View tracker

Haha! En lista! Vilken grej! På en tisdag.

Hur gammal är du?
23! Sen i söndags? Vilken grej va. *Mark Hoppus sjunger "nobody likes you when you're twenty-three i fjärran*
(Blink 182 - What's my age again referens)

Hur gammal känner du dig?
22? Haha dumhjärna som inte anpassar sig, tokigt va.

Var bor du?
Mitt i schmeten i Göteborg. Gött för en lat jävel som jag.

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?

Jag är faktiskt inget av det. För jag tar mig inte upp på morgonen och jag somnar alltid tidigt på kvällen. Att kolla film med mig efter 21 är liksom, omöjligt. Då tänker ni "men ta naps mitt på dagen då?" HAHA DET GÖR JAG REDAN!!!

Vad har du gjort idag?
Har varit så sjukt produktiv idag. Byggde ut mitt hus på Sims. Gjorde en extra våning för det väntas tillökning. Skämt åsido. Har varit sjuk. HAHA!!! IGEN!!! IT NEVER ENDS!!!!

Glöm det. Vad har du gjort i veckan förra veckan?
Jag var så sjukt produktiv förra veckan. På riktigt. Har påbörjat, jobbat på och för i helvete färdigställt en målning! Och jobbat, och hunnit dricka öl och somna till typ tre filmer!

Har du blivit sydd någon gång?
Ja! Jag är ju sydd i överläppen. Hade läppspalt. Ibland på krogen kan man ljuga att det var från ett slagsmål. Om typ snubbar är jobbiga. Men egentligen föddes jag ju bara med en kaninöverläpp.

Är du blyg?
Ja, nej, ibland, inte direkt. Är en ganska tillbakadragen person, men det kan ofta tolkas som att jag är blyg. Däremot har jag aldrig varit personen som trivs med att prata i grupp. Det kanske är ett lite blygt drag?

Vad heter du i andranamn?
Heter ju Klara Miranda! Festligt och fint tycker jag. Fast det är för långt. Miranda räcker.

Vad gjorde du i helgen?
Jag fyllde år! Och så var Axel här, vi brunchade och var på andra lång och drack öl. Sen hade jag fest för att senare dansa på Yaki-Da. Fint var det! 10/10! Would do again! Fotade med engångskamera och det skall läggas upp på bloggy så fort som bilderna är framkallande. PS. Kolla fina neonskylten, blev lite småtårig när jag såg den. DS.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hallå amantes y enemigos. Å nu var vi här igen. Jag har haft cirka en månads frånvaro, I AM SO SORRY. Har förstås kRiSaT i vanlig ordning, och nu tänker ni "gör inte flickfanskapet annat än att krisa?" nej, typ inte. Sorry not sorry. Men, nu ska vi titta på vad som hänt sen sist.

1: Insett att ”hasselnöt” på tyska är HASSELNUSS??? HASSELNUSS!!!!! Mitt nya favoritord, ja jag säger då det. Var inne på Hemköp the other day och kom på detta fantastiska och började fnissa jättemycket, tittade på Johanna och blev så otroligt rörd av att ha denna fina i mitt liv och sa ynkligt ”….du är min hasselnuss” med tårar i ögonen. En dag som vän till mig.

2: Åkt till Berlin!!!!

Vi åkte buss hela långa vägen från Göteborg till Berlin. De såg ut så här. Jag och Johanna byggde en myshög och sov typ hela vägen. Fantastiskt bra grej. Och alltså titta ba, vilka ÄNGLAR vi är. Jag var sjuk i vanlig jävla ordning och mådde åt helvete hela resan. Men så kan det gå.

(Jag gillar neonljus väldigt mycket. Mvh, stereotypisk konststudent vars största idol är Tracey Emin.)
Ah just det, Berlin var nice. Men alltså tinder i Berlin? Vilken grej.

Nya rummet!!! Och haha alltså, kompisar, varje gång jag säger att jag är sen till något pga "har fixat massa grejer och gud bevare mig det är mycket nu" - så brukar det se ut såhär. Förlåt. Det kommer hända igen. *jazzhands*

3: FLYTTAT.

Toksorgligt att flytta ifrån min gamla roomie. Tur att vi kan vara kompisar ändå. Nya lägenheten ligger typ 500m ifrån mig gamla. Bra flyt och bra för mig som tycker omställningar är svåra. Också på grund av det som det varit bristfällig uppdatering, vi fick nämligen internet efter typ 3 veckor.

4: Haft en överjävlig artists block!!!! Har inte kunnat göra något alls på flera veckor. Har försökt bryta den på alla möjliga sätt utan framgång. Summan av kardemumman, jag har nog jobbat för mycket och varit för trött. Men nu börjar det släppa igen, thank u jesus.

5: Haft klubbpremiär. Det var kul. Tack alla inblandade <3
Har inte mycket mer att säga om det, förutom att jag ville tacka. Men Pastel Nights på Jazzhuset, be there.

Ah, kriserna då. Främst artist blocken. Å stress. Å jobb. Å ave maria. Tack för mig. I nästa inlägg ska jag inte nämna ordet kris en enda gång.

Likes

Comments

View tracker

I skrivande stund sitter jag fast på ett tåg som står stilla någonstans i skogen mellan Karlstad och Göteborg. Det är rätt tråkigt faktiskt. Så jag tänkte att vi kan kolla vad som hänt sen sist!!!

Ljög även i rubriken, fyra födelsedagar var egentligen bara en men jag ville jättegärna lämna en Eva & Adam referens. Förlåt.

Mitt ansikte hade en bra dag!!! Skönt. Detta förevigades med cirka 69 dåliga selfies och slutligen en helt ok selfie.

Jag tappade det helt i skolan. Hade en ÖVERJÄVLIG pms. Skrev "24H PSYCHO", "VÄRMLAND FOREVER" och "I REGRET EVERYTHING - but not you" på väggen i min ateljé.

Köpte även en vattenpistol för tjugo riksdaler på BR och torterade min gode vän Simon. Förlåt Simon. Väl spenderad tjuga dock.

Mamma fyllde 50 och skulle ha fest!!! Sen sa hon "haha jag fyllde år igår era jävlar, men när ni ändå är här så kan ju jag och Hasse (min far) gifta oss istället". Typiskt mamma.

Jag var lite obekväm i min outfit. Kände mig lite som Cindy Lauper i "Girls just wanna have fun"-videon + en macaron + det där som ingen vill ha på en "fAsHiOn oUtLeT".

En av de bästa grejerna på hela kvällen (förutom mamma, pappa och den helt sjukt goda tårtan) var när farfar berättade att han släktforskat och upptäckt att vi hette "Sorjalainen" för cirka en miljard år sen. Farfar ba "COOLT?!" Och bestämde sig för att BYTA EFTERNAMN på stört

Men det fick han inte för Skatteverket. Så han ba FINE och bytte förnamn från Sune till SUNE-SORAN

Så nu heter min farfar Sune-Soran och vem jag ärvt min impulsivitet från har aldrig varit tydligare

Farfar <3

02 på morgonen dansade mina föräldrar tryckare till Rolling Stones "Angie". Jag var sentimental och förevigade detta på Snapchat (monauti heter jag där om man vill se mig vråla över diverse grejer)

För övrigt har jag orimligt höga förväntningar på relationer från och med nu.

Och det här är precis nyss från toaletten på tåget. Ska vara framme om fem minuter. Känn ingen sorg för mig Göteborg osv.

Likes

Comments

Idag har jag haft feber. Ni vet det där jag sa om mitt immunförsvar och allt det där. Jag ljög inte. Nåväl. Skit i det!!!
Efter min feber var jag orimligt pigg och fick höra av två olika personer att jag var """pigg och optimistisk""". Vilket ledde till att jag faktiskt kände mig hyfsat pigg och fräsch. Som en person som går på powerwalks och äter havregrynsgröt till frukost. Vilket ledde till att jag hamnade på Photo Booth. Kände mig snygg helt enkelt.

Var väl ändå rätt snygg också! Trots inget smink och lite svullen i ansiktet. Men nu ska inte det här inlägget handla om mina helt ok selfies från min webcamera. UTAN KRISEN JAG PLÖTSLIGT SPARKADE MIG HÅRT RAKT PÅ NÄSAN.

Här har jag drabbats av den plötsliga insikten att jag inte vet vad jag håller på med i mitt liv. Och att jag haft rosa hår i två år. Och sen, "vad är konst", "hur gör man konst", "vem är jag".

Steg 3 i min kris. Yohio-krisen kallar jag den. Jag vet inte, men känns det inte som att jag kan få vara med i Yohios band med den här frisyren? Kanske bara jag. Skit i den parentesen!!!

Skulle försöka skissa idag. Gick inte så bra. Dissekerade alla mina tankar, gick igenom min gamla hårddisk för att hitta något att gräva i, googlade DRAWINGS (tips: don't do it om ni inte gillar tutorials på typ ögon). Sen skrev jag en enda mening i mitt skissblock "GÅ HÄRIFRÅN". Jaha. Mmokej. BRA MIRANDA, DU KAN JU LIKA GÄRNA BÖRJA SKRIVA MUSIK ÅT TYP SLIPKNOT (tänker på låttiteln people = shit, för alltså hahaha, hahahah, neeeeej). Hej och hå. Jag säger då det.

Poängen med den här avföringen till inlägg är att; det går åt helvete ibland. Alla tappar sig själva en stund.
Jag ska ta en Ipren, borsta tänderna och gå och lägga mig. Imorgon är en ny dag jag kan skita i att fånga.


Likes

Comments

Hej hej lill-bloggy. Jag har börjat skolan igen!!! Och inte bara det, fått en världsfin ateljé som jag numera bor i. De här bilderna togs första veckan och jag verkar helt inkapabel till att hålla efter.

Känns skönt att få träffa all skit jag gjorde första året igen. Ett par målningar har redan fått gå igenom en smärtsam död och blivit övermålade för att istället bli något ännu sämre. Jag älskar att slösa min egen tid. Skämt åsido. Det här året kommer bli fantastiskt.

Likes

Comments

Hej gänget!
Jag mår inte bra just nu ska jag berätta för er. Jag jobbar mycket. Mår lite illa. Är lite hungrig. Sover dåligt. Ja ni vet, sånt där som är tungt liksom. Jobbar i princip hela tiden nu. Börjar bli dimmig i hjärnan, men vet ni? Det är lugnt! Om två veckor går jag av det här schemat och jobbar ca 50h i månaden istället för 179h. Så det är bara att hänga i!

Men det är därför jag inte har något att skriva. VISST, kan skriva typ "här käkade jag lite fil och eldorado-flingor till frukost men nu måste jag dra, ska möta **** på stan för en lunch, mums! puss!" men fa-an vad det är tråkigt. Så det får bli lite såhär. Sen jävlar när jag är i skolan igen., då kommer jag skriva om konst och vad jag gör och (förstås) lägga upp selfies WHADDUP (förlåt).

Här är mitt ansikte extra samarbetsvilligt i ljuset från lampan under Rebeccas diskbänk. Har ni någon gång sett mina selfies och bah "HM, MIRANDAS ÖGONFÄRG SER INTE LIKA UT PÅ BILDERNA?!".
Sansa er. Jag använder färgade linser ibland. Just nu har jag gröna. Kul grej.

I vanliga fall ser jag ut såhär. Med påsar stora som sopsäckar under ögonen, svullet ansikte, oborstat hår och sminket kvar från dagen innan (eller dagen innan det). Men hörni, jaag mååår braa.

Annars då? Jo, jag har upptäckt det här med teckning. Ja, jag vet, jag har studerat måleri i flera år samt gått bild- och form på gymnasiet. Men teckning har alltid känts så himla tråkigt. Men, häromdagen var det tydligen mitt andranamns namnsdag och jag var ledig och kände mig lite wild and crazy så jag köpte ett skissblock. Ett A4-skissblock. Sitt ner i båten, fröken. (Köpte även en ny graphgear-penna för min ligger, surprise surprise, fortfarande under sängen)

Den här bilden la jag upp på instagram. Det ser ut som att jag har ett städat, färgkoordinerat rum som dammas hela dagarna. Men det är en lögn. All skit ligger utanför bild. Förlåt för mina instagramlögner. Därför vi har bloggen!!!
Telefonen ligger inte där i syfte av att vara smygreklam för Apple, utan jag skrev min 37nde hemlighet där. Och, jag är inte redo än. Vi hänger ut mina hemlisar en annan dag!


Likes

Comments

Jag blev spådd i tarot igår. Säger man så? "Spådd i tarot"? Blev läst i tarot? Fick min framtid spådd? Äeeeh, jag vet inte. Skit i det. Fantastiskt kul var det iallafall!

Varje kort jag fick handlade i princip om konst. Coolt.
Sen fick jag en del tips och "vägledning", så att säga. Och jag MÅSTE BÖRJA TA MER PLATS OCH VÅGA MER. Skönt tycker jag. Att korten sa det. Nu kan jag alltid skylla på det om jag skulle behöva. Och nu har jag tänkt mycket på det. Att ta plats. I kreativa sammanhang. Och att ta plats som tjej. För det gör man ofta inte. Jag gör inte det. Jag är så himla blyg ibland. Jämför mig mycket med andra, tvivlar på mina idéer, tvivlar på mig själv. Vågar inte göra allt jag vill. Måste ringa en vän, fråga publiken, använda alla mina livlinor innan jag vågar satsa på en idé.

Men det är slut med det nu. Jag har bestämt mig. Om inte jag tror på mig själv, hur ska andra kunna göra det? Jag vill göra så otroligt mycket, men är samtidigt så rädd för att det ska bli fel. Jag har någon knäpp föreställning om att om jag gör fel, så blir jag fel, och utvecklingen går bakåt och jag blir en liten AMÖBA. Fast jag vet att det inte funkar så. Man kan bara bli bättre, genom att göra fel så lär man sig. Men så är man så rädd. Nej. Men så VAR man så rädd. Enough is enough. Nu ska jag gå ut i världen och skaffa mig samma självförtroende som en halvbra vit man. (Kränkt? Skicka ett mail till skräppost@monauti.se)


Jag och Axel. Jag har druckit vin och blev lite för glad av att se mitt eget ansikte. Axel är snygg. Singel också! Just a hint.

Jag har ju börjat hålla på med musik nu, har ett band med min kära vän Axel^ Förresten så kanske det inte är ett band om man bara är två personer, men i vanlig ordning, så skiter jag i det. Det går ganska bra. Vi skriver rätt bra, jag sjunger helt okej, Axel sjunger som en indiepopdröm. Bra tycker jag och solar mig i stjärnglansen. Jag har inte spelat instrument på flera år, men nu är det i princip allt jag tänker på. Vi kanske frontar way out west nästa år, eller så har vi fortfarande inte spelat för typ någon alls. Vem vet! Men jag tror på oss och på det här, och därför kan det bli hur bra som helst. För ett par månader hade jag aldrig ens sjungit för någon, and look at me now. Nu skriver jag om det på www. Det jag vill säga är att man måste börja någonstans, så får vi se vad som händer sen. Men att inte ens våga börja för att man är så rädd... Ja, ni hör ju själva. Moving on. En liten lista att ha i bakhuvudet kanske.


1. Ta inget personligt av någon som inte känner dig personligen. 2. Det folk säger om dig handlar inte om dig. Utan deras bild av dig/världen = ta det med en nypa salt. 3. Har du piece of shit friends som tar energi? Gör slut med dem. 4. Du är bra precis som du är. Anpassa dig inte. Embrace it. 5. Jaja, det blir fel ibland. Och folk tänker mer på sig själva och sina misstag för att bry sig om den där grejen du råkade göra en gång. 6. Lyssna på Niki + the doves - Mother Protect minst en gång per dag, jag rekommenderar att ta den till morgonkaffen. 7. Ta åt dig av alla fina ord, skriv ner och spara, och varje gång det känns tungt. Ta upp dem och ta åt dig.

Höj era röster. Ta plats. Tro på er själva. Våga mer. Håll någon i handen om det blir läskigt. Men vi kan inte "play it safe" genom det här. Bestäm att ni är jävligt bra. Sen om någon ifrågasätter det, så har de FEL. Och så är det med det. Vi ska ändå dö en dag, och fan va tråkigt att slösa bort sitt enda lilla liv på att va rädd.

Likes

Comments

Jag förstår knappt hur det är möjligt att ha ett sånt bristande immunförsvar som jag har. Jag har nämligen gått och blivit sjuk. Igen. Kanske får jag denna gång (och gången innan det) skylla mig själv. Barn. Drick inte öl om ni här hostiga. Det kommer bli KASST efteråt. Men kul var det. Skit i det. Nu tycker jag att vi sammanfattar de senaste dagarna lite snabbt.
Jag har:

- Låtsats att jag varit gravid med Rebecca. Tack för alla gratulationer och fina mail på Facebook.Känns jättefint att ha ett sånt stöd i ryggen. Men jag har inte en bulle i ugnen. Och absolut inte med Rebecca.
Jag var bara väldigt kissnödig.

- Varit på festival! Kul vare!

- Hängt med min katt förstås! Som bor hos mina föräldrar. Svårt att ha kattkompisar på distans sådär. Alltid lika rädd att han ska glömma bort vem jag är, men än så länge har det gått bra.

Spenderat ganska mycket tid med att vara amatörakrobat i min säng vilket lett till att jag blivit typ vig? Men bara i ena benet. :-)

Sen målat förstås. Eller målat och målat, bråkat mest. Har aldrig i mitt liv målat skog. Det är så himla svårt.. MEN DET SKA GÅ. Jag vill = jag kan. 

Det var allt för idag.
Tacohej!

PS. Kolla min dörr? Det är inte ens en dörr utan typ ett dragspel? Älskar den så jävla mycket, haha. DS.

Likes

Comments

Del tre, den sista delen i hur allt började. Den roliga delen. Delen jag är i just nu. Avslutet på kollapsen pågick ganska länge, det var mycket jag var tvungen att bryta med för att kunna gå vidare. I princip varje del av mig som växte fram under kollapsen, delarna (och människorna) som var destruktiva. Efter sommaren år 2014 var jag färdig. Det var inte samma person som gick in i kollapsen som kom ut. Varken bättre eller sämre. Bara annorlunda. Men också fri.

I begynnelsen på den tredje delen var jag nysingel, hade ett nytt jobb, hade ett körkort, hade nya vänner. Allting var nytt, och fantastiskt. Jag tog en paus på ett år, bestämde mig för att inte gå konstskola eller ens plugga något som var relaterat till konst. Jag behövde landa lite efter allt jag gått igenom och skaffade istället en egen ateljé, jobb och körkort. Och det var så himla coolt att jag hade ett körkort! Men det bästa med körkortet var inte bara att jag nu fick köra bil och allt det där, utan att jag träffade Johanna *änglar sjunger i fjärran*.

Vänster bild: Johanna på ett tåg till Göteborg. Höger bild: Jag utanför vår ateljé.

Jag lärde känna henne på körskolans intensivkurs. Hon satt i bänken snett till höger framför mig, och såg så otroligt cool ut med håret halvt uppsatt i en slarvig knut och blåa, vida byxor. Det första jag tänkte var "DET DÄR ÄR MIN NYA KOMPIS", som det psycho jag är. Sen började vi hänga, mest för att jag var så himla bestämd (hon blev lite rädd, tyckte jag var väldigt intensiv) men till slut förstod hon att jag är en fantastisk människa att hänga med. Efter några månader upptäckte jag ett mönster, nämligen att varje gång jag hade träffat henne var jag tvungen att gå till ateljén och måla. Det var något med henne som var så otroligt inspirerande. Så jag frågade om hon ville dela ateljén med mig.

Vänster bild: Johanna på balkongen i hennes gamla lägenhet. Höger bild: En målning jag gjorde förra sommaren.

Sagt och gjort. Johanna flyttade in i ateljén. Jag sa upp mig från mitt jobb då jag insåg att ett vikariejobb i förskolan inte är för mig. Fingrarna kliade efter att skapa och jag hade ändå sparat undan tillräckligt med pengar för att klara mig ett tag. Så vi bodde praktiskt taget i ateljén och levde på svart kaffe och bananer. En vecka räknade vi ut att vi hade varit där i 80 timmar. Men min konst blev bättre och mycket viktigare för mig, och likaså vår vänskap,nu i efterhand antar jag att det var här vårt bästisskap började ta form. Vi bestämde att vi måste söka konstskolor och siktade in oss på en särskild, Göteborgs Konstskola. Och vi hade bestämt oss för att gå där tillsammans.

Vänster bild: En bild jag knäppte fem minuter innan Johanna får veta att hon kommit in på GK. Jag kom inte in.
Höger bild: En målning jag gjorde på Johanna förra våren.

När antagningslistorna släpptes var Johannas namn med, men inte mitt. Det var så otroligt jobbigt. Vi hade ju bestämt att vi skulle gå i samma klass. Allt vi skulle göra tillsammans skulle hon nu göra, utan mig. Och jag skulle bli kvar i Värmland medan hon skulle ha the time of her life i Göteborg. Helvete, vad ont det gjorde.
Samtidigt som jag var så otroligt glad för hennes skull, var jag så ledsen över att inte kunna vara med.

Men ett par veckor senare fick jag ett telefonsamtal, det fanns en plats till mig också. Så nu går vi i samma klass, och kommer fortsätta göra det nästa år också. Vad som händer efter det vill jag inte gärna tänka på för det gör oNT I MIG att vi någon gång måste dela på oss.

Vår vänskap blev så viktig för mig för hon blev min stöttepelare efter kollapsen, och varje gång det började kännas tungt igen fanns hon där. I perioder var jag hemma hos henne VARJE dag. Hon hjälpte mig att använda konsten som en ventil när saker blir jobbiga, och att använda måleriet som terapi. Vilket blev ett så stort steg i min konstnärliga process, att det inte längre handlade om att "göra fina bilder" utan att det nu var något så otroligt mycket större.

Vänster bild: Målning av min kropp, från september 2015.
Höger bild: Johanna äter frukost på Espresso House innan första dagen i skolan.

Johanna var otroligt viktig för mig och min konst. Har ni hört det där om soulmates? När man träffar sin soulmate faller allt bara på plats, ingenting känns svårt längre och vad man ska/bör göra för framtiden är självklart. Johanna är min soulmate.

Nu har jag inte pratat så mycket om konsten som jag egentligen hade tänkt för att Johanna (hur många gånger kan jag säga Johanna i en text tror ni?) är och var en så otroligt stor del av mitt konstnärliga uppvaknande. Hon har ifrågasatt, inspirerat, kritiserat och pushat. Länge pratade jag om att jag måste hitta the love of my life, den som kommer förändra allt.
​Sen insåg jag att jag redan har gjort det, i min bästa vän. 

Kommer ni ihåg det jag skrev i det stora inlägget om skapande? Att om ni träffar en konst-bästis, tatuera in deras initialer på vänster ringfinger så de inte kan bli av mer er? Det var inte ett skämt.

Där är det, del tre i hur jag blev ett med konsten. Nu är jag förmodligen påväg in i del fyra, men vad det handlar om eller hur saker och ting kommer se ut här vet jag inte än. Jag hoppas bara på att den åtminstone blir en bråkdel av hur fin och bra den här perioden har varit.

Tack Johanna. För allt. 
<3

Likes

Comments

Nu börjar vi med del två av hur jag kom in på det här med konsten.
Del ett handlade om hur jag var en vilsen tonåring som ville ha bättre betyg för att komma in på frisörlinjen. Nu har vi hamnat i tiden efter gymnasiet. Del två handlar om kollapsen. Den känslomässiga utbränning som fullständigt slog ner mig. Men det var en viktig del i hur jag hamnade där jag är idag. (Kollapsen pågår från hösten 2012 till våren 2014.)

Efter gymnasiet visste jag inte vad jag ville göra med mitt liv, så jag sökte till målerilinjen på Kyrkeruds Folkhögskola i Årjäng. Jag och fyra andra från min gymnasieklass kom in och skulle alltså gå det här året tillsammans. Jag tyckte det var en jättebra grej för nu hade jag ett helt år på mig att fundera på vad jag faktiskt ville göra och "bli när jag blev stor". En annan fördel och superkul grej var ju att få flytta hemifrån, halvt iallafall. Jag skulle bo på ett internat med delat kök och badrum, men ändå ha ett rum som bara är mitt. Få leka lite halv-vuxen ett år. Lagomt och bra.

Tyvärr gick inte det här året som planerat. Innan skolan började blev en mycket nära vän sjuk och blev inlagd, mitt förhållande med en person som jag var så otroligt kär i tog slut, och jag skulle under allt det här flytta hemifrån. Till en annan ort. Nästan två timmar hemifrån. Jag hade hunnit gå i skolan i en vecka innan jag fullständigt bröt ihop. Jag kunde varken äta, sova eller ens andas utan att det kändes som att lungorna började krackelera. Efter mindre än en månad på min nya skola tog min lärare in mig på ett krismöte där vi skulle diskutera om jag ens kunde gå kvar på skolan.

Det här gick långt. Alldeles för långt. För när man är så ofantligt, jävla ledsen är det svårt att stanna upp. För då kommer tankarna ifatt och då går man sönder. Så jag började leva snabbare, drack mer sprit, oftare än tidigare, utsatte mig för fler risker, fuckade upp mer. För om jag ställde till med nya påhitt, kunde jag inte tänka på de gamla. Men de kom alltid tillbaka. Det här pågick tills mitt hjärta inte pallade mer.

Början på slutet kom en dag på vintern när jag låg i ett sterilt sjukhusrum för att få en ekg-apparat på bröstet som skulle mäta om mitt hjärta funkade som det skulle. Läkarna misstänkte att jag hade ett hjärtfel, för jag svimmade flera gånger och mitt hjärta verkade hoppa över slag. Vilket gjorde att jag blev rädd. För jag var säker på att jag skulle dö. Och började leva ännu snabbare för att hinna leva ordentligt innan jag skulle dö. 

"Miranda, din kropp orkar inte mer. Ditt hjärta hoppar över slag för det orkar inte mer. Du måste stanna."

Min kropp orkade inte mer. Min läkare sa det här till mig när de inte hittat något fel. Han frågade en enda mening, nämligen "men hur mår du egentligen?". Och jag bröt ihop och grät i panik på britsen. Jag hade inget livshotande hjärtfel, utan min kropp började sakta stänga av sig, hoppa över slag, den var för utmattad. Och mitt huvud också. Jag tog ett break. Lugnade ner mig, försökte snacka rätt mina demoner, försökte för första gången sen kollapsen faktiskt hantera allt som hände. Det var på våren 2013. 

Jag blev förbannad. Igen.  
Och bestämde mig för revansch. Ringde olika gallerier i Karlstad för att få en utställning. Fick tillslut en på ett litet galleri i en källare. Med ett mindre dilemma, jag hade bara fem veckor på mig. Men sagt och gjort, på fem veckor ordnade jag tretton verk till min egna första utställning. Och på andra vernissagedagen, en timme innan den skulle stänga, sålde jag det trettonde verket. Jag hade satt ihop en utställning, haft en vernissage och sålt vartenda litet jävla verk på endast fem veckor.

Fy fan, vad jag var bra. Sen tog jag semester från skolan, mitt huvud och allt som var jobbigt. Och påbörjade den långa vägen tillbaka. Och hade bestämt mig för en grej. Att det är konst jag ska hålla på med. 


Likes

Comments