Läser igenom beslutet från Tingsrätten och funderar på framtiden. Jag tänker inte, så mycket på det som varit utan försöker tänka framåt och hur det ska sluta. Magkänslan säger en sak, men det jag hör är något annat. Man målar upp en fin bild, men bakom ser jag något annat som man försöker dölja.

Utredningen från socialtjänsten och barnsamtalen med familjerätten säger inte att de mår dåligt i sin nuvarande miljö, utan snarare tvärtom. De kunde inte ha det bättre säger de. Ingenting tyder från deras håll att de har något att klaga på. De säger heller ingenting om mig, utan är diplomatiska i sina svar. Allt detta grundade mina vidare tankar, jag kunde ingenting göra just nu. De var stora nog att bestämma själva hur de ville ha det. Det var man tydlig med.

En dörr stängdes med andra skolan, de gjorde ett avslut eftersom de kände sig felbehandlade. Jag säger de, men menar egentligen han deras far. Det var inte yngsta som sa att han hade blivit felbehandlad, utan mer att alla var jobbiga. Det var kraven som var jobbiga och han kände sig så trött. Allt skulle bli annorlunda på nya skolan och jag hade verkligen hoppades att det skulle bli bra, en nystart. Men samtidigt sa min magkänsla något annat. Det var inte skolan i sig som var problemet, utan hur man tacklade de andra problemen. Min magkänsla var rätt och nu väntade jag på samtal efter mötet som skulle vara på grund av all frånvaro. Vi var tillbaka där vi började, allt hade bara gått mycket fortare än jag trott. Skillnaden var bara ny skola och ny personal.





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments