Innan resan fick jag ett godmorgon meddelande från äldsta, där hjärtat avslutade meddelandet. Våra meddelanden avslutades egentligen alltid så, om det då inte hade hänt nått. Det var som vårt sätt att kommunicera och att bevisa att allt var som vanligt, annars saknades det obligatoriska röda hjärtat.

Sist jag hörde nått från äldsta var efter att pappren från advokaten hade kommit. Då var han riktigt arg och undrade egentligen över vad jag ville med detta. Det märkliga i sammanhanget var hela tiden vad jag menade och vad jag gjorde. Felet var väl egentligen att det hade uppdagats att det inte fungerade hos dom. Att han inte tog ett vuxenansvar, utan lät barnen ta eget ansvar i de mest märkliga situationerna. Felet jag hade gjort var att jag inte hade slagit näven i bordet från början och förklarat vad skåpet skulle stå för honom. Visa att han inte hade ensam rätt gällande barnen. Jag borde förklarat min version för dem och stått på mig mer, men just då orkade jag inte.

I efterhand förstår jag att mitt sätt att agera har varit för mesigt. Skit ska mötas med skit, det finns ingen godhet som lyckas vända det. Utan i stället smittas man bara ner av den mörka verkligheten och slutar tro på rättvisan. Ordet manipulativ var direkt kopplad till han, lik en synonym som man kunde slå upp i ordboken.

Vid detta laget var jag så trött på alla som skrev om sina lyckliga liv och fina familjer. Jag höll på att kräkas och bara spy ut hur jag kände när jag såg detta. Det blev som att förlika sig med ett barnlös par, som inte gjorde nått annat än att längta efter barn. Samtidigt som det strömmade in bilder från alla fantastiska familjer. Jag hade valt att gå, men inte offra mina barn för den saken skull. Men han hatade mig och hans ilska till mig var starkare än kärleken till barnen. Jag började förstå det nu, det fanns ingen annan förklaring gällande hans agerande. Vid detta laget hatade jag myndigheter, systemet och folks okunskap gällande problem som detta. Det verkade som alla levde i någon slags sagovärld, där man trodde att man var skyddad i systemet. Att sånt här inte existerade eller att det ens var möjligt. Jag upplevde att myndigheter näst intill började undra om det var något fel på mig. Antingen precis som han hade hoppats på, att min självkänsla skulle få sig en riktig törn. Vem trodde jag egentligen att jag var!










Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments