Header

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments


Du var alltid påväg mot nödutgången

Jag skrattade, och frågade

vad du flyr ifrån

Mig?

Nöden är min lag

och du är fängslad,

fast fri att gå

Så du stannar

Trots skotthålen

i cementväggen

Blodpölen på bordet

någon annans,

för länge sedan

Förstulna blickar,

en stulen kyss

Kärleken älskar

att lämna fingeravtryck

Vi sitter på en

bortglömd brottsplats

Bland genombrott,

uppbrott, utbrott

och sammanbrott

Det var en gång

två hoppfulla romantiker

i en nervkittlande

kriminalromans

Övertäckta fläckar

och vackra fräknar

Fotstegen i trappan

dånar som ditt hjärta

Lika starkt, instinktivt

Du,

så oskyldigt du

Jag,

så skyldigt jag

Vi,

är så mycket mer

än vad vi var.


Likes

Comments


Hur många ljusår är det mellan oss?

Hur mycket stoft

rymmer rymden, två himlakroppar emellan?


Jag har dött, eller ännu inte fötts,

men du beter dig som att jag lever

Som att vi båda andas, samma luft för evigt


Som att mitt hjärta precis som ditt

så högmodigt slår sig blodigt,

som att jag vet hur det känns


Du ser bara det som var,

själv vet jag att det du tror att ännu är

inte längre finns kvar


Du vet, vad du ser, tror du på

Men du är låst i en tid du vill vara i

och tror jag är bredvid


Du är med någon

som inte längre finns, minns,

att ljuset ännu inte har nått fram


Jag är splittrad materia,

kvarlevor utan puls

Väte, helium och vakuum


En diffus nebulosa

av en exploderad

stjärna


7000 ljusår

ifrån din nyfödda

hjärna


Kanske du förstår,

när ljuset har färdats

i ytterligare 1000 år.

Likes

Comments


Den tjocka klockan klockar tiden,

kleptomanen i stilettklackar,

som tick-ande tack-samt

vrider visarna varvet

runt runt runt

Sekunderna springer snabbt

ikapp och sedan om

sekundvisaren som

visade vägen

men nu inte hänger med i stegen

Den står stilla nu, mår illa nu

Skakar, kallsvettas och spyr

Tiden är yr

och har glömt hur gammal den är,

varifrån den kommer

och hur den hamnade här

Jag säger, känn ingen press,

men du är en illusion som behövs mest

för att vi skall känna ständig stress

Så det är på tiden, tiden

att du kryar på dig nu, du

måste förstå

att klockan säkert redan är halv två!

Likes

Comments


Du gröpte ur melonen med

glasskopa på parkeringsplatsen

under den gassande plasmastjärnan

utanför Lidl

i Danmark, eller Tyskland,

eller Frankrike


De lena benen

som inte rakats en enda gång

med engångsrakhyvel,

som inte behövde

smörjas eller sörjas,

dinglandes från bilens baklucka


Kallt honungskött

med smak av järn

från den avbitna tungbiten

Du, som aldrig var liten

och fälldes av barndomstolen


Världen hade 40 graders feber,

växtvärk och ömmande leder

Värmevågor sköljde över asfalten

Den citronblekta sommaren

en dehydrerad hallucination,

vattnet var tjockare än blod,

men uppväxten spirade vildvuxet

ur inspiration


Du kunde simma nu,

men inte som de lärt dig

Högra foten vek sig 

alltid inåt och blev krokig,

men du visste att du föddes lite tokig

och att du alltid satte tvist på det normala

Så för att du skulle få tillåtelse att vara

började du kalla dig själv för konst


Ångesten blev klor och form

och skulle alltid smaka kallsup i simhall

Men där, barfota i Europa

Där var du i fred, 

till freds,

tillfredsställd

med dig själv


Det spelade ingen roll

när du började om från noll

att du hade krokiga fötter

och var allergisk mot nötter,

eller att du saknade fasta rötter


Och du kunde ju inte vara rotad

för du var alltid utrotningshotad


Du lekte med maskrosbarnen

som rev upp asfalten i raviner,

och ni kopplade samman

era vitklibbiga händer

till smycken

av solspruckna knoppar

kring varandras kroppar


Ingen kysste dina skrubbsår längre

så du plåstrade om dig själv

i Kalle Anka-plåster 

och försökte kompensera

med mera aloevera,

när du dansat med livet

på taggiga rosenbuskar


Du grät ut ditt blödiga hjärta 

på vita kontorspapper,

tvättade händerna med den gröna galltvålen

och komposterade den urgröpta melonskålen.

Likes

Comments


Fann ingen mening i meningarna,

med andra ord stod

det mesta helt livlöst ordlöst

Så jag läste mellan ryggraderna

och hittade den röda tråden

i mellanrummens andrum

Den, som livet hänger på

Avklippt

som en navelsträng

med nagelsax

Men ingen

är så skrikande

skrynklig och röd

som död

Är det meningen?

(Det är livet!)


Det var meningen

(med livet),

så jag säger inte förlåt

Jag menar,

vi har våra meningsskiljaktigheter

kring allt vad livet heter.

Likes

Comments