Varför ska det va så svårt att säga "grattis på födelsedag"?

Jag förstår inte... Två bra veckor med skratt och vi har haft trevligt. Det har känts så bra nu. Innan dom här två veckorna kommer jag inte ihåg senast vi hade trevligt ihop. Jag har levt på dom här två veckorna, och njutit av att inte behöva ta all din ilska. Att inte få skulden för alt som blir fel. Att du skyller ifrån dig, för att du har ADHD och autism, så därför har du all rätt i världen att bli hur arg du än vill. Och ge mig skulden.
Men i två veckor har du kramat och pussat på mig, och för första gången på månader verkligen sett mig. Men just i dag, på min födelsedag vaknar du arg. Och det första jag hör dig säga när jag försöker väcka dig är "va fan". Och redan då vet jag att det inte kommer bli en trevlig dag. Du ligger kvar och jag kliver upp med barnen. Ger dom frukost och dammsuger.
Sen kommer du ner. Inte ens ett litet grattis får jag. Ingen kram. Inget förlåt. Du blir arg för att du misslyckats igen. Och igen känner jag mig glömd och förbisett. 

Ingen dag är min dag, alla dagar är din dag.


Du & jag, julen 2012.

Likes

Comments

Jag heter Elisabeth och är 24 år. Jag kommer från ett ställe i Norge som heter Lilleström. Flyttade till Sverige första gången när jag var 17 år för att gå gymnasiet. Träffade min sambo när jag var 18 och vi har hängt ihop sedan dess.

Min sambo heter Dennis och är 27 år från krokom. Vi har nu varit tillsammans i 6,5 år och fått två gemensamma barn tillsammans. Dennis har ADHD och Autism. Och fick diagnosen i januari i år. Vilket gör att saker kan bli svårare för oss som familj.
Han är min stora kärlek, och jag hoppas vi klarar pussla ihop livet så det fungerar ändå även om vi är inne i en tuff period.

Just nu bor vi ett litet radhus, som vi nyss flyttat till. Äntligen har vi köpt vårt eget hus! Vilken känsla att kunna göra precis som man vill, utan att någon lägger sig i, eller jo man får väl ha en bra dialog med grannar, men vi får iaf bestämma när och hur vi vill göra om vi ska renovera och fixa snyggt hemma. Och för första gången har vi en trädgård. Vilken frihet!
Lägenheten vi bodde innan var på andra våningen med en brant trappa upp. Och lekplatsen utanför kördes det ofta fort. Så nu är det mycket lugnare och skönare.

Fritiden spenderas ofta i stallet med min islandshäst Fjölmundur, eller med rottweilern Ceasar. Annars är det alltid familjen som kommer först!

Likes

Comments

Här i bloggen tänker jag skriva tankar och funderingar kring livet som ung morsa till två små barn, och att va sambo med en man med ADHD och Asperger. Och även mina två största intressen hästar och hundar kommer jag nog även komma in på lite nu och då.

Likes

Comments