Jag har haft ett virrovarv runtomkring mig och har inte kunnat fokusera på mina tankar en längre tid. Jag  försöker hitta 'startern' eller den utlösande faktorn eller vad man nu ska säga. Men det går inte, utan jag fattade ett beslut som jag inte kunde ångra. Jag fastnade i tanken och insåg att jag har förmycket krav för att bara låta mig självdö. Det finns så mycket att leva för när det gäller sina barn, men insikten kom att jag vill inte leva med min man den dagen de har flugit ut. Det kändes som att skjuta på problemen, som ändå skulle ta samma slut. Det hände nått när orden kom ur min mun, jag känner mig bara klar, färdig och det finns inget mer. En tom känsla som sakta bara dör ut. Det finns ingen sorg, inga tårar bara en tomhet och tiden som har gått.

Jag försöker stilla min oro gällande barnen och tar en dag i taget. Det kommer bli jobbigt och smärtsamt för dem  och det kommer ta tid. Men de kommer läka och jag hoppas att de kommer se en förändrad mamma, utan tyngd i hjärtat. En mamma som kan leva utan att vara tystad. Det kommer komma svåra tider det är jag medveten om. Men min känsla säger att detta är rätt och jag känner ingen ångest över beslutet. Det känns genomtänk och genomarbetat i hjärnan och jag har aldrig kännt denna känslan innan. Jag tvekade aldrig efter att orden kom ur min mus. Det är för sent och jag har gått vidare.,.....

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments