Tiden som gått hade gått så otroligt segt. Timmarna kändes milslånga medan åren släpade sig framför mig. Helt utan någon form av substans. Jag kollade ut i fönstret, tyckte mig se något röra på sig. Jag kollade igen. Lutade mig fram för att se lite bättre. Men det försvann. Hade jag blivit helt galen? För att få bort den obehagliga känslan, så bestämde jag mig för att koka lite te. Det sägs att när man sitter ner och dricker te, får en att bli lugn. Jag tänkte att det i alla fall var värt att testa. Med darrande händer hällde jag upp tevattnet medan jag la i påsen. Förbaskat också! Spillde utanför. En stor pöl blev sakta men säkert större. Den bredde ut sig som ett o till en sammansatt åtta. Jag tog ett finger och ritade ett hjärta. Kanske skulle denna dag se annorlunda ut än dem övriga 364 dagarna. Men hur? Hur skulle det bli det om jag alltid gjort som jag alltid gör. Det var där och då som jag bestämde mig. Det var dags för en förändring och den började nu.

Likes

Comments