Header
View tracker

För första gången i mitt liv är jag inte rädd för att dö.

Jag är heller inte rädd för vad som kommer hända med alla de människor som jag vet älskar mig om jag dör. Jag bryr mig inte, inte om något. Jag bryr mig inte ens om jag lever eller inte.

Ibland tänker jag på hur det skulle kännas att stå på kanten av ett högt stup och ikväll är första gången jag på fullaste allvar känner att jag inte ens skulle vara rädd om jag började falla ner.

Jag tänker ofta på hur det skulle kännas för mig om någon jag älskar dog och hur många bitar mitt hjärta skulle falla sönder i. Inte ens det får mig att gråta nu.

Det om något gör mig rädd.

Ikväll gråter jag för att jag är rädd för mig själv och vad jag har blivit, för att jag är rädd för vad och hur jag tänker och för att jag helt enkelt inte bryr mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det har aldrig varit så jobbigt att se sin egen spegelbild som nu. Halvnaken, med rödgråtna ögon och snor i halva ansiktet. Jag skulle ju bara in i badrummet för att skölja bort alla tårar och allt snor med kallt vatten. Istället insåg jag att jag är precis där jag var för ett år sedan. Nedbruten, stressad och med noll motivation till att försöka lösa mina problem. Fan. Jag skulle ju aldrig tillbaka. Ändå står jag här igen, tillbaka på ruta ett.

Likes

Comments

View tracker

"Det handlar väl om att våga. Men att våga är det läskigaste som finns. Att stå med sitt hjärta i handen och tveka, vågar jag ge bort det? Första gången var det så pirrigt. Vad har jag att förlora? Det visste jag inte då.

Efter några gånger är de mer skitläskigt än pirrigt. Att varsamt slå in sitt hjärta i ett litet paket och ge bort det, här får du en present, det är ditt nu. Du kan göra vad du vill med det. Ja, men det är väl klart att det är skitläskigt, när vissa faktiskt har gjort precis vad de velat med det. Kastar det i en sjö och plötsligt kan man inte andas längre, hej då nu drunknar jag.

Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han tar bättre hand om det än vad du själv gjort.

Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid var känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt."


- Michaela Forni

Likes

Comments

Idag har varit en bra dag, jag har gjort jättemycket som har fått mig glad och som jag mått bra av. Ändå är det inte kul att blogga för jag gör liksom inget speciellt. Jag är tillräckligt "sjuk" för att inte träna men inte så mycket att jag måste stanna hemma från skolan. Jag är inne på vecka två nu och jag har redan tröttnat för länge sen!

Jag går upp på morgonen, går till skolan och när jag kommer hem lägger jag mig på sängen och inser att jag inte orkar resa mig på resten av dagen. Ungefär så. Jättekul. Not. Huvudvärk, halsont, magont och trötthet löser av varandra och det verkar aldrig ta slut. Trots det kan jag inte somna när jag väl lägger mig i tid, suck.

Nu ligger jag i sängen igen - trött, med ett huvud som dunkar och ögon som kliar efter en alldeles för lång dag jämfört med den sömn jag fick inatt. Imorgon har jag en kort dag och dessutom får jag lite sovmorgon, nu ska jag försöka få några väl behövda timmar sömn.

Godnatt!

Likes

Comments

Nu är det ett tag sen igen, jag har verkligen inte haft lust att blogga de senaste dagarna och därför har jag helt enkelt låtit bli! Det har heller inte hänt något speciellt som har varit värt att skriva om.

Idag däremot har jag en dagens bästa, två tillochmed! Jag har träffat mina två bästa vänner.

För första gången på jag vet inte hur länge har jag träffat min "gamla" bästa vän utanför skolan. Bara hon och jag, en kort promenad, fika och massor av välbehövligt prat. Vi träffas inte jätteofta längre men hon är en sån person jag alltid kan ringa och hon finns alltid där för mig. Åh vad jag älskar henne!

Efter vår korta träff gick jag hem igen. Jag skrev klart och lämnade in en uppgift som ska in senast i mitten på nästa vecka (bra jobb Amanda!) och pluggade lite teori. Det känns som att det går framåt men det känns tryggt att ha två veckor till på mig. Körningen är jag däremot inte alls orolig över och därför är jag glad att uppkörningen ligger efter teoriprovet!

Efter middagen bestämde jag mig för att träffa min andra, "nya", bästa vän som har varit borta i helgen. Vi träffas flera gånger i veckan men jag blir alltid lika glad av att se honom, att få krama om varandra när någon av oss har varit borta några dagar är lite extra speciellt. Han spelar baseboll och eftersom att jag inte hade lust att ligga inne och dega mer idag föreslog jag att vi skulle gå ut och kasta lite istället. Han tog med två handskar och en boll hem till mig och vi spenderade över en timme på baksidan av vår gård med att kasta bollen fram och tillbaka samtidigt som vi pratade om allt och inget. Det kändes lite som en sen sommarkväll, sådär perfekt mysfaktor och bra stämning. Vid åtta sa vi hejdå och efter det har jag tittat på tv och tagit ett bad.

Imorgon är jag ledig, något som kan behövas med tanke på träningsvärken jag kommer ha i höger arm efter allt kastande. Jag har inte planerat in något speciellt så vi får se vart dagen slutar! Nu är det natti för idag.

Kram

Likes

Comments

När man är mitt i livet tänker man sällan på hur bra det är, det man hinner reflektera över är det dåliga. Jag trodde att jag skulle orka klättra hela vägen upp igen men jag hade fel. Jag hade det bra men nu är jag tillbaka i hålet, tillbaka i den onda cirkeln.

Jag började leva som förut igen - skola, träning, kompisar, tävling och lite för lite sömn. Det var så skönt att bara vara och jag trodde det skulle fungera. Två veckor var allt som behövdes och nu är jag tillbaka. Arg, ledsen och besviken på mig själv för att kroppen inte orkar med. Jag mår dåligt, både fysiskt och mentalt, och jag bestämde mig precis för att stanna hemma från tävlingarna i helgen. Jag tror det var klokt men jag ville verkligen åka. Det gjorde på riktigt ont att behöva ställa in, jag ville känna att kroppen klarar det trots en jobbig vecka.

Jobbig är nästan en underdrift, det har varit en helvetesvecka! Jag har stått ut med glatt prat om balen jag inte ska gå på, nästan förstört den finaste vänskapen jag har och ångesten inför att fylla 18 har växt sig större för varje dag. Det utöver att jag har blivit sjuk igen. Min självkänsla har gått från 10 till 0 på bara någon dag och jag har börjat tvivla på mig själv. Tänk om jag kuggar teorin eller uppkörningen? Kommer jag vara tillräckligt tränad för att tävla SM? Vad gör jag om jag aldrig kommer ur den onda cirkeln jag hamnat i?

Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna så mycket stress och ångest i mitt liv. Jag vill inte mer! Jag önskar att jag bara kunde säga nej eller gå ifrån men den följer med mig överallt och jag hatar den! Låt mig vara ifred och läka ihop istället, jag vill må bra igen.

Likes

Comments

De senaste fyra dagarna har varit väldigt mycket upp och ner. En trött och irriterad Amanda har stressat, gråtit och mått dåligt. Samtidigt har jag varit upp på höga toppar och känt på hur det är att leva ordentligt. Eftersom att jag ligger några dagar efter med dagens bästa kommer här de fyra bästa sakerna från de fyra senaste dagarna!

1. Jag tog mig runt en bana på 6,3km.

2. Teoriprov och uppkörning är bokat.

3. Jag har hunnit spendera tid med människor som betyder väldigt mycket.

4. En viktig skoluppgift är inlämnad.

Om jag orkar och kommer ihåg ska jag se till att det börjar komma upp inlägg varje dag igen, har varit lite dåligt med det ett tag nu... Slänger in fyra bilder till från Uppsala och två från ikväll samtidigt som jag säger godnatt för idag.

Kram

Likes

Comments