Hey, long time no see.
Antar att detta är typ 50e gången jag börjar skriva igen och tappar det.
But guess what, so be it.
Jag känner att jag mår mycket bättre när jag skriver av mig och bloggar.
Det är som någon slags terapi.
Detta är mitt sätt att sätta ord på tankar, funderingar och känslor.
Kan verkligen känna att det behövs ibland, att bara skriva av sig. Inte till folk man känner, vänner osv. Utan till okända, kan kännas fett befriande.
Ingen som sitter och dömer eller någon som säger ifrån.
This time, I really need this.
Har verkligen haft dem 3-4 jobbigaste veckorna i mitt liv nu.
Kan inte förklara varför egentligen, eller jo klart jag kan men det är svårt och tar på krafterna, krafter man knappt inte har längre.
Skolan tar upp all min tid på vardagarna, även helgerna ibland. Jag kämpar verkligen sönder, ibland sitter jag kvar i skolan i flera timmar o ba pluggar.
Inte likt mig alls då jag varit så lat innan men nu har det hållt på så ett tag. Jag försöker verkligen.
Sen är det kaos i mitt privat liv.
Ska flytta, det tynger mig mer än vad jag trodde det skulle. Det är så jävla påfrestande att så mycket saker händer på en o samma gång.
Jag blev krossad igen, av en kille ofc, vad annars?
Dem senaste 3 månaderna har jag träffat en snubbe, visst det har inte varit enkelt. När har det någonsin varit enkelt för mig?
Har verkligen haft det svårt för att släppa in honom. Tänkte inte göra det egentligen. Tänkte skita i honom och fortsätta ensam, som jag klarat mig hittills.
Det roliga är att han inte ens var min typ at all. Gillade honom ej i början, tyckte han var för mycket och helt enkelt inte något jag ville lägga min tid på.
Visst alla säger att så fort jag snackar skit om en kille så gillar jag honom. Så det insåg jag tillslut. Varför jag gör det är för att jag försöker intala mig själv att nej du gillar inte alls denna snubben, get over it. And guess what, it didnt work.
Det började med att jag långsamt släppte in honom (inte bokstavligt😂) & jag började verkligen få starka känslor för honom. Vilket jag VISSTE att jag skulle ångra. För nu ligger jag här och skriver av mig första gången efter flera månader.
Typical me.
Iaf, mina känslor blev så starka att jag inte insåg hur "dåligt" han behandlade mig. Asso inte dåligt men inte det jag förtjänar. Vet att jag förtjänar det bästa och det var inte han.
Han kom åt mig på något jävla konstigt vis. Ingen aning hur, för jag verkar så tuff.
Men inombords brinner mina känslor våldsamt, all over again. Fan för detta.
Förstår inte folk att dem förstör en?
Det hände idag. Ifrån ingenstans.
Vi hade träffats igår och snackat hur länge som helst. Han kollade in i mina ögon och lovade saker han inte kunde hålla och även jag visste om det. Jag såg det i HANS ögon. Han var inte redo att ändras för min skull. Han behövde tydligen fortfarande leka av sig innan. Och jag fick ta den skiten. Genom att han ljög hela tiden. Hans ord var starka o bestämda men hans handlingar var tvärtom. En person en gång i tiden lärde mig att handlingar betyder mer än ord. Och ja han hade rätt. Ser det så klart nu.
Han sa att han dör för mig men hans handlingar är mer att han dödar mig.
Jag klarade inte av det.
Första gången på 2 år så öppnade jag upp hela min själ för någon och gav det en chans. Därför gör det så jävla ont. För var redo att ge allt, men det visade sig vara exakt likadant som innan. Tänker inte utsätta mig själv för det, inte igen, aldrig igen.
Vet att hans hjärta gråter efter mig men finns inte så mycket jag kan göra. Fuckar man det även efter man fått chans på chans så ger både hjärna o hjärta upp tillslut, hela själen fan.
Förtjänar det bästa i hela världen och kan han inte vara det för mig så är det hans förlust, inte min, aldrig min.
Han sa själv att han aldrig kommer hitta bättre and yeah boy I fkn know, right?
Därför beter man sig, slutar bete sig som ett litet barn.
Han springer ifrån problemen som ett litet barn. Så fort jag konfronterade honom så blev han stum och sprang iväg när det blev jobbigt. Vill man verkligen ha något så stannar man och kämpar.
Man you do anything at least???
Ger man upp på en sekund så säger det en hel del. Vill ha en lojal man som vet vad han vill ha och som gör allt för att få det.
Varför nöja sig? Kan du inte kämpa för mig så finns det ingenting här som är ditt. I'll cut you out, du kommer vara glad över att få se mitt ansikte någon gång ibland. När jag verkligen älskar någon så kommer personen få mitt allt och lite till.
And if u fuck that up.. Wow.
Synd.
Blir tom på ord när jag tänker på det för mycket, därför jag bara vill skriva ner det istället. Få ut mina tankar och känslor. Bli av med dem. För just nu kommer dem inte få mig nånvart.
Önskar bara att människor inte var så ruttna, när jag blommar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments