Nu kära vänner, har jag tänkt, igen. Så SKÖNT när det händer, och man ba "wow, jag har tänkt". :----)

Jo. Idag är det ju så OTROLIGT många som blir utbrända. Och det är inte så jävla konstigt. Man matas dagligen av andras prestationer, "18-åriga blablabla är entreprenör!" "Mest inflytelserika personer under 25". Man får en klump i magen när man inser att ens idoler på instagram i själva verket är typ fem år YNGRE än en själv. Och så tänker man

Jag har slösat bort så mycket tid.

Om du är som jag, en kreativ individ med ALLDELES för höga krav. Så idag kära vänner, ska vi prata om hur ni faktiskt (förmodligen) inte alls har gjort det.

Bild från någon gång 05 på morgonen när jag hade ångest. Försöker dokumentera så mycket som möjligt via Photo Booth.

1: "Det blir aldrig bra nog".
Har du något du brinner för? Skönt! Jag med. Målar mycket. Och skriver. Men i mitt huvud känns det liksom som om jag aldrig någonsin gör något. Målningar tar veckor, idéer känns inte så bra, alla framtida projekt knycklas ihop till små papperslappar i innerfickan på jackan.

Det är högst ovanligt, jag känner ingen, som tycker själva att de är "färdiga", att de har lyckats. Det händer liksom inte. Det finns inget mål att springa in i. Som det ytterst lökiga citatet "happiness is not a destination, it's a journey" eller något.

Alla pressar sig själva, man gör det. Man har liksom fått för sig att man måste bli proffs på allt, att sticka ut, vara the shit. Äh fuck that. Var det bästa du kan, vill och må bra i det. Skapandet i sig är det viktiga. Inte hur bra du är jämfört med andra.

Backa lite. Titta lite på det du gjort, jämför med dina egna tidigare projekt (OBS. jämför ALDRIG med andra OBS). Hur har du utvecklats? En hel del förmodligen. Fan vad skönt. Klappa dig själv på axeln och köp en öl. Var snäll mot dig själv. You did good. <3

Slutsats: Var du än är, vad du än gör, du är bra nog.

fotande av referensbild till målning förra året + asgullig bild på rebecca. my point is: nä, jag är inte så bra på att fotografera, men det gör inget. Kommer bli det med en dag.

2: Huvudsaken är inte hur långt du har kommit hittills.
Så du är 30 och upptäcker att du vill börja hålla på med keramik men oroar dig för att det ska vara "för sent"? Nope. Det är ALDRIG för sent. I många intervjuer läser man t.ex. "Jag drömde redan som barn om att bli konstnär".
Ah! Vet du? Jag med! I FEM MINUTER. Sen ville jag bli lärare, och författare, och rockstjärna och delfinskötare (alltså what is up with that för övrigt? varför ville/vill alla barn bli fucking delfinskötare?).

Det är så BULLSHIT. Och om inte, så tycker jag synd om personen i fråga. Under hela min uppväxt fanns konstnärsdrömmen inte på kartan (bara i någon intervju mamma hittade i en låda av Hannah Hellqvist där jag säger att jag vill måla för min kompis ville det och jag inte hade någon egen vilja).

Fint exempel på det här! Min mamma fotar en del och tog upp måleriet igen efter massa år. Nästan maniskt målade hon. En hel sommar. Och sen hade hon en utställning och sålde massor. En annan gång fick hon för sig att börja gjuta saker i betong. Hon gjorde jättemycket. Och sen sålde hon massor av det också.

Slutsats:
ÅT HELVETE med idéen om den "unga talangfulla konstnären".

Det finns inte. Talang finns inte. Tänk vad ni vill. Men tro inte att någon föds med pensel i handen. Det krävs, som det kända ordspråket, 10.000 timmar för att bli bra på något. Bara man börjar någonstans. Det är aldrig för sent.

3: Allt handlar om perspektiv.
Såhär är mitt liv från två olika perspektiv som jag brottas med varje dag. Ibland vinner perspektiv 1, när jag mår dåligt. Ibland vinner perspektiv 2, när jag mår asgött.

Perspektiv 1:
Jag spenderade mitt liv (upp till 21) med att vara full i en skog, hångla med folk och fuckade upp. Jag klarade skolan (med bra betyg) för att jag hade tur. Jag tog naps jämt, varje dag istället för att göra saker. Jag började aldrig måla för jag var lat. Jag skyllde allt på att jag har ADHD (surprise bitchachos). Jag var en slacker.

Perspektiv 2:
Jag spenderade mitt liv (upp till 21) med cirka en miljon projekt. Jag jobbade extra under nästan hela gymnasiet. Jag fick bra betyg för att jag läste och reflekterade mycket. Jag använde min ADHD till min fördel och gjorde det till en utmaning att aldrig låta den hålla mig tillbaka. Jag tog naps varje dag för att jag jobbade så hårt. Jag spenderade en hel del tid med dumheter och att fucka upp, dricka folköl och sprit i någon skog, hångla med folk und su weiter MEN TACK GODE GUD FÖR DET. För jag har erfarenheter att arbeta med i konst och text. Även musik ibland när jag och Axel låtsas ha ett band. Jag har aldrig någonsin varit en slacker.

Slutsats:
Det är inte som ni trott. Allt har två sidor. Välj att se det som var bra.

Och var det något som var riktigt jävla kasst. Så är ni där ni är nu. Och det är bra.

jag ville göra en film, trots att jag aldrig har gjort det förut. den blev bra. ibland hatar jag den. ibland ångrar jag att jag gjorde den. men jag ville göra något, och prova något nytt. så jag gjorde det. och det i sig är värt att fira och vara stolt över. och nu vet jag vad jag ska tänka på nästa gång.

4. Sätt realistiska mål.
Wow, look who's talking liksom. Jag har nästan ALDRIG realistiska mål. Ett projekt för mig kan börja till exempel såhär: Jag skriver 1 text. Helt okej bra. Får fin respons från folk jag tvingar läsa den. Skriver 1 till. JAG SKA GÖRA EN BOK. Sen sitter jag där och är ledsen för att jag inte gjorde en bok och trodde att jag skulle klara det.

Woah. Att drömma stort är så himla fint och bra. Men låt det vara drömmar tills vidare. SJÄLVKLART ska du skriva en bok. Men sätt realistiska mål. Jag vill verkligen skriva. Jag älskar det. Men jag kan inte sätta mig ner och bara skriva en jävla bok från början till slut. För en person med 0 erfarenheter av skrivande är det liksom inte ett realistiskt mål.

Så istället har jag ett nytt projekt. Jag skriver något varje dag. I ett år. Spelar ingen roll vad, ett ord, en mening, en essä. Det behöver inte vara sammanhängande. Det kan vara fiktivt eller som en dagbok. Det skadar ingen, det är inte svårt, det är inte ett orealistiskt mål. Någon dag skrev jag ett a4. Någon dag skrev jag endast ordet "Döden". Det är ok. När året är slut kanske jag kan sätta mig ner, plocka ur de bästa delarna, lägga till, ta bort, redigera. Och då kanske jag har min bok.

Däremot är jag ganska vass i måleriet, jag har gjort många målningar. Jag har haft separatutställningar. Att sätta ihop och planera en utställning är ett realistiskt mål för mig idag. För några år sen, ja, då var det orealistisk.. Men idag kan jag det. Däremot om jag får för mig att göra en animerad långfilm (igen) med mina teckningar bör jag stoppas. Försökte det för ett år sen. Snubblade vid startskottet och blev ledsen igen.

Slutsats: Mål efter förutsättningar. Börja smått. Skapa delmål. Det känns mycket bättre att klara ett delmål, klappa sig på axeln, skåla med någon vän och bara vara nöjd. Än att sätta ett supermål och att det kan gå åt helvete.



när jag bara existerar men plötsligt får något i ögat

5: Det är så jävla underskattat att bara vara.
Var snäll mot dig själv. Alltså verkligen. Var SNÄLL mot dig själv. Trösta dig själv som du skulle trösta dina vänner när de är stressade eller har ångest. Har du jobbat mycket? Varit mycket i skolan? Hållt på med projekt i tid och otid och varit runt cirka överallt? Mh, jag vet JAG OCKSÅ. Alla ovanstående frågor lever jag med konstant. Är en hårsmån ifrån att gå in i väggen. För jag kan aldrig bara vila och vara.

Jag läste någon gång på Sandra Beijers blogg (tror jag) att någon frågade hur hon orkar göra så mycket hela tiden, och hon svarade att hon har många dagar då hon bara ligger i sängen och typ kollar på film.

Det är minst lika viktigt att kunna ta det lugnt och bara vara som att jobba med saker. Vila är så viktigt. Om det så är att gå ut och ta några öl eller en fika med ett gäng kompisar (typ om du är extrovert like me) eller bara ligga hemma, läsa en bok, lyssna på poddar eller kolla på dåliga filmer.

Slutsats:
Var snäll mot dig själv. Och ba treat yo self med en riktig jävla soffpotatis dag.
Det är mycket i livet konstant ändå. Kom tillbaka dagen efter, eller när det känns bättre. Låt det ta sin tid. Stress är så uttömmande.


glad person som TREATAR sig själv efter att ha kämpat med arbetsproverna till GK, eller nått. treatade mig själv för nånting iallafall. förtjänade det garanterat.

6: Slutsatsernas slutsats.
Du kommer ingen vart om du bränner ut dig. Ta hand om dig. Var snäll mot dig själv. Ha realistiska mål. Fira alla vinster. Fira alla småsaker. Har du en bra dag? Ja men då ska vi fira med en liten kaffe å kaka. Låt inte misslyckanden bring you down. Du lärde dig ju någonting? Och man kan alltid fortsätta, göra om, börja på nytt eller tänka om. Jämför dig inte med andra. Du är du. Du har egenskaper INGEN ANNAN har, för ingen har levt det liv som du lever. Det är din styrka.

You got this och jag tror på dig.

<3 <3 <3 <3 <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej hej hej nu är jag i skolan och kopplar av och tar en riesen (så att gubbarna inte ska oroa sig i onödan).

Häromdagen tappade jag telefonen när det var selfie-time och blev INSTANTLY en cool instagrammare med 90-tals glasögon från barnavdelningen, som går på förberedande konstskola (alt. cool gymnasieskola typ schillerska) och *inte bryr sig*. En sån som bär kläder "ironiskt". Top 10 favoritgrupp. Allvarligt alltså.

Jag och Johanna (som nu bor ihop som jag kanske eller inte kanske nämnde) var ute på promenad igår och klättrade upp på ett berg. Det var en idyllisk vårkväll när solen sakta smekte sig ner bakom trädtopparna och svalorna sjöng för alla som älskade.

:-)



Synd bara att någon skulle förstöra det.

När jag inte stör idylliska kvällar jobbar jag på ett verk till vårutställningen. Har man en målning som är två meter bred får man tydligen bara ha med ett!!!

Coolaste någonsin förresten!!! Jag brände mig på ugnen häromveckan. Så där när man bara smäller upp näven rätt upp i taket på ugnen ni vet? Och så visade det sig att Johanna hade gjort exakt samma grej!!! Samma dag!!! Nu har vi matchande ärr. Mitt är coolast.

Annars så såg jag ut såhär igår (och exakt likadan idag). Stör mig fortfarande på när man va liten och folk ba "MEN DU HADE JU DET DÄR IGÅR!!!" Ba jaha och? Stick å brinn!!!

Tatuerade mig också! Tog lång tid, var så pillnoga att jag fortfarande har ont i nacken.

Bonus på denna bild är min fantastiska hand??? Vad är det??? Klo? Dinosauriehand? Alien????

Avslutar med det enda jag kommer sakna i min förra lägenhet. <3 saknar hur du alltid gjorde mig svinrädd när du knackade på rutan och stirrade in när jag var i inga kläder <3

Likes

Comments

Nu har det ju varit tyst ett ganska bra tag IGEN, jag verkar liksom aldrig få nån ordning på mitt liv.
ELLER så är det här typ den bästa form av ordning jag kan nå och det bara är att finna sig i det eller nått.

Såhär såg det ut någon gång. Jag tog de här bilderna för ett syfte, men jag minns inte var det var. Tror jag hade tänkt kartlägga en dag, men sen så glömde jag ju det med.

Annars kan väl det här sammanfatta det mesta.
Jag gjorde en impulsflytt idag och bor nu hos Johanna. Tre timmar tog det från kaosrummet till att hela mitt liv hamnade i Johannas etta. Skyller ALLT på den där jäkla rosa fullmånen. Eller skyller å skyller, allt TACK VARE den där älskade feta fullmånen.

Gestaltning av det senaste året ^
Det senaste året har varit fullständig kalabalik. Tre ställen å bo på å skola å nytt jobb å feelings å psykiatri å nya vänner å break ups och jag har fortfarande inte hämtat mitt klätterkort, det har legat där i ETT ÅR. Men i den här flytten så känns det liiiiite som att få en nystart ni vet. Man ba börjar om. Gott nytt år era jävlar. Nu ska jag börja powerwalka och juicedetoxa :-)

Och hämta mitt klätterkort.

Gestaltning av hur det kommande året FÖRMODLIGEN kommer se ut.

Men det kan knappast bli lika illa som mina val i livet 2012.

Likes

Comments

Vill börja detta inlägg med att säga hej till Elvira och Maja som går i min klass och typ de enda jag vet som läser denna vedervärdiga lillblogg.

Just nu är jag så INÅTHELVETE GLAD och lyssnar på min bästa lista "no boys club".
1: MINA JÄKLA ARBETSPROVER ÄR KLARA OCH INSKICKADE!!!! JAG GJORDE KLART NÅNTING!!! Hetsmålade hela helgen för jag kom på att "jag är inte nöjd :--)" så slängde ihop tre nya målningar. Så som man gör liksom? MYCKET STOLT. I did good. *klapp på axeln, huvudet och ansiktet*. Här en bild jag tog för fyra minuter sen. Ligger i min säng och dricker bubbel och är allmänt stolt över mig själv.

2: Sen har jag lite överskottsenergi också för jag är SÅ JÄVLA IRRITERAD. Jag är trött på att konstvärlden är mansdominerad, att män tjänar mer, att män får fler bra utställningar, att har lättare att komma in på konstskolor, att män aldrig behöver förklara sig, att män inte blir synade.
En rant om detta kommer vid ett senare tillfälle. Det ligger ett inlägg och bränner hål i utkast-mappen. Så argt är det. Ska samla ihop hela mitt tjejgäng och prata om hur vi ska ändra på det här. SKÖNT VA!!!!

Skit i det. For now. Vi kommer återkomma till det här. Här är mitt ansikte!!! LESS IS NEVER MORE.


Likes

Comments

​Screenshots från min film "FORBIDDEN TO APPEAR". 

Likes

Comments

Näääe, förlåt. Har ju varit knäpptyst i en hel månad. Och förra inlägget var ju bara jag som var nöjd över att ha lajvat så många olika delar av min personlighet. Försöker tänka på vad jag gjort sen sist men det enda jag kan tänka på just nu är champinjoner stekta i vitlök.

Det är inte lätt att gå igenom en hel månad ba sådär, mvh viktig person som gör grejer HELA TIDEN. Skoja. Hänger bara i skolan JÄMT. Man tänker ju ändå att "fa-an va gött å bo i en STORSTAD å slippa Värmland där det aldrig händer något" - SÅ GÖR MAN INGET, man bara går mellan jobb-skola-sängen och där i mellan bara gnäller man och slickar rent insidan på en chipspåse. Är så besviken på mig själv som inte embraceat Göteborg. Inte ens när jag är på krogen gör jag det, pga är ALLTID på samma jäkla krog. NÄE. Stay tuned för nästa inlägg som ska handla om att bryta alla mina vanor. NOG OM DET, let's move on.

Kul grej nummer 1.
Den här lille jäkeln blev ÄNTLIGEN helaklart, har det vill säga LJUGIT tidigare när jag sagt att den var klar. Förlåt. Ville bara ha uppmärksamhet.. Alltså. Hrngfh vad jag har kämpat. Ställde den mot en vägg, lutade mig tillbaka och klappade mig på axeln när min lärare kommer in och säger "ÅH ÄR DEN ÄNTLIGEN KLAR?!". Jag vrålar ut ett "JAAA", när hon plötsligt säger "Mm, men efter sportlovet så ska jag visa lite som du behöver fixa, men vi hinner inte ta det nu".



Kul grej nummer 2.
Nä, alltså det var inte så kul egentligen. Jag tyckte bara att det var kul att vara ett plastspöke med prislappar på. Kostade 100kr på rea pga sne. MEN fick G i SKOLY. Älskar konstskola mer än allt, och ja, mitt liv tar slut när den här terminen är slut. Let's make it count.

Kul grej nummer 3:
HAR GJORT EN FILM JU, HELT SJÄLV (lögn). Ska visa skärmdumpar från den sen. I ett inlägg jag kommer publicera ca 7 minuter efter det här!!! Är så okristligt ambivalent mot min avkomma till film. Tänk att en kunde göra något så helt okej-bra/dåligt. Den här filmen är mitt hatefuck.

Kul grej nummer 4:
MORRIS!!! Att Morris finns är min KULIGASTE grej. Han är egentligen nummer 1. Men nu blev han nummer 4 och jag orkar inte ändra. Sorry Morris.

Morris får separationsångest när man tar på sig en jacka och hänger då fast vid ens fot.

Eller klättrar upp på en när man knyter skorna.

Eller så är han bara ASGULLIG.

Jag var full.



Kul grej nummer 5: GÖTEBORGS KONSTSKOLA <3 Presenteras här med min heart-tröja som egentligen är en pyjamaströja.

Andra bubblare som _INTE_ förtjänar KUL GREJ-punkt.
- VISDOMSTÄNDER
- De tio sidor jag skrivit i kampen för ett bra fucking artist statement.
- Att jag drack mer än tjugo burkar powerking på en vecka (JAG ÄR STRESSAD).
- Att jag sett hela How I met your mother. Det är mer än 5000 minuter. Typ 90 timmar av mitt liv jag aldrig får tillbaka.
- Att jag hittat nya ärr på min kropp som ser ut som NOLLOR. Misstänker att min kropp försöker säga mig något eller en eventuell alien-abduction.
- FEBRUARI.

En bild när jag stod på huvudet och ramlade.
​Nu är det dags att ta en sömntablett för "DET HÄR ÄR EN SÅNG OM INGENTING SÅ ALLA BRATS KAN HOPPA OMKRING" har loopats i min hjärna sen jag började skriva det här inlägget.

Likes

Comments

Har varit så många olika personer den senaste en-två veckorna? Mycket knäpp men så himla kul grej! Vi tittar lite på det.

Okej, lite fusk!!! Men det här var visst min senaste selfie. Bare with me. Har sett mer eller mindre likadan ut i två år ändå.

Sen rök både hårfärg och hårförlägningar och jag såg så himla mycket ut som en fräsch brud i en dove-reklam. Blås fjädrar på min babyhud.

Matchades (obviously) med transparant skjorta och matchade underkläder. Jag vet, jesus christ vad skitnödigt. Men jag var bakfull och behövde känna mig viktig.

Vi skulle köra julklappsleken (alla köper en grej för femtio spänn och sen slår man tärning osv och vinner paket) på julafton hos min släkt. Jag köpte en rosa peruk. Som jag sen själv vann. Med stor ansträngning.

Sen vart den blont och långt och jag kände mig som en Snygg Tjej™. Trivdes förvånansvärt bra i detta.

Och här är vi ni. Något turkost-grönt, jag vet inte ens. Härligt va.

Nu kan jag också vara en sån där tråkig meme. Typ "when bae says we should see other people - which one?". Nej, för i helvete. Men men. Cirka 10 dagar av mitt hår. Det har varit kul.

Likes

Comments

Jag skulle ju scanna in bilderna från engångskameran, men ställde såklart till det och nu har jag inte tillgång till en scanner på EN HEL MÅNAD. Så fuck that, jag orkar faktiskt inte hålla mig mer. Så här kommer foton av foton. Nöj er.

Fick även önskemål att ni vill se mer av the love of my life, Johanna. INTE MIG EMOT.

En mycket babe-ig Axel som förfestade med mig och en kastrull chips.

Yours truly som är MYCKET fokuserad på att dricka sin Ginger Joe. Bra lillfinger också. Watch and learn.

Bland annat dessa festliga människor var med. Och Johanna är typ, gulligast i världen?

En av de mest osmickrande bilder jag någonsin sett av mig själv. Men skit i det! För min favorittatuering i hela världen är med. Johannas kub!!!!

Att man har äran att umgås med så fina människor. Båda iklädda mina tröjor.

Johanna bevisar once again att hon är Sveriges GULLIGASTE person.

Rebecca spexar på en spårvagn.

KÄMPADE LÄNGE FÖR ATT FÅNGA DETTA FINA!!! Och Axel inspekterar? Vill vara med? Är coach?

Så himla fina personer man omges av!!

Likes

Comments

Alla ni som är starka och kämpar.
​Fast det är trassligt i hjärnan och bröstkorgen är full av sten.
​Alla ni som kämpar för att vinna över krigen i huvudet.
​​Ibland förlorar ni.
​Det är okej. Det blir så ibland.
​Ta nya tag. Det kommer gå bra. 

Jag står bredvid och ser när vården sviker dig.
När vården sviker mig. När vården sviker oss.
Vi som inte är friska nog för att vara sjuka.
Vi som inte kan få den hjälp vi behöver för att Ann-Marie på vårdcentralen säger att det inte finns tillräckligt med resurser för att hjälpa någon som oss.

Vi som inte är sjuka nog för att få bli friska.
För det finns ju de som har det värre.
"Ring igen när det blir värre, ring igen när du tar livet av dig, tack för samtalet".
Vi som faller mellan stolarna.
Vi som inte blir tagna på allvar av vården.
Vi som kämpar i tystnad.
Vi som kämpar.

Vi som är för sjuka för att kunna vara friska.
Vi som är för friska för att kunna vara sjuka.
Vi som kämpar.

Jag står bredvid och ser hur vården sviker dig.
När vården sviker mig.
När vården sviker oss.
Och jag går inte med på det.
Jag tar din hand. Du kan ta min.
Så slåss vi för vår skull tillsammans.
Prata. Säg ifrån. Skrik så högt du kan.
Gör dig hörd, när du inte orkar så skriker du lite till.
Sen gör jag det åt dig.
Jag står och ser på när vården sviker oss.
Men jag finns. Jag lyssnar.

Min inkorg är alltid öppen för sånna som oss.


Likes

Comments

Här är min installation "the past is the present is the future". Blev så nöjd med det verket. Men nu är det nedmonterat och kommer förmodligen inte se dagens ljus i första taget. Verket visades i ett nedsläckt rum. Det ni ser är en vit ljusslinga, tre iPads och fem iPhones. Alla visade filmsekvenser som loopade förutom en som visade en smskonversation med meddelandet "Are you there?".

Jag vill att verket ska vara öppet för tolkning, och därför inte berätta så mycket om vad det betyder för mig. Det jag kan säga avslöjas väl till stor del i titeln, det handlar om tid. Och hur det förflutna, nutid och framtid ofta kan mixas ihop till världens sörja i ens huvud. Och att man sällan lever i nuet, utan ältar det som varit eller räds för det som komma skall.

Fun fact: Jag är världens fnissigaste person och börjar fnissa om jag ens tänker på tex "arga leken". Men i en av filmerna skulle Johanna hälla rosa färg över mitt ansikte. Det tog 1h och 45 minuter att få en tagning då jag inte fnissade. Nämnda tagning varade i 4 sekunder...


Likes

Comments