KONST
På skolans vårutställning fanns det en tom ateljé. Jag, Johanna Wernerheim och Sullyvan Rosen tog den. Vårt projekt kallas "innovativ infektion" och handlar om hur man som kvinnlig konstnär (i en mansdominerad bransch) måste hitta nya lösningar på att få synas, för att få finnas, för att få infektera. Vi ville ha platsen så vi tog den. Jag ställde ut screens från min film och en målning. De rosa målningarna och den äckliga blobben är Johannas och printsen är Sullyvans.

Dålig bild på mitt verk. Har ingen kamera att dokumentera med.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

KRÖNIKA

First things first. Nu ska vi vara helt ärliga här. Det här inlägget börjar jag skriva innan jag faktiskt påbörjar något, för att ge er en inblick i hur en konstnärlig process kan fungera, och för att försöka förbättra min egen process. I och med att jag nästan aldrig lyckas färdigställa något, utan fastnar i en slags trotsålders-period, ett melankoliskt träsk likt träsket i "Neverending Story" som man sjunker ner i om man tappar hoppet och sen DÖR MAN. Okej, vi pratar inte mer om det.

Tillbaka till ämnet. Att påbörja och färdigställa ett verk. Så som jag jobbar då, alla gör olika. Men om du liksom jag vill jobba med realism så är det här min guide till dig. Helt utan censur. Ni bör ha ett hum om hur jag är nu. Uppmanar till fusk, öppnar upp mig, visar allt fult. Här är inget på låtsats. Så här ser jag till exempel ut när det här inlägget påbörjas.

Tänk på att jag använder ett exempel i den här "guiden". Använd inte mitt. Eller ja, det får ni väl göra om ni vill såklart. Men det är inte tänkt att ni ska utgå från det och att det är en guide till det här verket, så att säga. Det är bara ett exempel på hur en tanke kan gå till en idé till ett verk.

1. Att hitta en idé.

Mina idéer dyker upp lite här och var. Ofta brukar det handla om att jag börjar filosofera (eller poesisera, det är inte ett ord men ni förstår vad jag menar). Och sen växer något fram. Nu när jag börjar skriva har jag ingen konkret idé. Inget mästervärk väntar på att få krypa fram genom fingrarna och göra mig till en riktigt odräglig jävel. Skulle kunna säga att "jag inte har någon inspiration", men hörni! Det är ingen ursäkt! Kom på något. Gräv lite. Vänta inte in idén till ert mästerverk. Nu återkommer vi ju till det här med artists block. Men våga vägra artistblock. GÖR NÅGOT BARA. Låt det bli skit. Låt idén vara töntig, liten, konstig, vad som helst. Är du tveksam, gör det. Är du orolig kring idén, eller om den väcker ett obehag i dig? Då ska du definitivt göra den. Push your limits.

Häromdagen satt jag och googlade på "100 most beautiful words" for no apparent reason och snubblade över ordet "hiraeth" som betyder typ "nostalgi över någon/något som inte längre finns, eller aldrig funnits" och det är nu mitt nya favoritord. Så självklart måste jag få in det i mitt arbete (och alla andra arbeten den närmsta framtiden) på något sätt.

Mer storslaget än så behöver det inte vara! Där börjar vi. Självklart behöver man inte börja med ett halvcheesy ord man hittade i en buzzfeedlista, men kanske en bild, kanske en låt, kanske något man hör någon på bussen säga, kanske den konstiga fläcken på golvet i duschen, det spelar inte så stor roll. Men ta något och gräv i det tills ni börjar hamna rätt.

2. Utveckla sin idé.

Ska försöka kartlägga min tankeprocess här nu, hiraeth (nostalgi för någon som inte finns) > vardagsmelankoli > ensamhet > känslan man får på en söndagsmorgon när allt är helt tyst och solen lyser in bakom gardinen och det flyger dammkorn i solljuset. Fattar ni vad jag menar? Spelar inte så stor roll, men jag har något jag försöker fånga. Fortfarande inget storslaget, men det räcker så. Tåls att nämna att det är söndag, solen har lyst igenom persiennen lite och jag är lite bakfull = söndagsmelankolisk.

Är detta bökigt och svårt? Kolla runt på pinterest, tumblr eller weheartit. Eller kanske instagram. Typ wikipedia-effekten! Klicka er runt och se vart ni hamnar. Har du hittat ett ord, eller en mening, eller en bild, fundera lite kring det. Varför fastnade du för det? Speglar det dig som person? Eller känner du bara att det lät coolt och vill jobba med det? Låt det vara aslökigt, pretto eller fånigt, du behöver ändå inte berätta om idéen för någon. Låt det var som det är bara.

Här skulle man kunna göra en mindmap för att förenkla tankarna. Men jag hatar mindmaps sen jag fick underkänt på "hur man gör en mindmap" i högstadiet. Mina tankar var tydligen alldeles för osammanhängande. Hur nu det är en grej? VAD FAN THOMAS. Ja, nu släpper vi det.

Att utveckla en idé till något som faktiskt känns viktigt eller intressant för en själv är ASVIKTIGT (för mig iallafall). För att göra en snygg målning, ah visst, det är väl kul och sånt där. Men att göra en målning som känns intressant och viktig??!! JAJE SA MAJE.

3: Förarbete, skissarbete, fotograferande av referensbild.

Eller "att få en idé till att bli en bild och skapa sitt underlag."

Min lärare kritiserade mig lite halvhårt/halvseriöst på mitt senaste ateljésamtal, bör nämnas att jag kanske yttrade orden "MEN SÅGA MÄRÅ" med utmaning och självhat i blicken. Han sa "MEN MIRANDA, MÅSTE DU KRÅNGLA TILL ALLT OCH FÖRSÖKA VARA SÅ STORSLAGEN???? DOKUMENTERA DIN VARDAG BARA" Jag ba wow ta det lugnt Peter.

Så när jag satt bakfull i soffan en söndag (åter till den tidigare nämnda vardagsmelankolin) med Isak sätter jag mig plötsligt upp och utbrister "Nu ska vi fota dig. På med långkalsonger." Sagt och gjort. Peter, jag lyssnade på ditt råd. Och bilden blev perfekt till hiraeth-idéen. (OBS. Det är inte bilden ovan som kommer målas av, men det är en bild från samma *pHoTo sEsSiOn*.

Hahaha, en gång skulle jag fotografera Johanna + hennes pojkvän. De hade då precis lärt känna varandra, så jag gjorde det enda rätta. Tvingade dem att stagea ett break-up som jag skulle fota av. Erik skulle inte ha någon tröja på sig och sitta i min säng och äta mackor. Johanna skulle se ledsen ut och röka i änden av min säng. De hade precis börjat smådejta. Det var andra gången jag träffade Erik och det var en så otroligt obekväm situation. Fick muta dem med kaffe för att det skulle kännas bättre. Det här skrattar jag fortfarande åt med mitt mest sadistiska skratt ibland. Målningen blev inte bra och åkte i soptunnan och de gjorde allt i onödan. Vilket jag skrattar ännu högre åt.

Så som sagt, vänner = easy targets.
Men var beredd på att de kanske kommer be dig göra samma sak i framtiden. Jag åkte till exempel dit för ett tag sen. Fick bli plåtad i trosor och sneakers. Mina bröst fladdrade i vinden och Maja stod högst fokuserad och nöjd bakom kameran och jag insåg att det här är det närmsta jag någonsin kommer en American Apparel-reklam.

4. Bildbearbetning och projicering.

Hnnnfggggghhhh. Detta är mitt absoluta hatmoment. För man är så nära the best part. Men så långt borta. So far away, but still so near. Åh gud det gör så långt att nått så nära kan va så långt bort. Und su weiter.

Jag vet att många konstnärer photoshoppar bilderna tills att de är exakt så som de vill ha dem, det pallar inte jag. Fy vad tråkigt. Lite "magic" (förlåt) får väl ske på duken. Gör vad ni vill, strunta i det här steget, skissa upp på frihand, hoppa av guiden, nä men ni fattar. Jag projicerar alltid för att få rätt proportioner från börjar (time is money u guuuyiiiz, nä, jag är bara så himla lat).

5. MÅLA Å FÅ HYBRIS
Ahhh, the best part. Kan skriva en lång jäkla text om "hur man målar" men alltså, det spelar ingen roll vad jag säger eller tycker. Ni får hitta ert sätt att måla på själva. Det enda jag kan säga är att vattenbaserad oljefärg är SÄNT FRÅN OVAN och Jesus dog på korset för att vi skulle kunna använda den. Förlåt. Jag ska inte skämta om Jesus igen.

Skit i det. Måla på, gör vad ni vill. Kolla klipp med Bob Ross på youtube om det är er grej. Tänk bara på en grej. Ska ni blanda akrylfärg och oljefärg. Akryl först. Olja sen. Aldrig tvärtom. DÅ PAJAR DET OCH HELA LIVET ÄR FÖRSTÖRT.


6. Få en existensiell kris.

Ni kanske har turen att slippa undan dessa överjävliga kriser. Men det gör inte jag. De kommer som ett brev på posten med varje målning. Som att man helt och hållet glömmer bort vad man gör, varför man gör det, vem man är och varför man skickade ett brev till killen man var kär i på lågstadiet.

För mig är det oundvikligt, det händer med varje målning. Slipper det när jag tecknar, fotograferar, gör allt det som går lite fortare (jämfört med mina målningar). Men så fort det är ett större projekt smyger den existensiella ångesten sig på. Jag vet inte varför, men de flesta jag känner som skapar upplever samma sak.

Det är väl något med den stora kraftansträngningen, koncentrationen och allt att i grund och botten handlar om sig själv. Ens teknik, ens förmåga, ens idé och hur väl genomfört det blir. SÅ JAG BESTÄMDE MIG FÖR ATT VINNA ÖVER DET, (efter att det brutit ner mig totalt och jag sett Neverending story 5 gånger på en helg.)

För det går över sen. Låt det ta sin tid bara.


7: Färdigställa målningen.

Svår grej tycker jag. För man måste "sätta punkt". Man ska inte överarbeta saker och ting har jag fått lära mig. Men det är så himla knepigt. "Hur vet jag om den där koppen har rätt färg nu då? Ska jag tänka om? Ska jag måla över? Ska jag hoppa av skolan och bli ekonom?". Nä fuck it, låt det bli som det blir. Sluta när det är färg på hela ytan. Eller fortsätt. Låt duken täckas av 100 LAYERS OCH LÅTSAS ATT DU ÄR EN YOUTUBEPERSON. Sluta när du är nöjd, och tillåt dig själv att vara nöjd.

Vänta. Jag säger det igen.

Tillåt dig själv att vara nöjd. (!!!)

Tack för mig. Puss och lycka till.

Likes

Comments

FOTO

Såhär fint ljus var det en morgon precis när jag vaknat. Rosaröda gardiner är en bra grej om man vill ha fint ljus.

Likes

Comments

KRÖNIKA

Jag har ett tips. Det är ett bra tips. Tycker jag iallafall. Det förenklar mycket, det är svårare att få en artists block och den har en inbakad ursäkt till en själv.

Jag har lite lätta kleptomaniga drag. Går på jakt i alla släktingars garderober och tar kläder (har en viss förkärlek till hur kläder är ett av få sätt man kan få känna någon annan när de inte är där fysiskt, kläder står mycket för någons identitet, tex spraya håret turkost och klä dig endast i gråskala och whopido så är du jag). Lång parentes. Sorry.

Iallafall, kleptoman-jag. Jag tar folks kläder, jag har kvar saker från alla jag någonsin älskat (eller för att säga det på ett mindre romantiserande och snyggt sätt: JAG SNOR MINA EXS GREJER!!!), jag lämnar inte tillbaka saker, jag skriver ner sånt folk säger osv. Låtsas INTE som att du är bättre och inte gör så.

Men, man kan även använda sina kleptomaniga drag genom att vara en KREATIV KLEPTOMAN. Haha! DIDN'T SEE THAT COMING DID YA. Yes you probably did för det står skrivet i rubriken. Kinda ruined the surprise.

Jorå. Alla gör det här. Alltså alla. Man måste bara lära sig:

1: göra det på rätt sätt
2: dölja sina spår
3: förlåta sig själv


:--) (obs punkt 2 och 3 är skämt)

går på utställning och funderar på hur jag kan sno det här

Såhär gör man. Ta något du gillar, gärna en person som inspirerar dig. Vi kan utgå från mig. Jag målar och skriver, mina inspirationskällor är Tracey Emin och Karin Mamma Andersson. Så vi ska nu göra research. Leta vidare efter vad dina inspirationskällor inspireras av (tips är att inte rota i typ Lady Gaga som säger att hon inspireras av fullmånen). Tänk att samla dina idoler, och deras idoler och kanske deras idoler och vips, du har summan av vad du inspireras av och i många fall vem du är. Om du liksom jag endast identifierar dig med din konst.

Såhär till exempel. Kanye West samplade (fint ord för stöld) Daft Punk i sin låt "stronger", Daft Punk samplade från Edwin birdsongs låt "Cola bottle baby" i sin låt "harder better faster stronger".

Kanye <- Daft punk <- Edwin Birdsong

PS. inspireras är bara ett annat ord för STÖLD, att gräva i vad man gillar brukar kallas RESEARCH, för att folk inte vågar erkänna det. DS.

Att stjäla från EN konstnär är att kopiera, det är liksom, inget coolt i det. Men att ta från flera och göra som ett eget litet collage med ens egen prägel är att göra något nytt. Imitation är inte flattery. Men, att se något och inspireras och göra något bättre själv, DET är smickrande. Alltså när jag fått höra att någon inspirerats av mig (hänt typ ett fåtal gånger i mitt 23-åriga liv, och då KISSAR JAG NÄSTAN PÅ MIG, för det är så fint)

Vid ungefär det här laget kommer du nog också inse det faktum att originella idéer inte existerar och att alla nyskapande idéer redan är gjorda. Skönt va? Pressen kring att vara "något nytt" och "att göra något som aldrig gjorts förr" dog just.

Tänk filosofi. Alltså, att läsa om filosofi. Att läsa andras tankar och idéer, sen läsa någon annans, samla de grejer du håller med om och ta bort det du inte håller med om. Sen tänka och filosofera själv utifrån det. Det är en enkel förklaring av kreativ kleptomani.

För ett tag sen lyssnade jag på creepypodden och hörde frasen "let's not meet", hajade till, och ba *im just gonna....take this", skrev ner det i min skissbok och nu är den en del i något annat. Jag har redan nämnt det här någon gång, men sKIT I DET.

Jag hörde någon gång, någonstans, men minns inte var, en teori kring tid. Det fastnade hos mig, sen dess tänker jag bara på tid. Alla mina idéer handlar om tid, även om det är indirekt. Jag KAN INTE fly från det. Min ångest och mina rädslor baseras även dem på tid. Alltså har jag omedvetet sett, hört eller läst något, och sparat det i huvudet. Omedveten stöld.

Hahaha, sitter du nu och tänker "man kan ju inte bara sno, fan va lortigt Miranda" så ska jag säga dig något sweet summer child. Alla snor. Att förneka det är liksom, ingen idé. T.ex. Picassos kända citat (som han säkert snott) "good artists copy, great artist steal". Håkan Hellström snor ju allt och ALLT från ALLA. Han ligger dock där och väger lite på gränsen för vad som är ok då han faktiskt tar texter rakt av. Imitation är inte smickrande. Hata mig inte nu Håkan-fans.

Sista grejen vi ska prata om idag.

För att landa lite i det här och vara lite seriösa. Kreativ kleptomani måste grundas i ett genuint intresse av att skapa. Och att skapa för sig själv. Att stjäla för att lyckas bli "något" eller att tro att man blir lite coolare och creddigare i att "vara konstnär". Det är töntigt. Det är att försöka sola sig i någon annans glans. Tänker du så? Gör du så? Då kanske du bör reflektera lite över varför du är där du är. Så länge du verkligen älskar det du gör, och känner att du hade fortsatt göra det även om ingen kunde se, go ahead. Jag hejar på dig!

TIPS. Köp, låna, läs boken "Steal like an artist" av Austin Kleon, finns även ett ted talk avsnitt om det här. Se det. Det känns bra efteråt. Jag har alltid boken i min ryggsäck för att påminnas lite om det. Ps. META, jag skriver ett inlägg om att stjäla idéer och idéen har jag stulit från en bok som handlar om att stjäla. HEH.

TIPS 2: Dokumentären "Everything is a remix" (som Austin Kleon stulit från HEH). Första delarna är kul, sen blir det tråkigt, det enda jag snappade upp är att Steve Jobs hatar android. Men det börjar bra!

färdigkleptomanad och kan jobba själv :-)

Slutsatser:

1: Kreativ kleptomani skadar ingen, det är inte pinsamt. Var öppna med vad ni inspireras av och hur ni tänkt. Det om något är modigt. Att visa att ens idéer kommer någonstans ifrån, och inte "tagna ur tomma luften". Det är faktiskt fint och låter folk komma närmre ens konst, jag älskar mina klasskompisarna konst. För jag får lyssna när de förklarar hur de tänkt. Jag blir insläppt och kommer närmre och älskar det.

2: Att kopiera är inte smickrande. Sno inte från en person. Om du inte vill skriva fan fiction.

3: Fritt fram att skamlöst stjäla från mig. Det är bara kul om ni lyckas göra något bra utav det. Då blir jag stolt.

Happy stealing!
(Alla bilder i det här inlägget har jag stulit från Johanna :-) )

Likes

Comments

Tack så himla mycket för all fin respons på förra inlägget, blev helt rörd av alla meddelanden och alla som kom fram in person och berättade att de uppskattade det. Så fint. Satt med min partner i typ en timme och bara:

I don't deserve you guys. Skoja. Alla förtjänar allt bra de kan få. Love and affection.

Påtal om love and affection så är det här en person jag är kär i. Soft att vakna av att nån sitter på ens ryggen och petar en i nacken.

Upptäckte en dag att tidigare nämnde gulliga person satt T-SHIRTAR på kuddarna. Jag sover gärna med cirka fem kuddar. Men det fanns inte tillräckligt många örngott. Så det blev t-shirtar. Reaktion på detta: se bild 1.
Nog med cheesy nu. Måste tänka på min image.

Gullig person nummer 2 i mitt liv som typ, inte kan resa sig? välter? Jag vet inte

Ja, jag antar att ni förstår att de förra inlägget var 95% till mig själv. Och jag mår mycket bättre nu! Efter att jag satt det på papper kunde jag bara sitta och andas ett tag. Så jag har haft en mysig och lugn helg. Köpte ett paket kokosbollar och åt alla själv och drack en liter vin. Det var som att vara på rehab.

Alla stora projekt ligger åt sidan för tillfället, då jag fortfarande känner mig bräcklig och stresskänslig. Alla projekt FÖRUTOM HOBBYPROJEKTEN. 

1: skriva lite varje dag
2: göra ett zine med foton för att bli bättre på att fotografera
3: köpa ett nytt ritblock och rita vad jag vill
4: köpa akvarellfärger (mina försvann mystiskt någon gång) och papper som är mindre än mina standard målarmått.
5: skriva en ny låt
6: tvinga nån att starta band med mig igen
7: starta ett nytt konstkollektiv

HOBBYS LIKSOM. Bra nu i sommar när jag inte har skolan längre.
Nu tänkte jag på att skolan kommer ta slut och började gråta. Typ.
Med det avrundar vi.

Likes

Comments

Nu kära vänner, har jag tänkt, igen. Så SKÖNT när det händer, och man ba "wow, jag har tänkt". :----)

Jo. Idag är det ju så OTROLIGT många som blir utbrända. Och det är inte så jävla konstigt. Man matas dagligen av andras prestationer, "18-åriga blablabla är entreprenör!" "Mest inflytelserika personer under 25". Man får en klump i magen när man inser att ens idoler på instagram i själva verket är typ fem år YNGRE än en själv. Och så tänker man

Jag har slösat bort så mycket tid.

Om du är som jag, en kreativ individ med ALLDELES för höga krav. Så idag kära vänner, ska vi prata om hur ni faktiskt (förmodligen) inte alls har gjort det.

Bild från någon gång 05 på morgonen när jag hade ångest. Försöker dokumentera så mycket som möjligt via Photo Booth.

1: "Det blir aldrig bra nog".
Har du något du brinner för? Skönt! Jag med. Målar mycket. Och skriver. Men i mitt huvud känns det liksom som om jag aldrig någonsin gör något. Målningar tar veckor, idéer känns inte så bra, alla framtida projekt knycklas ihop till små papperslappar i innerfickan på jackan.

Det är högst ovanligt, jag känner ingen, som tycker själva att de är "färdiga", att de har lyckats. Det händer liksom inte. Det finns inget mål att springa in i. Som det ytterst lökiga citatet "happiness is not a destination, it's a journey" eller något.

Alla pressar sig själva, man gör det. Man har liksom fått för sig att man måste bli proffs på allt, att sticka ut, vara the shit. Äh fuck that. Var det bästa du kan, vill och må bra i det. Skapandet i sig är det viktiga. Inte hur bra du är jämfört med andra.

Backa lite. Titta lite på det du gjort, jämför med dina egna tidigare projekt (OBS. jämför ALDRIG med andra OBS). Hur har du utvecklats? En hel del förmodligen. Fan vad skönt. Klappa dig själv på axeln och köp en öl. Var snäll mot dig själv. You did good. <3

Slutsats: Var du än är, vad du än gör, du är bra nog.

fotande av referensbild till målning förra året + asgullig bild på rebecca. my point is: nä, jag är inte så bra på att fotografera, men det gör inget. Kommer bli det med en dag.

2: Huvudsaken är inte hur långt du har kommit hittills.
Så du är 30 och upptäcker att du vill börja hålla på med keramik men oroar dig för att det ska vara "för sent"? Nope. Det är ALDRIG för sent. I många intervjuer läser man t.ex. "Jag drömde redan som barn om att bli konstnär".
Ah! Vet du? Jag med! I FEM MINUTER. Sen ville jag bli lärare, och författare, och rockstjärna och delfinskötare (alltså what is up with that för övrigt? varför ville/vill alla barn bli fucking delfinskötare?).

Det är så BULLSHIT. Och om inte, så tycker jag synd om personen i fråga. Under hela min uppväxt fanns konstnärsdrömmen inte på kartan (bara i någon intervju mamma hittade i en låda av Hannah Hellqvist där jag säger att jag vill måla för min kompis ville det och jag inte hade någon egen vilja).

Fint exempel på det här! Min mamma fotar en del och tog upp måleriet igen efter massa år. Nästan maniskt målade hon. En hel sommar. Och sen hade hon en utställning och sålde massor. En annan gång fick hon för sig att börja gjuta saker i betong. Hon gjorde jättemycket. Och sen sålde hon massor av det också.

Slutsats:
ÅT HELVETE med idéen om den "unga talangfulla konstnären".

Det finns inte. Talang finns inte. Tänk vad ni vill. Men tro inte att någon föds med pensel i handen. Det krävs, som det kända ordspråket, 10.000 timmar för att bli bra på något. Bara man börjar någonstans. Det är aldrig för sent.

3: Allt handlar om perspektiv.
Såhär är mitt liv från två olika perspektiv som jag brottas med varje dag. Ibland vinner perspektiv 1, när jag mår dåligt. Ibland vinner perspektiv 2, när jag mår asgött.

Perspektiv 1:
Jag spenderade mitt liv (upp till 21) med att vara full i en skog, hångla med folk och fuckade upp. Jag klarade skolan (med bra betyg) för att jag hade tur. Jag tog naps jämt, varje dag istället för att göra saker. Jag började aldrig måla för jag var lat. Jag skyllde allt på att jag har ADHD (surprise bitchachos). Jag var en slacker.

Perspektiv 2:
Jag spenderade mitt liv (upp till 21) med cirka en miljon projekt. Jag jobbade extra under nästan hela gymnasiet. Jag fick bra betyg för att jag läste och reflekterade mycket. Jag använde min ADHD till min fördel och gjorde det till en utmaning att aldrig låta den hålla mig tillbaka. Jag tog naps varje dag för att jag jobbade så hårt. Jag spenderade en hel del tid med dumheter och att fucka upp, dricka folköl och sprit i någon skog, hångla med folk und su weiter MEN TACK GODE GUD FÖR DET. För jag har erfarenheter att arbeta med i konst och text. Även musik ibland när jag och Axel låtsas ha ett band. Jag har aldrig någonsin varit en slacker.

Slutsats:
Det är inte som ni trott. Allt har två sidor. Välj att se det som var bra.

Och var det något som var riktigt jävla kasst. Så är ni där ni är nu. Och det är bra.

jag ville göra en film, trots att jag aldrig har gjort det förut. den blev bra. ibland hatar jag den. ibland ångrar jag att jag gjorde den. men jag ville göra något, och prova något nytt. så jag gjorde det. och det i sig är värt att fira och vara stolt över. och nu vet jag vad jag ska tänka på nästa gång.

4. Sätt realistiska mål.
Wow, look who's talking liksom. Jag har nästan ALDRIG realistiska mål. Ett projekt för mig kan börja till exempel såhär: Jag skriver 1 text. Helt okej bra. Får fin respons från folk jag tvingar läsa den. Skriver 1 till. JAG SKA GÖRA EN BOK. Sen sitter jag där och är ledsen för att jag inte gjorde en bok och trodde att jag skulle klara det.

Woah. Att drömma stort är så himla fint och bra. Men låt det vara drömmar tills vidare. SJÄLVKLART ska du skriva en bok. Men sätt realistiska mål. Jag vill verkligen skriva. Jag älskar det. Men jag kan inte sätta mig ner och bara skriva en jävla bok från början till slut. För en person med 0 erfarenheter av skrivande är det liksom inte ett realistiskt mål.

Så istället har jag ett nytt projekt. Jag skriver något varje dag. I ett år. Spelar ingen roll vad, ett ord, en mening, en essä. Det behöver inte vara sammanhängande. Det kan vara fiktivt eller som en dagbok. Det skadar ingen, det är inte svårt, det är inte ett orealistiskt mål. Någon dag skrev jag ett a4. Någon dag skrev jag endast ordet "Döden". Det är ok. När året är slut kanske jag kan sätta mig ner, plocka ur de bästa delarna, lägga till, ta bort, redigera. Och då kanske jag har min bok.

Däremot är jag ganska vass i måleriet, jag har gjort många målningar. Jag har haft separatutställningar. Att sätta ihop och planera en utställning är ett realistiskt mål för mig idag. För några år sen, ja, då var det orealistisk.. Men idag kan jag det. Däremot om jag får för mig att göra en animerad långfilm (igen) med mina teckningar bör jag stoppas. Försökte det för ett år sen. Snubblade vid startskottet och blev ledsen igen.

Slutsats: Mål efter förutsättningar. Börja smått. Skapa delmål. Det känns mycket bättre att klara ett delmål, klappa sig på axeln, skåla med någon vän och bara vara nöjd. Än att sätta ett supermål och att det kan gå åt helvete.



när jag bara existerar men plötsligt får något i ögat

5: Det är så jävla underskattat att bara vara.
Var snäll mot dig själv. Alltså verkligen. Var SNÄLL mot dig själv. Trösta dig själv som du skulle trösta dina vänner när de är stressade eller har ångest. Har du jobbat mycket? Varit mycket i skolan? Hållt på med projekt i tid och otid och varit runt cirka överallt? Mh, jag vet JAG OCKSÅ. Alla ovanstående frågor lever jag med konstant. Är en hårsmån ifrån att gå in i väggen. För jag kan aldrig bara vila och vara.

Jag läste någon gång på Sandra Beijers blogg (tror jag) att någon frågade hur hon orkar göra så mycket hela tiden, och hon svarade att hon har många dagar då hon bara ligger i sängen och typ kollar på film.

Det är minst lika viktigt att kunna ta det lugnt och bara vara som att jobba med saker. Vila är så viktigt. Om det så är att gå ut och ta några öl eller en fika med ett gäng kompisar (typ om du är extrovert like me) eller bara ligga hemma, läsa en bok, lyssna på poddar eller kolla på dåliga filmer.

Slutsats:
Var snäll mot dig själv. Och ba treat yo self med en riktig jävla soffpotatis dag.
Det är mycket i livet konstant ändå. Kom tillbaka dagen efter, eller när det känns bättre. Låt det ta sin tid. Stress är så uttömmande.


glad person som TREATAR sig själv efter att ha kämpat med arbetsproverna till GK, eller nått. treatade mig själv för nånting iallafall. förtjänade det garanterat.

6: Slutsatsernas slutsats.
Du kommer ingen vart om du bränner ut dig. Ta hand om dig. Var snäll mot dig själv. Ha realistiska mål. Fira alla vinster. Fira alla småsaker. Har du en bra dag? Ja men då ska vi fira med en liten kaffe å kaka. Låt inte misslyckanden bring you down. Du lärde dig ju någonting? Och man kan alltid fortsätta, göra om, börja på nytt eller tänka om. Jämför dig inte med andra. Du är du. Du har egenskaper INGEN ANNAN har, för ingen har levt det liv som du lever. Det är din styrka.

You got this och jag tror på dig.

<3 <3 <3 <3 <3

Likes

Comments

VERKLIGHETEN

Hej hej hej nu är jag i skolan och kopplar av och tar en riesen (så att gubbarna inte ska oroa sig i onödan).

Häromdagen tappade jag telefonen när det var selfie-time och blev INSTANTLY en cool instagrammare med 90-tals glasögon från barnavdelningen, som går på förberedande konstskola (alt. cool gymnasieskola typ schillerska) och *inte bryr sig*. En sån som bär kläder "ironiskt". Top 10 favoritgrupp. Allvarligt alltså.

Jag och Johanna (som nu bor ihop som jag kanske eller inte kanske nämnde) var ute på promenad igår och klättrade upp på ett berg. Det var en idyllisk vårkväll när solen sakta smekte sig ner bakom trädtopparna och svalorna sjöng för alla som älskade.

:-)



Synd bara att någon skulle förstöra det.

När jag inte stör idylliska kvällar jobbar jag på ett verk till vårutställningen. Har man en målning som är två meter bred får man tydligen bara ha med ett!!!

Coolaste någonsin förresten!!! Jag brände mig på ugnen häromveckan. Så där när man bara smäller upp näven rätt upp i taket på ugnen ni vet? Och så visade det sig att Johanna hade gjort exakt samma grej!!! Samma dag!!! Nu har vi matchande ärr. Mitt är coolast.

Annars så såg jag ut såhär igår (och exakt likadan idag). Stör mig fortfarande på när man va liten och folk ba "MEN DU HADE JU DET DÄR IGÅR!!!" Ba jaha och? Stick å brinn!!!

Tatuerade mig också! Tog lång tid, var så pillnoga att jag fortfarande har ont i nacken.

Bonus på denna bild är min fantastiska hand??? Vad är det??? Klo? Dinosauriehand? Alien????

Avslutar med det enda jag kommer sakna i min förra lägenhet. <3 saknar hur du alltid gjorde mig svinrädd när du knackade på rutan och stirrade in när jag var i inga kläder <3

Likes

Comments

Nu har det ju varit tyst ett ganska bra tag IGEN, jag verkar liksom aldrig få nån ordning på mitt liv.
ELLER så är det här typ den bästa form av ordning jag kan nå och det bara är att finna sig i det eller nått.

Såhär såg det ut någon gång. Jag tog de här bilderna för ett syfte, men jag minns inte var det var. Tror jag hade tänkt kartlägga en dag, men sen så glömde jag ju det med.

Annars kan väl det här sammanfatta det mesta.
Jag gjorde en impulsflytt idag och bor nu hos Johanna. Tre timmar tog det från kaosrummet till att hela mitt liv hamnade i Johannas etta. Skyller ALLT på den där jäkla rosa fullmånen. Eller skyller å skyller, allt TACK VARE den där älskade feta fullmånen.

Gestaltning av det senaste året ^
Det senaste året har varit fullständig kalabalik. Tre ställen å bo på å skola å nytt jobb å feelings å psykiatri å nya vänner å break ups och jag har fortfarande inte hämtat mitt klätterkort, det har legat där i ETT ÅR. Men i den här flytten så känns det liiiiite som att få en nystart ni vet. Man ba börjar om. Gott nytt år era jävlar. Nu ska jag börja powerwalka och juicedetoxa :-)

Och hämta mitt klätterkort.

Gestaltning av hur det kommande året FÖRMODLIGEN kommer se ut.

Men det kan knappast bli lika illa som mina val i livet 2012.

Likes

Comments

VERKLIGHETEN

Vill börja detta inlägg med att säga hej till Elvira och Maja som går i min klass och typ de enda jag vet som läser denna vedervärdiga lillblogg.

Just nu är jag så INÅTHELVETE GLAD och lyssnar på min bästa lista "no boys club".
1: MINA JÄKLA ARBETSPROVER ÄR KLARA OCH INSKICKADE!!!! JAG GJORDE KLART NÅNTING!!! Hetsmålade hela helgen för jag kom på att "jag är inte nöjd :--)" så slängde ihop tre nya målningar. Så som man gör liksom? MYCKET STOLT. I did good. *klapp på axeln, huvudet och ansiktet*. Här en bild jag tog för fyra minuter sen. Ligger i min säng och dricker bubbel och är allmänt stolt över mig själv.

2: Sen har jag lite överskottsenergi också för jag är SÅ JÄVLA IRRITERAD. Jag är trött på att konstvärlden är mansdominerad, att män tjänar mer, att män får fler bra utställningar, att har lättare att komma in på konstskolor, att män aldrig behöver förklara sig, att män inte blir synade.
En rant om detta kommer vid ett senare tillfälle. Det ligger ett inlägg och bränner hål i utkast-mappen. Så argt är det. Ska samla ihop hela mitt tjejgäng och prata om hur vi ska ändra på det här. SKÖNT VA!!!!

Skit i det. For now. Vi kommer återkomma till det här. Här är mitt ansikte!!! LESS IS NEVER MORE.


Likes

Comments