​Är sjuk. Influensa och har haft den sen förra torsdagen ungefär. Det suger såklart men bryr mig inte så mycket om att lida fysiskt, det gör mig bara stressad att missa skolsaker och vara tvungen att ligga och vila.

Har vänt på dygnet. Somnar sent, vaknar tidigt, sen somnar jag om och vaknar mitt på dagen. Så går det runt så.


Folk verkar sura ibland, irriterade på en liksom. Det gör mig så arg och illa till mods. Känner mig som en krävande människa mot min omgivning. Kräver mer och mer eftersom jag ibland känner att jag inte får någonting tillbaka. 


Folk har glömt mitt lidande och ser mig som en börda

Likes

Comments

Idag är det den 10 februari

Jag känner mig lat. Jag är lat enligt många människor tror jag. Fuck dom dock

Imorgon ska jag fira min födelsedag med mina vänner. Känner mig hemsk, ångesten tränger sig in i min kropp och säger att jag borde inte ha kul. Jag måste dock ignorera den, för planer, roligheter och fest är det som gör att jag fortfarande går upp på morgonen.

Önskar så innerligt Matilda att du kunde komma på min fest imorgon. Charma alla mina kompisar, skryta över mig och jag över dig. Gud, vad jag saknar dig. Längtar efter dig.

Nu ska jag städa här hemma. Sysselsätta mig. Sen ska jag nog åka och shoppa och sen åka till Mirre. Mina 8 följande helger är helt uppbokade. Känns bra men som sagt, ångestframkallande.

Skriver utan någon som ser vad jag skriver


Kanske jag läser det här när jag är lite äldre, kan kolla tillbaka på det och känna att lilla gumman, gör vad du vill så länge du orkar och just- vill.

Likes

Comments

Jag läste något om sorg

Nu är jag här igen, som oftast vid dåliga stunder. Nu har vi passerat 00.00 och det är alltså den 30 december, vilket innebär att det är två dagar kvar utav 2016. Härliga, tråkiga och sedan hemska 2016.

Jag läste en klok sak som jag lade på minnet. Känns som att man läser så mycket dumt nu för tiden att det smarta etsar sig fast. Eller så dras alla människor till olika textrader. Antagligen det sistnämnda. Det var någon som skrev, kan ha varit Magdalena Graaf (ej säker), att sorg är inte något som man går igenom och sedan är allt bra. Nä, det finns med en hela tiden. I toppar och dalar.

Har fått hem en låda kläder av dina och sköljmedlet som du övergödde dina kläder med gav mig en käftsmäll. Jag minns mest alla roliga stunder. Hur rolig du var. Hur jag skrattade mitt djupaste, längsta och ärligaste skratt i din närvaro. Hur jag kände mig cool när jag gick med dig på stan, från det att jag var en liten flicka tills jag var 22. Min stolthet i världen var du, är du.

Har säkert skrivit samma sak i andra blogginlägg. Men jag orkar inte läsa och se efter, vem bryr sig om sånt. Skriver vad jag vill skriva.

Det gör så ont på jorden utan dig min älskade


Likes

Comments

Ligger i soffan där jag alltid sover nu för tiden.

Vill inte sova i mitt gamla rum där allting påminner. Att sova i soffan var någonting nytt och därför har jag gjort det sen den dagen.

Äter skräpmat och irriterar mig på allt, inte minst mig själv. Stör mig på att jag stör mig.
Är irriterad på att min fasad, som stundtals varit relativt äkta, fått människor att kunna vara lite ilskna mot mig igen. Jag vill ju självklart att allt ska vara som vanligt och att ingen ska behandla mig något annorlunda


Men snälla det har fucking inte ens gått 3 månader.


Likes

Comments

Det är måndag idag. Ny kurs. Den verkar vara jobbig.. Mycket aktivt deltagande och praktiska lektioner. Inte min favorit, jag vill helst - särskilt just nu - bara glida med och sedan läsa in mig på ämnena och skriva en tenta. Menmen. 
Idag har jag inte fått många knop gjorda förutom att gå en trött dag i skolan. Är fortfarande utmattad efter förra veckans tentor och känner att en veckas lov hade suttit fint. Längtar tills helgen.

Annars mår jag helt okej ibland ändå. Känner mig kall och kylig. Känner mig inte snäll längre.

Men sen så är det ju minus i november

Likes

Comments

Jag har börjat bli irriterad på fel saker.

Jag stör mig på allt och alla hela tiden. Jag inbillar sig att alla stör sig på mig. Att de inte orkar med att jag är ledsen längre. Att de tycker att jag lika gärna kan stanna hemma om jag är så konstig hela tiden. 

Men jag är nog ganska normal också. Har inte varit hemma på veckor. Går till skolan tidig morgon och kommer hem runt 23 på kvällen. Behöver skärpa mig kanske. 

Det är så mycket plugg. Är förskräckt. Vi läser om så många saker just nu som jag inte är det minsta intresserad av. Det ger mig ångest. Förstår ingenting heller, utan att överdriva. Vilket jag alltid gjorde innan, nu finns det inte kraft. 

För någon dag sen sa en kompis "Varför är du så deppig?". Ville bara skratta och säga att jag är extremt glad för att ha det livet jag har. 

Jag ser inget ljus

Likes

Comments

​Hej

Idag är det torsdag. 6 oktober. Jag har haft en relativt "bra" dag.

Var tidigt hemma hos Angelica för att plugga och åkte sedan till Gerda för att hålla i lite konditionslåtar och har en föreläsning om nedvarvning. Direkt efter gick jag och Angelica på gympastång för att få inspiration till vår tenta (Vi ska hålla i ett gympapass för klassen). Det gick inte så bra dock eftersom vi tränat hela dagen.. Men det var väl okej.

Sen åkte jag hem till Angelica igen för att plugga lite mer. Det är verkligen ett projekt att sätta ihop ett träningspass men det är utan tvivel det roligaste vi har gjort i skolan hittills. Så det är synd att detta bara är en utav fyra stycken tentor som är om 1 (!!) månad. 

Vi avslutade med Wahlgrens Värld och godis innan jag cyklade hem igen. 

^Efter allt detta var bubblan spräckt 

När man öppnar dörren hem så kommer allt mot en. Man ser röda ögon och hör låga röster. Man minns sitt liv. Vet inte hur länge jag orkar leva dubbelliv längre. Halvtids förkrossad och halvtids okej. Kommer jag att rasa? Kommer jag alltid må såhär? Jag vill rasa så att jag kan resa mig upp på riktigt. Jag orkar detta.

Men ska tillåta mig själv att rasa nästa vecka eftersom jag har planer i helgen så måste trycka på off då. Men just nu är det On, det är därför jag är på bloggen.


All kärlek 

och M, jag saknar saknar saknar saknar saknar dig. 


Likes

Comments

Hej


Ibland blir det så olidligt att man vill sjunka genom jorden. Då trycker jag undan allt.

Jag har skrattat extremt mycket idag, det var en rolig dag i skolan. Har skämtat med mina kompisar. Men är inte glad.

Alla säger alltid att komiker är ganska sorgsna människor egentligen. Nu är ju jag ingen komiker, men de skämtsamma kommentarerna. Att alltid försöka vara rolig, det har alltid varit en del av mig. Nu kan jag inte visa den delen av mig eftersom jag är ledsen. Jag KAN, eftersom jag kan stänga av. Men är så rädd att folk ska tänka att jag läkt, att jag är bra nu, att "oj det gick snabbt", att jag inte har en rätt att vara ledsen imorgon om jag är så "himla glad idag".

Människor tänker säkert inte såhär. Men har blivit helt fixerad av att veta vad dom tänker. Många är så rädda för mig. Undviker mig, tar ner blicken, hälsar inte. Jag hade gjort samma sak. Jag hade inte känt att jag hade rätten att göra någonting. Men ibland vill man bara att folk ska säga någonting. Nu gör ju många av mina nära vänner det. Men ibland kan jag bara längta efter i skolan att någon ska vara där lite extra och se på mig att jag håller på att gå sönder.

Alla ska vi dö. Det är viktigt att komma ihåg. 


Likes

Comments

​Idag var dagen jag aldrig trodde skulle komma.

En dag jag trodde skulle komma om kanske 60 år, kanske du vid min kista eller jag vid din - Hur som helst så skulle vi stå där efter ett långt liv.

När jag såg kistan och tänkte att du, du ligger faktiskt i den. Din kropp. Ville hoppa in i den och vara där med dig. Ville inte släppa ner dig ensam i jorden. Ville att du skulle resa dig ur kistan och säga att du lever, 

Nä, detta var by far den hemskaste dagen i mitt liv. Så mycket tårar, hulkanden. 

Jag grät hela begravningen men sen var jag tyst. Sa lite saker ibland men orkade inte prata. Vissa minnen jag och Matilda har kanske jag vill dela med mig mer av i framtiden, men inte än. Vill ha dom för mig själv eftersom det är dom jag delar med min syster. 

Nu ligger jag och ska sova och jag vet att jag lämnar den hemskaste dagen i mitt liv. Från och med nu måste det bli bättre på alla plan, ska kämpa och hoppas på att livet hjäper mig och de som är mina nära

Snälla livet, ge oss lite tur. Vi förtjänar inte all den olycka vi drabbats av. Nu behöver vi tur för att överleva. 

Matilda, alla grät. Hysteriskt stundtals. Lätt stundtals. Vi spelade din favoritmusik (Hoppas det var okej att jag tog tveksamhetens tid, men hade så väl för mig att du tyckte om den.. eller så var det den där andra.. Men jag tror du förlåter mig<3) . Sedan satt vi, familjen och dina två närmsta och samtalade. I timmar satt vi och pratade bara om dig. Vi älskar dig så mycket. Vi älskar dig så mycket. Vi älskar dig så mycket. 

Jag önskar jag trodde på Gud. Jag vill ju träffa dig igen. Får panik på tanken att vi aldrig kommer träffas igen. 
Men kanske? Vem vet?

Jag tror dock inte på sådant. Men jag tror jag måste börja tro lite, annars går jag under


Likes

Comments

​Jag hatar dessa kvällar, vill inte somna för varför ska man vakna

Just idag är saknaden en kniv. Jag ångrar så mycket. Varför sågs vi så lite i somras? Varför hörde jag inte av mig mer.

Jag får frågan varje dag "Hur är det?". Alla vill väl men jag orkar inte skriva "inget vidare.." För det är en underdrift. 
Det är så helvetes jävla pissdåligt att jag är osäker på om någonting är värt någonting.

Alla är så lyckliga. Jag skrattar ibland. Träffade tre kompisar idag och jag skrattade åt bilder och jag skämtade med. Men inte mitt äkta skratt från hjärtat, jag undrar om det ens finns mer


"DU kommer att må bättre" Det säger alla. Men ingen har förlorat sin syster och jag vet inte vad jag ska svara ...Man blir så irriterad på allt. Nä, mer arg. Man blir arg för att inte en jävel fattar och man vet inte vad man ska göra med sin ilska som är helt obefogad

Jag har fullständig panik. Jag lever, andas, pluggar, tränar, skrattar ibland, skämtar, ser på film, pluggar och har panik.

Men nu får det räcka, du måste ringa nu och säga att det är ett skämt. Ringa på dörren och förklara att du var tvungen att fakea din död eftersom det var ända sättet

Folk taggar dig i bilder på Facebook så du dyker upp där hela tiden. Jag gillar allt så dom ska se att jag ser. Vissa tar sedan bort sina bilder.. Eller så döljer dom bara dom för mig. Det är fina bilder, kärleksförklaringar och hyllningar.

Men måste dom tagga ditt namn? Kan de inte bara skriva det. Jag vill inte att du dyker upp på min facebook utan att jag bestämt det. Det är min syster, min syster, mim syster, min syster, min syster min min min min min


jag saknar dig så

Mitt tangentbord är så blött

Likes

Comments