Nu börjar året närma sig sitt slut och det känns skönt att snart bli ledig ett tag. Det känns som jag gått på sparlåga länge nu och tröttheten gör sig påmind. En obeskrivlig trötthet, som säger att jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Men sen när jag väl ligger i sängen så kan jag inte sova. Klockan ringer alldeles för tidigt och en känsla av yrsel kommer över mig. Jag vill inte, vill verkligen inte gå upp, utan bara ligga kvar som ett trotsigt barn. Jag som annars är pigg på morgon och inte brukar ha några som helst bekymmer med att vakna. Men det är väl som de säger, det har varit mycket och det är inte konstigt att jag känner så. Men jag vill verkligen inte, utan jag tycker om livet för mycket för att missa något. Jag hatar att bara vara, koppla av och ta det lugnt.

Ringer upp barnen idag med och bestämmer mig från början att ta på mig den tydliga rollen. Där det är jag som sätter ner foten, samtidigt som det finns lite val. Eftersom de inte skulle åka ner med honom och fira nyår blev de kvar hemma. Då blir nästa fråga och det var vilken dag jag skulle åka upp och hämta dem. Svaret blir givetvis, vet inte. Nä det är klart de inte vet. Mitt svar blir senast lördag, men vilken dag som helst innan. Det slutar med att vi bestämde att de skulle följa med hem efter fotbollsmatcherna på fredag. Lite spännande nu bara om han tänkte göra upp en annan plan för att försvåra för mig eller om han skulle släppa det. Jag tror egentligen ingenting förrän de är här. Det finns inget hopp, utan jag tror bara på fakta. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Insikten kommer åter hur tunt det är att balansera, likt en lina. Det gäller att hela tiden behålla blicken rakt fram och inte titta ner. Gå sakta framåt och försöka behålla jämvikten för att inte ramla ner. Det gäller att hålla lugnet och fokus på målet. Inte tappa kontrollen, utan hela tiden se varje steg som en viktig del för att komma fram.

Ensamheten som gör sig påmind varje dag och saknaden. Det känns fortfarande inte verkligt, utan som något sker utanför mig själv. Jag var inte klar nu, det var för tidigt att lämna ifrån sig barnen. Vem ger dem den närheten, dom behöver från din mamma. Vem är han han som har rätten att ta den ifrån dem.

Samtalet idag med yngsta, var som väntat. Vi kommer inte åka ner till nyår, utan vara hemma. Det är inget kul att följa med pappa till hans bror. Eftersom barnen är hos din mamma. Men det var ju just det som var grejen. Ni skulle komma till mig. Pappa är ni alltid med annars och nu är det lov och ni kan stanna längre. Jag känner tröttheten igen att han aldrig ger sig. Vad är han rädd för? Är det att förlora dem för gått och tror han i så fall att detta är lösningen. Jag fortsätter tänka och ser B - planen framför mig.

Jag vet att de vill, men han gör detta möjligt på grund av hans förmåga att övertyga. Han är inte som andra och jag ångrar åren med han bittert. Att han har tagit så många år av mitt liv. Det finns ingen glädje med det förutom barnen. Men jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade valt en annan far till mina barn. I stället för den idiot han är, som är helt utan känslor och empati.

Likes

Comments

Det var nog den snabbaste och kortaste julen i historien. Känner mig redan trött på tomtarna och bestämde mig för att städa bort dem idag. Stjärnorna kunde få hänga kvar ett tag till, det var ändå lite mysigt.

På något sätt kändes det som tomtarna gjorde det rörigt och det blev som oordning i mitt vanliga vita hem. Kanske uppfattas som tråkigt och sterilt hem, men jag tycker inte om färg hemma. Rent ska det vara och så lite grejer som möjligt. Allt för det ska vara enkelt att hålla ordning. Jag hatar verkligen yttre oordning, jag har fullt upp med mitt inre. Utåt sett måste det vara ordning och reda för jag ska stå ut och få någon form av frid.

Det blev också en sväng till stan för att byta sonens tröja som han fick i julklapp, som var för liten. Han börjar verkligen dra iväg och jag känner mig liten när jag ser upp på han. Min fina pojke, han skulle kunna krossa många flickhjärtan om han inte vore så snäll som han är. Jag köpte även en ny hockeyklubba som jag lovat och fick så tydliga instruktioner så det inte kunde bli fel. Det är inte lätt detta med klubbor, man ska ha koll på både märke, flex och bladets vinkel. När jag sedan ringde han, så påminde jag om att de skulle ta med skridskorna till nyår, så vi kunde åka lite. Ja vi och vi risken är väl att jag inte får vara med längre. Tiden har kanske passerat när man vill ha med mamma på isen, men jag fick trots allt åka med dem förra året. Jag är inte riktigt som andra har jag många gånger fått höra, men det har varit i positivt syfte de sagt det. Vilka mammor åker skridskor och kör match. De är nog ganska lätt räknade och ett leende från deras läppar. 

Likes

Comments

Han gav dem två timmar hos mig, av fem dagar så kunde han släppa ifrån sig några ynka timmar. Resterande tid har de åkt runt med honom på turné hos hans släktingar och vänner. Idag skulle de åka hem och han kunde väl inte med annat än låta barnen få sina julklappar av mig. De var riktigt glada och tacksamma. Jag höll också humöret uppe allt för deras skull, trots att jag tyckte att de kunde spenderat lite mer tid här. Jag hade ändå varit ledig tre av de fem dagarna de var nere. Men jag kramade om dem, en kram som höll sig kvar länge innan de åkte. Nu skulle de hem och jag bad dem höra av sig när de var framme. Det var ändå ganska halkigt ute.

Fick svar från dem i bilen, de hade inte åkt hem. Han hade ångrat sig och åkt tillbaka till hans dotter, som de ändå hade träffat på julafton och de fick stanna ytterligare en natt. Han valde alltså att köra fyra mil och lämna barnen, åka samma väg tillbaka. Köra och hämta barnen och tillbaka igen. Det handlade alltså om att han körde 16 mil på två timmar. När han i stället kunde låta barnen stanna över natt här och hämta dem på vägen hem i morgon. Han gav inte ens barnen möjligheten att välja att stanna hos sin mamma. Jag säger att det var synd att jag inte visste då kunde de stannat kvar. Svaret blir, precis! Men vi ses ju snart. Älskar dig!

Likes

Comments


Första positiva brevet från försäkringskassan på tio månader. Klumpen i magen växer varje gång jag går till postfacket och jag väljer tillfällen då jag öppnar det. Innan kunde jag inte undvika posten, eftersom den låg på hallgolvet, så fort jag klev in. Då kom ångesten, så fort jag skulle åka hem varje vardag. Helgerna var underbara för då arbetar inte brevbäraren. Jag har aldrig tidigare varit i närheten av vad ångest är, det är bara något jag hävt ur mig att jag har upplevt. Men nu vet jag vad ångest är och försöker leva med det varje dag. Jag väljer att inte be om hjälp utan hantera det själv. Försöker förbereda mig innan tillfället kommer och lyssna av min kropp både psykiskt och fysiskt.

Brevet låg där och klumpen växte igen, jag ville inte öppna. Svetten kom och jag kände hur jag skakade då jag bestämt öppnade brevet. Jag behövde ändå få svaret även denna gång och hade börjat planera hur jag skulle betala tillbaka och lägga upp avbetalningen. Jag ögnade igenom brevet, stannade upp och läste om. Vad stod det egentligen, var det sant? Nä kunde det vara möjligt, läste igen, hade jag fattat fel, kunde jag fatta fel. Var det möjligt att jag inte skulle behöva betala tillbaka de 6700 kr? Jag vågade inte riktigt bli lycklig, kunde det vara ett missförstånd och ett nytt brev sen skulle komma. Det var ändå lite luddigt i beslutet står det att jag inte behöver betala, i beskrivning av ärendet tar försäkringskassan på sig ansvaret, men i motiveringen står det lite luddigt att jag kan befrias. Jag vet inte hur många gånger jag läste om för att ändå förstå och våga hoppas att denna gång vann jag över dem. Tyngden släpptes från mina axlar och det känns roligt att köpa julklappar, utan en oro över hur det ska gå sen. 

Likes

Comments

Kändes inte kul att ringa till barnen och berätta att jag inte fått klart om semester i jul. Försökte hålla modet uppe och berättade att de jobbar på det och även jag. Även om jag förvarnat, så hörde jag besvikelsen i rösten och jag hade lust att skrika. Det är inte rättvist någonstans att behöva missa jul med sina egna barn för att lägga tid på andra. Jag vill vara med mina barn på jul, inte andras. Men vad ska jag göra, det går inte trolla. Finns det ingen lösning då finns det inte det.

Försökte trösta med att jag är ledig under nyår annars. Men någonstans har julen alltid varit viktigast för mig och barnen. Det är deras dag och denna kändes som mer viktig än någon annan. Men jag biter ihop och försöker låta positiv för deras skull. Gav även förslaget att de kunde stanna här nere trots att jag jobbade.

När jag tänker tillbaka så har året gått fort. Det var inte länge sedan det val jul och då var det ångest över att behöva fira med han. Hur skulle det bli, skulle det bli gräl eller inte. Den ständiga våndan vid jul, att hålla skenet uppe för barnens skull. Jag visste då och jag hade på känn att jag var påväg bort. Ett frö hade såtts i mitt hjärta att jag skulle gå, men visste inte när. 

Likes

Comments

Skrev ihop yttrandet idag till försäkringskassan. Hatar försäkringskassan vid detta laget och mår fortfarande dåligt när posten från dem kommer. De har inte gjort annat än skapat problem detta året. Jag kan faktiskt skriva under på att de har gjort så barnens situation är som den är idag, att jag lämnade dem och flyttade. Men om min mormor hade levt, så hade hon pratat om ödet, att det var ödets mening. Det man inte alltid kunde förstå just då skulle senare visa sig på något vis. Jag hoppas att det är så, att allt har en mening även om det just nu känns helt obeskrivligt.

Det känns svårt att försöka förklara hur man egentligen känner efter allt. Det finns inga vanliga känslor att agera efter utan bara kamp. En fight som måste ageras i det tysta, då andra inte förstår. Rädslan kommer och slagen mot mig själv att jag gör för lite och agerar för långsamt. Tankarna far i huvudet, jag måste ha information. Det handlar om mer grunder att stå på och fler källor. Förminska möjligheterna för honom att kunna försvara sig och måla in han i det hörn han har skapat.

Han gör bort sig allt eftersom det vet jag. Men det är inte viktigt för mig, utan frågan blir nu vad han gör. Hur mår barnen i allt detta och hur ska jag få dem att öppna sig. Jag försöker sätta mig själv utanför igen och tänka som han. Hur skulle han gjort och vad gör han. Det handlar om att överrumpla nu, inte komma med lite då och då.

I den normala världen hade jag inte behövt vara oroligt, men han reagerar och beter sig inte normalt. Detta är svårt att förklara för andra som inte sett. Risken är att de tror att jag förstorar upp. För att vinna mot honom, men jag önskar inget hellre än att det skulle fungera för barnens skull. Att han tog hand om dem på ett bra sätt och inte skapade problem runt omkring. Gav dem uppmärksamhet på rätt saker, som inte handlade om prestation.

Nu sitter jag här på avstånd och hoppas att jag skickade med någon tanke från helgen som var. En styrka och medvetenhet om hur man kan ha det och se på saker. Allt går förändra det handlar bara om att se möjligheterna. Jag klarade av att gå, men det tog tid och jag försöker se var jag hittade styrkan. Den som jag sen ska försöka förmedla till dem.

Min känsla av att älska någon så det värker och samtidigt känna sig bakbunden sliter hårt i mig. Det handlar inte om rätt eller fel längre, utan tänka på sikt. Vad blir bättre sen inte vad som är bäst just nu. Tänka utanför boxen och ta bort hindren som finns. 

Likes

Comments

Nu börjar vi om igen i detta rättssamhälle, som vi ska känna oss trygga i. Lagar som stödjer rättvisan och myndigheter som agerar rätt och sanningsenligt. Ja så trodde jag det var, att de var objektiva och kunde lyssna. Min frustration över att inte bli hörd har varit min fiende. Jag har agerat i impuls och slagits för rättvisan och bevisen. Men slagen kommer tillbaka en efter en och det blir nerslag varje gång.

Han vinner på sin kunskap och erfarenhet att utnyttja systemet. Medan jag står som den ständiga förloraren för jag var för godtrogen. Om jag bara gjorde det som var rätt och delade lika, då skulle jag segra och de skulle förstå. Men så blev inte fallet, utan jag borde förstått bättre. Förnedringen i samband med att jag blir avklädd och utnyttjad. Jag blottar mig själv och försöker till varje pris få det lugn. Tron om att detta är det sista, gör jag bara det han begär denna gång så blir det lugnt sen. Men verkligheten ser annorlunda ut, han är inte klar och jag kan inte stoppa honom med godhet. Han försöker skrämma mig för att göra det han begär, men han agerar inte själv. Han är smartare än så. Systemet är inte till för sådana som han eller är det kanske så att det är just för han det rättsliga systemet är till. Det handlar inte om bevis utan snarare hur man lägger fram allt och konsten att kunna ljuga så det blir en sanning.

Han lyckades genom att lägga allt på mitt arbetsschema och vägra sammarbeta. Själv handlade jag i godtro och trodde att allt skulle lösa sig efter hand. Att det skulle lägga sig med tiden och att han skulle gå vidare särskilt efter att han träffat henne. Men så fel jag hade, allt var bara början och han hade inga gränser. Min godhet stampade och spottade han på. Han gick bakom ryggen i ren hämnd och makt för att bevisa vem som var starkast. Han sa alltid att det finns bara en som kan styra båten. Ord som jag aldrig tog fasta på innan. Det var bara ord för mig och jag förstod aldrig allvaret i det. Nu kunde jag se hur han egentligen menade.

Jag var ingenting och det var han som bestämde reglerna. Han tryckte på det som betydde något och la sedan skulden på mig. Oskulden i sina egna handlingar och makten i den mörka blicken det var han som jag levt med. Personen bakom charmen och som visade sitt rätta jag när han inte längre hade någon vinning.

Jag borde aldrig stannat och jag skulle lyssnat på varningarna. Men jag var förblindad inte i ren kärlek, utan snarare av en känsla att vara insnärjd och inte komma loss. Det fanns inga känslor mer än tomhet och jag ville bara fly bort från allt. Jag trodde i min enfald att om jag bara lämnade han, då skulle jag bli fri. Men det var då han började agera ut på riktigt. Han hade inte längre någon användning av mig, så jag var ingenting värt.

Ytan begränsade han och jag andades med konstgjord andning. Han tryckte ner mig gång på gång och jag försökte hålla andan och andas när tillfället gavs. Han var besluten att knäcka och det fanns inga gränser. 

Likes

Comments

​Försöker samla ihop mig igen och se nyktert på det som sker. Pendlandet mellan hopp och förtvivlan, insikten om att distansen är min fiende. Det går inte lösa allt med ett vingslag, utan det kräver ett skyddsnät som ser och hjälper till. Att andra blir medvetna och kan stötta och skydda.

Samtalet med ledaren idag gjorde mig varm inombords, de hade börjat se hur det egentligen var. Det var inte jag som tog kontakt, utan frågan kom till mig. Hur är det egentligen? Han hade varit tydlig mot dem och sagt att allt skulle gå genom honom, jag skulle lämnas utanför. Det var han som skötte allt kring barnen numera. Ingen hade ifrågasatt honom, det fanns egentligen ingen anledning till det. Han hade varit övertygande och han visade sitt engagemang genom att vara aktiv med barnen. Men de hade börjat bli allt mer frågande när det inte höll hela vägen och han började släppa på ansvaret. När han inte kom på tilldelad kiosktid, så la han över det på mig. Det var jag som skulle stå där, så ta det med henne.

De visste inte hur de skulle hantera situationen och hade börjat fundera på att ta en kontakt med mig. För någonstans så handlade det inte om honom längre, utan i sista änden skulle sonen bli drabbad. Upplevelsen var inte att det handlade om barnen, utan snarare om han egna intresse. Jag förklarade att jag givetvis kommer stötta i den nivån dom det går, men att det hade  varit annorlunda om jag bott kvar. Men nu var ju fallet så att han hade varit tydlig med att försöka få bort mig. Han skulle lösa allt på sitt vis och när han inte klarade av det, så la han skulden på mig.  Jag var inte direkt förvånad, utan någonstans  visste jag hur det var.  Det kändes bara skönt att veta att verkligheten började komma i fatt. Han var inte den som han utgav sig att vara och de hade genomskådat han. 

Likes

Comments

Den ena avlöper det andra och jag känner hur orken sviktar. Precis när jag känner att jag måste ta mina sista krafter och lägga på barnen. Då smäller försäkringskassan till igen, de uppger att jag fått barnbidraget felaktigt under april och juni. Pappan skulle haft det då, eftersom han hade barnen mer. Ilskan kokar över, ja han vägrade lämna ifrån sig barnen och gjorde allt för att mitt umgänge med dem skulle försvåras och sedan ska han belönas. Till saken hör att han fick ett barnbidrag insatt på sitt konto under hela tiden som det betalades ut till mig. Det jag behöll gick direkt till barnen. Nu ska jag betala 6700 kr som jag fått felaktigt. Min fråga är vad är det för fel på myndigheter som hela tiden har lyssnat på honom. Han har inte en gång behövt stå till svars för något, utan bara roffat åt sig. Allt för att jävlas med mig och inte en tanke på barnen. Pengar, pengar och åter pengar. Med andra ord ska jag även denna gång betala ut dubbelt, som det inte räckte med underhållet.

Försäkringskassan har inte gjort annat än sprungit hans ärende och försökt dra ner mig i det djupaste hålet. Luften börjar ta slut och den lilla orken jag har kvar ska jag bu behöva lägga på att försöka bevisa att han faktiskt fått ett barnbidrag utbetalt hela tiden. Jag trodde inte för mitt liv att man kunde genomföra så mycket grejer med enbart lögner. Tankarna kommer att det måste ut, hur man blir behandlat i sådana situationer som denna. Ingen hjälp utan hela tiden får man slag på fingrarna. Man ska inte tro att man är någon, inte när man valt fel typ av partner.

Likes

Comments