View tracker

Worlds apart, men ändå så nära. Så åkte han. I Onsdags. Vi vaknade av att yngste sonen skrek; mamma, Yhony det är snö ute!!
Och visst var det så, snön hade fallit i Helsingborg.
Så fick Yhony då se snö för första gången i sitt liv- och vilken tur! I sista stund! För efter 90 dagar i Sverige måste han åka tillbaka till Peru. Vi kan inte förlänga hans besök eftersom vi ansökt om Uppehållstillstånd. Nu ska han vara ute ur Sverige fram till Februari.
Det är jobbigt det där. Att vara tillsammans en begränsad tid, avsked, förenas igen, avsked..... det tär på en. Jag försöker vara stark och positiv men det går inte jättebra. Vill mest bara lipa och sova. Men jag joggar och gymmar istället. Fast vårt liv är på Paus. Räknar dagarna tills vi ses igen.
Yhony är stark, han försöker avleda mig genom att berätta historier när vi sitter på tåget till Kastrup. Han berättar om Jättesköldpaddorna som gråter när fiskarna vill döda dem.
Jag kan knappt tro att det är sant, hans historia lyfter inte mitt humör precis. Känner mig ännu ledsnare. Han berättar att när Sköldpaddorna ibland fastnat i deras nät och de befriar dem, så gråter sköldpaddorna. Tårarna rullar ner för deras rynkiga kinder. I den stunden blir jag ännu mer nöjd över att jag är vegan.

Det är varmt i Peru. Yhony skickar bilder på när han spelar fotboll i shorts, ett dygn senare. Det känns overkligt. Han berättar om Kusinen som natten innan blev rånad i sitt hus. Jag fasar. Det är deras verklighet. Det är två oroliga månader nu säger han, eftersom det snart är Jul. Rånen ökar.
Jag fasar, jag blir rädd och orolig. Du måste vara försiktig säger jag. No pasa nada Amor säger han, Tu trankila, si.
Jag känner mig allt annat än lugn. Får ont i magen.
Sen pratar vi om oron för Jordbävningar. Han säger att det inte blir någon jordbävning. Men jag får ändå ont i magen.
Jag vill inte vara sådär. Gå omkring och vara orolig och rädd. Tänker för hundraelfte gången på hur tryggt vi har det här.
Jag är inte rädd för Peru. Jag är bara rädd för att det ska hända honom något.
Jag har omgett mig med några av mina finaste vänner i helgen.
Mina intelligenta, roliga, omtänksamma vänner. Där det är nära till skratten men ändå okej att gråta och berätta om det mörka. Fina älskade vänner.

Idag är det Vilodag. Sönerna växlar mellan innebandymatcher och att vara sargvakter.
Jag lagar vegansk Kikärtscurry med Sötpotatis och läser i soffan efter en mils löpning. Blev en extra skön löprunda idag. Benen var lätta, luften kall mot ansiktet och solen fyllde sinnet med hopp om bra dagar.
Hoppas Ni alla har en fin Söndag. Nu ska jag läsa om de hetaste tipsen för Hiking i Argentina och Tango i Buenas Aires.
Kvällen kommer att avslutas med den fantastiska serien Penny Dreadful på Netflix- ett hett tips!
Ciao!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet! Varit tyst länge.... men nu är jag tillbaka med lite uppdateringar!
Bytte jobb för drygt en månad sedan och trivs riktigt bra på mitt nya! Många nya perspektiv och jag älskar att lära känna nya människor och nya miljöer.
Rörelse är ju trots allt livet, utan rörelse dör vi. Utan nya perspektiv och nya miljöer, utvecklas vi inte.
Jag har aldrig varit rädd för det som är främmande- tvärtom- det lockar mig som ljuset lockar nattfjärilen.

Hösten är här och jag blir alldeles betagen av dess skönhet- trots att jag upplevt det så många gånger förr.
Yhony tycker det är vackert, han gillar alla löven som ligger på marken. Och färgerna. Det pratar vi mycket om. Alla färgerna. I Huacho fattas det gröna, det orange, det röda, naturens färger. Men där finns blått och mycket grått och solens gula färg. Färgerna är annorlunda i Huacho. Sollljuset är annorlunda. Diset på morgnarna, när Vi joggar i Huacho, skiljer sig från Pålsjöskogs morgondimma.
Kanske är det därför många Peruaner i de grå områdena av Peru älskar grälla färger. De pyntar sina hus med rött, gult och orange. Med rosetter och prydnadssaker.
För att få lite färg i allt det gråa.

Vi har hamnat lite i det gråa lunket. Det är svårt att planera något eftersom Vi vet att vi måste pausa vårt liv snart igen.
Vi joggar tillsammans vid havet, vi går till gymmet och vi simmar ibland. Men nu är det så nära. Jag försöker vara tapper men mest av allt vill jag bara lämna allt och sätta mig på planet med honom... till den varma solen...till de varma trottoarerna där jag kan lägga kinden mot stenmuren och kisa mot solen medan jag njuter av Lukoma och Stora gyllene passionsfrukter som knappt får plats i min hand.
Jag saknar Peru och dess kultur.

Yhony är orolig över hur han ska öva på sin svenska.
Jag sitter på Bokus och letar ordböcker och svenska ljud CD. Han försöker hålla sin lilla Svenska levande medan vi väntar på Uppehållstillstånd och SFI.

Det är nu ett år sedan jag gick Inkaleden och såg Macchu Picchu. Ett är sedan. Tänk vilken resa Vi gjort på bara ett år. Tänk att ett år kan förändra allt.

Nu är det höstlov. Sönerna har åkt på Fiskeläger till Bolmsö. De hoppas på att fånga både gädda och Sik.
Elliot drömmer om att få fiska i Huacho med Yhonys bröder en dag. Där är fisket väldigt annorlunda. De fiskar STORA fiskar. Svärdfiskar, haj och Rockor.
Min dröm är att en dag få åka ut och få se de vackra Djävulsrockorna medan solen går upp över havet...
Yhony berättar om när de fiskat. Han och hans bröder.
Han berättar om den natten när han styrde båten själv medan bröderna sov. Tidigt under morgontimmarna var det bara han och havet. Oj vad vackert det var säger han. Inga båtar, bara jag och Oceamen. Och De stora "mantarayas" - Djävulsrockorna.... mina ögon blir stora av avund när jag hör honom berätta. Han skrattar och säger; Älskling du hade blivit rädd, när de svävar upp mot havsytan så smäller de med fenorna så vattnet nästan fyller vår lilla båt! De är stora som vårt vardagsrum säger han. Inte, protesterar jag! Sådant skrämmer mig inte. En dag, en dag ska jag sitta på den där båten och titta på Djävulsrockorna medan solen går upp över Oceanen.

  • 80 readers

Likes

Comments

View tracker

Sitter i Höganäs och ser på medan Elliot och Yhony fiskar. Det är en fin dag. Solen är sådär lagom varm, det blåser lite och det luktar hav och tång.
En bra Söndag helt enkelt.
Veckan har varit mindre bra. Jag har funderat en hel del på det här med maktstrukturer, maktmissbruk och psykopati.
Vad är det som gör det så svårt för oss att stå upp för varandra när Vi ser något som är fel? Att acceptera ondska och maktmissbruk istället för att höja våra röster och gå emot? Det verkar vara lättare att motsätta sig orättvisor långt borta, de vi ser på TV, de vi hör om på radion, än de som sker i vår omedelbara närhet.
Jag försöker förstå och lära mig när det är bättre att vara tyst och när det är bättre att prata. Det är kanske det alla andra också gör...? Jag får nog sluta med det. Vissa saker måste man göra, annars är man en liten lort som Astrid Lindgren skrev. Jag är nog hellre en Lejonhjärta än en liten lort.

Yhony kämpar på med svenskan men det är svårt. Han känner sig inte heller lika motiverad längre eftersom vi fick avslag på Migrationsverket om förlängt besök med 3 månader. Jag blev arg när vi var på Migrationsverket. Avslaget fick vi pga att vi samtidigt sökt om Uppehållstillstånd. Något vi måste göra så tidigt som möjligt eftersom väntetiden är upp till 19 månader.
Detta var inte den infon jag fick när jag ringde er sa jag till mannen på Migrationsverket.
- Nääää sa han släpande... Vi har inte så tydliga regler... Allt är lite luddigt just nu.
-!? Men ni måste väl ha reglerna nedskrivna någonstans säger jag
- Nej, vi har ju inte det säger han, vi har inga tydliga regler. Men jag rekommenderar er inte att ansöka om förlängt besök för får han avslag så får han inte komma in i Sverige på 4 år.
Då tappade jag humöret. Är vi fortfarande i Sverige fick jag ur mig, eller i en diktatur utan regler och lagar?
Det lättaste verkar vara om vi flyttar till Peru i väntan på Uppehållstillstånd. Punkt.

Det här är min yngste son Elliot. Han är 12 år och har spelat innebandy sedan han var 7. Hans dröm är att bli målvakt i A-laget.
Jag gillar också innebandy. Dock inte av samma orsaker som Elliot. Att vara med i ett lag och aktivt utöva och engagera sig för innebandyn har gjort mycket för båda mina söner.
Jag hoppas de fortsätter med innebandyn långt upp i tonåren- eller långt upp i vuxenåldern.
Jag är stolt över att de går upp tidigt på helgerna för att åka på cuper och matcher. De gnäller aldrig. Inte om innebandyn iallafall.

Nästa vecka vill jag ska gå i Roald Dahls ton.
Att vara snäll är det viktigaste.
"Do good and good Will come to You"

Ha en fin vecka ❤️

Likes

Comments

Svek. Något av det värsta. Svekets storlek och sorg för den drabbade är helt beroende på vem det kommer ifrån.
I samband med sveket så måste vi även prata om förlåtelsen. Hur mycket kan man förlåta. När kan man förlåta och kan man verkligen förlåta?
I samband med förlåtelsen så kommer även frågan om att gå vidare och glömma sveket som sak.

Det är nog det svåraste. Att gå vidare. Att inte dra upp det som hänt. Att inte fundera och ifrågasätta.
Det är svårt. Så väldigt väldigt svårt.
Därför är det viktigt att snabbt bestämma sig för om man kan gå vidare eller inte. Annars läker man inte. Annars är förlåtelsen inte äkta.
Hur ser Ni på detta med svek?

Annars är det en alldeles underbar solig och varm dag.

Elias Ska börja dela ut reklam.
Jag har fått för mig att det ska lära honom ansvar och ett ekonomiskt tänk.
Att ha en tonåring hemma lär en väldigt mycket om sig själv.
Att man kan bli fullständigt sinnessjuk. Att leva i smuts och oordning. Att få reda på att man är helt out of date och inte fattar nåt.
När man själv tycker man är rätt cool och förstående.
Elias säger att jag måste lära mig att chilla.

Likes

Comments

Att åka till Köpenhamn en Brittsommardag är underbart.
Vi började med att besöka Christiania. Jag försökte förklara det unika med Christianias filosofi och historia men tror inte att Yhony förstod det unika med Christiania.
Han tyckte på axlarna, skrattade och sa, Tja, det låter lite som Sydamerika. Han hade förväntat sig fler Hippie Jamaicaner och mer Reggae... Därav undrar jag om min berättelse om Christiania var rättvis.
Jag trivs i Christiania. Jag gillar lukterna från maten och ... Ja de andra lukterna, folket och stämningen.
Yhony drack en kall öl och konstaterade att den danska ölen var godare än i Peru.

Resten av dagen spenderades vid de vackra kanalerna, Stroget och Nyhavn.

Mitt spanska ordförråd sträckte sig till ca 5 ord när jag och Yhony lärde känna varandra.
Därav blev vi tvungna att hitta alternativa vägar för kommunikation.
Vi använde oss av Google Translate till en början.
Blev fler missförstånd pga den appen än om han pratat spanska och jag svarat på svenska.
Musik, mimik och Improviserande tecken blev vår kommunikationskälla.
Med hjälp av appar, frekventa besök i Peru och en Spanskkurs i Lima, kan jag idag göra mig förstådd på spanska.
Framförallt så förstår jag spanska!
Det har varit en spännande resa, att bli kär i en person du inte kan prata med. Att lära känna någon och finna alternativa vägar att sätta "ord" på känslor och saker.

Den latinamerikanska spanskan skiljer sig lite från Den spanska Spanskan.
Förutom det så skiljer sig spanskan i Sydamerika beroende på om det är Peru, Bolivia eller Argentina.
Träffade några tjejer från Argentina när jag besökte Djungeln och förstod nästan ingenting.

Det har varit en skön Söndag. Löpning för mig, fotboll för Yhony.
Eftermiddagen tillbringades på Elias innebandycup och på kvällen lagade vi mat alla fyra ihop.

Ikväll funderar jag på hur det vardagliga kan förvandlas till ett äventyr?
Är Ni med mig? Förstår Ni vad jag menar?

Likes

Comments

Vi ser olika på det här med att vandra, promenera eller jogga. Yhony tycker jag springer för fort. Går för långt. Vilar för lite. Men jag älskar rörelse. Rörelse är livet.

Vi åkte till Colca Canyon på vår bröllopsresa. Det var makalöst häftigt! Med kondorer som svävade över huvudet och ett andlöst vackert landskap. Fast Yhony tyckte mest det var dammigt och långt.
Andra dagen i Colca fick vi gå upp klockan 03 för att bestiga ett berg. Det tog 6 timmar men vi tyckte båda att det var en riktigt häftig upplevelse.

Förra helgen ville jag visa att vi minsann också har en massa vackert här i Helsingborg. Det blev vandring till Nimis och Kullaberg. Efteråt gick vi Skåneleden till Höganäs och avslutade kvällen med ett dopp i havet.
En perfekt dag.

Idag har jag sprungit min mil och sitter nu på Kallis.
Jag försöker finna en balans. Vila lite som Yhony säger.
Trankila säger han...

Likes

Comments

Det Yhony frågade mig mest om, innan han kom till Helsingborg, var hur, var och om han skulle kunna spela fotboll här.
Det är viktigt. Fotbollen. I Peru får de pengar om de spelar bra och gör mål. Yhony och de andra i Huacho, där han kommer ifrån, spelar på planer utan gräs.
Underlaget är oftast torr sand eller grus. Men oj vad de spelar bra... Med hjärta, med skrik och skratt och svett. Solen, den gassar över deras huvuden så att svetten rinner och de tar sina vattenflaskor och låter vattnet rinna över hår och ansikte. De öppnar munnarna och sväljer vattnet medan de springer efter bollen och spelar hårt och tufft.
Fotbollen. Den är avkopplingen. Från hårda, långa arbetsdagar. Från fattigdom. Från problemen.

Därav blev lyckan stor när han efter bara några dagar fick spela fotboll ihop med ett herrlag här i Maria Park.
Jag oroade mig över hur de skulle kommunicera eftersom Yhony endast pratar spanska. Men han hade rätt, Yhony. Fotbollen är ett Världsomspännande språk.
Nu kallar de honom Maradona. Min lille man från Peru. De skriker Amigo! Amigo! Och Yhony kommer hem med ett stort leende. De kan spela fotboll. De där svenskarna.

Han är fin min Yhony. Och snäll. Han lär Elliot rensa fisk. Det är han duktig på eftersom nästan alla hans 6 bröder kan fiska.


Ikea besökte vi första helgen. Wow sa han. Flera gånger. Jag ska fota allt det där sa han, så min vän i Peru kan bygga en sådan garderob. En sådan fin garderob som de har på Ikea. Jag konstaterar att Peru borde ha ett Ikea. Då flyttar vi till Peru på studs. Jag kan jobba på Ikea, hans kompis kan bygga garderoberna på Ikea och Yhony kör ut dem till alla som köper.
Någon från Ikea som läser detta?

  • 331 readers

Likes

Comments

Tänk att där sitter Vi. Från Peru till Kvickbadet. Nu har Yhony snart varit här i en månad, och han har smält in i Våra liv som om han alltid funnits där.
Mina två söner, Elias och Elliot har tagit emot honom med öppet sinne och stora hjärtan.
Tänk att det som jag trodde skulle bli så svårt blev så lätt...

Yhony är Peruan. Sydamerikan. Detta innebär också att han kommer från en annan kultur och det är inte alltid vi ser lika på saker. Som det här med musik och höga ljud exemplevis...
Andra natten Yhony var här så vaknade jag av hög salsa musik... Yrvaket sprang jag ner för trappan för att se var musiken kom från... I köket finner jag min Salsa älskande man kokandes Te och dansandes Salsa klockan 04 på morgonen...
Då jag under väsande protester förklarar för honom att så gör vi inte Sverige eftersom vi måste ta HÄNSYN till våra grannar, tittar han oförstående på mig...

I Peru är det ljud, ljud, ljud överallt... Musik, bilar som tutar, människor som sjunger, skriker... Hög musik och fyrverkerier när du minst anar det... Inte lätt att förstå varför grannarna då skulle störas av lite Salsa en Vardagsnatt....

Likes

Comments