vi som turistar och har råd att resa.
I side t.ex. berättade de själva att de jobbar under säsongen och sedan pluggar de i Istanbul resterande delarna av året.
Det dem får in under denna säsong är deras levebröd för resten av året, så det är inte så konstigt om dem vill att du ska handla hos dem.
Och det tycker jag att man ska göra. Stötta de inhemska och inte enbart de stora charterbolagen.

Jag älskar Turkiet, vattnet, maten, solen, miljön, och turkarna.

Men jag gillar inte Alanya, som så många åker till och sedan säger "aldrig mer".
Det är ett partyställe nr 1 och där är det mycket av allt.

Likes

Comments

Jag mår så jävla bra.

Livet fuckar inte upp sig ständigt längre, jag kan faktiskt få njuta av saker och må bra.
Jag vet att detta är mitt år. Kanske är det jävligt fjantigt att säga så men nått år lär fan vara just mitt år och 2017 is gona be my bitch!

Jag har så fruktansvärt jävla pissiga år, då var ändå inte 2016 det pissigaste trotts 4 begravningar och sjukskrivning.
Både min farmor och morfar dog. Alla mina mor/far föräldrar är döda.

Men jag har tagit lärdom av allt som hänt och även om det låter sjukt så blir man starkare.
Man klarar av mer saker innan man blir knäckt.
Man blir liksom immun mot skitsaker och bara skakar av sig dem. Men vägen dit var ju inte lätt. Vägen dit var tuff. Utsatt för så mycket, så många tårar, så mycket sorg. Så mycket skit skapar ett nytt perspektiv på livet om man klarar sig igenom den skiten och man blir stärkt av det som en gång var det jobbigaste i livet.
Jag har alltid varit en ärlig person och snäll. För snäll mot människor som kanske egentligen inte förtjänar det.
Men nu, är jag fortfarande snäll men jag daltar inte med någon. Beter du dig illa spelar det ingen roll om du är min bästa vän eller inte. Beter du dig dåligt, kommer jag tala om det. Oavsett om du gillar det jag säger eller ej.

Jag är en människa som värdesätter ärlighet allra högst.
Ljug inte om någonting. Det skapar bara misstro och osäkerhet.
I min värld ljuger man inte om något, absolut inte för de man tycker om. Det är en big NO NO.

Jag och mina vänner har en bra vänskap där vi kan prata öppet och vara brutalt ärliga, där utomstående säger saker i stil med "så kan du ju inte säga till henne" och när man då förklara att vi kan va så pass öppna med varandra blir dem liksom chockade och positiv överraskade över att vi har en sådan stark vänskap.
Jag och Jenny kan t.ex. säga till Ellie "Sådär kan du ju inte gå ut, eller ja om du ska hora efter gatan, så visst".

HAHA. Blir full i skratt. Förstår hur det låter om utomstående hör det men fattar ni hur stark vänskap vi har och hur viktigt vi tar på öppenhet och ärlighet.

Varför ska jag förmildra mitt tycke och säga något i stil med "jag skulle inte gå ut sådär".
Gud, det har nog aldrig hänt.

Jag är van med asgarv, kommentarer som "jävla kärringskor, hahaha. Har du verkligen köpt de där? .. trodde det var ett skämt!! haha..."

Och vad gör jag? Jag skrattar och tänker, din jävla idiot synd för dig att du inte har lika falubos stil som mig daaa.

Vi 3 är olika men ända så jävla lika.
Vi kan vara brutalt ärliga och garva åt varandra. Ja typ rent ut sagt håna och göra narr av varandra.
Om någon säger att jag ser ut som jag ska på en hemmafest, kontrar jag med typ - ja hellre det än att det ser ut som jag ska på pyjamasparty.. SNAAAP.

HAHHA, ellie du vet vilka byxor jag refererar till...

Det är så de ska va! Man ska kunna va brutalt jävla ärlig med sina vänner, för man ska vara så säkra på varandra att man ändå vet att det spelar ingen roll om jag ser ut som en hora, ett emo, en kärring, en lodis. Eller om någon går i foppatofflor på KUPOLEN... man vet att man ändå alltid är älskad precis för den man är!

P.S när hon gick i foppisar på KUPOLEN då testades verkligen min gräns..
det är inte okej. Det är så fel på alla plan. hahaha...

Jag älskar er <3

Likes

Comments

I söndags åkte jag till Ikea och handlade lite nytt till pärs barn (mina bonusbarn) Alva och Sigrid. 
Tycker deras rum behövde lite upplivning och eftersom de gillar prinsessor så gjorde jag anpassade himmelsängar med ljusslingor!
Imorgon kommer dem hem och då ska vi överraska dem med att visa rummet...
Hoppas de blir nöjda.

Nu har jag svenska lektion.
Hejs.

Likes

Comments

Likes

Comments

Ligger här och pressar i 27 grader och strålande sol.
Måste ju få lite färg i alla fall innan jag kommer hem till kalla Sverige igen.

Super nöjd med hotellet och sängarna är så jävla sköna.
Det händer typ aldrig när man bor på hotell i Spanien. Jävla stenar till säng.
Men inte denna gång 😍 blev helt extas över sängen... hehe.
Men det är inte det roligaste att ta sig fram här i Puerto rico. Eftersom hotellen är längs med bergsväggarna ligger centrum nere på det plana läget i mitten. 
Ner dit är rätt okej att ta sig.
Men hem... fyfan som ett jävla maraton pass.
3000 trappsteg senare och man är ändå inte framme på hotellet. Tar fint på ben och rumpan i alla fall!

Jag hade glömt, tills igår hur mysigt det är att åka utomlands med min familj.
Ligga vid Polen halva dan, spela, leka, gå runt och kika, äta god mat och skratta massor. Massor.

Ni ska få ta del av några citat som vår minsta resenär (Eddie 5 år) har sagt hittills. 
-chas gamla tanten (sa han till en manlig busig personal) och alla skrattade. Jag talade om för han vad Eddie sagt och ni skulle sett hans min. Sen kom asgarvet...

-vad heter du mamma?
Det vet du redan svarar hon. 
-Ja, Kerstin. 😂😂😂😂 Hon heter Sofia.

-Jag ska sova med zombies och gömma mig för 1000 monsterspöken i vedboden!

Dessutom har jag fått ett nytt namn..
Karl bertil Kerstin.  😂😎

Likes

Comments

Fullpackad buss med resväskor och 9e pers är vi på väg mot Jönköping, där flyget ska ta oss till Puerto rico.
Vi är väl framme sent ikväll!

Det är verkligen en härlig känsla att åka iväg med hela familjen.
Vilken vecka vi kommer ha. Julfirande där palmerna bor och massa bad.

Mest av allt är det nog barnet inom mig som ser fram emot att göra bomben med pappa som vi gjort sedan så långt jag kan minnas.
Inga ord kan understryka hur tacksam jag är att jag har en pappa som alltid engagerat sig. Lekt och busat.

Jag är tacksam att jag har föräldrar som värdesätter aktiviteter där de faktiskt är med och inte setat med annat.

Den här veckan ska jag njuta.
Ge all min tid till mina underbara syskon och familj.
För som jag nämnde tidigare så behöver minst syskon min tid.
De har träffat mig för lite och denna vecka ska vi ta igen all förlorad tid.

Nu är jag redo att lämna detta gråa Sverige bakom mig.
Även om jag kommer sakna en speciell människa enormt den här veckan.

Nu ska jag lyssna på musik och luta mig tillbaka.
Semestern har ju trotts allt börjat!

Likes

Comments

Lycka är att se genuin glädje och kärlek sprudla genom ögonen på någon man tycker om.
Det är balsam för själen och gör en gott.
Det är en slags bekräftelse på att jag gjort och fortfarande gör rätt.
Vad gäller att vara en bra syster till mina underbara syskon.

Idag när alla satt samlade. Vilket inte seriöst har hänt på säkert 7 år. 7 år.
Så kunde jag inte hålla på min stora hemlighet 2 dagar till.
Jag kunde inte vänta tills måndag morgon som planerat.
Jag ville så gärna dela med mig.
Och aldrig hade jag förväntat mig den reaktionen jag fick.
Jag förstod att det skulle bli glada. Men inte hur glada.
När jag såg att de blev genuint rörda och tårar kom insåg jag hur mycket de älskar mig och hur viktigt detta var för dem.
Att jag som inte bott hemma på över 6 år ska följa med och spendera julen med dem på playan. I solen. Värmen.
Att jag gjort deras dag.
Deras år.

För de roliga sluta inte där.
När jag sa att de skulle bo med mig i våran lägenhet blev de överväldigande och trodde att jag skämtade istället.

Jag har aldrig haft något äldre syskon som flyttat hemifrån samtidigt som jag bodde hemma.
Aldrig haft en så mycket vuxnare syster. 
Aldrig haft den förebilden. Tryggheten. 
Och jag älskar att vara just detta för dem.
jag älskar mina syskon. Skulle göra allt för dem. Hela högen.

För som jag sa vid matbordet idag.
Det är detta som är tjusningen med att ha många syskon.
Man får liksom bita ihop ibland och ta att de är så där sjukt dryga. För det hör till.
Det är så det är att ha många syskon i olika åldrar.
Men det är också det man uppskattar mest när man blir äldre.
Det är just att dem går en på nerverna nästan jämt som gör att man älskar dem så himla mycket.

Jag kommer alltid tycka att mina syskon babblar konstant och i mun på varandra.
Aldrig kniper igen och kan bevara hemlisar.
Att de är de drygaste människorna som finns och att jag mycket väl skulle vilja sälja dem ibland.
För att de går en på nerverna.

Men jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja ha några andra syskon än just de jag har. 
För det spelar ingen roll hur billiga dem är vissa stunder. Det spelar ingen jävla roll om de råkade förstöra mitt smink.
Det spelar ingen roll att de är så energikrävande.
För jag älskar dem.
Precis som dem är.
Jag blir glad av dem.
De är mina knäppa rumpungar till syskon.
Mina.
De förgyller min dag.
De får mig att vara mitt bästa jag.

Hur mycket negativt man än kan känna så överglänser alltid kärleken! ♡

#family

Likes

Comments