Frukost åt jag med pappa. Det var rätt skönt för jag var fortfarande väldigt ledsen och arg på mamma. När jag ätit upp så åkte vi mot avdelningen. Nästan direkt så var det vägning. Vågen visade +0,5 kg. Fluffiga draken frågade om vi visste varför den inte visade mer. Då sa jag att mina föräldrar varit ganska snälla med promenadtiden, och att vi dessutom varit på en affär i nästan tre timmar för några dagar sedan. Hon sa att vi skulle vänta och se om det skulle få några konsekvenser.

Klockan tio så var det mellis som vanligt. Efter det så pratade vi med Fluffiga draken på vårt rum. Vi gick igenom veckans permissioner samt utmaningar. Hon nämnde eventuell fikaträning och att jag ska börja göra förmiddagsmellis själv (idag blev det att jag gjorde eftermiddagsmelliset själv i och med att förmiddagsmelliset redan varit). Jag mådde ganska dåligt efter det här samtalet, och det brukar jag också göra. Det känns alltid jobbigt att prata om permissioner och utmaningar och sånt. Suck.

Klockan tolv så var det lunch. Det som serverades då var köttfärsgryta med ris. När det låg i magen så gick jag och pappa ut på en promenad i 20 minuter. När vi kom in så jonglerade jag mest, fram tills melliset. Ungefär fem i halv så tog jag steget över tröskeln och gick in i köket. Det var en konstig känsla eftersom det varit så förbjudet att göra under alla veckorna här. Tanken var att Fluffiga draken skulle vara med, men hon var inte där. Det gjorde mig lite ängslig, men pappa fick mig ändå att börja. Dock så fräste jag att jag inte litar på honom så han tog ett steg tillbaka, men sa lite vad jag skulle göra. När jag tagit fram brödet och smöret så började jag nästan gråt. Jag tror det var för att jag kände mig så överväldigad. Jag har ju inte brett en macka eller gjort någon egen mat överhuvudtaget på två månader. Då kom Kramen fram och la sin hand på mig och sa att jag gjorde helt rätt. Då lugnade jag ner mig lite och fortsatte. Tillslut hade jag brett två mackor, lagt på skinka samt hällt upp ett glas juice. Jag tyckte det var något märkligt för jag förväntade mig att de typ skulle säga "exakt en tesked smör" eller något liknande, men de sa ingenting. Inget "ta lite mer/mindre" eller något sånt så jag kände mig lite osäker. Men pappa sa att han eller någon behandlare skulle sagt till om det hade behövts.

Under tiden jag åt melliset så kom Fluffiga draken in i matsalen och sa förlåt för att hon glömt bort att hon skulle varit med. Vi sa att det inte var någon fara. Hon sa att hon hade velat vara med min första gång, så det tyckte jag var lite gulligt. Efter melliset, vid tre, så hade jag teamsamtal. Då pratade vi till exempel om permissionerna och att jag känner mig ledsen hemma. Läkaren frågade några frågor som "är det jobbigt att gå upp på morgonen?" och konstaterade sedan att jag inte var deprimerad. Hon sa att mina känslor troligtvis beror på att när man är i svält så kan man bara tänka i en bana, men när man får i sig mer energi så breddas det och nu kanske jag inte är van vid det. De diskuterade också lite om när utskrivningen eventuellt ska ske och de nämnde vecka sju. Pappa sa att vi skickar remiss till dagvården. Mot slutet pratade vi också om viktuppgången som var precis på gränsen. Läkaren berättade att de tycker att jag ska äta ytterligare (!) ett extra mellis för att typ hålla en stabil viktuppgång (jag tror snarare att det beror på att de vill att jag ska vara så nära normalvikt som möjligt när jag skrivs ut). Jag frågade hur mycket mindre promenadtid jag skulle få om jag väljer att inte äta melliset och då svarade hon halva. Jag fick ganska svårt att fatta något beslut och Kramen såg det så hon sa att det nog var bäst att de bestämde. De sa att jag ska äta ett extra mellis till. Jag sa att jag tyckte det kändes jättejobbigt för jag är redan så himla mätt hela tiden, plus att det kändes väldigt orättvist eftersom att vi vet att jag var i en affär väldigt länge och att det nog hade något med saken att göra. Dessutom var det ju inte som att jag gick ner i vikt eller stod still, utan jag gick ju upp i vikt. Varför har de en gräns om den inte räknas? Jag blir frustrerad. Läkaren sa i alla fall att vi inte måste gå 60 minuter exakt utan att vi kan ha mer frihet, så det är väll ändå bra antar jag.

Efter teamsamtalet gick jag och pappa ut på en promenad i 25 minuter. När vi kom in så var det middag. det som serverades då var kycklingfilé med ris och gorgonzolasås (!) samt sallad med vinegrette. Det var verkligen sjukt tufft. Bredvid mig satt Trollmor och hon sa åt mig att ta större tuggor. Det tog en ganska bra stund innan jag kom igång med den där himla såsen, men tillslut började jag och fick i mig allt. Fy, vad jobbigt det var. efter middagen, vid sex, så åkte vi hemåt. Det var väldigt jobbigt att gå från avdelningen idag. När vi kom hem så toitatde jag på Youtube fram tills kvällis. Därefter så gick vi på en tänkt femtonminuters promenad, men det blev mer vilket såklart är skönt. Nu har vi kommit in och jag ska nog fortsätta titta på Youtube innan jag går och lägger mig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag åt jag frukost med mamma. Efter det spelade jag Sims ända fram till mellis. Därefter tvättade jag hårt och kollade sedan på serier tills det var dags för lunch. På tallriken låg då torsk med ris och citronsås. När det låg i magen så ville jag gå på promenad med pappa. Han sa att vi inte kunde för han behövde "egen tid" och att jag skulle gå ut med mamma, men det ville inte jag så det blev ingen promenad då. Jag blev faktiskt lite sårad för bara fem minuter efter att han sagt det så gick han och spelade fotboll med min lillebror, så egentligen ville han bara ha tid utan mig. Jag förstår det, men det gjorde ändå lite ont.

När promenaden inte blev av så underhöll jag mig istället med att jonglera och spela lite mera Sims. Sedan var det mellis. När jag ätit upp det så gick jag med på att gå ut på en promenad med mamma. Jag hade tänkt att vi skulle gå runt 20 minuter, men det blev en timme. Väl inne igen så var det nästan direkt tid för middag. Pappa hade lagat järpar, potatisar, inlagd gurka svampsås och (!) lingonsylt. När jag såg tallriken så började jag gråta. Det var verkligen jättejobbigt. Efter en liten stund fick mamma mig att sätta mig ner, och tillslut att även ta tag i besticken och börja. Mellan varje tugga sa mamma "och så förbereder du nästa tugga" och jag grät hela tiden. Min lillebror som också satt vid matbordet gick därifrån, och det kan jag förstå. Mamma och pappa sa att jag behövde ta större tuggor för tiden var nästan ute. Tillslut låg allt i magen. Jag gjorde det. Men det var verkligen fruktansvärt. efteråt ville jag bara vara ifred, men det fick jag inte. Mamma och pappa tvingad mig i princip att spela ett parti Skip-bo med dem. De fungerade som lätt distraktion för en liten stund, men är vi avslutade så mådde jag fortfarande jättedåligt. Jag var så, så ledsen, men på något sätt kunde jag inte riktigt gråta. Efter ett tag fick jag gå in på mitt rum och då låg jag under täcket och tittade på Youtube fram till kvälliset. Det var tufft, men allt åts upp.

Efter kvälliset så gick jag på en promenad med mamma i 15 minuter. Efter ungefär halva så började mamma prata om vad vi ska säga till min klass och jag bad henne var tyst men hon fortsatte att prata. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag fick någon form av panik och skrek och sprang bort från henne. Hon kom ikapp mig och fortsatte att prata om det och jag blev så fruktansvärt arg så jag sprang hem. Där satte jag mig i mitt rum med alla lampor släckta. När mamma försökte komma in så skrek jag åt henne att gå. När jag lugnat ner mig så kollade jag på lite serier, och det gör jag fortfarande. Fy vilken jobbig kväll.

Likes

Comments

Tjugo i nio, alltså en halvtimme senare än vanligt (sovmorgon!), åt jag frukost med pappa. Då hade hann haft på kall mjölk istället för varm på gröten. Vi hade pratat om att han skulle göra det kvällen innan för vi tänkte att gröten kanske blir mer fast då. Herregud vilket spännande liv jag har som känner att det är viktigt att skriva något sådant. Ja, ja, det blev inte så bra med den kalla mjölken sa jag sa att han får fortsätta med varm. Efter frukosten så tittade jag på serier och ritade fram till melliset. Det åt jag med mamma. Sedan gick jag på promenad med pappa i 35 minuter. När vi kom in så var det strax lunch. Han hade lagat pasta med kräftstjärtar i någon tomat och örtsås samt lite paj choi (någon thailändsk selleri-liknande grönsak). Det var verkligen läskigt för det var så krämigt men allt hamnade i magen tillslut.

Efter lunchen så åkte jag med mamma till ett litet köpcentrum. Där tittade vi på en TV som vi eventuellt ska köpa. I samma affär så köpte vi också Sims 4 till mig. Det är nämligen så att jag fick det i julklapp för typ tre år sedan, men vi köpte det aldrig. Jag tyckte det kändes jobbigt att köpa det för på något sätt känner jag att jag inte förtjänar att få någonting. Mamma övertalade mig i alla fall. Vi gick också förbi en klädaffär. Där tittade jag på ett par boyfriend jeans som mamma sa att jag kunde köpa. Men jag sa nej för just nu känner jag att jag aldrig, aldrig, aldrig vill ha på mig jeans igen. Jag vill inte dra på mig mina gamla jeans och känner hur de numera sitter alldeles för tight, och jag vill inte heller ha på mig några kläder som gör att folk ser hur min kropp ser ut. Det känns verkligen jättejobbigt. Samtidigt så skulle det ju också vara pinsamt om jag kommer med mjukisbyxor till skolan när jag får börja där igen. Åh, denna förvirring.

Innan vi åkte hem så mötte vi min lillebror. Då hade vi varit i affärer i nästan tre timmar och bara stått och gått, men jag klagar inte. När vi kom hem så började jag installera Sims men hann inte klart innan det var dags för middag. På tallriken låg fläskfilé med potatisklyftor, mojorojosås och broccoli. Som vanligt väntade jag länge med såsen, men tillslut hamnade allt i magen. Därefter började jag spela Sims och det var roligt. Jag har ju längtat länge efter det. Jag spelade ända fram till kväljs och fortsatte även en liten stund efter. Nu ska jag nog bara rita en stund och kanske kolla på ett avsnitt av Pretty Little Liars. Godnatt!

Likes

Comments

Frukost åt jag på avdelningen vid tio över åtta. Sedan, klockan kvart över nio, hade vi avspänning med Dansaren. Det var ganska roligt. Efter det var det mellis. När det låg i magen så gick jag och pappa ut på en promenad. Sedan vid elva så hade vi familjesamtal. Precis som förra gången så pratade jag enskilt med psykologen och mina förälder satt i ett annat rum och pratade med psykolog-praktikanten. Efter ungefär 45 minuter så samlades vi igen. Vi hade framför allt pratat om hur sjukt förvirrad jag känner mig. Det är som att jag knappt hinner tänka en tanke innan en ny, som säger helt tvärtom mot den första, kommer. Jag berättade också lite om att jag funderar på om jag verkligen vill fortsätta med alla aktiviteter jag haft. Jag kanske vill jobba och hänga med kom piskar istället. Men tänk om jag ångrar mig? Det är så svårt.

Efter samtalet var det lunch. Det som serverades då var kycklinggryta med matvete. När det låg i magen så hade vi kropp och näringslära. Dietisten var sjuk så Dansaren höll i det. Hon hade typ en liten lektion i varför man behöver de olika näringsämnena och så. Rätt tråkigt men lite intressant kanske. När kropp och näringsläran var slut så såg vi att några patienter från en annan våning var på avdelningen. De skulle typ äta mellis där. jag kände inte för att träffa dem så jag hänge på mitt rum fram tills melliset. När jag ätit upp det så gick jag och jonglerade en stund. Sedan var det dags för hemgång.

Väl hemma så var det middag vid kvart i sex. Pappa hade lagat tacos. Det har jag ätit tidigare i höstas men då med inte lika mycket innehåll och verkligen ingen gräddfil, som var i nu. Dessutom var det salsa och guacamole i. Jobbigt. I alla fall så hamnade allt i magen och efter det så ritade jag fram tills det var tid att äta igen (jippi). Efter kvälliset så gick jag en promenad. Nu har vi kommit igen och jag ska nog titta på serier. Vi hörs imorgon igen.

Likes

Comments

Idag åt jag frukost hemma med mamma. Sedan åkte jag, som vanligt, med pappa mot avdelningen. Där var vi faktiskt helt ensamma (personalen var på expeditionen) ända fram till förmiddagsemelliset. Efter det så mötte jag och pappa Fluffiga draken på rummet. Då reflekterade hon lite över att det gick lättare att åka hem igår. Av någon anledning så kändes det typ lite jobbigt att höra. Jag tror att det egentligen berodde på att jag var ganska slut efter alla känslor från matdagboken och att jag därför bara fann mig i att åka hem.

Klockan elva så var det skola. Därefter var det lunch. Det som serverades var linssoppa med pannkakor och sylt. När det var uppätet så gick jag och pappa ut på en promenad i 20 minuter. Sedan, kvart över ett, var det kroppskännedom. Då fick vi för första gången göra något annat än bara bollmassage. Det började med en uppvärmning med bollar och sedan så skulle vi gå omkring i rummet som motsatser. Alltså, först så fick vi till exempel gå avslappnat och sedan spänt och så vidare. Sista tiden så gjorde vi bollmassage sittande på en stol.

När vi kom tillbaka in på avdelningen så åt vi eftermiddagsmellis. Efter det så gick jag och pappa ut på en promenad i 25 minuter. Sedan spelade vi Skip-bo och när det var avslutat så jonglerade jag en stund. Jag har faktiskt börjat lära mig nu efter att ha övat lite i några dagar. Vid klockan fem så var det middag. På talriken låg fisk med rostade potatisar, tomatpuré och gröna ärtor. När det låg i magen så spelade jag och pappa ett spel som heter Scattergories med en av de nya tjejerna och hennes mamma. Det var roligt och de är snälla. Halv åtta var det kväljs och efter det så gick jag och pappa ut på en femtonminuters promenad. När vi kom in så höll jag på med telefonen en stund och såg då att jag fått ett sms från en av mina närmsta kompisar. Det värmde. Jag vet verkligen inte om jag ska berätta för henne eller någon annan av mina kompisar. Å ena sidan kanske det skulle kännas okej om någon visste, men å andra sidan vill jag ju inte att hon ska känna något vara ansvar att vara "matpolis" och om man sagt det kan man ju aldrig ta tillbaka det.

Nu ska jag titta på serier innan jag somnar. Sov gott!

Likes

Comments

Jag åt frukost hemma med mamma. Strax därefter åkte jag med pappa till avdelningen. Där skulle det varit avspänning kvart över nio, men den var inställd. Istället så fick jag bara hänga i vardagsrummet fram till mellis. När det låg i magen så hade jag en sådan där enskild stund med berätterskan. Hon delade in ett papper i tre delar och i mitten fick jag rita typ ångest och sjukdomen och hur det känns just nu. Till vänster fick jag rita hur det var för något år sedan. Då tecknade jag en stor gul sol. Till höger skulle jag rita hur det kanske kan bli i framtiden. Då gjorde jag en fjäder med massa olika färger. Det var intressant att reflektera över bilderna med henne. Sedan satte hon på ett stycke musik och jag skulle blunda och se fjädern framför mig. På något sätt så såg jag den i en himmel och det var som att jag flög med den. Skumt... I alla fall så när jag berättade det för henne efteråt så tittade hon med stora ögon på mig och sa att jag var duktig.

Efter stunden så med berätterskan så fick jag skynda mig till skolan som började elva. När den var slut så var det dags för lunch. Det som serverades då var kycklingfärsburgare med tricolore pasta, ajvarsås och sallad med vinegrette. Efter det så hade Fluffiga draken ett litet samtal med mig och pappa på vårt rum. Då vidsde jag en tankekart som jag gjort där jag skrivit massa olika känslor hemma/när jag åker hem. Hon blev faktiskt rörd. Vi bestämde att jag ska äta middag hemma på fredag istället för lunch på måndag.

Kvart över ett så var det berättarstund. Vi fick höra en berättelse om en hovdam som bara kunde skratta. Därefter var det mellis. När det var uppätet så gick jag och pappa återigen in på rummet med Fluffiga draken. Då gick vi igenom matdagboken jag skrivit. Där har jag fyllt i de flesta luncher och middagar hemma. Jag har skrivit om vad jag gjorde/hur jag kände/vilka tankar jag hade innan, under och efter. Efter bara en liten stund så behövde pappa gå för min lillebror hade typ gått vilse. Jag fortsatte i alla fall att läsa ur matdagboken för Fluffiga draken. Det var rätt intressant att se vad jag skrivit för några veckor sedan jämfört med för någon dag sedan. Till exempel så skrev jag i början om att jag för första gången tog tag i glaset med mjölk själv och att jag tyckte det var jobbigt, men nu gör jag ju det varje dag. Vi skrattade faktiskt lite också att jag skrivit att potatisarna var större än äggstora (jag känner ioförsig fortfarande så relativit ofta). När vi läst färdigt så berättade hon att hon berättat för psykologen om tankekartan och att de båda var imponerade. Hon sa att folk går i skola för att lära sig sådana saker men att jag har det naturligt och att jag har goda möjligheter att bli psykolog i framtiden. Därefter så gick vi ut vardagsrummet och pratade om allt möjligt tills min pappa kom tillbaka vid fyra. Då åkte vi hem, och det var nog första gången som jag inte grät under tiden.

När vi kom hem så tittade jag på serier fram tills middagen som var vid halv sex. Pappa hade lagat röd pesto- pasta med kyckling och sallad med balsamicodressing. Det var jobbigt med tankarna men allt hamnade i magen. Efter det så ritade jag en stund och sedan gick jag och pappa ut på en promenad i 35 minuter. När vi kom in så åt jag kvällis med mamma. Efter det så gick jag ut på ytterligares en promenad med mamma och pappa. Då var jag på rätt bra humör faktiskt. Väl hemma igen så berättade mamma att de haft en audition på min dansskola som jag mer än gärna velat vara på. Jag önskar att hon aldrig sagt något. Resten av kvällen har jag känt mig nere och ledsen. Nu ska jag nog bara rita och titta på serier en stund innan jag borstar tänderna. Godnatt.

Likes

Comments

Frukost åt jag hemma med mamma. Vid halv nio hämtade pappa mig och vi åkte mot avdelningen. Där var det skola klockan nio. Efter det var det mellis. Sedan var det ungdomsgrupp klockan elva. Jag tycker att det kan vara lite trevligt, men idag var det rätt segt. Vid tolv så var det lunch. Det som låg på tallriken då var tisdagsfisken med potatis, ägg och persiljesås och broccoli. När det låg i magen så gick jag och pappa in på rummet. Då frågade han mig om jag skulle vilja byta ut dagens promenadtid mot ett danspass ikväll. Jag vet inte riktigt varför, men jag blev alldeles ledsen och arg och väldigt förvirrad. Jag gick bort från honom och satte mig i en soffa och höll på med mobilen och tittade på serier. Jag är osäker på varför jag agerade som jag gjorde, men jag fick en del tankar som "antingen vill jag dansa 100% eller inte alls", "vad ska jag säga framöver, att jag är skadad?" och "jag vill inte att folk ska se mig nu när jag gått upp invikt och det skulle kännas jobbigt att se mig själv i en dansspegel". Jag satt i den där soffan länge och schasade iväg pappa så fort han kom i närheten. Jag gick därifrån när det var dag för mellis. Jag mådde väldigt illa då. Jag behövde verkligen trycka ner den där extra mackan kändes det som.

Klockan tre så var det en föreläsning som en dietist höll i. Den handlade om maten: måltidsordning, portionsstorlekar och sådana saker. det var väll helt okej, men ärligt så kunde jag nog allt innan. Man har ju hört det X antal gånger vid det här laget. Efter föreläsningen så gick jag och pappa på en promenad i 30 minuter. När vi kom in så var det dags att åka hem. Jag tyckte det kändes väldigt jobbigt och typ hulkade när jag grät på parkeringen. Väl hemma så var det nästan direkt middag. jag åt morotsbiffar med quinoa, hummus och broccoli. Hummus passade verkligen inte till det, det skar sig i smaken på något sätt, men det var bara att tugga och svälja.

Efter middagen så gick vi på ytterligare en 30 minuters promenad. När vi kom in igen så satte jag mig och ritade och tittade på serier. Förresten så när jag skriver "rita" så menar jag egentligen att jag färglägger i en slags mindfullness bok. Rita egna saker kan jag inte. Nu har jag ätit kvällsmellis och kommer nog fortsätta färglägga en stund. Vi hörs igen imorgon.

Likes

Comments

Pappa åt frukost hemma med mig idag. Därefter åkte vi mot avdelningen och skjutsade även min lillebror på vägen. I princip direkt när vi kom in på avdelningen så sa Fluffiga draken att det var vägning. Vågen visade +0,6. Fluffiga draken sa att jag antagligen kommer behöva fortsätta äta det extra melliset. Sedan, vid tio, så var det mellis som vanligt. När jag fått i mig ostmackan och glaset med juice så gick jag in i pysselrummet och gjorde en till pärlplatta i form av en fågel. Klockan elva så hade jag teamsamtal. Där pratade vi om hur permissionerna gått, att jag i kommande veckan ska äta fler huvudmål hemma, att "veckans utmaning" är att jag ska träffa en vän. Psykologen sa också något i stil med att allt är lite luddigt efter ostmackan, som att det var ett väldigt stort hinder som jag nu kommit över. Tydligen så brukar han vara på dagvården ibland så han berättade lite om den. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför att eventuellt komma dit.

Efter teamsamtalet var det lunch. Det som låg på tallriken då var chicken nuggets (!) med ris och currysås. Det som var lite läskigt (förutom att äta det såklart) var att igår så pratade jag med mamma och min lillebror och vi konstaterade att vi fått typ varenda rätt som finns på avdelningen. Allt från tacos, till hamburgare, till stuvade makaroner och så vidare. Min lillebror frågade lite skämtsamt om vi fått chicken nuggets någon gång och vi sa nej, och sedan får vi det nästa dag. Det är ju galet! Jag tyckte att det var en jobbig måltid och jag hade rätt så svårt att komma igång. Det gjorde att jag fick lite ont om tid. Fluffiga draken, som satt bredvid mig, började då att stressa mig jättemycket och det var verkligen jobbigt. Tillslut hade jag i alla fall ätit upp allt.

Efter lunchen så hade jag och pappa ett litet möte med Fluffiga draken på rummet. Då gick vi igenom veckans permissioner. Pappa hade planerat två middagar hemma, men då sa Fluffiga draken att det i sådana fall skulle bli lika många huvudmål hemma som förra veckan och att vi skulle utöka. Då föreslog pappa att vi kunde äta lunch hemma på måndag också. Jag sa skarpt nej till det, för just nu så är det enda som får mig att orka med helgen vetskapen om att jag får komma tillbaka till avdelningen på måndagsmorgon. Bara för att jag sa så (antagligen) så sa Fluffiga draken att vi kommer bestämma det för "det är hemma vi ska vara". När hon lämnade rummet så gick jag in och satte mig i soffan i vardagsrummet. Då kom Fluffiga draken in och satte sig bredvid mig. Där satt hon och vi pratade om lite allt möjligt fram tills mellis. När det låg i magen så gick jag och pappa ut på en promenad i 20 minuter.

Klockan halv fyra så var det en föreläsning som fysioterapeuten höll i. Det var väll helt okej. Efter det så var det tid för middag. Det som serverades var spaghetti och köttfärsås och sallad med vinegrette. När det låg i magen och jag vilat en stund, så sa pappa att vi skulle åka hem. Det tog verkligen emot, men tillslut kom vi iväg. Väl hemma så gick vi en promenad i 25 minuter och åt sedan kvällsmellis. Efter det så gick vi en till promenad som skulle varit 15 minuter, men den blev längre (inte för att jag har något emot det). Nu har jag kollat på serier ett tag och ska snart sova. Godnatt.

Likes

Comments

Frukost åt jag hemma vid halv nio. Efter det så tittade jag på serier. Pappa kom hem i tid till förmiddagsmelliset. Han och mamma satt bredvid mig när jag åt ostmackan. det ar första gången hemma på väldigt länge. När det låg i magen så ritade jag och fortsatte titta kåserier. Jag fick även tillbaka min telefon som jag hade lyckats glömma på avdelningen igår.

Vid halv ett så var det lunch. Pappa hade lagat kassler med potatismos och gröna ärtor. Sedan så gick han och jaga ut på en promenad i 40 minuter. När vi kom in så fortsatte jag rita och titta på serier tills det var mellis. Då satt mamma med mig. Hon var på dåligt humör. Det märks för då börjar hon alltid klaga på mig. Hon frågade ganska surt varför jag tvättar händerna innan jag äter (vem gör inte det?) och sa åt mig att ta större tuggor/ inte äta runt och sådana saker. det var jobbigt för jag känner bara att det är jobbigt nog utan hennes kommentarer. I alla fall så fick jag ändå i mig melliset och efter det så fortsate jag med ritandet.

Till middag så blev det thailändsk kyckling med grön curry och ris. När jag ätit upp det så spelade jag Skip-bo med mamma och pappa. Lite senare så kom även min bror och då spelade vi Röda hand. Efteråt så pratade jag en stund med min lillebror och det var faktiskt rätt så trevligt. Det händer inte särkilt ofta. Vid åtta så var det kvällis och jag gick sedan ut på promenad med mamma i 20 minuter. Nu har vi kommit in igen och jag ska så småningom gå och borsta tänderna. Sov så gott.

Likes

Comments

Frukost åt jag hemma. Efter det tittade jag på serier en liten stund. Sedan bar det av mot avdelningen. Där åt jag förmiddagsmelliset som bestod av ostmacka och ett glas juice. Med mig satt Kramen och pappa. Det var tufft, men tillslut låg allt i magen. Därefter pratade vi en stund på rummet. Jag grät lite och berättade att allt känns typ meningslöst. Jag ville inte åka hem, men jag hade inget val. Påväg ut genom dörren så gav Kramen mig en ganska lång kram.

När vi kom hem igen så tittade jag på serier och la pärlplattor. Vid tolv var det lunch. Pappa hade lagat någon slags tomatsås med chorizo, oliver, majs och pennepasta. När jag ätit upp allt så fortsatte jag titta på serier och lägga pärlplattor. Jag och pappa gick också på en promenad i 35 minuter. Klockan halv tre åt jag mellis med mamma. Därefter låg jag i soffan och tittade på olika katt- och hundraser samt uppfödare fram till middagen. Det som låg på tallriken då var två tacobåtar.

Efter middagen så slappade jag bara, och jag och pappa gick även på en femtonminuters-promenad. Sedan var det dags för kvällis. När det låg i magen så gick vi ut på ytterligare en promenad i 10 minuter. Pappa berättade då att han skulle göra frukost imorgon, men att mamma skulle ta förmiddagsmelliset för han ska skjutsa min lillebror. Jag började gråta och skrek nästan, mitt på gatan. Jag ville verkligen inte äta det med mamma, särskilt inte eftersom det var första gången med ostmackan hemma. När vi kom in igen så pratade pappa med mamma. Lite senare kom han och sa att de kommit överens om att vi flyttar fram alla mål med tjugo minuter imorgon, för då kan pappa hinna hem till förmiddagsmelliset. Jag gick med på det. Resten av kvällen har jag tittat på Grey's anatomy och Youtube och nu ska jag snart somna.

Likes

Comments