​tiden rinner förbi. Livet rinner förbi. 
Måsten. Tusen saker att göra, vill bara vila men vill samtidigt inte ha tid till att koppla av. Fångad i mig själv. Måste säga mitt om typsnitt på din gravsten imorgon. Har vägrat men förstår att mamma inte kan göra det själv.

Måste packa till spanien för en festresa med mina kompisar. Hör ni hur ironiskt det låter? 

Men jag vill åka iväg. Vad ska jag göra här hemma förutom att sakna allt som varit här förut.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Gråtandet har kommit tillbaka. Mest i smyg så att jag kan avsluta det utan samtal och kramar.

Människor pratar så ogenerat om döden och om deras syskon i min närhet. Jag försöker verka obrydd. Försöker tänka att folk inte menar någonting illa, men i bakhuvudet gnager det ändå.. Hade jag verkligen gjort så? Tror inte det. Eller så lägger man märke till det snacket mer nu.. vem vet.

Idag är en torsdag mitt i livet när jag undrar vad hände med mig och mitt liv. Jag har alltid haft empati för andra och nu är jag den det har hänt.

Snälla

Likes

Comments

Fan vilken dålig dag och fan vad man inser att den hade blivit bättre med dig.

Är så frustrerad nu att jag knäcker nog mig snart i skolan, i ett fyllt lunchrum, högljutt och okontrollerat. Vore typiskt mig hade de säkert tänkt. Eller inte. Vad tänker folk om mig?

Likes

Comments

​Är sjuk. Influensa och har haft den sen förra torsdagen ungefär. Det suger såklart men bryr mig inte så mycket om att lida fysiskt, det gör mig bara stressad att missa skolsaker och vara tvungen att ligga och vila.

Har vänt på dygnet. Somnar sent, vaknar tidigt, sen somnar jag om och vaknar mitt på dagen. Så går det runt så.


Folk verkar sura ibland, irriterade på en liksom. Det gör mig så arg och illa till mods. Känner mig som en krävande människa mot min omgivning. Kräver mer och mer eftersom jag ibland känner att jag inte får någonting tillbaka. 


Folk har glömt mitt lidande och ser mig som en börda

Likes

Comments

Idag är det den 10 februari

Jag känner mig lat. Jag är lat enligt många människor tror jag. Fuck dom dock

Imorgon ska jag fira min födelsedag med mina vänner. Känner mig hemsk, ångesten tränger sig in i min kropp och säger att jag borde inte ha kul. Jag måste dock ignorera den, för planer, roligheter och fest är det som gör att jag fortfarande går upp på morgonen.

Önskar så innerligt Matilda att du kunde komma på min fest imorgon. Charma alla mina kompisar, skryta över mig och jag över dig. Gud, vad jag saknar dig. Längtar efter dig.

Nu ska jag städa här hemma. Sysselsätta mig. Sen ska jag nog åka och shoppa och sen åka till Mirre. Mina 8 följande helger är helt uppbokade. Känns bra men som sagt, ångestframkallande.

Skriver utan någon som ser vad jag skriver


Kanske jag läser det här när jag är lite äldre, kan kolla tillbaka på det och känna att lilla gumman, gör vad du vill så länge du orkar och just- vill.

Likes

Comments

Jag läste något om sorg

Nu är jag här igen, som oftast vid dåliga stunder. Nu har vi passerat 00.00 och det är alltså den 30 december, vilket innebär att det är två dagar kvar utav 2016. Härliga, tråkiga och sedan hemska 2016.

Jag läste en klok sak som jag lade på minnet. Känns som att man läser så mycket dumt nu för tiden att det smarta etsar sig fast. Eller så dras alla människor till olika textrader. Antagligen det sistnämnda. Det var någon som skrev, kan ha varit Magdalena Graaf (ej säker), att sorg är inte något som man går igenom och sedan är allt bra. Nä, det finns med en hela tiden. I toppar och dalar.

Har fått hem en låda kläder av dina och sköljmedlet som du övergödde dina kläder med gav mig en käftsmäll. Jag minns mest alla roliga stunder. Hur rolig du var. Hur jag skrattade mitt djupaste, längsta och ärligaste skratt i din närvaro. Hur jag kände mig cool när jag gick med dig på stan, från det att jag var en liten flicka tills jag var 22. Min stolthet i världen var du, är du.

Har säkert skrivit samma sak i andra blogginlägg. Men jag orkar inte läsa och se efter, vem bryr sig om sånt. Skriver vad jag vill skriva.

Det gör så ont på jorden utan dig min älskade


Likes

Comments

Ligger i soffan där jag alltid sover nu för tiden.

Vill inte sova i mitt gamla rum där allting påminner. Att sova i soffan var någonting nytt och därför har jag gjort det sen den dagen.

Äter skräpmat och irriterar mig på allt, inte minst mig själv. Stör mig på att jag stör mig.
Är irriterad på att min fasad, som stundtals varit relativt äkta, fått människor att kunna vara lite ilskna mot mig igen. Jag vill ju självklart att allt ska vara som vanligt och att ingen ska behandla mig något annorlunda


Men snälla det har fucking inte ens gått 3 månader.


Likes

Comments

Det är måndag idag. Ny kurs. Den verkar vara jobbig.. Mycket aktivt deltagande och praktiska lektioner. Inte min favorit, jag vill helst - särskilt just nu - bara glida med och sedan läsa in mig på ämnena och skriva en tenta. Menmen. 
Idag har jag inte fått många knop gjorda förutom att gå en trött dag i skolan. Är fortfarande utmattad efter förra veckans tentor och känner att en veckas lov hade suttit fint. Längtar tills helgen.

Annars mår jag helt okej ibland ändå. Känner mig kall och kylig. Känner mig inte snäll längre.

Men sen så är det ju minus i november

Likes

Comments

Jag har börjat bli irriterad på fel saker.

Jag stör mig på allt och alla hela tiden. Jag inbillar sig att alla stör sig på mig. Att de inte orkar med att jag är ledsen längre. Att de tycker att jag lika gärna kan stanna hemma om jag är så konstig hela tiden. 

Men jag är nog ganska normal också. Har inte varit hemma på veckor. Går till skolan tidig morgon och kommer hem runt 23 på kvällen. Behöver skärpa mig kanske. 

Det är så mycket plugg. Är förskräckt. Vi läser om så många saker just nu som jag inte är det minsta intresserad av. Det ger mig ångest. Förstår ingenting heller, utan att överdriva. Vilket jag alltid gjorde innan, nu finns det inte kraft. 

För någon dag sen sa en kompis "Varför är du så deppig?". Ville bara skratta och säga att jag är extremt glad för att ha det livet jag har. 

Jag ser inget ljus

Likes

Comments

​Hej

Idag är det torsdag. 6 oktober. Jag har haft en relativt "bra" dag.

Var tidigt hemma hos Angelica för att plugga och åkte sedan till Gerda för att hålla i lite konditionslåtar och har en föreläsning om nedvarvning. Direkt efter gick jag och Angelica på gympastång för att få inspiration till vår tenta (Vi ska hålla i ett gympapass för klassen). Det gick inte så bra dock eftersom vi tränat hela dagen.. Men det var väl okej.

Sen åkte jag hem till Angelica igen för att plugga lite mer. Det är verkligen ett projekt att sätta ihop ett träningspass men det är utan tvivel det roligaste vi har gjort i skolan hittills. Så det är synd att detta bara är en utav fyra stycken tentor som är om 1 (!!) månad. 

Vi avslutade med Wahlgrens Värld och godis innan jag cyklade hem igen. 

^Efter allt detta var bubblan spräckt 

När man öppnar dörren hem så kommer allt mot en. Man ser röda ögon och hör låga röster. Man minns sitt liv. Vet inte hur länge jag orkar leva dubbelliv längre. Halvtids förkrossad och halvtids okej. Kommer jag att rasa? Kommer jag alltid må såhär? Jag vill rasa så att jag kan resa mig upp på riktigt. Jag orkar detta.

Men ska tillåta mig själv att rasa nästa vecka eftersom jag har planer i helgen så måste trycka på off då. Men just nu är det On, det är därför jag är på bloggen.


All kärlek 

och M, jag saknar saknar saknar saknar saknar dig. 


Likes

Comments