Men barnen kan jag iaf ta hand om. Jag gör så gott jag kan och jag tror att det räcker.

Idag började dagen kl 06:40. Blev väckt av nästa yngsta sonen. Han stod och ropade på mig från spjälsängen. Man hör verkligen att han ropar på mig. Han ropar högt, eller han ropade högt då jag vaknade så jag vet inte riktigt hur länge han har varit vaken. Men ha var glad i hågen. Så så länge kan han inte har stått. Han fyller två år snart och sover fortfarande i spjälsäng. Men så är det. Vi har helt enkelt inte haft ork till att försöka få honom att sova i sin stora säng. Vi lyckade med det ett tag. Minns inte riktigt vad som gjorde att vi slutade men mest troligen för att han blev omöjlig att lägga och få honom att stanna kvar i sängen. Eller nu kommer jag ihåg. Det blev sommartid och så mycket ljusare så han vaknade typ hela tiden och började vara uppe och springa. Då blev vi less och tog in spjälsängen igen och det funkade bättre. Men vi får nog ta oss i kragen snart igen. Men man är ständigt orkeslös nu förtiden.

Dagen rullade på i sin vanliga takt. Underhålla och umgås med barnen. Den yngsta vaknade kanske runt 07:30. Dock var natten jobbig. Var en hel del uppvak och ge flaska och tutte. Nu efter att han har varit sjuk en längre period så har han fått ett helt annat sömnmönster som vi försöker rätta till. Det är så otroligt påfrestande att han somnar för kvällen och vaknar 40-60 min senare och är jättepigg. Lägger sig för kvällen igen mellan 23-01. Kan säga att man har inte så mycket ork då och man blir otroligt frustrerad av att inte få ha någon egentid. Det är verkligen något man behöver känner jag. Men vi biter ihop och försöker gilla läget. Småbarnsliv kan ju vara väldig påfrestande. Eller rättare sagt det är väldigt påfrestande. Att vara mammaledig såhär länge var ju inte riktigt tänkt. Men så blir det när det är 14 månader mellan dom två yngsta. Kämpigt. Själv valt men kämpigt.

Efter att all lunchsovande var klart så får vi till en väninna som har barn i exakt samma ålder som mina två yngsta. Skönt att lämna huset väggar och få komma ut och prata me den vuxen. Blir alldeles för lite av den saken. Men jag har så svårt att lämna huset. Fast jag mår bra av att göra det så är det ändå så tungt och svårt på något sätt. Jag antar att det har med orken att göra. Lite smådepp på det och andra problem så blir man kanske lite av en eremit.

Efter några timmar där så for vi hem. Lagade mat. Badade barn och nattade barn. Lite småstäd på det. Nu ligger barnen i sina sängar så nu borde jag passa på att gå ner i tvättstugan och röja upp i den. Man skäms ju för hur stökigt man har det men ja det har helt enkelt blivit så för att man har prioriterat annat. Men jag trivs verkligen inte i stök och bök så att få rensa upp och ställa saker på sin plats kanske gör så att man börjar må lite bättre. Är nog ett steg i rätt riktning iaf.

Jag hoppas att det kan gå en dag utan att man ska behöva känna sig irriterad på sin sambo. Jag önskar verkligen det. Jag försöker verkligen ha tålamod med honom men han gör det så jäkla svårt för mig. Som nu idag. Då jag kommer hem typ 16:10 då ska jag ställa mig och göra mat för att han sitter nere i sitt musikrum och spelar gitarr. Absolut jag förstår att han vill göra saker då han kan. Men inte under barnens vakentid. Då är det barn och hem som gäller. Han kunde väl ha ställt sig och laga denna mat. Det är inte svårt då vi har matkasse. Den lilla gesten skulle ha betytt så otroligt mycket för mig. Ett steg i rätt riktning. Klart att jag ska laga maten gumman du har ju haft fullt upp med barnen hela dagen som alla dagar så då kan jag ju laga maten då jag var först hem så att vi kan äta i rimlig tid och du behöver inte stressa. Men nej. nej, nej, nej. Önsketänk som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Ja där började min irritation. Sen som vanligt då jag har lagat maten så då ska jag skära mat och mata så jag får ju äta då alla har ätit klart. För ingen annan kan gen dom två yngsta. Det är ju bara jag som kan det. Även det är magiskt.

Sen slutade våran kväll tillsamman med en diskussion om att han har fått ta fler nätter med yngsta då jag inte har vaknat då han har gråtit.

Jahapp. Suck.

Ja så kan det har varit men då har jag ju sagt det till honom att du får ju väcka mig så då går jag upp. Vi har försökt att köra varannan natt sen i somras. Så från dec -15 till juli -17 så har jag tagit typ varje jäkla natt. Plus varit gravid med foglossningar, diabetes, illamående och kräkningar. Konstant pissnödig och totalt spyless på livet. Så vi kan säga från mars -15 så har jag burit barn och tagit en jäkla massa nätter. Ska vi verkligen börja jämföra. Det slutade med att han hade gått gymnasiet och det är därför han har ett sånt pass bra jobb.

Så om jag hade gått gymnasiet så kanske jag hade haft ett bättre betalt jobb så att han kunde vara pappaledig och vi hade haft råd med det. Ja vad ska man säga. Jag orkar fan inte öppna käften länge. Att leva med en människa som är från en annan planet är inte lätt. Dömt att misslyckas. Men glöm inte bort att det är jag som är omöjlig och det är jag som ska ändra på mig. Får se hur det går.

Nej nu har jag spytt ur mig lite av all skit man har inom sig. Så ner i tvättstugan och lyssna på en pod och göra lite nytta. En bra kväll. I min värld.


Likes

Comments