Det hann aldrig bli 2017 innan jag kände att jag inte orkar mer, jag sa till min sambo vid tolvslaget att jag inte vill ha ett nytt år och han fattade ingenting. Det var det som hände 20 min innan...

När jag var liten var jag mobbad för att jag var tjock, inte bara i skolan men hemma av flera familjemedlemmar. Bara när jag gick ner i vikt fick jag höra positiva saker om mig själv, det har påverkat min självbild. Mobbigen har gjort att jag har lite social fobi, jag mår tex. dåligt när jag ser gäng med ungdomar och måste träffa nya människor jag inte känner.

På nyår var vi ute på krogen och min sambo gick iväg typ till toaletten. Det är väldigt ovanligt att vi går ut eftersom jag får ångest men jag tänkte att jag inte ska låta mitt förflutna få styra. Men när min sambo gått iväg och vi satt kvar tar sig hans kompis friheten att ta monstertag i min mage och berätta vad som är hälsosamt för mig. Det var ett jävla övergrepp, vem gör en så tar tag i någons mage och hintar om det ena och det andra? Han hade ALDRIG gjort så om min sambo var med, det var verkligen uträknat. Jag sa inget som jag brukar men vid tolvslaget kunde jag inte trycka tillbaka mer, ångesten tog över och jag kände mig klar. Jag ville inte ha ett år till av ångest, vikthets och depression blandat med att ständigt bli dömd.

Jag tänkte egentligen inte skriva om det här på bloggen men det är så min värld ser ut och det är säkert många som kan relatera till kränkningar av det här slaget. Jag kanske inte borde låta mig påverkas men jag blir så jävla ledsen av sånt här. Något som är positivt är att vi behöver betala för ett kuvert mindre eftersom en gäst inte kommer vara bjuden när det är dags för vårt bröllop. Sockersessan behöver bara en predikan på sitt bröllop och den sköter prästen!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det känns skönt att det är 2017 imorgon, jag längtar efter ett nytt år. 2016 har varit ett rörigt år med många lyckliga stunder fyllda av kärlek och samtidigt tungt och ensamt i perioder. 2017 blir verkligen ett nytt kapitel i mitt liv och i min sambos liv -jag går ut skolan och vi kommer ha två inkomster. Vi ska spara massor 2017 så vi kan köpa vårt första hem. Nästa år vi den här tiden kanske jag sitter och skriver i vårt lilla hus, det hoppas jag på! 2017 ska vi resa och gå på bröllop, ta nya hälsosamma tag, spara och ta hand om vår kärlek - det är mina mål.




Likes

Comments

Jag lägtar otroligt efter dagen när vi ska gifta oss. Jag vill gifta mig nu! Samtidigt vill jag vänta lite till, jag ser det som en guldkant att få vänta, lära känna och gå igenom tillsammans innan vi blir man och hustru. Om ungefär 2-2,5 år är det dags, då har vi levt tillsammans i 7 år och lite till. Då är jag 26 år gammal och det kommer vara 6 år sedan vi på vår ettårsdag öppnade vårt sparkonto ''bröllop''.

Jag ler när jag nästan varje dag inser att min dröm Lazaro 3108 faktiskt hänger i garderoben, det är som att jag inte har förstått än. Min RIKTIGA BRUDKLÄNNING hänger här hemma! Alltså jag kan inte förstå, den här klänningen betyder så mycket för mig för det är den som jag ska ha på mig när jag kysser min make för första gången.

Likes

Comments

Jag tänker fortsätta skriva om min resa mot ett hälsosammare liv, även om min prinsessa nu ligger nedbäddad under 16 kg fett. I våras kraschade jag, jag har aldrig varit så deprimerad i hela mitt liv och jag har ingen aning om varför. Jag hade inget att vara ledsen över men ändå var hela världen grå. Varenda tanke gick ut på träning, mat, kalorier och målvikt. Jag pallade inte mer. Det har tagit månader att komma igen och nu känns det som jag är tillbaka som jag brukar vara med lite driv och äntligen känns det som livet har roliga inslag igen.

Som rubriken antyer har jag gått upp massor i vikt. Jag har lärt mig att välmåendet är det som är viktigast, inga kilon i hela världen är värda att må som jag mådde i våras för. Jag har funderat på min målvikt som bara är en siffra tagen ur luften utan någon som helst egentlig anledning mer än att det är just ett jämnt ochi mina ögon perfekt tal. Jag kan inte ens minnas när jag någonsin vägt det talet ändå har jag vägrat släppa det. Jag har bestämt mig för att jag tänker ha en målvikt som jag flera gånger vägt under de senast två åren och arbeta för att hålla den vikten. Jag kommer börja bädda upp min inre prinsessa långsamt lagom i tid till mitt bröllop om två år.

Likes

Comments

Efter 4 månaders frossande i socker ställde jag mig på vågen, jag visste att det skulle vara illa men 15 kg är mer än bara illa... Helst av allt skulle jag vilja stänga ner min blogg för alltid och låtsats som den aldrig funnits. 

Jag har mått oerhört dåligt de senaste månaderna och jag har inte ens varit det minsta sugen på att bry mig om någoting allra minst var jag ätit. Jag har förstått att jag inte vill vara så här ledsen och må som jag gör när jag äter bara skit, idag behövde jag siffran på vågen för att inse vad jag håller på med. Jag har mycket att jobba på för att få till en hälsosam livsstil som är hållbar för mig. 

Jag gav upp i fyra månader men jag har hela livet på mig att fortsätta arbeta för ett hälsosammare jag, samtidigt sitter det en 15 kilos klump i halsen som påminner om var jag kunde varit nu. Ingenting har kännts roligt den senaste tiden och jag ser heller inte fram emot kommande månader, just nu känns det som att jag har ett berg att bestiga.

Jag börjar med små förändringar. Ut med halvfabrikat, godis, kakor, pizza och in med frukt, grönsaker och vitaminer. Jag börjar här...

Likes

Comments

Ja, vad ska jag skriva... Jag gav upp igen och jag har varit djupt nere i sockerträsket senaste månaderna. Jag, eller vi har haft en väldigt jobbig period och då är sockret min bästa vän eller snarare min värsta fiende. Jag la mig platt och jag gav upp. För mig är skammen värst, att inte göra mig själv och andra stolta genom att skippa sockret, träna och vara mitt bästa jag. Jag skäms väldigt mycket då, självkänslan får sig världens törn och då var vi där igen. Jag har insett att jag måste skriva på bloggen och kämpa, välja BÄTTRE och bara fortsätta. Inte så bara faktiskt...

I år firade jag inte midsommar för skammen av viktuppgång och noll träning, jag var ute i så god tid och jag var på ett bra spår sen kom ursäkterna, sockret och kontrollförlusten och till sist gav jag upp. Jag älskar midsommar men att slita sig från socketräsket och ta på sig en klänning som påminner om varje kaka jag stoppat i mig... Nej, jag kunde bara inte, så jag stannade hemma med skammen av mitt misslyckade. Jag blir så ledsen när jag skriver om det här för jag lät min sambo åka själv #världenssämstafru, och jag vet att han önskade att jag följt med men jag kunde bara inte skammen var för stor och självkänslan för låg.

Det är dags att ta nya tag NU, innan det blir värre, jag tänker fortsätta fightas. Kanske vann sockret ett tag men jag är redo att fightas lite till nu.


Likes

Comments

Jag använder pushup behå på gymmet eftersom det är så jag känner mig bekväm, handen på hjärtat - jag känner mig finare då. Jag älskar min kropp och jag har kämpat massor med förbättra den. Jag har gått ned massor i vikt och det har lämnat sina spår, min mage är otroligt skrynklig när jag sitter ned och mina bröst är ganska små, vilket de alltid varit men nu är de mer ''tomma''. I en bra BH är mina bröst superfina dock.

När jag gymmar vill jag känna mig fin och om jag tar på mig en sportbehå så blir jag helt platt. För mig spelar det roll för motivationen, med fina träningskläder och lite hjälp från en push up BH, blir pushupsen på gymmet lättare att genomföra. Jag känner mig mer propetionerlig när jag har BH och det styr mitt fokus bort från den lösa huden på magen som annars får ett övertag.

Jag går till gymmet för att bli mer hälsosam och jag använder alla tricks jag kan för att hjälpa mig att komma iväg de dagar motivationen tryter. Jag är på gymmet för att svettas och träna, så att ha BH på gymmet handlar inte om att se bra ut för någon annan utan känslan jag har inom mig själv - att jag just nu är mest bekväm så...

There should be no shame - wearing Pushup to the gym!

Likes

Comments

Igår hände något speciellt -jag gick och tränade ett pass på min födelsedag, det är något som varit helt otänkbart för mig tidigare. En sockerfri födelsedag var inte alls så jobbig som jag hade trott. Jag åt frukt och bär och lite extra mat. Som jag skrivit så firar födelsedagen på riktigt först imorgon och då kommer jag äta mejerier till frukost har jag bestämt mig för.

Jag vet med mig själv att jag behöver planera och sätta upp ramar för helgen för att inte GO ALL IN på maten. Jag vill inte kasta bort mitt hårda arbete och träningen på helgen.

Min helgplan:

Jag kommer träna tabata idag och HIIT på söndag när vi kommer hem ()
Jag kommer logga ALL mat ()
Jag kommer dricka mitt vatten ()
Jag väljer ut en restaurang där jag vet att jag välja ett sunt sockerfritt alternativ ()
Till söndagens lunch äter jag subways sallade alternativt plocka egen sallad ()


Likes

Comments

Idag blir jag 23 år och på lördag ska vi fira mig. Jag fick lite födelsedagsmys idag med av min älskade blivande man som hade köpt tidningar vi kunde läsa till frukosten. Lite tända ljus och fördesedagspussar. Idag är också dagen när jag varit sockerfri i 11 veckor!

Jag har hållt mig från småätandet de senaste dagarna och det känns som det kommer ge bättre resultat. Jag har jobbat in vattnet, mina tre flaskor har jag druckit varje dag den här veckan. Tränat har jag också fortsatt att göra. Jag tycker om att gå på passen och bara fokusera på övningarna, svettas och ta i. Träningen gör mig verkligen så mycket gladare i vardagen. Jag har dock alltid svårt att motivera mig att gå till gymmet precis innan passen kommer ofta tankar om att strunta i det, men när jag står där så finns det inte att ge upp. Det är lite konstigt. 

Det är  en process att lära sig en hälsosam livsstil och det gäller verkligen att hålla i och fortsätta att göra det jag mår bra av. Att lära sig på nytt och tänka om då får jag till en förändring och kan nå mina mål!





Likes

Comments

När jag var sex år gammal lovade min mamma mig att jag skulle träffa en välutbildad, snäll man som kunde dansa och som skulle köpa blommor till mig. Hon lovade att jag skulle träffa honom, mitt livs kärlek -drömprinsen. När jag var sex år trodde jag inte riktigt att jag skulle träffa drömprinsen som hon beskrev. Jag såg ju inte ut som en prinsessa dessutom jag hade inte så många vänner i skolan och blev mobbad för min övervikt- inte en beskrivning av en prinsessa direkt. 

Men min mamma hade rätt för...

Imorgon fyller denna sockersessa 23 år och har levt med honom- drömprinsen i snart fem år. Igår fick jag blommor av min prins, en helt vanlig tisdag. Min prinsessklänning hänger i garderoben och väntar på vår stora dag- när vi ska dansa bröllopsvalsen och leva lyckliga i alla våra dagar...

Det är sånt bara mammor kan veta <3

Likes

Comments