Äventyr

Till slut anlände vi med en rejält less bebis och in på en gigantisk tomt med ett litet grått hus på. Här tar nu tre husvagnar och en husbil upp inte ens en tredjedel av tomten! Intill ett skogsbryn med en gren som hänger ner och skrapar mot taket bor vi.
Kvällen kom snabbt igår med tältresning, kräftor och osynkade bebisar och vår var lite extra ledsen igår. Till slut blev det lite sömn med extra amning och så möjligheten att få ligga bredvid mamma i en väldigt liten säng, då sov han som godast, mamman helt okej men trångt var det.
Idag har vi testat kroppkakor och nu tar vi skydd i husbilen för blåsten, lite kyliga vindar är det allt, burr! Men solen skiner iaf :)
Lillen sover lite i famnen, vet ju att han gör det som bäst där så varför inte ge honom det idag <3
Mamman till lillen ska bara landa lite också nu så blir det nog en bra fortsatt dag och kväll!
Hej så länge!

Bjuder på en bild från helgen som var och hemmavid med en magisk solnedgång och mysig, glad liten bebis! <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Äventyr

Det va ett tag sedan jag skrev ett inlägg nu, dagarna har runnit ifrån mig och stunderna har varit fyllda av långväga besök, mysiga middagar i stora sällskap och annat semesterlikt <3
Och nu väntar nästa äventyr då vi i skrivande stund är på väg mot Öland och husbilssemester med våra närmaste vänner!
För ett tag sedan så "övade" ju jag och Sverker med att bo i husbil och nu är det skarpt läge :) så om dryga 15 mil är vi framme i Köpingsvik!
6 ungar och 12 vuxna ska sedan i veckan husera i varsitt rullande hus och bara ha det gött ihop! Blir nog bra det här ;)

Husbilen är proppad med kläder, blöjor, vagn, partytält, murika och oss tre såklart, om vi glömt något hade det nog ändå inte fått plats :D

Hittills har resan gått relativt smärtfritt, ett hysteriskt utbrott och amning, blöjbyte, eget toabesök och matintag har kombinerats med andra stopp så nu hoppas vi att den rådande tuppluren håller i sig så vi kommer fram nångång :)
Duktig är han i alla fall, vår fine kille! <3

Likes

Comments

Sparven

Läste häromdagen ett blogginlägg där hon tog upp ämnet att bli mamma, bebisbubblan och hur tankar och förväntningar på moderskapet går under graviditeten.
Och det fick mig att fundera lite, vi vävs in i en roll och en bild under hela våra liv hur det är och bör vara att bli mamma, att det är äkta kärlek, lycka, mycket jobb men meningen med livet. Vi matas med fina bebisbilder, fantastiska, pigga och fräscha mammor, amningsbonanza och annat för och till bebisen, barnen och dig själv som mamma.
Men precis som det stod i blogginlägget så är det inte alltid så när man blir mamma, det blir inte bara så vackert. Och som jag skrivit om tidigare så är det ett jobb.. ett riktigt hästjobb.
Man lägger ut fina, perfekta bilder, kärlek på hög nivå medan det två minuter innan eller timmen efter inte alls är lika bra och fint, ibland kanske man till och med fejkar lite i hopp om att kanske skapa den perfekta situationen som man målar upp.
När Sverker kom upp på mitt bröst så var det verkligen en häftig känsla men jag hade då hållt på i drygt 18 timmar, jag var trött och smärtan under tiden hade tagit över mig, den glömde man inte bara sådär för att han låg där. Visst jag struntade i allt fosterfett och i att han var så lila och skrek, att jag låg och flashade hela min kropp in på bara huden, det var saker man funderat på innan, men det struntade man i..
Men den känslan jag kände då va utmattning, överväldigande och bara en förundran att det låg någon på min mage och stor var han med för att ha fått plats i min mage! Jag blev inte kär, jag hade inte en tanke på om han var finast i världen, han hade ögon djupare än det djupaste vatten som sökte efter mina och det minns jag att jag tänkte att dom där ögonen var det finaste och häftigaste jag sett.
Sedan när jag fick bo själv i två dygn med barska barnmorskor och bara ta hand om den här lilla så var jag rädd, liten och många tankar kring hur det här egentligen skulle gå flög runt i huvudet.
Amning, skötsel vad gäller blöjor, tvättning/badning, kräkningar, ljud, utvecklingsfaser, mängden tvätt, sopor och hur hemmet bara hamnar såååå efter var jag aldrig beredd på, jag visste om det men hade inte förstått.. och att komma in i det, komma in i gråt, gnäll, sovstunder och att någonstans få med sig själv, det jobbar jag fortfarande med. Kan fortfarande ha baby blues dagar, kan ha riktigt tuffa och frustrerande dagar då jag nästan lyfter luren för att få hjälp med förlossningsdepression.. men så kommer dagarna däremellan med leenden, skratt, mysstunder, egentid och bara allmänt lugnare och "bra" dagar och idag efter 8 veckor så känner jag att jag verkligen verkligen är tokkär i min son och han växer och utvecklas, han skrattar och tindrar med ögonen, han sover, bajsar och kräks, det går åt tvättmedel, hundbajspåsar och amningen är ett bitterljuvt smidigt meck men det gör oss båda gott, vår riktiga stund ihop som ingen kan ta ifrån oss <3
Så att bli mamma är verkligen livsomvälvande och nu har jag verkligen förstått det, som en annan klok vän förberett mig på att förståelsen inte kommer förrän man står där själv, och det är inte lätt, härligt, perfekt och bildvänligt hela tiden. Ibland får man fejka, ibland får man vara ärlig, ibland händer det där fina och ibland är det kämpigt, men jag har verkligen lärt mig och låtit kärleken till lilleman och hela alltet få gro och växa till sig och det är inte så pjåkigt det heller med riktigt grova rötter på en riktigt bra grund!

Likes

Comments

Äventyr

Då har vi lämnat Uppsala, för den här gången..
Och det känns lika skönt för varje gång att få åka HEM till Östergötland <3 För det känns verkligen som hemma, en trygghet att komma tillbaka till.
Trots att jag är född och uppvuxen i Uppsala med omnejd och har tillbringat hela mitt liv där med diverse boenden på olika håll, och trots att jag fortfarande har en del av familjen kvar samt många goda vänner, så är Östergötland hemma. Ångrar inte en sekund att jag drog upp alla rötter, tog fram ett nytt blad, chansade hej vilt och flyttade ner.
Naturen, atmosfären i sig, människorna och tankar och värderingar som finns är som gjorda för mig och får mig att känna mig välmående.
Så nu när husbilen tuffar vägen neråt så kommer hemlängtan extra mycket och extra starkt. Att sen världens bästa pappa sitter och väntar på oss och säkert längtar minst lika mycket gör inte saken sämre <3

Lilleman har det lite kinkigt, två stopp har gjorts: två rejäla amningar, en bajsblöja, pyjamas på och lite mys på dom snart dryga 20 första milen gjorda. Nu sover lilleman ganska sött men väldigt ytligt. Men även om man vill hem snabbt så får det ta den tid det tar, hem kommer vi och om lilleman behöver paus på vägen så får vi ta paus på vägen, skadar ju inte oss andra att få sträcka på benen och få lite luft heller.. men just nu är det mera ett starkt intalningsförsök än en självklarhet ;)

12 mil kvar, fast i vägarbete, lugn lugn lugn...

Likes

Comments

Äventyr

Börjar nog komma in i mammarollen ordentligt nu och framförallt tålamodet och lugnet kommer mer och mer.
Idag har vi haft en riktigt skön dag, jag och lilleman, och mormor såklart. Sov ut ordentligt, åt långfrukost, lillen hängde med oss i babyskyddet och sen bara var vi.
Mamman hann sitta lite i solen, lilleman har slumrat och smällt alla intryck från "storstaden" och ett försök till barnvagnspromenad slutade med storbajsning som även bodyn drabbades av, men jag tyckte ändå att de där känslorna av frustration i det läget hölls i schack, mycket tack vare en klok mormor till lilleman som tog det hela med ro och fick mig lugn och på så sätt kunde vi ta hand om lilleman på bästa sätt.
Så en bra och återhämtande dag där energiförrådet har tankats mer än vad det har gått åt energi, topp! :D
Nu sitter vi i en sval husbil, lillemannen sover gott i babyskyddet på en sval handduk och det börjar närma sig avgång mot Östergötland igen, får se hur den resan kommer att gå..

Ser så mycket framemot kommande 4 veckor då hela lilla familjen kommer ha "semester", då ska jag nog kunna landa helt på fötterna och lyckas "förstå" min nya mammaroll, kommer ställas i massa kniviga situationer men hoppas då på att det där lugnet ska vara med mig precis som högerhanden. To be continued på den!

Som jag älskar min lilleman! Hela 8 veckor idag <3

Likes

Comments

Äventyr

Ja då va en natt i husbilen avklarad, premiären för lilleman och när vi väl kom till husbilen och fick bäddat och klart så somnade han nästan direkt och sov till 5.30 och har nu somnat om :) så jag ger campinglivet stor tumme upp från oss båda, blir bra det här inför sommarens äventyr!! :D
Lite kyligt, men de små ska ju ha det svalt och huset hemma är ju för varmt istället (aldrig bra).
Lite meckigt med all packning och få plats men finns det hjärterum så finns det stjärterum för materialismen också :P
Sedan är det tur att han inte räds för ljud för det knakar och brakar om husbilen och när en är vaken så får man tassa lite på tå, men det är ju charmen med att skynda långsamt och få tillfälle att bara sitta ner och vara <3

Resterande av dagen igår då..
Jodå det gick skapligt, är nog mest mamman som stressar upp sig lite :S
Lillen slumrade till lite vid avgång från Västerås men vaknade innan ankomst i Uppsala och va lite gnällig, eftermiddagen hade ju slagit till och det brukar vara lite kinkigare då.
Men väl framme och efter rejält med mat så somnade han faktiskt trots nyfikenhet av var han hamnat, dessvärre så somnade han i babyskyddet och såhär i efterhand så nästa gång kopplar jag på det på vagnen, väntar med att byta kissblöja och struntar i vilka kläder han har när vi drar iväg på kalaset. Det skedde inte nu vilket gjorde att han vaknade och även om vagnen gungade honom tillbaka till sömnen så var det tillfälligt så när vi kom fram till syster där vi skulle bli bjudna på middag så vaknade han med besked och sedan hela kvällen va det ledset till och från och nästintill bara mamman som dög och bröstet, i den dyra soffan, och skytteltrafik för några tuggor mat. Men allt togs med ro och ingen gav upp i försöken att hålla honom lugn däremellan <3
Och när han sedan stängde sina blå i systers famn så var kvällen gjord! <3
En promenad tillbaka, ytterligare lite gråt, en amning till bland bäddning och röjning för att kunna ta sig fram bland sängplatser i husbilen, sedan sov han! :D
En dag med såååå mycket intryck: bullrande och skramlande bilfärd, nya saker att titta på och upptäcka, nya platser, ljud, dofter, en hel drös med "nya" människor och så saknaden av pappa. Till och med jag skulle nog meddela nångång under den dagen i det två månader långa livet att "mamma kan vi bara vara en lite längre stund, bara du och jag.."
Så erfarenheten jag tar med mig, ytterligare en lärdom, är att när min lilleman är så modig och tuff och tar allt med ro så ska nog jag som mamma göra detsamma.
En vän till mig, också nybliven mamma för första gången men som har ytterligare en månad av moderskap i ryggsäcken, sa till mig inför trippen att även om det inte blir som det är tänkt eller kanske inte ens bra så blir det ändå och det kommer bli bra på ett eller annat sätt. Och det är verkligen så, livet med liten, det blir nästan aldrig som man tänkt sig så jag vet inte ens varför man målar upp en bild. Allting blir ändå så det gäller att bara hänga med och ta in stunden och göra det bästa utifrån den för lilleman, en själv och resten av omvärlden. Och på så sätt så blir allt bra i slutändan!
Så idag är vi bara, utan föreställningar och "krav" på dagen, det blir bra och det enda vi vet är att ikväll är vi åter på hemmaplan och hos pappa igen <3
Nu ska jag också slumra om bredvid min skatt, mitt hjärta, min hjälte! <3

Likes

Comments

Äventyr

Då har vi sedan någon timme anlänt i Västerås, första anhalten då pappa min ska jobba lite på vägen me :)
2 timmar bilresa hit sov lilleman sig igenom, mamman en liten stund av den tiden. Resterande blev hon uppassad med kaffe och smörgås, japp campinglivet är gött! :D
Hittills har vi nästintill nyttjat hela packningen på något sätt, bara nestet och vagnen kvar :P men vi hinner nog, haha!
Allt går väldigt smidigt och bra iaf och jag känner att nerverna i min mage börjar släppa lite nu, förstår inte vad det är att vara nervös över egentligen. Han har tre som passar upp på honom och det blir som det blir ändå, just nu sover han på maten igen, i min famn, och jag har det så bekvämt i passagerar"fåtöljen" och benen i upplagda i förar"fåtöljen", kan inte bli bättre! :D

Och appropå det här med sova på maten, maten-amningen.
Det är ju så himla smidigt, maten är alltid med och nära till hands, rätt temperatur och allt.
På köpet blir det närhet, trygghet, en stund av lugn och ro tillsammans med lilleman <3
Men jag önskar någon kunde ha sagt exakt hur meckigt det kan vara och jobbet som krävs för att få till och sedan bibehålla att det fungerar som det ska..
Att få till rätt grepp, hur ont det kan göra, att dom behöver värme och inget drag, att de växer, sväller och är olika stora, och sen tiden. Tiden att komma igång och för honom att äta, äta från båda och sen snuttandet. Kan verkligen gå timmar..
Och så är det lite osäkert ännu, när och hur länge och då måste var-frågan lösas, det kommer säkert ge med sig längre fram i tiden, med de berömda rutinerna. Men då man är inne på nästkommande timme av amning då ser man gärna med varma ögon på ersättningslösningen som bara gör att allt blir glatt, bra och nöjt.
Men värmen och närheten med lilleman som jag får via amningen framförallt och vetskapen att jag gör det bästa jag kan för honom och ger honom detsamma får mig att kämpa på med bröstvärmare, stora storlekar och timmar av amning och att under den tiden försöka bara vara här i världen.

Likes

Comments

Äventyr

Då var det dags!
I skrivande stund sitter jag och lillen i en husbil, kl är 7.15, och siktet är ställt mot Uppsala, min hemstad.
Mormor och morfar till lillen är med och inatt ska vi sova i sängen ovanför mat- och förarplats.
Packning utan dess like fick vi med också: vagn, näste, x antal blöjor, kläder, bärsele och annat smått och gott, tror även jag fick med mig nånting som jag kan ha nytta av :P

Som väldigt liten hade vi husvagn i min familj men sedan har det inte varit så mycket campingliv förrän i vuxna år då mamma och pappa skaffade husbil för några år sedan. Och jag gillar det, hela grejen med att ha huset med sig, oavsett om det är husbil eller husvagn.
Och nu kommer premiären för lillen, knappt 2 månader in i livet så ska det campas!
Tror och hoppas, såklart, att det kommer gå bra, än så länge så har vi åkt drygt 3 mil av cirka 30 och han sover redan. Puh! Det bådar gott inför Ölandsresan senare i sommar vilket för övrigt är vår semesterform nuförtiden. Uteserveringar och lata dagar vid en pool med utsikt över Medelhavet eller Visby är ett minne blott, nu ändrar vi fokus mot campingar, grillar och dubbelt så långa packningslistor, men det är inte så pjåkigt det heller! ;) allt har sin charm och det enkla levernet går inte av för hackor :)

Eftersom man som mamma ska försöka vila när liten vilar så ska jag veckla ihop mig och försöka hitta nån bekväm sittställning mellan matbord, babyskydd och gången genom husbilen.

To be continued...

Likes

Comments

Allmänt

.. är nattamningen, som nu kanske inte direkt är på natten för tillfället utan tidig morgonkvist.
Tyst är det i huset, tyst är det utanför på gatan, solen färgar fortfarande naturen svagt röd och varm och jag och lille Sverker är ensamt knappt vakna.
Jag och min lille son. Och genom nattsuddiga ögon ser jag fötter som rör sig, tår som spretar, händer som letar efter mig, en trygg plats att ha dom på och svaga smackanden innan ögonen återigen sluts för ytterligare återhämtning och sömn.
Det är den finaste och bästa stunden, lugnet och bandet vi har den stunden det är något som ligger i toppen på mammalistan och det bästa med det här nya livet <3

Likes

Comments

Vardag

Måste få rikta ett inlägg till min andra hälft, min klippa, min glädje, min kärlek, min Tim!
I oktober är det 5 år sen jag tog kontakt med honom på nätet efter ett tafatt möte på Gotland under sensommaren. Sen dess har vår väg varit fullproppad med händelser, upp- och nedgångar, äventyr, kärlek och bara han och jag.
Sedan i höstas så upptäckte vi till vår glädje att vi skulle bli tre, i maj, denna fina månad, en perfekt tid att få barn!
Illamående, trötthet, sedan foglossning, sjukskrivning, vätska och hormoner mötte vår vardag men han kom hem, tröstade, fixade mat, skötte hushållet där jag inte kunde, orkade eller klarade av. Han lyssnade, svarade och höll mig lugn. Han älskade mig och det fick jag höra, varje dag. Han var lugnet själv och när vattnet väl gick så stod han stabil genom allt och peppade mig fram, stöttade och var nära mig tills vår son kom till oss.
Och nu under vår första månad som tre så vet jag inte hur vi hade klarat oss utan honom!! <3 min älskade Tim! Du jobbar hela dagar, kommer hem och än en gång tar du vid där jag inte hinner eller orkar i vårt hem. Du fixar maten och passar upp på mig och tar Sverker däremellan. Du är och finns till på flera platser samtidigt, klagar aldrig oavsett tid på dygnet och visar alltid och berättar hur mycket du älskar oss! Inga människor kan vara mer trygga än vad jag och Sverker är och känner oss.
Och även om jag är betydligt sämre på att säga till dig hur mycket jag älskar dig, värdesätter allt du gör och trivs i din närhet och livet med dig så gör jag det här, svart på vitt, ute i etern så att hela världen kan se om den vill!
Du är det bästa som hänt mig och tack vare vårt liv och vår kärlek så har vi nu vår gemensamma skatt <3
Jag vill inget hellre än att vara din flickvän, sambo, bästa vän, gemensamma låntagare, delad husägare, att dela föräldraskapet, fästmö och blivande fru och du får mig att må så bra, vara så trygg och ingen är löjligt lyckligare än jag!
Tack Tim för att du finns och är den du är! Du är bäst <3 glöm aldrig det, oavsett trötthet, hormoner, amningsdvala eller blodsockerfall ;)
Puss!

Likes

Comments