...gör att jag väljer att gå upp varje morgon?
Jag går upp kl 05.30 varje morgon och egentligen anser jag det vara okristligt tidigt. Men jag gör det ändå. Varje dag. Varför?
Det självklara svaret är ju "för att gå till jobbet". Ja, men vad är det som gör att vi/jag/de flesta människor, arbetar med samma sak, dag ut och dag in...? Fortsätter att trampa runt i ekorrhjulet?
Självklart är det så att det finns olika arbeten och alla vi människor är ju olika, som passar olika bra till olika arbeten. Och det är ju tur!
Jag tänker allt som oftast att jag arbetar ganska mycket. Men jag arbetar inte fler timmar än de flesta svenskar... Självklart arbetar jag mycket om jag räknar på den totala tiden/dygn som jag arbetar så är det ju en dryg tredjedel med resor inkluderat. Eftersom jag oxå behöver sova ca 8 timmar/dygn så blir det ju inte så många timmar kvar. Och vad gör jag med den tiden?
Kanske har jag ngn ålderskris eller existenskris eller vad man vill kalla det...?
Jag trivs extremt bra på mitt arbete. Jag har underbara kollegor och mina arbetsuppgifter är varierande, roliga och de utmanar mig. Jag måste ofta göra saker som jag inte gjort innan men som jag växer av. Jag har arbetat på den här arbetsplatsen i drygt 2 år och trivs fortfarande väldigt väldigt bra. Dock är det så att arbetet kräver mycket av mig och stundtals är det extremt mycket att göra. Deadlines för statsbidragsansökningar, elevproblem mm. Men jag tvingar ändå mig själv att gå hem i tid och "spara" det som inte är superakut till morgondagen. Visst, det blir en del övertid då det är lite extra möten ibland och många möten är i tex Linköping så att jag måste åka tidigt och komma hem sent på grund av restiden..
Men jag trivs!
Jag gillar det!
Trots det så känner jag att jag inte kommer vilja göra det här resten av livet. Eller jag känner snarare att jag inte kommer ORKA att göra det hela livet. Så jag går ofta och tänker på hur jag kan göra för att hitta olika former av inkomster vid sidan av för att jag så småningom ska kunna trappa ner för att så småningom kunna göra - ingenting! (plan A är att vinna stort på Lotto, men då det låter vänta på sig så måste jag tydligen ha en plan B oxå 😜)
Och kanske är det som gör att jag går upp varje morgon, för att komma till det där "ingenting"!?
Eller det där är en sanning med modifikation. För mig är "ingenting" att få styra sin dag helt själv. Titta på en film när helst jag vill. Sätta mig och greja med lera när helst jag vill, och hur länge jag vill. Gjuta betong. Och så vidare...
Jag driver ett företag som heter Keramik & sånt där jag tillverkar och säljer mitt konsthantverk.
Jag älskar att vara kreativ! Det är som näring för mig att få vara kreativ. Som att få andas. Och det är väl det enda som jag känner är en nackdel med mitt heltidsarbete. Jag har väldigt lite tid och ork för att få utlopp för min kreativitet. Det är därför, tror jag, som jag väldigt mycket reflekterar över vad jag egentligen gör med min tid. Jag borde ju ha ca 8 timmar kvar varje dygn och vad gör jag då? Självklart är det matlagning, hjälpa Fanny med stallet och lite annat pyssel. Men det borde ändå finnas mer tid, eller?
Tror att jag ska göra en tidsdagbok några dagar för att se vad jag gör med min tid... (tror att jag oxå ska börja läsa mina gamla blogginlägg för att se vad jag säger att jag ska göra för olika saker... glömmer lätt bort mina löften till mig själv...)

I helgen hann jag iaf vara lite kreativ 😊

Det är inte havregrynsgröt 😉

Det är pappersmassa. Pappersmassa som jag ska försöka göra grejer av, dvs papier mache.
Jag har tagit hem strimlat papper från jobbet och så har jag hällt på kokande vatten och så ska jag se vad jag kan hitta på med det här...
Jag gjorde dessutom en drömfångare i helgen men den glömde jag ta bild på, så det får bli vid ett annat tillfälle.
Inom kort ska vi ha lite adventsmys i hantverksbutiken som jag är delaktig i (ska väl i ärlighetens namn säga att jag startade den 😉) och då sitter jag och funderar på vilka olika sorters juliga grejer jag kan få fram, så tankeverksamheten går på högvarv. Men då är det lite frustrerande att jag har lite för dåligt med tid 😉

Men men, det är bara att gilla läget, jag har en familj som är frisk och som jag älskar över allt och jag har ett arbete som är fantastiskt så allt blir nog bra i slutändan ändå 😉

Happy wednesday 😃

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

...dagen i veckan!
Fredag 💛💙💜💗💚

Inte bara innebär det ledigt med helg, dessutom mys i tv-soffan med familjen och idag är det dessutom VM-kval i fotboll på tv, Sverige mot Italien 😍

MEN!! Det innebär oxå fredagsfika på jobbet!!!

Underbart som den sötgris jag är!
Jag behöver baka en gång per termin och däremellan är det bara att glufsa i sig av allt gott som andra bakat 😍
Idag var det två liknande kakor, bara att den ena smakade saffran och den andra choklad. Så kladdigt och gott så jag tror jag smäller av. Jag har varit så fräck att jag har tagit två av varje (det fanns så att det räckte, jag lovar, ingen blir utan 😉) så nu är det gränsfall till att jag faktiskt mår lite illa...😉

Men vad gör det, nu är det fredag och jag ska strax åka hem och ta helg👍

Love life 😃

Likes

Comments

...är ju något väldigt märkligt...

Nu pratar jag inte om drömmar om framtiden. Sådant en vill ska inträffa. Som att vinna en miljon på lotto och liknande. Jag syftar på drömmar som kommer om natten. Drömmar som du inte kan rå på och som du oftast inte ens minns. Ibland kan jag känna att jag har drömt något väldigt konstigt men att jag ändå inte minns vad. Så helt plötsligt, så får jag syn på ngt eller ngn som var med i drömmen och då kommer allt tillbaka.

Sist jag skrev var det alla helgonaafton och då var vi på kyrkogården och tände ljus (som jag berättade om) och jag vet inte om det var det som fick igång mig men på natten sedan drömde jag något mycket märkligt...

Minns inte hela precis men jag tror att mycket av drömmen utspelade sig i en kyrka och jag var död. Fast jag var liksom med ändå. Jag var med och planerade min begravning. Vad som skulle sjungas och vem som skulle göra vad. Min familj minns jag inte där, men däremot många andra människor. Just nu så minns jag inte exakt vilka det var men just där och då så kände jag ändå att det var människor som jag kände.

Jag satt som en regissör och sa till hur saker och ting skulle vara och vem som skulle göra vad. Jag satt i kyrkbänken och det var ngt som gjorde att jag hade svårt att röra mig. Jag hade en känsla av att vara förlamad i underkroppen... Kanske för att jag tydligen var död 😜 

Men det var inte obehagligt eller att jag hade ont eller ngt sådant. Jag var lite ledsen för att jag ju inte skulle få vara med mer sedan, efter den storslagna föreställningen, men inget annat.

Jaja, mycket märkligt med drömmar. Är det bara konstiga saker som hjärnan får för sig på natten när den går ner i vila. Saker som kan kopplas ihop med saker du tänkt och gjort på dagen? Eller betyder de något mer, något djupare? Hur mycket kan/ska man läsa in i sina drömmar... Finns ju de som säger att det är själen/anden som faktiskt svävar iväg och upplever de här sakerna, att en lämnar sin kropp för ett tag. Men jag vet inte... ja kanske... jag har ju som sagt en rätt andlig livsåskådning så jag vet inte vad jag ska tro eller tycka...

Idag är det torsdag och jag går fortfarande omkring i ett slags lyckorus över att jag faktiskt är klar med min kurs. Jag kanske inte blir godkänd, men jag är klar!!! Känner mig flera kilo lättare både kroppsligen och mentalt 😃 Ren och skär lycka!!
Dessutom är det redan fredag imorgon igen!! 

Happy happy 😃

Likes

Comments

...är människor, inklusive jag själv, så rädda för döden?
Det är klart att det ibland kan vara förknippat med en traumatisk händelse, smärta eller ngt annat som gör döden till en fruktansvärd upplevelse. Men eftersom jag har en rätt andlig livsåskådning så är jag till 100% övertygad om att allt fortsätter efter döden. Vi lever flera liv och att gå över till andra sidan kan ibland vara en befrielse. Självklart beroende på vad som gör att döden blir ett alternativ. Jag har varit på tillräckligt många seanser och privata sittningar där jag har fått "bevis" för att allt fortsätter och att gå över till andra sidan, att befinna sig i den dimensionen är ett underbart tillstånd, där ingen smärta eller orättvisa finns. Ändå vill jag självklart inte dö! Absolut inte! Men när jag rannsakar mig själv så är det ju egentligen inte själva döden som jag är rädd för. Det är ju att inte längre få vara med. Att missa resten av livet, att inte längre få vara en del av mina barns liv osv. Det är ju däri rädslan ligger, antar jag.
Nu har jag inga planer på att dö, än iaf, men en vet ju aldrig vad som händer och igår var vi på kyrkogården och satte ljus på några av mina förfäders gravar. Mormor Eivor och morfar Gösta, farfar Roland. Och jag antar att det är det som får igång mig på det här ämnet...

Min morfar Gösta dog när jag bara var ca 7 år och jag minns bara fragment av honom. Tex så minns jag att jag alltid fick en tablettask med tuttifrutti av honom. Han lärde mig spela schack. Eller "lärde" är väl mycket sagt, han lärde mig hur pjäserna ska gå men de mer taktiska delarna av hur man vinner ett parti, det hann han aldrig lära mig. Av ngn anledning så förknippar jag oxå det gamla barnprogrammet Drutten och Gena med honom. Vet inte varför, men jag antar att jag tittade på det när jag var där och att det har satt sig fast. Satt sig fast på samma sätt som att jag tycker att den där gamla klassiska tavlan av kapten Bäckbyxa (antar att det bara är ett dåligt smeknamn på tavlan och kaptenen på bilden inte alls heter så, men iaf så är det den klassiska bilden av en sjökapten med skägg och sydväst som nog finns i många äldre hem) liknar min morfar. Tror till och med att jag trodde att det var ett porträtt av morfar när jag var liten. Nu hade inte morfar varken skägg eller sydväst, men helt olik är den nog inte ändå... I vilket fall, morfar minns jag inte så mycket men jag saknar honom ändå. Jag var aldrig med på morfars begravning, antar att mamma tyckte att jag var för liten. Vi var hos min farmor och farfar alla tre syskon... Sedan fick jag leva ända tills jag var 37 år innan jag fick vara med om mitt första nära dödsfall. Det var när mormor Eivor gick bort. Det var fruktansvärt!! Det gjorde så ont! Det är sju år sedan men ändå känns det som om att jag ska brista när jag tänker på henne. Saknar henne ofantligt och önskar att jag kunde fått lite mer tid med henne. Hon levde ensam ända från 1980 när min morfar gick bort till 2010 när hon själv gick bort. Och det kan jag idag ha lite ångest över, att hon var ensam. Mitt liv var ju fullt av småbarn, arbete, hus och allt så jag känner idag att jag inte var så mycket hos henne som jag borde. Kanske är det därför som det fortfarande gör så ont...😔

Ganska kort efter att mormor gått bort så dog även min farfar. Han hade varit dement i ganska många år så där var det lite mer av en befrielse. Han var inte sig själv längre. Min farfar som varit världens bästa lekfarfar. Min farmor och farfar har 8 barn och det innebär att de har väldigt många barnbarn, mina kusiner. Men farfar hade alltid tid att leka med oss alla. Jag är uppvuxen med mycket folk omkring mig. Min yngste farbror är bara fyra år äldre än jag. Det var födelsedagskalas och andra grejer nästan varje helg och alltid mycket folk. Jag är näst äldst i kusinskaran och idag är vi 21 kusiner, tror jag. Självklart är det idag en hel drös med kusinbarn oxå. Jag saknar det där ibland, för nu träffas vi nästan aldrig, inte som vi gjorde förr, såklart. Men det är ju självklart en del av livet... I vilket fall, när farfar dog så kändes det inte lika jobbigt. Han hade haft så många barn, svärsöner/döttrar, barnbarn och barnbarns barn hos sig under hela tiden, plus att han var så dement, att det som sagt kändes mer som en befrielse för både honom och alla runt omkring. Han hade aldrig varit ensam. Men det är klart att jag grät floder eftersom han var min - vår - lekfarfar. Det finns så många underbara historier om farfar. Han var en fantastisk människa på så många sätt. Alltid med ett skratt och en räv bakom örat. Han kallades för Garvis och jag misstänker varför 😉

Nu har jag bara farmor kvar och jag vet att även hon har många människor omkring sig. Alla 8 barnen bor i närheten så hon har mycket besök. Men jag är där för sällan och känner att jag vill ändra på det... Innan det är för sent... Dock har även farmor blivit rätt dement men jag tror att hon fortfarande känner igen mig, som ett av de äldsta barnbarnen så tillhör jag nog ett så "gammalt" minne att det fortfarande finns kvar. Får åka dit och undersöka saken 😊

Egentligen skulle jag ha berättat om en konstig dröm jag hade, med tanke på döden, men nu sitter jag och bölar över mormor och farfar så jag får nog vänta med det tills imorrn 😊

Ha en skön alla helgona 😃

Likes

Comments

...med tid egentligen?
Jag ska snart sluta tjata om det här med min kurs jag läser och hur det går och inte går, men angående just det så måste jag bara säga, hur konstigt är det inte med tid egentligen. Hur den uppfattas...
Den 22/10 lämnade jag in den andra inlämningsuppgiften i min kurs och dagen därpå så släpptes den sista uppgiften, den som jag antar är den viktigaste, hemtentan. Den ska vara inlämnad den 5/11, dvs på söndag. Men när den släpptes så hade jag ju två veckor på mig att göra den och då tänkte jag; herregud två veckor, eoner av tid, inga problem det löser jag! Nu är det fredag och på söndag ska den vara inlämnad, dvs inte ens tre dagar kvar. Jag har skrivit en del och det känns någorlunda ok. Men det är fortfarande så att jag tänker; herregud vad tid, det är lugnt! Hur kan det vara så? Egentligen borde jag vara svinstressad men det är jag inte för jag tänker att men det är ju lugnt, det är ju tre hela dagar kvar och jag har inget speciellt inplanerat i helgen... förutom kyrkogården och soppmys med familjen, mamma och pappa och syster och hennes familj ikväll... och ja just det, imorgon kväll kommer ett par grannar/vänner över på lite mat... men utöver det så har jag inget att göra på hela helgen.... fast det är klart att jag kommer ju att behöva städa rätt mycket inför morgondagens besök eftersom det egentligen bara är då som det görs, städas alltså, när vi får besök. Och eftersom det är lite för sällan vi har gäster så är det oxå lite för sällan som det städas.... Jag har så mycket annat att pyssla med, sådant som är mycket roligare än att städa... men om jag bara sätter på en bra bok i öronen så går det bra att städa oxå 😉

Så allt det här kommer att lösa sig. Jag kan ändå inte sitta 24/7 med att bara läsa halvintressanta böcker på fikonspråk och sedan försöka skriva om det. Min hjärna funkar inte så. Det är bara att acceptera. Jag kan vara jäkligt effektiv under korta stunder och så tänker jag fortsätta att jobba 😉 Dessutom har jag märkt att jag arbetar allra bäst under lite press så om jag väntar lite till så blir ju pressen ännu högre och då kanske arbetet blir ännu bättre!? Den som lever får se 😉

Vi har för övrigt haft några lite finare höstdagar nu. Självklart blandat med regn, djävulsblåst, grått dis och skit, men ändå, däremellan har vi fått se solen. Idag tex är solen framme och det är superfint. Men då sitter jag inne och skriver... Men jag är inte bitter... Fast jag sa ju att jag inte tänker sitta 24/7 så det blir nog lite utetid oxå... för att tanka D-vitamin och få friskluft till hjärnan lite...😃

Nä nu måste jag sluta för nu har jag Totti utanför (svärmor och svärfars hund som är det jobbigaste lilla krypet på denna jord, kanske kan jag berätta om honom vid ngt annat tillfälle) och då betyder det att även svärmor och svärfar är här... tur att jag kan skylla på att jag måste jobba med min kurs så att jag kan smita efter gofikat 😉😜

Ha en go fredag!

Likes

Comments

...har varit på fest!!
Det kan jag säga att det händer inte för ofta. Jag kan erkänna att jag till och med blev lite berusad, salongsberusad, rund under fötterna, go´ i gasen, på pickalurven, ja välj vilket du vill. Jag hade i alla fall otroligt roligt!

Det var den fotbollsklubben som jag är med i styrelsen i, som firade 60 år som förening och det är klart att det ska firas. Så vi hade bjudit in gamla medlemmar och så de aktiva i seniorlagen osv. En underbar mix av gammalt och ungt!

Hela kvällen började med att vår ordförande hälsade alla välkomna och sedan visade han en film som han och en annan kille i styrelsen spelat in. En helt underbar musikvideo som utspelar sig med dessa två killar som, helt osynkat, mimar till 80-talsballaden och gör det hela på och runt vår plan och klubbhus. Kan säga att det var måååånga skratt och jubel! Helt underbar. Jag skulle vilja länka till den här men det verkar inte funka så bra med filmer... Testar iaf... https://www.facebook.com/1516564661937794/videos/1931674817093441/

Förstår ju samtidigt att den är väldigt intern och att kanske inte ngn annan ser det roliga i det hela, men jag älskar den!

Därefter var det lite annat prat och mat och dryck. Men sedan var det dags för mig och två av mina styrelsekompisar (det var även vi som tidigare tränade ett flicklag tillsammans) att dra vår del till stacken... Det var två tävlingar för deltagarna och den ena var ett musikquizz, där det, delvis, var livemusik. Den ena tjejens dotter sjöng låten som frågorna handlade om och vi tre "doade" och dansade, eller jag sätter nog citationstecken runt det oxå, "dansade", herregud så vi spökade ut oss! Jag går inte in i närmare detalj på det hela men om jag säger att det innehöll ladugårdsoveraller, högrep, skinjackor, peruker, paraply, snus och mycket, mycket mer så kanske ni förstår att det här var något utöver det vanliga 😂😂😂
Du skulle varit där!!
När vi sedan mottagit folkets jubel så blev det efterrätt och dans!

bild tagen utanför under en av alla nedsvalkningsförsök

Jag älskar verkligen att dansa!! Om jag inte svettades så förbannat så skulle jag kunna vara på dansgolvet hela kvällen. Kan inte förklara varför det är så fantastiskt roligt men jag njuter verkligen där. Älskar att dansa i olika stilar och vara helt galen, verkligen släppa loss alla lemmar och hämningar 😉

Tyvärr rann väl vinet lite väl lätt så igår var jag inte så pigg... Eller jag var egentligen inte så bakis för så mycket dricker jag ju absolut inte. Jag är bara inte van vid att vara vaken till kl 02.30. Ni vet tanten somnar ju i vanliga fall i soffan, som senast kl 21.30. Så jag kan ju vara iväg och vara helt nykter och ändå känna mig bakis när klockan hunnit bli för mycket. Lite orättvist men så där det. 

Fast det kan jag nog leva med eftersom en av äldsta dotterns vänner var på festen och skickade ett snap till Fanny (under vårt uppträdande) som sa, och det här kommer jag leva på länge, "din mamma är kung!" 👍😂✌ 

Likes

Comments

...det mentala lugn jag kände i måndags över att jag lämnat in uppgiften. Nu har jag öppnat hemtentan och läst igenom den....
Till den här kursen, som är "bara" 7.5 poäng, så har vi haft typ 10 böcker att läsa. Självklart är det jättebra böcker som det står mängder med nyttig information i, men jag tycker att det är lite många böcker att försöka hinna läsa. Så därför har jag inte gjort det. Eller i alla fall inte från pärm till pärm. Jag har mer liksom bläddrat i dem, läst stycken jag hittat som varit extra intressanta just då osv.
Nu visar det sig att hemtentan är tre jätteinvecklade frågor på en metod/tanke i en av böckerna och det är alltså meningen att jag ska sitta och analysera det här själv och få ihop ngt bra. Tidigare har det stått hur många sidor de vill ha på inlämningsuppgifterna men här står inget så jag vet inte alls vad de kommer att förvänta sig...
Dessutom är det så mycket jobb och möten hela tiden så i tisdags när jag läste uppgiften så tänkte jag "herregud, det här är ju skitlugnt, det är nästan två veckor jag har på mig". Men nu går dag efter dag och jag har inte hunnit göra ngt alls!! Tack för att det är höstlov nästa vecka och att mina barn klarar sig själva för då kan jag tvinga mig att sätta mig typ hela dagarna... eller iaf vid många lite kortare stunder. Annars blir min hjärna så trött att den lägger av 😁 och det är inte bra!

I vilket fall, hösten är här och det märks då det blåser och regnar om vart annat. Löven täcker marken och det blir mörkt tidigt nu.

Jag är ingen som lider av ngn höstdepression eller så. Jag gillar sommar och sol myyycket bättre men jag är helt ok med hösten oxå. Nu när vi har hästar och vi har dem hemma så är det dock lite besvärligt att det blir så blött i hagen. Hagen är inte superstor, den ligger på gränsen och det gör att när två hästar (D-ponnies) trampar omkring i den så blir den snabbt rätt geggig och det vet vi ju att det inte är bra för deras hovar så det är lite jobbigt. Och detta bekymmer har vi för att vi har världens snålaste och mest ogina grannbonde. Han är pest och förstör vårt liv!! Jag har sagt det innan och jag kommer säga det igen - på grund av hans snålhet tycker jag extremt illa om honom. Men men, jag vet att den frekvensen som mina tankar får när han kommer in i hjärnan, inte rimmar med den frekvensen som jag vill ha i mitt liv så då måste jag träna på att släppa det. Det är inte lätt men nu gör jag det 😉

Men, som sagt, hösten, jag är ju rätt lat så hösten och att sitta inne och kura är ju rätt trevligt. Min favoritsysselsättning är att få på ngt bra på tv (film eller ngn bra serie) ha något pyssel framför mig (filta ull, göra kort eller ngt, måla eller ngt annat), ngt gott att äta och så ska jag gärna vara ensam om detta oxå. Då är livet perfekt. Och så här har jag det faktiskt ganska ofta på helgen. Jag är ju, på grund av mina vardagsrutiner, rätt morgonpigg. Det är INTE resten av familjen! Det innebär att jag kan göra ovanstående på helgmorgnar 😃 Då vet jag att jag får några timmar för mig själv och sedan vaknar mina favoritpersoner 😍 och dagen blir, förhoppningsvis, perfekt 😉

Nu ska jag snart ut och åka buss!
Happy thursday 😊👍

Likes

Comments

​lättnad och glädje som jag känner samtidigt som jag känner en otrolig ångest... Två väldigt skilda känslor 😏
Är det normalt efter att en har lämnat in en inlämningsuppgift?
Jag har ju aldrig gjort det innan så jag vet ju faktiskt inte....
Jag måste försöka tänka att nu har jag gjort mitt bästa, jag kan inte mer. Räcker inte det så får det vara. Jag kan inte göra på ngt annat sätt. Alla dessa källhänvisningar och rubriker och skit, jag kan inte bättre än vad jag gjorde nu så det får vara. Det värsta som kan hända är att jag blir underkänd i kursen och det är inte dödligt, jag kommer att bli lite nedstämt och ledsen men jag kommer att återhämta mig och klara mig alldeles utmärkt ändå 😉 Jag är ganska övertygad om att jag inte får sparken om jag inte klarar kursen så egentligen händer inget alls! Mer än att mitt självförtroende blir lite stukat 😉 Och det kan jag nog hämta mig ifrån ganska omgående...

Nu är det i och för sig så att jag är inte helt klar ännu, jag har en hemtenta oxå. Nu har jag haft två inlämningsuppgifter som är klara och nu är det en hemtenta. Antar att det egentligen är den som är det viktigaste att göra för att jag ska bli godkänd... Jag har inte läst den ännu och tänker bara njuta av att jag är klar med de här första delarna innan jag börjar oroa mig för nästa steg 😊

Trots att detta skulle göras i helgen så har jag haft en skön och rätt effektiv helg. Har arbetat på YdreKompaniet, vi öste jord till vårt nya odlingsprojekt för nyanlända och sedan hade vi styrelsemöte. Våra möten är alltid extremt utdragna!! Vi är så dåliga på att hålla oss till agendan, det blir sidospår hela tiden! Antar att det är så det blir när en samlar 10 st kreativa hantverkare runt ett bord, idéerna väller liksom fram och går inte att hejda 😉

På söndagen var det Linköping för hela slanten, eller i alla fall en del av dagen. Fanny har som sagt köpt en byrå från Jysk och den gick inte att montera, den var så skev att lådorna inte gick att få in så nu fick vi pengarna tillbaka för den (det ska Jysk ha stor cred för, de var skitsmidiga vid reklamationen) och så har vi köpt en (nästan) likadan på IKEA. Så shoppingtur på fm, hem och skriva på inlämningsuppgift och montera byrå på em. Monteringen gick skitsmidigt och byrån blev jättebra! Äntligen kan vi släppa det iaf. 

Idag är det dock hysteriskt på jobbet...jag skulle behöva klona mig själv... 😳😁
Nu går ju inte det, så då är det bara att stressa runt som en iller istället...

Men men, nästa vecka är det lov!!!

Likes

Comments

​...på veckan! Min favoritdag alla kategorier - FREDAG!!!
Jag gillar verkligen mitt jobb och jag har absolut inga problem med att gå hit på morgonen, men det är ändå otroligt skönt med fredag!!
Den här helgen har jag ifs lite skräckblandad förtjusning inför. Dels tycker jag att det är jätteskönt med helg men å andra sidan har jag en inlämningsuppgift, till kursen jag läser, att göra. Och den är det delade känslor inför. Jag är supernervös och vet inte hur jag ska få ihop allt samtidigt som jag börjar se slutet på den här kursen och det har varit tuffare än jag trott. När jag redan arbetar typ 120% så så det inte helt lätt att få in ytterligare 25% studier oxå. Det säger sig självt att det är en matematik som inte går ihop. 
Men - på söndag är det deadline för andra inlämningsuppgiften och sedan väntar en två veckors hemtenta som avslutning. Sedan är jag klar!!! Det kommer vara såååå skönt!! Ska fira ordentligt då, verkligen unna mig ngt gött, en massage eller ngt...
Sedan kommer jag aldrig att läsa ngt mer alls, någonsin, ever!!
Problemet är bara att jag är jäkligt glömsk när det gäller sådant här. Det är inte alls omöjligt att jag om några månader tänker att "jamen läsa ngn kurs vore väl en kul idé"... Får se till att någon i min omgivning får mig på bättre tankar då 😉

Det är verkligen inte min grej att skriva sådana här arbeten. Jag vill skriva en bra text, med ett skönt flöde, blanda information från olika ställen, information som kompletterar varandra så att det blir en bra och informativ text. Men så funkar ju inte högskoleinlämningar! Jag har ju inte läst på högskolan innan så det här kom lite som en chock för mig. Det ska ju vara källhänvisningar till förbannelse!! Jag tänkte, i min dumhet, att självklart är det ok att skriva som jag tänkt och så lägga till en lista med alla källhänvisningar i slutet. Men icke!! Det ska vara källhänvisningar efter varje stycke där det sedan byter och kommer ny info, från en annan sida. Det innebär att om jag tar en mening från en sida/bok mm och sedan börjar plocka info från annat håll, då ska det in en källhänvisning där emellan!? Fatta hur rörigt det skulle bli!? En källhänvisning från en hemsida blir en och en halv rad lång (om du har strl 12, times new roman med 2,5 cm marginal)!!! Det blir ingen smidig text att läsa!! Icke! Så då kan jag ju inte göra så, jag måste ju bena upp det mer så att inte halva texten blir en källhänvisning. 
Som om inte den problematiken vore nog så är dessutom ämnet inte det lättaste. Jag ska skriva om skolsystemet i Afghanistan... pisslätt - inte 😝 Kan säga att det vimlar inte direkt av information i ämnet...😒

Samtidigt som det visst var ett litet styrelsemöte med min hantverksförening YdreKompaniet på lördagen och som Fanny visst ville till IKEA för att köpa ny byrå på söndagen. Så jag bara ser all tid swischa förbi... Det ska tilläggas att hon redan köpt en byrå på JYSK men att den gick inte att få ihop. Jag tycker nog att vi gjorde helt enligt anvisningarna men den är så skev så vi får inte in lådorna 😳 När vi påpekade detta för butiken sa de att, "jodå, det ska gå, men man kan få använda ett lätt tryck". Ett lätt tryck?? Jag tryckte så att byrån nästan välte och ändå var det stenkört! Känns inte som en hållbar byråsituation 😉

Nåväl, så ja - jag vet vad jag gör i helgen och på måndag kommer jag att vara lite av en ny människa, några kilo lättare - hoppas jag 😉

Och veckan därefter, då är det höstlov!! Sa jag att jag arbetar i skolan? Say no more.... 😃👍

Likes

Comments

...fatta hur snabbt tiden går!!??
Värsta klyschan, men så sant! Helgen är förbi innan jag ens hinner blinka och innan jag vet ordet av har ännu en vecka gått.

Vad gör jag med mitt liv? Är jag nöjd med mitt liv? Rullar det på som jag vill eller vill jag göra något annat? Det är frågor som jag absolut börjar ställa oftare och oftare nu för tiden... Jag älskar mitt jobb, jag trivs fantastiskt bra på jobbet men jag jobbar väldigt mycket. Och inte bara att jag jobbar mycket (lite drygt heltid), jag har så otroligt många bollar att hålla koll på under en dag. Jag överdriver inte om jag säger att jag har 20-30 olika saker som jag behöver ta reda på, undersöka, få svar ifrån, maila en fråga osv under en enda dag...

Jag hörde dock ett uttalande häromdagen och det var att de som klagar mest över att de har mycket att göra är oftast de som kanske egentligen gör minst... Usch, tänk om det är så? Tänk om jag bara är skitgnällig och egentligen skulle fixa det jag har att göra på en pissekvart? Fast jag gnäller ju egentligen inte!? Eller? Gör jag det? Nej, jag brukar ju säga att jag gillar det här med att ha tusen och en grej på gång, att det är det som håller igång min hjärna... Problemet är väl bara att det är så många grejer att jag ibland är lite rädd att jag ska missa/glömma något. Jag får ofta skicka mail till mig själv när jag är på möten, hemma på helg mm för att jag inte ska glömma bort att maila den där personen, ringa det där samtalet osv när jag är tillbaka på jobbet igen...

Intalar jag mig bara att jag gillar läget, att det är helt ok tempo? Kommer jag en dag att bara krascha och inte längre veta vad jag heter? Tror inte det, känns inte så... inte nu iaf... Men frågan är hur länge en kan hålla så många olika saker i huvudet utan att hjärnan blir helt utmattad? Peter är ofta arg på mig för att jag efter jobbet dessutom åker iväg på andra möten och grejer. Men jag vill ju det! Oftast i alla fall. Ibland när jag är riktigt trött så kan det vara tungt men oftast är det kul möten, möten som ger mig ngt. Det tar självklart av min tid, min återhämtningstid, men oftast är det ändå ok...

Fick bli en liten höstblomma i repris...

Usch vad är jag för människa egentligen? Jag gnäller över att jag har för mycket att göra, att jag äter för dåligt, att jag inte har några rutiner som är bra, att jag är dålig på att rensa och fixa hemma... Fy vad gnällig jag är! Usch! Sluta med det! Jag vill ju att mina morning pages ska vara enligt attraktionslagen... Visst jag säger att jag gillar att ha mycket att göra och att jag tom trivs med att städa om jag bara har rätt inställning, men vad fasen, har jag det? Alltså rätt inställning?

Medvetenhet är första steget till förändring!

Tänk på det! Det är så mycket jag vill göra och som jag tänker, men jag gör det sällan eller aldrig... Varför? Jag gör ju en del men jag är rätt bra på att gnälla på mig själv om att jag inte gör det.
Tur att jag har bloggen så att jag kan gå tillbaka och kolla allt som jag ska börja göra, sluta göra, lära mig, förändra, förbättra osv osv. Fortsätter jag så här kommer listan att bli oändlig... Eller lista, har jag ngn lista egentligen? Det vore nog det bästa att skriva ihop en faktisk lista på saker som jag ska börja ta tag i, mat, rutiner mm. Japp så blir det! Någon sa en gång att "en hinner alltid det en vill göra" och jag har tänkt mycket på det. Gör en verkligen det?? Jag vill tro att en gör det med rätt prioriteringar, men det är ju det där med prioriteringar bland måsten, verkliga måsten och vad en vill göra....

Ikväll blir det en lista!

Tack och hej, välkommen v42 😄

Likes

Comments