View tracker

Ligger i soffan där jag alltid sover nu för tiden.

Vill inte sova i mitt gamla rum där allting påminner. Att sova i soffan var någonting nytt och därför har jag gjort det sen den dagen.

Äter skräpmat och irriterar mig på allt, inte minst mig själv. Stör mig på att jag stör mig.
Är irriterad på att min fasad, som stundtals varit relativt äkta, fått människor att kunna vara lite ilskna mot mig igen. Jag vill ju självklart att allt ska vara som vanligt och att ingen ska behandla mig något annorlunda


Men snälla det har fucking inte ens gått 3 månader.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är måndag idag. Ny kurs. Den verkar vara jobbig.. Mycket aktivt deltagande och praktiska lektioner. Inte min favorit, jag vill helst - särskilt just nu - bara glida med och sedan läsa in mig på ämnena och skriva en tenta. Menmen. 
Idag har jag inte fått många knop gjorda förutom att gå en trött dag i skolan. Är fortfarande utmattad efter förra veckans tentor och känner att en veckas lov hade suttit fint. Längtar tills helgen.

Annars mår jag helt okej ibland ändå. Känner mig kall och kylig. Känner mig inte snäll längre.

Men sen så är det ju minus i november

Likes

Comments

View tracker

Jag har börjat bli irriterad på fel saker.

Jag stör mig på allt och alla hela tiden. Jag inbillar sig att alla stör sig på mig. Att de inte orkar med att jag är ledsen längre. Att de tycker att jag lika gärna kan stanna hemma om jag är så konstig hela tiden. 

Men jag är nog ganska normal också. Har inte varit hemma på veckor. Går till skolan tidig morgon och kommer hem runt 23 på kvällen. Behöver skärpa mig kanske. 

Det är så mycket plugg. Är förskräckt. Vi läser om så många saker just nu som jag inte är det minsta intresserad av. Det ger mig ångest. Förstår ingenting heller, utan att överdriva. Vilket jag alltid gjorde innan, nu finns det inte kraft. 

För någon dag sen sa en kompis "Varför är du så deppig?". Ville bara skratta och säga att jag är extremt glad för att ha det livet jag har. 

Jag ser inget ljus

Likes

Comments

​Hej

Idag är det torsdag. 6 oktober. Jag har haft en relativt "bra" dag.

Var tidigt hemma hos Angelica för att plugga och åkte sedan till Gerda för att hålla i lite konditionslåtar och har en föreläsning om nedvarvning. Direkt efter gick jag och Angelica på gympastång för att få inspiration till vår tenta (Vi ska hålla i ett gympapass för klassen). Det gick inte så bra dock eftersom vi tränat hela dagen.. Men det var väl okej.

Sen åkte jag hem till Angelica igen för att plugga lite mer. Det är verkligen ett projekt att sätta ihop ett träningspass men det är utan tvivel det roligaste vi har gjort i skolan hittills. Så det är synd att detta bara är en utav fyra stycken tentor som är om 1 (!!) månad. 

Vi avslutade med Wahlgrens Värld och godis innan jag cyklade hem igen. 

^Efter allt detta var bubblan spräckt 

När man öppnar dörren hem så kommer allt mot en. Man ser röda ögon och hör låga röster. Man minns sitt liv. Vet inte hur länge jag orkar leva dubbelliv längre. Halvtids förkrossad och halvtids okej. Kommer jag att rasa? Kommer jag alltid må såhär? Jag vill rasa så att jag kan resa mig upp på riktigt. Jag orkar detta.

Men ska tillåta mig själv att rasa nästa vecka eftersom jag har planer i helgen så måste trycka på off då. Men just nu är det On, det är därför jag är på bloggen.


All kärlek 

och M, jag saknar saknar saknar saknar saknar dig. 


Likes

Comments

Hej


Ibland blir det så olidligt att man vill sjunka genom jorden. Då trycker jag undan allt.

Jag har skrattat extremt mycket idag, det var en rolig dag i skolan. Har skämtat med mina kompisar. Men är inte glad.

Alla säger alltid att komiker är ganska sorgsna människor egentligen. Nu är ju jag ingen komiker, men de skämtsamma kommentarerna. Att alltid försöka vara rolig, det har alltid varit en del av mig. Nu kan jag inte visa den delen av mig eftersom jag är ledsen. Jag KAN, eftersom jag kan stänga av. Men är så rädd att folk ska tänka att jag läkt, att jag är bra nu, att "oj det gick snabbt", att jag inte har en rätt att vara ledsen imorgon om jag är så "himla glad idag".

Människor tänker säkert inte såhär. Men har blivit helt fixerad av att veta vad dom tänker. Många är så rädda för mig. Undviker mig, tar ner blicken, hälsar inte. Jag hade gjort samma sak. Jag hade inte känt att jag hade rätten att göra någonting. Men ibland vill man bara att folk ska säga någonting. Nu gör ju många av mina nära vänner det. Men ibland kan jag bara längta efter i skolan att någon ska vara där lite extra och se på mig att jag håller på att gå sönder.

Alla ska vi dö. Det är viktigt att komma ihåg. 


Likes

Comments

​Idag var dagen jag aldrig trodde skulle komma.

En dag jag trodde skulle komma om kanske 60 år, kanske du vid min kista eller jag vid din - Hur som helst så skulle vi stå där efter ett långt liv.

När jag såg kistan och tänkte att du, du ligger faktiskt i den. Din kropp. Ville hoppa in i den och vara där med dig. Ville inte släppa ner dig ensam i jorden. Ville att du skulle resa dig ur kistan och säga att du lever, 

Nä, detta var by far den hemskaste dagen i mitt liv. Så mycket tårar, hulkanden. 

Jag grät hela begravningen men sen var jag tyst. Sa lite saker ibland men orkade inte prata. Vissa minnen jag och Matilda har kanske jag vill dela med mig mer av i framtiden, men inte än. Vill ha dom för mig själv eftersom det är dom jag delar med min syster. 

Nu ligger jag och ska sova och jag vet att jag lämnar den hemskaste dagen i mitt liv. Från och med nu måste det bli bättre på alla plan, ska kämpa och hoppas på att livet hjäper mig och de som är mina nära

Snälla livet, ge oss lite tur. Vi förtjänar inte all den olycka vi drabbats av. Nu behöver vi tur för att överleva. 

Matilda, alla grät. Hysteriskt stundtals. Lätt stundtals. Vi spelade din favoritmusik (Hoppas det var okej att jag tog tveksamhetens tid, men hade så väl för mig att du tyckte om den.. eller så var det den där andra.. Men jag tror du förlåter mig<3) . Sedan satt vi, familjen och dina två närmsta och samtalade. I timmar satt vi och pratade bara om dig. Vi älskar dig så mycket. Vi älskar dig så mycket. Vi älskar dig så mycket. 

Jag önskar jag trodde på Gud. Jag vill ju träffa dig igen. Får panik på tanken att vi aldrig kommer träffas igen. 
Men kanske? Vem vet?

Jag tror dock inte på sådant. Men jag tror jag måste börja tro lite, annars går jag under


Likes

Comments

​Jag hatar dessa kvällar, vill inte somna för varför ska man vakna

Just idag är saknaden en kniv. Jag ångrar så mycket. Varför sågs vi så lite i somras? Varför hörde jag inte av mig mer.

Jag får frågan varje dag "Hur är det?". Alla vill väl men jag orkar inte skriva "inget vidare.." För det är en underdrift. 
Det är så helvetes jävla pissdåligt att jag är osäker på om någonting är värt någonting.

Alla är så lyckliga. Jag skrattar ibland. Träffade tre kompisar idag och jag skrattade åt bilder och jag skämtade med. Men inte mitt äkta skratt från hjärtat, jag undrar om det ens finns mer


"DU kommer att må bättre" Det säger alla. Men ingen har förlorat sin syster och jag vet inte vad jag ska svara ...Man blir så irriterad på allt. Nä, mer arg. Man blir arg för att inte en jävel fattar och man vet inte vad man ska göra med sin ilska som är helt obefogad

Jag har fullständig panik. Jag lever, andas, pluggar, tränar, skrattar ibland, skämtar, ser på film, pluggar och har panik.

Men nu får det räcka, du måste ringa nu och säga att det är ett skämt. Ringa på dörren och förklara att du var tvungen att fakea din död eftersom det var ända sättet

Folk taggar dig i bilder på Facebook så du dyker upp där hela tiden. Jag gillar allt så dom ska se att jag ser. Vissa tar sedan bort sina bilder.. Eller så döljer dom bara dom för mig. Det är fina bilder, kärleksförklaringar och hyllningar.

Men måste dom tagga ditt namn? Kan de inte bara skriva det. Jag vill inte att du dyker upp på min facebook utan att jag bestämt det. Det är min syster, min syster, mim syster, min syster, min syster min min min min min


jag saknar dig så

Mitt tangentbord är så blött

Likes

Comments

Jag är så livrädd för att inte göra någonting. För att tänka.

Jag kollar på youtube och bestämmer vad jag ska se härnäst innan det jag har på är slut

Jag shoppar. Jag har spenderat över 10 000 på skit de här värsta veckorna. Destruktivt men bra eftersom saker kommer till min dörr och jag slipper gå och handla

Jag tränar. Tar ut mig i stegen och tänker på att vi skulle börja yoga ihop en dag och saknar ditt skratt

Jag är förstörd. Jag är så bruten mitt itu.

Jag hatar helger. Alla lever vidare och jag vill också. också också också. Vill vara där, skratta och ha problemen jag hade för 1 månad sen. Vill inte ha detta livet med denna sorgen


Det är inget som går över. Det blir lättare med tiden sägs det

Men lite lättare än det här är ändå ett helvete

Tänker jag på dig så får jag så ont, men tänker jag inte på dig så får jag dåligt samvete

Kan jag få träffa dig en gång till och säga att jag älskar dig mer än jag älskat någon annan i hela mitt liv.

Likes

Comments

Går i skolan och läser om Människans fysiologi. Hur vårt hjärta pumpar, hur våra muskler drar ihop sig och slappnar av, hur våra nerver går i komplicerade banor och hur vi andas. Allt jag kan tänka på är att ingenting i din kropp gör någonting av det.

Jag är ju trots allt i skolan. Antecknar snabbt. Varje dag efter skolan har jag svarat på 5 stycken studiefrågor från sådant jag missat förra veckan. Har varit precis i mitt studieschema så att jag har exakt 5 stycken kvar att besvara imorgon, fredag. Så att jag i helgen kan börja på nästa del. Överdriver men avviker inte från planeringen, jag vet att jag mår sämre då. Att det kan leda till att jag mår mycket sämre.

Försvinner in youtubevärlden och ser på dansklipp, läser bloggar och tittar på min lägenhet. Följer klassgruppens konversation på facebook och hoppas på att någon ska skriva någonting i den snart igen. Samtidigt som jag bara vill att den ska vara tyst och vänta på mig.

Tränar, springer på löpbandet och fyller i mina pass i träningsdagboken och antecknar ner i en annan vilka pass jag har planerat över veckan.

När jag sedan flytt verkligheten hela dagen, just genom att befinna mig i min förra verklighet, så kommer den ifatt.

Ångesten växer inom mig och går upp i halsen. Tårarna kommer inte lätt längre, trycker undan dom utan större besvär. Men tar dom alla dagar före denna växande paniken.

Det slår mig bara sådär ibland att vi aldrig ska ses igen på jorden. Aldrig skratta igen och att du aldrig kommer bli moster om jag blir mamma. Att jag aldrig kommer bli moster eftersom att du inte skulle bli mamma, som du så gärna ville.

Det slår mig att min livskamrat och den som gjorde allt allt allt för mig, faktiskt är borta.

Men ni förstår, lika snabbt som jag förstår sanningen så skjuts den undan. Inte med flit. Men det är för mycket att processa. Jag klarar inte av det.

Sorg är det värsta en människa kan vara med om. Ja det vet jag nu.
Jag har förlorat min syster, min bästa vän och min egen person. Mina föräldrar har förlorat sitt barn, sitt första barn, sitt allt.

Jag vet att det kommer bli lättare för mig. Jag är ung, 22 år, och har många år kvar att leva. Men jag vill ju så gärna ha dig vid min sida i allt jag gör.

Snart inne på en månad utan dig och förutom mina dagar i skolan så har jag legat här jag ligger just nu. I hörnsoffan i vardagsrummet hemma hos mamma och pappa med ångest och panik i hela kroppen.

Hade jag fått gissa hur denna torsdagen såg ut för några veckor sen så hade jag nog gissat på att jag låg i Angies soffa och åt popcorn, skrattade åt ett filmklipp från förra helgen och bestämde vart vi skulle gå ut imorgon. Alla berättade vad de skulle ha på sig och innan vi sa hejdå bestämde vi träff på systembolaget kl.1400

Sen skulle jag cyklat hem. Hem för mig nu skulle varit bankgatan. Nu är det fortfarande järnåkravägen.

Från massa fester, massa arrangemang, piff, shopping, shotbrickor och taggade fredagshjärtan och planerad inflyttningsfest så hamnade vi

Här - För jag sitter ju kvar i denna soffan, Spenderat 3 helger i den och jag tycker om den även fast jag nu alltid kommer koppla den till sorg. Beställt mat för att äta i soffan. Pluggat i soffan och sovit varje natt i soffan.

Helt ärligt, så mår jag pyton konstant --------------------men-----------------när kvällen kommer och jag får massa intryck utifrån sociala media eller kanske sms osv, så går pyton konstant ----------________------ <-- Ner i en jobbig loop. Och det är den loopen som beskriver mitt tillstånd nu. Värsta tiden på dagen.


Likes

Comments

​Jag har bloggat på devote i 6 år. Privat blogg. Men plötsligt slutade mina inlägg att synas. Bara rubriken publicerades. Istället för att lösa ett problem så bytte jag nu portal.

Känns lite vemodigt men egentligen bryr jag mig inte. Bryr mig ganska mycket om allt och samtidigt inte om någonting längre.

Vi hörs när jag ventilerar,

Moody 

Likes

Comments