Jag är på ”Stilla dagar i tystnad” 😑🙏🏾Frötuna Gård & Retreat och tystnaden ger mig insikter som jag vill dela med mig av.
Tystnaden 😑 lär mig saker. Får mig att inse att allt är faktiskt väl. Även den sista tiden, då ämnen som  ”avslutande av relationer” från tidigare kommit upp har jag förstått att det är väl. När jag bestämmer mig för att allt är väl, blir livet så mycket enklare, och ännu ett bevis på att min historia inte påverkar mig idag som förr. Jag får ro i kropp och själ när allt är väl. 😑

〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️
〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰

Jag tackar alla de erfarenheter jag fått varit med om, och väljer att behålla allt gott som varit. När jag säger detta tänker jag  på det som varit- från min födsel fram tills för några timmar sedan.

Allt, precis allt är HISTORIA. ALLT jag varit med om är historia. Historian om våra liv kan lätt hitta oss även idag, som en våldnad kan den hemsöka oss...

... och det blir... 

...DET   DU   TÄNKER! 

Även det du INTE vill tänka på, kommer ditt undermedvetna att locka fram det och därmed styrs du mot en negativ riktning.
Om du tänker på det som du mår bra av och handlar därefter, kommer ditt undermedvetna att göra detsamma och du blir i harmoni med dig själv.

Jag levde så länge, tills jag förstod att jag inte behöver leva i min historia för att må bra...

MEEEEN...

Det har varit extremt viktigt för mig att FÖRSTÅ OCH ACCEPTERA vem jag är, var jag kommer ifrån, vad jag gjort och varit med om för att kunna säga till mitt undermedvetna att saker och ting är lösta, ta det lugnt!

Om du behöver förstå din historia - GÖR DET!
Om du försöker fly undan din historia som kanske på något sätt dyker upp i ditt liv genom personer, platser, dofter mm, är det ditt undermedvetna som säger:” Du har kanske glömt, men inte jag, och jag kommer fortsätta påminna dig tills du tar itu med det och blir i harmoni med mig”!

〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️⚜️〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰〰

Låt inte din historia vara ett hinder för att leva i total harmoni.

Lever du kvar i dina tankar med din historia?


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

"Säg det inte till någon vad jag berättat för dig, lova det!"

Hemligheter har många sidor. Den kan stärka bandet mellan två eller fler personer där man har en önskan att få ur sig något som tär eller som gör att man känner tillit till den andra. När man väl berättat sin hemlighet är det en lättnad, men även en risk man tar.
Två vänner som visar förtroende och tillit mellan varandra där man berättar och delar om allt är vackert och ska bevaras så.
Det kan vara hemligheter mellan två makar som gör att man stärker bandet i äktenskapet. Det behöver inte vara hemligheter så, men det kan vara starka rutiner eller egenskaper som bara makarna vet om. Det kan även vara något om den enas förflutna som den andra makan behöver veta, och det kan göra att man kommer närmare varandra.

Många gånger när man berättar saker för andra har man oftast sunt förnuft och förstår att man inte ska föra något vidare.
Sen kan det finnas andra saker som blir berättat för en som tär. Automatiskt tar man över hemligheten som egentligen tillhör någon annan och gör den till sin egen hemlighet. Om det tär att bära en annan människas hemlighet, behöver man oftast berätta det för den personen som man litar på och säger: "Säg inte att jag sagt detta"

Varför gör man det? Det kan finnas goda intentioner bakom och inte skvaller. Intentionerna kan vara att man behöver råd om hur man ska hantera en viss information man fått och man bör då inte ha dåligt samvete för det, men om man berättar i brist på samtalsämnen har man svikit den andra. Om man får råd, bör man då återvända till hemlighetsbäraren och berätta vad man kommit fram till. Det hjälper den att få en klarare bild av hur den ska hantera hemligheten och framförallt gör du dig fri från hemligheten.

Att bära andras hemligheter kan tära på en, ganska så rejält!

Det finns en annan typ av hemlighet, nämligen familjehemligheter!

Förtroende och lojalitet är två starka egenskaper som binder samman en konstellation av vänskap och familj.
Många familjer har familjehemligheter. Eller jag skulle nog vilja säga att alla familjer har familjehemligheter. Det är hemligheter som stannar inom familjen. Om det skulle komma ut är risken att familjen splittras och det är en risk att ta. Hemligheterna kan vara goda, men kan även tära på den inre själen.

Negativa familjehemligheter hjälper ingen och är en lojalitet byggd på skuldkänslor och en falsk föreställning av vad lojalitet egentligen är. Det är rentav förintande. Det är viktigt att veta hur man bör hantera en sådan sak. Om man inte vet hur, så bör man be om hjälp. Att berätta för någon som man litar på eller som är professionell är inget svek mot familjen. Tvärtom, det är en hjälp på vägen även om det känns som ett svek.

När jag var mycket yngre än vad jag är idag, älskade jag hemligheter. Jag visste många människors hemligheter och hade tyvärr en glappkäft, som många andra säkert haft, vilket jag ångrar djupt för det sårade många 😔.

När jag blev äldre och mognare förstod jag att det handlade om att bevara personernas integritet, men lärde mig även att inte behålla deras hemlighet som min egen. Det krävdes mod att säga:"Ursäkta mig, men jag vill inte höra" och det va inte för att jag inte ville höra, utan mest för att jag ville värna om mig själv.

Jag har även bett andra om hjälp i hur jag ska hantera viss information. Ibland är det svårt, men jag har återvänt till den hemligheten tillhör för att göra mig fri från ansvar att bära något som inte tillhör mig.

Idag har jag mycket kunskap om mig själv och andra och jag är oftast en person som folk vänder sig till för att be om råd. Jag har inga problem att ta in vad som sägs till mig, men har ett filter där jag vet hur jag ska agera för att få dem att förstå att de äger sin egen hemlighet och det gör jag direkt i samtalet.

Jag själv har hemligheter som jag delar med mig till de personer i min närhet som jag litar på, sen kan jag inte ta ansvar av vad de gör av mina hemligheter. Det ligger hos dem. Om det sprids, så är det så och förmodligen så har de behövt prata om det. Jag ger dem det. Det är okej!

Jag valde detta ämne för att det är vanligare än vad vi tror, men ingen pratar om det.

Vad är hemligheter för dig? 


Likes

Comments

Hoppa fallskärm, resa till ett okänt land, sälja hela sitt bohag och flytta utomlands, ta en chefstjänst, göra saker ensam som att äta på restaurang, bio, resa utomlands, flytta till ett kollektiv, äta vegetariskt, gå utan smink, lägg ifrån dig telefonen ett par timmar, våga gå emot jantelagen...

Vi är alla modiga människor. Jag har under min livstid aldrig träffat en människa som inte gjort något modigt i sitt liv oavsett vad det är.

Vad är mod?

Mod är mer än en egenskap. Det är en drivkraft som för dig närmare ditt eget personliga mål oavsett vad det är. Det är en kombination av egenskap, engagemang och övertygelse.

När modet sätts in frigörs något i kroppen och du är mer än redo om det dyker upp negativa konsekvenser, för du tror på det du kommer att göra. Det stärker din självkänsla och du förstår vad det är du behöver göra oavsett vad som händer omkring dig.

Varje dag har du möjlighet att vara modig på dina villkor.

För mig har modet växt tillsammans med de erfarenheter jag gått genom. Jag har fått ta tuffa beslut som jag inte vet vad konsekvenserna blivit, men jag har alltid trott på mina beslut och det är mod för mig. Att våga lita på sig själv. I slutändan har jag bara mig själv. Det innebär inte såklart att jag inte litar på andra, för det gör jag. Det jag menar är att det kan krävas en stor dos av mod att lita på sig själv, det man känner, säger och handlar. När man vågar lita på sig själv, kan modet ta nyare högre höjder, och det mina vänner är häftigt!

När var du modig sist?

Likes

Comments

"Släpp det det där nu, sluta tänk så negativt!"'

"Livet är såhär. Det är bara att kämpa vidare!"

"Livet är en kamp!"

Jag gillar inte ordet kamp. För mig associerar jag det med slit, både emotionellt och fysiskt. Nu pratar jag inte om när en Personlig Tränare står och peppar en. Det är inte det jag menar. Jag menar rent allmänt.

Många för en kamp. Det kan vara en allvarlig sjukdom, en separation, barnet med särskilda behov får inte gehör av sjukvården, arbetslöshet - och det är en eloge till dem som tar sig genom sin tuffa period, verkligen!!!

Det jag menar här är en annan typ av kamp. Den kamp som vi för inom oss själva, men som vi kanske inte behöver tro på att det gäller hela livet. Att vi har ett val.

Så frågan är: Ska livet vara en kamp?? Är det slit som gör att när vi ligger på vår dödsbädd säger: "Ja, jag är nöjd med mitt liv. Jag kämpade mig genom det". Eller vill vi säga: " Jag har levt ett liv baserat på det jag trott på. Jag har tagit mig genom prövningar med stolthet som gjort att jag fått mer insikter om mig själv och andra. Jag har levt mitt liv med de människor som gett mig kärlek och glädje och för det är jag tacksam".

Under många år trodde jag att mitt liv var en kamp. Varje dag skulle jag kämpa mig genom och visst har det varit så, men oj, vilken mental begränsning det även var. Jag hade ett tunnelseende som jag levde i rätt länge. Det gjorde att jag sade till mig själv att, ja, det är här mitt liv. Jag kommer att få kämpa mig genom livet till min dödsbädd, men så blev det inte.

Jag förstod vikten av att göra allt jag kan, men att inte vara uttömmande. Att släppa taget helt enkelt. Det är fruktansvärt svårt, för jag vill gärna vara till lags och ha kontroll, men den känslan att släppa taget är guld värt när man väl tar beslutet.

Hur släpper man taget då?

Jag kan inte säga hur andra ska göra, men jag kan dela med mig av hur jag har gjort när jag befunnit mig i situationer eller perioder i mitt liv där jag behövt en förändring. Jag har ifrågasatt mig själv mycket med frågorna: "Hur vill jag må, när det här är över?", "Hur vill jag leva mitt liv?", "Vem vill jag ha i min närhet?" Därefter har jag lyssnat på magkänslan och gått på den. Känslan när jag gjort ett val av att släppa taget är FRIHET och frihetskänslan är obeskrivbar.

Det här är inte enkelt, det handlar om mental träning och det gör jag än idag.

Tänk på det här: När du släpper taget, sätter gränser, börja lyssna inåt - öppnas nya dörrar. Dörrar som du inte trodde skulle komma i din väg.

Testa!


Likes

Comments

Skräcken, svettet, oron....

I många situationer behöver vi visa oss sårbara. Det kan vara i kontakt med en ny bekantskap, anställningsintervju, ny hemort, resor, i konflikter, terapeutiska samtal, ingå en relation, ber om hjälp. Ja, listan kan göras lång. Att våga vara sårbar är ingen svaghet. Det är en styrka. När vi vågar vara sårbara, öppnar vi en dörr till vårt hjärta där vi riskerar en hel del. Vi överlämnar oss i händerna på något som känns läskigt, ovant, naket, jobbigt och utlämnande, men det är viktigt om vi vill ha förändring.

Mottagandet kan bli precis som vi tänkt oss. När det blir som vi tänkt oss är vi tacksamma över att vi vågade ta klivet av att vara sårbar.
Känslan kan vara lättnad, skratt, glädjetårar och kärlek. Det är en fantastisk känsla att känna att det är okej att vara sårbar, vilket gör att vi vågar vara det igen.

Det som händer här är att rädslan av att bli avvisad i situationer försvinner och du vågar växa i dig själv och gå in i nya situationer starkare än någonsin. Det gör i sin tur att du växer som människa.

Testa!!!

Men vad händer om mottagandet blir det totala motsatta?

Det är alltid tufft att visa sig sårbar, naken, öppen i en situation som inte ger det man tänkte.
Känslor av skam, rädsla, oro kan komma över oss som en våg och tankar som "jag borde aldrig sagt så, gjort så" kan infinna sig, och det är okej.

Begrunda varför du valde att våga vara sårbar. Även om mottagandet inte blev som du tänkt dig växer du på en annan nivå. En nivå som gjorde dig modig och du växer ändå som människa.

Många gånger i mitt liv har jag tvekat och inte vågat visa mig sårbar, men av olika anledningar har situationer ändå gjort att jag varit tvungen till det.
Många gånger har mottagandet visat vara det jag tänkt mig att det skulle bli och den wow-känsla som kom över mig kan jag inte beskriva.

Andra gånger har mottagandet varit åt det motsatta hållet. Jag har blivit ledsen, arg, besviken, sårad och jag har begrundat motivet till varför jag gjorde det.
Motiven har alltid varit rena från min sida och där är jag nöjd. Så länge jag visar mig sårbar och kan lägga mig på kvällen med ett gott samvete har tilliten växt i mig att det blir som det blir, bara jag har rena motiv.


När vågade du visa din sårbara sida sist?

Likes

Comments

Det finns så otroligt mycket som rymmer i det här ämnet om livet, men just idag vill jag faktiskt ta upp med hur vi definierar livet baserat på normer och värderingar i familjer.

Vi föds in i en familjekonstellation där vi påverkas av våra föräldrar utifrån den uppfostran de tror är bäst för oss. Så gör alla föräldrar. Alla föräldrar vill att det ska gå väl för barnen, så de rekommenderar att man umgås med dem barnen, gå på den skolan, lär dem värderingar och normer som de tror att barnen kommer ha nytta av för att barnen sen när de får egna barn uppfostrar de lika. Föräldrarna har en önskan att barnen ska lyckas bli åklagare, läkare, företagare, idrottsmän, politiker, en medmänniska osv...

Men vad händer om allt det jobb föräldrarna lagt ner på sina barn gör att barnen väljer att gå en annan väg. En väg där de förstår intellektuellt att föräldrarna vill det bästa och är tacksam för det, men att det är dags att tänka själv? 

Att få möjligheten att mäta den normen, värderingar man vuxit upp med, med den man önskar bli som är i samklang med drömmarna är något mer än bara en dröm. Drömmar är mål. Mål i livet är drivkraft. Drivkraft är personlig utveckling. Om föräldrarna vet detta, kan de släppa taget mer och låta barnen gå. För hur ska man annars veta vad man vill i livet om allt ska vara förutbestämt av föräldrar? 

Att välja att bli lastbilsförare istället för advokat, att välja bli idrottsstjärna istället för läkare, att välja resa runt i världen 1 år istället för att bygga företag, att välja leva med den man älskar istället för att kulturen och religionen bestämmer det, att välja gå yrkesutbildning istället för akademisk utbildning, att välja bo på landet istället för i miljonstaden, att välja blogga istället för att facebooka, att välja jobba med djur istället för att bli psykolog, att välja att leva ensam istället för att skaffa familj, att välja adoptera istället för att skaffa biologiska barn, att våga ha tillit istället för att agera i rädsla, att våga älska istället för avvisa, att välja skaffa många barn istället för att satsa på karriär.

Vem är det som bestämmer?

Jag har levt ett liv där andra valde åt mig. Jag va en kameleont. Jag färgades i den miljön och med de människor jag va i. Jag hade inget eget tänk alls. Eller jo, jag hade det, men det fanns aldrig plats för att ventilera dem, för det jag hade att säga var raka motsatsen. Där och då vågade jag inte gå min egen väg. Jag kände att det va något som inte stämde, men jag ville göra mina föräldrar och andra som styrde mitt liv lyckliga. Mer lyckliga än att göra mig själv lycklig. Men jag blev aldrig lycklig. Jag blev olycklig. Så olycklig att jag gjorde mindre bra val som gav flera år av återhämtning, bara för att göra mina föräldrar och andra lyckliga.

Vem har rätten att bestämma vad lycka är för mig? Bara jag själv.

Det finns saker jag är mycket tacksam över när det gäller normer och livsvärderingar som kommer från mina föräldrar och det är jag evigt tacksam för. Jag väljer att använda dem tillsammans med de värderingar och normer JAG vill ha och leva efter i mitt liv och det fungerar. Det har gjort mig ännu mer nyfiken på livet och på vad jag kan åstadkomma i livet. Mitt liv är min resa. 

Kom ihåg : Så länge du följer ditt hjärta kan det inte bli fel. Fel i andras ögon kanske, men aldrig fel i själen. 

Vad är din tanke om livet?

Likes

Comments

Ambivalens inför beslut står alla inför. Helst av allt skulle vi vilja ha båda delarna av ngt just för att det är så obekvämt att ta ett beslut.

Vad är det då som gör att vi har så svårt att ta beslut?
Är gräset grönare på andra sidan, och vad händer om jag går miste om något?

Rädslan tar överhanden och när ambivalensen når sin klimax är det vanligt att vi går tillbaka till det vi är vana vid för att det är tryggt, för att vi inte orkar ta beslut åt något håll, och det vi gör är att ta beslut om att inte ta beslut. Men är det så tryggt att gå tillbaka egentligen? Vad var det som gjorde att ambivalensen startade i första hand?

Jag tror att vi mognar, växer i oss själva och det är när vi inte är beredda på den personliga utvecklingen som gör att vi vill äta kakan och ha den kvar.

Ambivalens, äta kakan och ha den kvar har tärt på mig förut. Idag undviker jag det här beteendet så mycket jag kan. Hellre tar jag ett beslut från hjärtat och går på den, än äventyrar med att äta kakan och ha den kvar för det gagnar mig inte längre och jag blir ärligare mot mig själv och andra i min omgivning.

Om sinnet, händelser, personer, situationer och platser kommer i din väg som en påminnelse om att du behöver omvärdera något i ditt liv - ta chansen!

Vad för beslut står du inför som du inte vågar ta?
Kom ihåg: Det är okej att vara rädd att ta beslut.


Likes

Comments

Musik har alltid varit ett sätt för mig att bearbeta djupa känslor och har varit ett uttrycksätt för mig att förstå vissa saker. Vissa texter sätter ord på det jag inte kan sätta ord på i verkligheten. Exempelvis att vara ärlig mot sig själv. Den senaste tiden har jag gått genom en hel del händelser som satt livet på sin spets och där jag ifrågasatt både mig själv och andra i min omgivning, men inte har vetat exakt hur jag ska agera.

Efter att ha lyssnat på en hel del musik kom det till mig exakt hur jag behöver förhålla mig till händelserna och mig själv och det blev så tydligt då. Musiken, vibrationerna, texterna säger oss mer än vad vi tror. Jag tror definitivt att vibrationerna når oss på cellnivå och vibrerar igång vårt undermedvetna så det blir medvetet. Det är en häftig känsla måste jag erkänna. När jag målar mina tavlor har jag alltid musik på. Tavlan, jag och musiken blir som en treenighet ingen kan tränga sig genom och det som händer på tavlan kommer från mitt undermedvetna som vill komma upp på ytan och blir medvetet.

Hur påverkar musiken dig?

Likes

Comments

Begreppet stress är väldigt aktuellt idag. Stress skapas för att passa in materiellt, stress skapas för att tiden inte räcker till, stress skapas för att duga inför andra människor, stress skapas för att man behöver söka jobb eller någon annan förändring i livet.
Det som kanske behöver uppmärksammas och där även jag ingår är att stress framkallar en hel del beteendemönster som påverkar inte bara mig, utan människor omkring mig. Jag tror att vi människor kan glömma att vi påverkar andra när vi är stressade och ursäktar oss genom att säga: "Jag känner mig stressad" eller "Jag är stressad".

När jag blir stressad kan jag bli kort i tonen, lättirriterad och väldigt orolig. Hjärnan går på högvarv och jag överanalyserar 🙄. Det skapar en oro i min omgivning och jag bara orkar inte ta tag i det för att jag är stressad. Vill bara sova och vila när jag får tillfälle.

Jag behöver påminna mig om hur jag säger saker, vad jag säger och min uppfattning om vad som händer i samspelet mellan mig och en person, och när jag gör det förstår andra mig på ett bättre sätt.
Jag har en historia av att min kropp reagerar extremt starkt av stress och jag vill inte hamna där igen.

Hur påverkar din stress din omgivning?


Stress är ett ämne jag kommer att ta upp mer av på bloggen!

Likes

Comments

Ibland är det skrämmande att följa sitt hjärta fast man vet innerst inne att det man valt är rätt för en. Men vad är det då som gör att det är så skrämmande när det känns så rätt? Jo, mina rädslor från förr kan sätta käppar i hjulet för mig idag. Min roll i det hela är att förstå att det jag känner idag är endast en förnimmelse och att rädslan egentligen inte finns. Vi människor har ett inre program med vår livshistoria som följer oss, och det som räknas idag, i denna stund handlar om mitt förhållningssätt till den situation jag ställs inför. Jag kan välja att livnära rädslan och jag kan välja att ge situationen ett nytt tänkesätt. Varje dag försöker jag göra det senaste. Ge människor en chans, vidareutveckla mig genom en flytt, välja att tro på att de jag talar med är sanna mot mig, vidareutbilda mig osv. Det gör att rädslans röst tystas ner snabbare än förr. När en rädsla som egentligen inte finns dyker upp idag som en förnimmelse från förr, pratar jag om det med de personer jag känner kan relatera och förstå, eller skriver om det och det lättar. När det lättar, kan jag återgå till att fortsätta följa mitt ❤️!

Följer du ditt hjärta? 

Likes

Comments