View tracker

Har känt mig pigg, glad, orkar lite mer, sovit bättre under ca tre veckor... Men som en blixt från himlen kom oron, ångesten, tröttheten etc över mig... Nåja, det är väl det här som kallas bakslaget ❤️

Kram
Monica

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 3 readers

Likes

Comments

View tracker

Har haft min fina pappa här några dagar för att han kände sig ensam... Men så fort jag gör lite mer, känner lite mer, oroar mig så blir jag så slut och ofokuserad, jag önskar att jag lär mig vad mitt lagom är 💕

Kram
Monica

  • 3 readers

Likes

Comments

View tracker

Idag har eleverna äntligen fått sommarlov.. Jag for och såg på min dotters och de andra elevernas uppträdanden, jag gick till kyrkan och sen åt jag lunch med mina kollegor... Tidigare år har detta varit en självklarhet, under många år jobbade jag som musiklärare och hade ansvar över showerna etc.. Men nu när jag är sjukskriven gick tankarna runt, runt...

Ska jag fara dit?
Orkar jag?
Blir det för känsligt?
Är jag värd det eftersom jag inte jobbat?

Jag bestämde mig för att fara, mest för min dotters skull (såklart) men även för min egen för annars hade jag nog ångrat mig. Visst blev jag trött, visst blev det känsligt och JA jag är mer än värd det.

Kram
Monica

  • 5 readers

Likes

Comments

När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom så var det som om allt bara rasade... Jag gick in i total förnekelse för inte kan väl jag bli sjuk, jag är ju alltid så glad, öppen, positiv, kreativ, engagerad, intresserad, passionerad, exalterad... Det måste ju vara nå annat med mig, kanske hjärtproblem, nå med magen, migrän, struma, diabetes etc etc... Min doktor lyssnade på mig, tog prover men alla prover var hyfsat normala, nåja blodtrycket och pulsen var för hög... Tillslut insåg jag att jag är utmattad och då kom skammen och ångesten över mig... Gick jag och handlade så skyndade jag mig genom affären, såg ner på marken och hoppades att ingen skulle prata med mig...När jag gick ut med hunden på promenad så valde jag att gå i skogen så att ingen skulle se mig, så höll jag på i nästan en månad... Till slut frågade en person mig: " skäms du av att vara utbränd?"
Jag svarade, ja...
Hon tittade på mig och frågade: tror du att människor som har hjärtfel eller diabetes skäms? Utmattningssyndrom är ju en sjukdom...
Detta fick mig att acceptera sjukdomen och jag slutade att skämmas, men ibland önskar jag att jag brutit ett ben istället för det syns ju..

Kram
Monica

  • 14 readers

Likes

Comments

Varför?
Vad gjorde jag fel?
Hur kan det bli så här?
Varför lyssnade jag inte?
Varför såg jag inte det andra såg?
När blir det bättre?

Jag har inte ännu alla svaren, jag jobbar på att lära mig, jag lär mig att acceptera, jag är här, jag är nu, det kommer att bli bra så småningom...

Kram

Monica

  • 10 readers

Likes

Comments