...snygg är en när en väntar på bussen i september i Sverige 😉


Ledsen att bilden är på så suddig och konstigt format men det beror ju på att det är lite skumt på morgonen nu och mobilen blir lite trött. Min glada regnjacka framgår ju iaf... 😉

Det regnar ju heeeela tiden!! Innan har vi gnällt över att det har regnat för lite i typ två år. Men nu får vi allt det på en gång. Hur kan det bli så? Varför kan det bli så? Är det för att vi sabbat miljön så totalt? Jag vet inte men otroligt tröttsamt är det iaf. Allt är jättegeggigt! Hästarnas hage är helt paj, värsta potatisåkern och bara på grund av vår bonnjävel till granne så har vi ingen annan att byta med 😡😡. Blir så arg bara jag tänker på den snåle fan, så nu slutar jag göra det.

Istället tänker jag på min rosa regnrock som jag blir så glad av. Och jag får höra hela tiden att andra blir glada av den oxå och det är ju kul!
Eftersom det regnar så mycket och jag blir dyngsur i mina tygskor så tar jag gummistövlar på morgonen och byter till tofflor på jobbet. Så insåg jag att stövlarna var lite leriga i nerekant pga att jag varit inne i hästhagen igår så då tänkte jag att jag får gå i lite vattenpölar och tvätta bort leran.
Sagt och gjort, jag började gå genom alla vattenpölar jag kunde hitta...

Så när jag gick där så började jag helt plötsligt att le...
Varför går en inte mer i vattenpölar som vuxen? Ja en naturlig anledning kan ju absolut vara att en som vuxen ofta har tygskor och då är det kanske inte så lämpligt. Men varför inte nu? Jag har ju stövlar på mig, det är ju bara att traska på. Det är ju faktiskt rätt roligt att plaska runt... Jag förstår att små barn gillar det och varför slutar en att göra det? Slutar en egentligen att gilla vatten och vattenpölar? Eller är det bara att en gör det som förväntas av en. Vuxna människor går inte i vattenpölar! Vuxna människor beter sig!

Åt helsike med de oskrivna reglerna/normerna/tankarna/uppfattningarna, jag tänker i fortsättningen ha gummistövlar oftare så att jag kan gå i vattenpölar!
Jag blev ju jätteglad av det! Jag började ju att le kl 06.30 på morgonen när regnet öste ner!? Då måste det väl vara en bra grej? (sedan blev jag lite sur för att bilden ovan är konstig och suddig men det är ju världsliga saker, så det är släppt och glömt nu 😉)

Det är släppt och glömt nu för att idag är det veckans bästa dag!! FREDAG!!! Älskar fredagar! Lövely med fredagsfika dessutom 💚

Happy happy 😃

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

...en för mycket grejer när en blir glad och på gott humör över att gå ut och slänga soporna!?

Jag tycker ändå att jag har blivit väldigt bra på att släppa saker och faktiskt göra mig av med sådant som jag inser att jag inte behöver längre. Kläder är absolut inga problem. Jag har alltid en kasse stående där jag lägger i kläder som jag av ngn anledning tröttnat på eller "vuxit ur" 😜. När kassen är full så åker den iväg direkt till en UFF-container eller till ngn lokal loppis. så skönt att kunna bli av med saker.

Förutom när det gäller mina pysselgrejer så tror jag att jag skulle kunna vara minimalist. Vad behöver jag egentligen?
Trist bara att jag lever med människor som är det totalt motsatta. Tror faktiskt att det är så illa att någon av de tre i mitt hushåll handlar något nytt varje dag!! Nästan varje dag ligger det ett paket i brevlådan eller en avi till att hämta ut ett paket någonstans.
Jag håller på att bli tokig av alla grejer. Jag kvävs!! Sedan blir det ju inte bättre av att jag har en svärmor som är den mest praktiska människan jag någonsin träffat!! Ever!!
Svärfar är tapetserare och har klätt om dynor till våra utemöbler. Jättefint! Tack så mycket! Det här var för ca två år sedan, kanske. Häromdagen kom svärmor med det tyget som blev över till dynorna. Det var inte så mycket att det skulle räcka till en hel dyna men "det kan vara bra att ha om ni behöver lappa ihop dem". Lappa ihop dynor till utemöbler?? Gör NÅGON det?? Jag är i alla fall väldigt säker på att jag aldrig kommer att göra det! Svärmor i ett nötskal - spara ifall att det kanske kommer att behövas någon gång under din livstid.... Jag vägrar ha det där tyget liggandes i någon garderob i 5 år och när det i så fall kommer behövas så minns jag inte ens ATT det finns, än mindre VAR det finns. När de blir så trasiga att de behöver lappas, då köper jag nog nya, eller nytt tyg igen.
För det är det som är grejen, jag är absolut inte emot att köpa nytt (eller begagnat, jag älskar loppisar och begagnatmarknader) när det är dags. När det finns ett BEHOV. 99 gånger av 100 har min familj INTE ett behov.
Hur lär en människor att vara nöjda med det de har?

Det blir mörkare och mörkare på morgonen. Men det är ändlöst vackert när morgonen börjar krypa fram över horisonten.

Det är lite intressant, sedan jag började blogga och lägger ut en morgonbild då och då, så har jag börjat uppskatta omgivningen mycket mer. Jag verkligen ser mig omkring och inser hur vackert det är. Hur vackert jag bor. Ofta blir en lite hemmablind och när vi ibland får besök så låter det "oj vad fint ni bor" och "vilket fint hus ni har" osv. Själv tänker en inte ens på det längre. Det är synd. Det är väl det som är mindfulness... Att tänka på sådana saker mer. Att vara i nuet.

Nu är det dock dags att återgå till verkligheten och arbetet. Suuuupermycket att göra på jobbet och det finns ingen tid till att sitta och reflektera över nuet, tyvärr. Eller det gör det kanske om jag verkligen ger mig den på det 😉

Ytterligare en fråga till den här dagen. Hur lär en sig att vara i nuet när en har stora högar med jobb på skrivbordet och att-göra-listan är oändlig?

Tack för mig 😄

Likes

Comments

...så fort och helt plötsligt har det gått en hel drös med dagar sedan jag skrev sist...
Det är ju inte alls meningen.
För min egen skull är det meningen att jag ska skriva en text varje morgon! För min egen skull ska jag lätta min hjärna med alla tankar som snurrar där inne...
Men det gör jag inte. Varför?
Vet inte. Jag kan skylla på tidsbrist för det är det som jag känner ligger närmast till hands...

Men är det rätt att göra det egentligen? Tidsbrist. Vad är det? Det är väl egentligen bara dåliga prioriteringar? Eller?
Jag har just lyssnat klart på en bok "Munken som sålde sin Ferrari.". Den handlar om attraktionslagen och om att må bra!
Jag tror på vartenda ord som sägs i boken. Jag kan iaf inte minnas att det var ngt i boken som jag INTE höll med om. Jag måste snarast lyssna om den, då jag tror att jag ständigt behöver mata mig sådana tankar och ord.

Ett av mina största bekymmer är att jag hela tiden tänker att det är någon annans fel att jag inte lyckas med att vara i den där goa känslan hela tiden. Den där underbara känslan där allt flyter, allt går bra, positivt och gött. Nej, jag har en familj som det är så behändigt att skylla på. Döttrar som är på dåligt humör och får med sig mig. En sambo som inte tänker som jag och blir arg för småsaker och som sedan smittar mig i det sura och negativa.

Jag försöker hela tiden att övertyga mina barn om att lyssna på sådana böcker, men de är verkligen inte redo för det i sitt liv. Då försöker jag tänka att det är ändå positivt att någon för in detta i deras liv och tankar så tidigt. Det kommer att landa hos dem så småningom. Jag fick ju hitta det här själv, min mamma och pappa pratade aldrig om sådant alls! Så jag tänker ändå att även om barnen inte är redo för det nu så kommer det nog att komma till dem om JAG lever så. Om JAG tänker så. När de kanske ser att det funkar för mig. Men då måste jag ju kunna bibehålla den tanken och känslan så att jag faktiskt har det här flytet hela tiden.

I den boken pratas det mycket om självdisciplin. Att hela tiden förmå sig att bryta dåliga mönster. Oavsett vad det gäller...
Och jag inser till 110% att det är där mitt "problem" ligger. Min självdisciplin är urusel! När det gäller allt! Godis, tv, sociala medier - allt! Jag älskar livet och jag gillar tom att städa för att det blir fint omkring mig och jag mår bra av det. Men eftersom jag gillar att göra såååå många olika saker så kan jag ibland få blockeringar och inte få ngt, av allt detta jag gillar, gjort.
Tex skulle jag mer än gärna pyssla och måla istället för att sätta mig vid tv´n på kvällen. Men ändå så har jag inte tillräcklig disciplin för att göra det. Jag tror att jag har blivit bättre sedan jag började skriva här och sätta ord på allt men jag har lååång väg kvar... Jag jobbar vidare!

Min största utmaning är att gå min egen väg. En väg som jag verkligen vill själv och inte lasta över mina tillkortakommanden på min familj. Jag kan aldrig förändra någon annan, det är upp till mig! Och mitt flyt tjänar absolut inte på att jag går omkring och är sur på andra!

Tack och hej!

Likes

Comments

...mörkt...
Nu får jag snart börja ta fram ficklampa och reflexväst när jag går till bussen på morgonen, för nu börjar det bli mörkt. Trött är jag oxå, trots att jag gick och la mig tidigt igår. Mina morgonbilder blir inte riktigt lika vackra och inspirerande som tidigare... men kanske kan det bli en vacker höst med fina färger...

Men i övrigt har det varit en bra helg! Jag är nöjd med mig själv. Har inte alls "slösat bort" en massa tid på saker som jag egentligen, innerst inne, inte vill. Jag har gjort sådant som jag har känt mig nöjd för efteråt. Målat plankor. Strukit en hel del stryktvätt (efter att ha lagat strykjärnet med buntband eftersom kattungen rev ner det från strykbrädan så att det sprack 😉). Plockat bort tvätt. Dammsugit. Jag vet att det låter pisstråkigt men för mig är det faktiskt inte det, jag mår bra av det. För det är en såå skön känsla efteråt, eftersom det inte görs så ofta 😉.

Då kan jag belöna mig själv med att få sätta mig vid tv´n en stund. Mina barn håller nämligen just nu på att få mig att titta ikapp på alla Game of Thrones-avsnitt sedan säsong 1. De har varit hooked länge och har säkert sett alla avsnitt både en och två gånger (säkert fler) men jag har inte alls varit inne i det. Dock blev det lite knas då jag råkade sitta med barnen och titta på de senaste avsnitten... så jag har sett de sista 4 avsnitten i säsong 7 och de 5 första i säsong 1. Däremellan har jag inte sett ngt, så jag har lite kunskap att ta ifatt samtidigt som jag vet hur det kommer att gå... Men tydligen kommer inte säsong 8 (den sista) förrän om två år, så jag har ju lite tid på mig 😉

I övrigt vill jag bara säga FUCK CANCER!!! Denna fruktansvärda sjukdom!! Vad är det som vi människor har gjort för att förtjäna detta? Har vi misshandlat moder jord så illa att det här är hämnden. HUR kan någon säga att det finns en gud?? Då vill jag att den personen förklarar för mig varför Gud låter cancer finnas? Djävla helvetes skitsjukdom!!


Likes

Comments

...helg och det är skönt!
Jag gillar verkligen mitt jobb och har inga problem med att gå dit varje morgon men det är ändå väldigt skönt med helg. En helg där det händer en del roliga grejer.
Mellan dessa roliga grejer så sliter jag med det här att faktiskt ta tag i mig själv och göra allt det här som jag verkligen vill göra - egentligen, fast som är så otroligt svårt att ta tag i.
Den här morgonen gick jag dock upp som jag tänkt, tog mig bara några minuter att vakna till och kolla igenom sociala medier, sedan klev jag upp och satte igång och måla plankor. Plankor som ska vara i ett tak i ett rum som vi har hållit på och renovera i typ tre år... jag blir så trött... HUR kan det behöva ta så lång tid?? Nåja, nu är det inte så många plankor kvar till dess att taket faktiskt är klart. Därefter kan vi tapetsera och sedan kan min pappa komma och dra elen och sedan kan vi slipa golvet och sedan kan vi sätta upp lister och därefter är det klart! Ni hör själva, det är ju gjort i en handvändning av två personer som har tummen så långt in och hårt åtskruvad att det krävs något som inte ens är uppfunnit än för att få ut den.
Men äh, skitsamma, jag har målat en omgång och imorgon kan vi nog sätta upp den här omgången plank så får vi se hur mycket det är kvar sedan... Vi kanske kan ha som mål att bli klara till jul...

Idag är det ingen vacker naturbild, bara på nymålad takpanel. Där du i bakgrunden ser det som ska bli det färdiga rummet men som nu är ngt slags skräprum/förråd som vi stänger dörren om och låtsas att det inte finns (troligen därför som renoveringen tar så lång tid...) men det kommer att bli fantastiskt vackert när det är klart. Utsikten från det rummet är underbar!
Igår kväll skulle jag ha tagit en vacker naturbild över nejden, det var ett fantastiskt kvällsljus när jag kom hem vid 20-tiden. Men det gjorde jag inte. Jag stannade inte ens upp och njöt av det. Dumt! (note to self: kom ihåg det till nästa gång) 
Jag (och familjen) hade varit på den lokala fotbollsarenan (låter väldigt mycket större än vad det är. Är mer en gräsplan med lite bänkar runt 😜) för att bevittna ett derby. Ett derby mellan Torpa AIS och Asby IK. Två byar som vardera har kanske 3-400 invånare 😉. Med dessa invånarantal så är besökssiffran på 215 personer en aktningsvärd siffra! Matchen kommer inte att gå till historien som något omvälvande men det är väldigt trevligt med lokala sporthändelser så här. En får träffa och umgås med trevliga människor, fika lite, prata lite skit och så dessutom få se vuxna män bete som som små barn 😜 Jag har själv varit fotbollsspelare så jag vet precis hur känslor kan svämma över när en är dör och då, mitt i allt. Men så här på avstånd blir det bara väldigt roligt.
Att matchen sedan slutade 1-1 är ju jättebra för "grannfejden".

Nähäpp, nu är det bäst att jag går och laddar upp med frukost för jag råkade visst anmäla mig till ett motionslopp idag... Hur tänkte jag där? (note to self: tänk en extra gång när sådana idéer ramlar över dig)

Happy saturday!😃👍

Likes

Comments

...skälvande andetag...
För nu känns det tydligt att hösten är på intågande. Mörkt på kvällarna, rått och fuktigt i luften på morgonen.
Men några tappra blommor finns ännu kvar...

Och idag är det första höstmånaden.
​September.
​Jag säger väl som alla andra då "vart tog den här sommaren vägen?". Men det har varit en märklig sommar. Båda barnen har jobbat så mycket att vi inte har kunnat göra så mycket tillsammans och då har inte Peter och jag tagit oss för så mycket heller...trist!
Är det så här det ska bli nu, barnen snart utflugna och upptagna med sitt eget och Peter och jag ensamma hemma. Helt handlingsförlamade. Vad ska vi göra nu? Ska du och jag umgås? Jaha? Kan vi det? Minns vi hur vi gjorde det innan barnen? Herregud, det är ju ett helt liv sedan vi var själva... Vi är ju inte ens samma personer som innan. Jag känner tydligt hur vi har utvecklats, båda två. Känslan är att vi nog har gått lite åt varsitt håll, men det behöver inte vara dåligt. Jag tror att det kan vara bra att vi ändå har varsina liv. Att vi inte hänger upp tillvaron på varandra. Men ändå att vi faktiskt trivs i varandras sällskap. Det är nog väldigt många som, i vår sits, inser att det enda som hållit ihop dem genom åren har varit barnen och när det limmet är borta så finns inget kvar. Inte för att de har lidit, mer att en inte har märkt att båda två har förändrats på varsitt håll men att barnen har liksom varit en skyddsmur så att det inte upptäcks förrän det skyddet är borta... Men så tror (hoppas) jag inte att det blir för oss. Vi har som sagt många saker som vi pysslar med vid sidan av den andre, som den andre inte är inblandad i och det tror jag är bra. Då kan vi ha vårt eget men samtidigt ha kul och göra roliga saker tillsammans.
Hahaha, nu går jag lite händelserna i förväg, Maja är 16 så det dröjer förhoppningsvis några år innan hon försvinner 😉 och Fanny ska ju läsa i två år och vill gärna slippa studielån så henne lär vi oxå ha mer eller mindre hemma i två år till... så vi "slipper" nog att umgås på tu man hand än på några år 😉

Idag välkomnar jag fredagskänslan med öppen famn 😃😃

Likes

Comments

...val en människa behöver göra...

Det stod i en tidning att en människa gör ca 70 val varje dag. Men jag vill hävda att det är fler!

Allt du gör är ett val!

Även om du INTE gör något så är det ändå ett val. Ett val att INTE göra något. Det kan hända att det är omedvetna val, men det är ändå val...

Jag för min del inser mer och mer att jag gör otroligt många, omedvetna, val. Val som jag på något litet vis ångrar dagen efter. Eller ångrar... vet inte hur jag ska uttrycka det...
Tex, när jag vaknar på en lördagsmorgon, så vaknar jag ganska tidigt (eftersom jag går upp 05.30 varje morgon är det svårt att ha någon annan rutin på helgen) och då går jag naturligtvis inte upp direkt. På helgen kanske jag vaknar kl 07.00, av mig själv utan väckarklocka. När jag då ligger där och vaknar till och njuter av att det är lördag, då börjar jag smida planer för dagen. Jag inser ju att jag har hur många timmar på mig som helst för att plocka och greja (som jag gillar när det inte är tvång), att rensa i garderober och få ordning och reda... jag ser liksom framför mig hur mycket grejer som får åka till loppisar och tippen osv. Jag ser för min inre syn hur jag målar lite på de där plankorna som ska sättas upp i taket och att jag sorterar alla papper på skrivbordet på kontoret. De där pappren som jag bara "lägger där så länge" och det där "så länge" är ju ingen som vet hur länge det är...

Nåja, jag ser i alla fall hur effektiv jag är och hur fint allt blir och hur bra jag mår av det. Först ska jag bara kolla igenom sociala medier, men sedan! Sedan är jag redo att sätta igång med allt som jag vet att jag kommer må så bra av.

Så, nu är sociala medier avklarade, nu ska jag sätta igång. Eller vänta, först ska jag bara spela igenom Candy crush en omgång, de där fem liven tar ju bara några minuter att bli av med...oj, fick jag extra tid... nåja, jag kan ju spela lite till, det är ju ändå lördag och det är klart att det är skönt att ligga kvar och gosa till det lite i sängen... jag sätter på min ljudbok oxå under tiden jag spelar så blir det extra mysigt...

Ni hör! Vips när jag tittar på klockan så är den inte 07.00 längre, den är kanske 10.00 och jag har slösat bort 3 timmar på skit!! Och självklart måste jag ju själv inse att det här är val jag gör. Just där och då inte medvetna val, men ändock, jag väljer att kolla in sociala medier. Jag väljer att spela Candy crush. Jag hade kunnat skippa det men jag gör det ändå!? Och jag kan säga att det är inte bara en lördag/söndag som det här har hänt... Orkar inte ens erkänna för mig själv hur många gånger det har hänt...

Lite samma sak är det på eftermiddagarna när jag kommer hem från jobbet, men då känner jag ändå inte riktigt samma "press" för där är det mer grejer som "måste" göras, lagas mat osv. Det kan jag ju inte riktigt skippa... Just i den synvinkeln så längtar jag till dess att barnen flyttar, tänk att bara behöva tänka på sig själv när det gäller mat!?

Sidospår! Tillbaka till det där att välja!

Herregud, jag är 44 år, hur länge ska jag hålla på att "lura" mig själv med det här synsättet? Hur ska jag gå vidare? Ska jag sluta måla upp de där inre bilderna över allt som jag tänker att jag ska göra och bara skita i det, eller ska jag försöka fundera lite mer på vilka val jag verkligen gör? Vilka val jag verkligen VILL göra?

Jag vill ju inte ligga på dödsbädden och ångra att jag inte tex målade fler tavlor eftersom jag hela tiden fokuserade på att plocka och rensa. Jag älskar att komma hem på eftermiddagarna och vara i köket med barnen. Prata skratta, kanske laga mat tillsammans, ha på musik och dansa och sjunga tillsammans. Kanske inte få så mycket gjort, men ha underbar tid med barnen. Då ska jag nog fortsätta att välja det.
Däremot kanske jag ska försöka bli mer medveten om andra val, tex sociala medier och mobilspel... Mobilspel är ju verkligen helt bortkastad tid. Jag tar bort Candy Crush nu! (vill bara säga att jag faktiskt slutade skriva och tog bort spelet direkt) Sociala medier kommer jag inte att sluta med, för jag gillar det, men jag ska bli mer medveten om hur mycket tid jag lägger ner på det och så ska jag göra bättre, mer medvetna, val.

Oj vad klok jag låter när jag läser igenom det... Klok som en bok!

Ok, så får det vara! Nu är det bestämt!

Idag är det grått och regnigt och jädrar i min lilla låda vad det har regnat i natt! Nu får vi allt regn som vi saknat i ett drygt år. Trist bara att allt kommer på en gång så att det blir översvämning.... men men, landet lagom är inte alltid så lagom 😉

Tur att jag ska sitta inne på jobbet hela dagen 😉

Tack för mig 😃

Likes

Comments

...är något av det viktigaste som finns!
Det finns inget som är så förlösande som ett rejält skratt!
Älskar att skratta...
Så underbart nu när en har barn som är så stora att vi kan skratta tillsammans. Vi skrattar åt samma saker. Eller, det kanske mer är så att de skrattar ÅT mig när jag skrattar. Jag har tydligen, enligt dem, ett hjärtligt och smittsamt skratt. Och det är ju kul. Det tar jag som en komplimang :)

Det här till exempel, jag skrattade så jag grät när jag såg den.

https://www.facebook.com/followvids/videos/1521223147936352/

Först såg jag den på bussen och fick slita som ett djur för att inte börja gapskratta på bussen. Hade ju varit dumt om jag skrämt barnen som jag jobbar med genom att börja gapskratta för mig själv på bussen. Hade ju lätt kunnat uppfattats som lite galet ;)

Men väl hemma och jag kunde titta på den igen och igen och igen och verkligen studera hur dessa människor, eller låt mig kalla dem vantar, far runt, iväg helt utan kontroll. Armar och ben ser knappt ut att sitta fast i kroppen och de har ingen aning om vad som är upp eller ned. De har verkligen inte en chans att kunna hålla sig kvar i båten. Först kommer lite gupp och slag och turbulens, kanske man kan kalla det, som gör att de redan har tappat kontrollen till viss del. Sedan kommer "dödsstöten" ett ganska högt vågsvall som båten inte alls är i fas med och därför stöter i så att personerna i båten kastas bortom sans och vett upp i skyn.

Alltså jag kan börja skratta bara jag berättar om det här...

Sedan denna...

​Alltså jag skulle vilja träffa den här personen som jobbade på kundtjänst den här dagen!
Eller jag skulle iaf velat se vad som försiggick där och då...
Hur mycket kan de inte ha skrattat när de skrev det här, när de svarade den här vansinnigt arga personen...?

Jaja, mer skratt åt folket! Jag tror helt och fullt på att du lever längre om du skrattar mer. 

En kan vara supertrött och nere och så får en se ett klipp som ovan och genast så mår en bättre och kan inte ens minnas att det var tungt för en stund sedan. Allt blir lättare med ett skratt. Det blir liksom flyt i livet. Eller så är det bara att en luras att tro det för att en klarar motgångar bättre om en är lite gladare och skrattar lite mer :)

Happy happy :)​

Likes

Comments

...på natten kan vara något av det märkligaste ens hjärna kan syssla med...
En känner sig helt mörbultad och förvirrad i hela hjärnan när en vaknar.

Härom morgonen vaknade jag och var skitförbannad på min sambo. Han hade varit så vansinnigt dum i drömmen att jag än idag minns min ilska. Minns inte hela drömmen, det var ngt med en kalv och var den skulle vara och inte vara...
Kan vara att jag överförde min ilska, som jag har gentemot vår grannbonde, till Peter ;) Otroligt märkligt kändes det i alla fall att på morgonen vara så arg på honom där han låg och sov, helt ovetandes om vad som hänt. Väldigt roligt om en ser på det på det sättet ;)

Men i natt... det bästa är om jag skriver ner drömmen direkt, för ofta kan jag minnas en del precis när jag vaknar. Ibland minns jag inget, men så inträffar något under dagen som gör att hela drömmen, eller i alla fall delar av den, helt plötsligt kommer tillbaka. Jag träffar någon som var med i drömmen, eller att jag helt plötsligt är på en plats som jag drömt om eller något liknande...
Men i natt kom jag ihåg stora delar redan när jag vaknade.
​Jag födde nämligen barn!
​Jag har vid andra tillfällen drömt att jag varit gravid, men jag har aldrig drömt att jag har fött barnet. Det gjorde jag i natt. Jag var med om en förlossning. Fast som vanligt var det lite knäppt, jag minns hur jag andades och jobbade på jättebra och allt gick framåt, men så kom jag liksom inte vidare. Då insåg jag att jag hade hängselbyxor på mig och därför kunde ju barnet inte komma ut. Så dumt, byxorna var ju i vägen... Nåja, jag tog av mig byxorna och då gick det lättare. Jag andades (minns just djupandningen väldigt tydligt) och ganska snart så kom barnet ut. Någon var där och tog emot barnet (kan ha varit Peter men minns inte säkert) och så minns jag inte så mycket mer... det var lite märkliga omständigheter, jag var i ett (mitt?) hem och födde av någon anledning och huset låg väldigt avsides så jag hade liksom ingen hjälp... Nåja, det där är ju bara lull lull runtomkring, det viktiga eller huvudhändelsen var att jag födde barn...

Ska en då börja tolka detta på något sätt? Jag googlade lite...
Här är en förklaring jag hittade;

Att förda barn i drömmen kan kännas mycket verkligt. ”Jag drömde att jag födde ett barn. Det var så verkligt att jag vaknade och letade efter mitt nyfödda barn i sängen. Jag hade till och med ont mellan benen när jag vaknade.”

Denna dröm kan visa på din längtan efter barn. Den kan också tolkas som att du har gått igenom en pånyttfödelse av något slag – du har fött fram något som legat på ”tillväxt”, kanske en tavla eller en bok som blivit klar, kanske ett nytt förhållningssätt till livet ….

Hahaha, jotack, verkligt kändes det, men att jag skulle längta efter barn, känns inte helt troligt. Det gjorde jag för några år sedan. Då hade jag lite ångest över att jag började bli till åren och att chansen att bli mamma igen började liksom rinna mig ur händerna. Troligen någon form av 40-årskris ;)
Men nu, vid 44 års ålder så känns det väldigt självklart att INTE skaffa flera barn ;) Det räcker gott med att låna lillasysters barn som en kan lämna tillbaka när de skriker och luktar illa ;)

Nåja, jag googlade igen;

Födelsedrömmar är välkända i drömtydningen och betyder att du är på väg att förverkliga ett nytt projekt i ditt liv. Det är främst kvinnor som upplever symboliken i sina drömmar eftersom födseln är associerad med den feminina identiteten.

Drömmarna är oftast kraftfulla och infaller när du utvecklas som människa. De talar om för dig vad du verkligen vill med ditt liv.

Det återkommer igen, det där med utveckling och att utvecklas som människa. Det tycker jag låter väldigt bra och det suger jag åt mig av. Kanske är det att jag tagit tag i en blogg där jag kan träna mitt skrivande!?
Kanske är det att jag mer och mer tänker på varför jag agerar på vissa sätt, eller kanske framförallt varför jag INTE agerar på vissa sätt och hur konsekvenserna blir, jag kanske går igenom någon slags förändring...?

Spännande! Här är bara att hänga med :)

Happy monday :)

Likes

Comments

buss till jobbet.
Det började jag med i mars i år. Tidigare har jag åkt bil i alla 18 år som vi bott här.
Jag körde på två rådjur på tre veckor och då insåg jag att "någon" försöker nog säga mig något. Så då började jag att köpa ett månadskort till bussen.
Jag håller på än.
Jag älskar det!
Varför åker inte fler buss?
Bilderna jag hittills har haft i bloggen är från min korta morgonpromenad till bussen. Det är så vackert att jag nästan blir religiös...
Lyssna på en bra bok, frisk luft i några minuter, sedan sitta och halvslumra och ändå kunna njuta av naturen som susar förbi fönstret. Jag kan aldrig njuta av omgivningarna på samma sätt när jag kör bil.

Varför åker inte fler människor buss?
När jag står och väntar på bussen på morgonen så åker det förbi vääääldigt många bilar. (trots att min buss går 06:05) Då måste det ju vara så att de lika gärna hade kunnat ta en buss som går nästan samtidigt!?
Kan en tycka...
Jag erkänner att jag har genom åren varit expert på att hitta på anledningar till att inte åka buss. Dyrt, dåliga tider, svårt att hämta/lämna barn när det dröjer 3 timmar till nästa buss.... osv. Anledningarna har varit många och väldigt enkla att ta till.
Men nu, när barnen är stora och själva kan ta sig till och från skolan då är det ju självklart, känner jag.

Fördelarna är så många! Och det går att vända en del nackdelar till fördelar med rätt inställning.
- En blir låst vid vissa tider då bussen går. Motargument - ja, det är perfekt, jag kan inte sitta och jobba över hela tiden, jag måste hålla koll på busstiderna och då får jag släppa jobbet och göra resten nästa dag. Kan kännas negativt när du ser att-göra-listan men i det långa loppet är det ändå bra för dig själv och din hälsa.
- Det är dyrt. Motargument - ja, det kostar en del, men om du köper ett månadskort så kostar det nästan lika mycket som en tank till bilen och på en månad räcker det inte med en tank för att jag ska kunna åka fram och tillbaka till jobbet. Dessutom så minskar slitaget och annat på min bil så där sparar jag i gengäld en hel del pengar.

Sedan kommer jag inte på mer nackdelar just nu...

Jag bor ju på landet i en glesbygd. Det betyder att det är glest befolkat. Vilket innebär att vi är inte så många som bor i det området. Vilket i sin tur innebär att vi är dyra i drift, eftersom vi vill ha samma service och bekvämligheter som stadsbor. Men eftersom de som bestämmer om service och bekvämligheter för invånare i vår land, oftast bor i städerna så sparas det väldigt ofta in på service och bekvämligheter för glesbygden.
Om detta ska jag skriva någon annan gång för det gör mig väldigt upprörd, men i denna "service och bekvämlighetsaspekt" ingår även kollektivtrafiken och i morse blev jag så glad för då åkte säkert 8 personer med bussen och det är riktigt bra, ibland är vi 3-4 pers och om det fortsätter så kommer vi snart att få färre bussturer...

Hur kan jag få fler att åka buss? Är det mitt mission i livet...?

Ha en bra torsdag!

Likes

Comments