Hej alla fina!

Idag har jag haft det väldigt trevligt, med fint sällskap. Jag vaknade hyfsat tidigt trots att jag kvällen/natten innan satt uppe för att skriva klart mitt reportage om en påhittad Gabriel som lider av ortorexi. Jag slängde in lite av mina egna erfarenheter och känslor, och resultatet blev väldigt bra. Imorse, hade jag egentligen ingen aptit för frukost så gjorde det bästa av situationen genom att kolla på ''IJustWantToBeCool2'' medan jag åt en macka med avokado och mango-smoothie. Jag gjorde mig sedan i ordning, klädde på mig och sparade tid så att jag kunde spendera den sista halvtimmen att skriva citat på min skrivmaskin innan jag och Malin åkte in till stan för att äta lunch och kolla på bio, ''beauty and the beast'' Måste inflika att, filmen var så sjukt bra och att jag rekommenderar den verkligen. Innan bion, åt vi lunch på Jambo. Jag tog en liten macka, med fullkorn då det var väldigt svårt för mig att äta.

Efter filmen, åkte vi hem och jag mötte Elvira. Jag hade köpt sushi till oss, och vi gick hem till mig för att äta våran livskraft sushi och maltesers! Vi kollade även på film, ''The danish girl'' och ''Boys don't cry'' jag rekommenderar verkligen ''The danish girl''

Just nu kollar jag på ''Jessica Jones'' i min säng, och varvar ner.

Hoppas ni tar hand om er själva, stay safe!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​De förstår inte hur svårt det är, att kolla på när alla äter och bli avundsjuk även om det endast är en brödbit. 

De förstår inte hur många timmar som spenderas genom att gråta istället för att plugga, sova, leva för att du hatar din kropp. 

De förstår inte hur snabbt en dålig lögnare förvandlas till en professionell skådespelare inom ett par dagar. 

De förstår inte ångesten av gå till doktorn/sjuksköterskan och vara rädd för att väga sig.

De förstår inte hur ont det gör att äta efter dagar av att endast druckit vatten och te både psykiskt men också fysiskt.

De förstår inte hur det är att vakna upp mitt i natten av smärta, och inte vara säker på om det inte är eller om det är ditt fel för att du inte äter. 

De förstår inte hur hemskt det är att inte äta på ens egna födelsedag för att du inte är värd det. 

De förstår inte hur hemskt och stressigt det är att spy upp,  för du är alltid rädd att någon ska höra dig eller att du inte fick ur dig allt. 

De förstår inte hur mycket det bränner i halsen av att dricka apelsinjuice till frukost och hur fruktansvärt svårt det är att fylla upp badkaret med iskallt vatten för att sedan sitta i det i 45 minuter för att det bränner mer kalorier.

De förstår inte hur de är att vara konstant yr, för att inte kunna göra det du en gång älskade. 

De förstår inte hur utmattande det är att inte kunna sova för att du inte brände tillräckligt med kalorier. 

De förstår inte hur svårt det är att alltid jämföra sig med andra, för att de ser bättre ut. 

De förstår inte hur det känns att se siffrorna på vågen rasa, men fettet på kroppen lagras mer. 

De förstår inte hur svårt det är att andas, och hur ofta du tappar andan även om du endast ska gå från toaletten till vardagsrummet. 

De förstår inte hur jobbigt det är att jämföra sin egna kropp med en åtta årings kropp. 

De förstår inte hur jobbigt det är att svimma var och varannan dag. 

De förstår inte hur jobbigt det är att få tunnare hår, mer akne och påsar under ögonen. 

De förstår inte hur extremt jobbigt det är att frysa hela tiden, och ligga med flera lager filtar. 

De förstår inte skammen av att äta mer än någon annan, äta upp en portion eller att ta en till portion. 

De förstår inte hur dålig du känner dig när dina ben inte syns lika mycket som förväntat. 

De förstår inte hur jobbigt det är att alltid kolla på allas tallrikar för att se om du åt minst. 

De förstår inte hur svårt det är att komma på med andra bortförklaringar varje dag. 

De förstår inte att det inte är du som blir arg, det är din sjukdom. 

Jag lever med en ätstörning och de förstår inte hur svårt och jobbig min vardag är. 


Likes

Comments

Hej Alla Fina!

Idag har varit en väldigt bra och mysig dag. Jag vaknade vid halv nio och åt två mackor med avocado till frukost och kollade samtidigt på Gossip Girl, som är en väldigt mysig serie trots att jag inte alls är så förtjust i den egentligen. Emilia kom sedan hem hit vid halv tio, för att vara med mig här hemma en stund innan vi åkte in till stan tillsammans.

Jag och Emilia hade planerat med våran goda vän Chloé att träffa henne på stan, ta en mysig lunch tillsammans och även ge henne våran present då hon fyller år snart. Men tyvärr kunde inte Chloé, så jag och Emilia åkte in själva in till stan fixade lite ärenden, jag köpte rosor till min fina vän Rasmus som jag ska sätta på hans grav imorgon och sjögrässallad till min och Elviras sushi. Vi slog oss sedan ner på Jambo, för att äta lunch. Emilia åt toast, och jag åt en baguette med skagenröra, och det var verkligen väldigt mysigt.

Elvira kom sedan hem till mig för att göra sushi tillsammans, vi åt och kollade på film och det var också väldigt mysigt och framförallt roligt som alla andra gånger jag är med Elvira. Vi kollade på The Duff och It's a boy girl thing eftersom att min och Elviras guilty pleasure är just att kolla på typiska teen movies.

Innan jag asvlutar detta inlägg och dag, vill jag även passa på att hälsa grattis till min fina vän Mizgin på hennes födelsedag! Så grattis till dig pinglan, du betyder verkligen något!

Ha en jätte fin dag, många kramar!

  • 84 readers

Likes

Comments

Hej Alla Fina!

Idag, lördag när jag skriver detta, har varit en väldigt mysig dag! Jag vaknade imorse av att mamma väckte mig vid halv åtta, jag åt frukost bestående av flingor och mjölk, med färska jordgubbar samtidigt som jag kollade på Pretty Little Liars. Vid halv tio kom Emilia hit och vi kollade igenom lite böcker, gick igenom mitt rum och myste. Det var väldigt skönt att Emilia kom så tidigt, då jag vaknade imorse och inte hade någon lust att äta, men Emilia hjälpte mig som alla andra dagar.

Vi tog oss sedan ork för att laga och äta brunch/lunch. Vi lagade amerikanska pannkakor, med bananer och sirap och jag åt även bacon till mina pannkakor. Vi tog en promenad till Rättpris för att köpa ingredienser till pizzan vi åt till middag, och choklad som vi gjorde chokladpopcorn av. Emilia gav mig även blommor, en bukett med röda rosor. Hon är verkligen så himla fin. På kvällen tog vi det lugnt, låg i min säng och kollade på det nyaste avsnittet av Riverdale samtidigt som vi åt chokladpopcorn och drack lite cola. Nu när Emilia har åkt hem, har jag själv myst ner mig i min säng med min filt och kollar på serien Santa Carita Diet, den rekommenderas starkt om du vill muntra upp dig själv och vända en dålig dag till något bättre!

Hoppas ni hade en jätte mysig lördag, och att ni har en fortsatt fin helg!

  • 143 readers

Likes

Comments

Hej Alla Fina!

 I tisdags var det alla hjärtans dag, som var väldigt svårt att missa men jag hoppas verkligen att ni alla hade en väldigt fin dag oavsett med vem ni firade med. Jag har alltid tyckt om alla hjärtans dag, då jag åren tidigare visat extra mycket kärlek till min familj, mina vänner och framförallt mig själv. I år, behövde jag inte riktigt visa kärlek till mig själv som alla andra år, då jag har en väldigt romantisk och kärleksfull flickvän som visade väldigt mycket uppskattning för mig. Så alla hjärtans dag 2017 var året jag för första gången firade med Emilia, och jag hoppas verkligen det blir fler!

Emilia hade länge pratat om att hennes dröm var just att fira alla hjärtans dag med hennes partner, och ha en väldigt mysig kväll som en dejt. Jag planerade då väldigt långt i förtid för att göra denna dag till något väldigt speciellt för henne. Jag och min bästa vän Elvira gick på måndagen till Ica Maxi efter skolan för att köpa allt inför tisdagen, jag köpte rosor, lite smått och gott till Emilia som en av hennes presenter, jordgubbar, choklad, festis och lite mer.

På själva alla hjärtans dag, åkte jag med min pappa tidigare till skolan för att fixa Emilias skåp. Jag hade veckan innan skrivit meddelanden på rosa post-it lappar som jag satte upp överallt i hennes skåp. Jag skrev även en tidsplan på ett papper jag rullade ihop, knöt det med ett rosa band jag placerade en klubba med texten ''puss'' i och la även in den. Jag började sedan att plugga lite längre bort, Emilia kom sedan springandes OCH gråtandes emot mig, hon var så glad för det jag gjort och det gjorde mig så glad! Jag fick då en kortlek hon skrivit på varenda kort (52 stycken) varför hon älsakr mig. Det var så fint.

Jag och Emilia tog sedan bussen hem tillsammans, men eftersom att denna kväll skulle vara en överraskning för min flickvän fick hon vänta i mitt vardagsrum medan jag bakade brownies som hon älskar, fixade choklad doppade jordgubbar, fyllde upp ett badkar med skum och spred ut rosenblad över hela badrummet. Jag tände ljus, ställde fram hennes presenter jag hade fixat under veckan, hällde upp festis i våra finglas för att lyxa till det och jag ställde fram de sista rosorna i en vas som hon senare fick av mig på kvällen innan hon åkte hem. När jag var klar med badrummet hämtade jag Emilia för att leda henne in till badrummet, jag satte på musik i en högtalare för att få en mysig stämning. Hon fick sina presenter och jag fick mina resterande. En burk med naturgodis och gummibjörnar som jag ÄLSKAR där hon på burken hade skrivit ''happypills for my happypill'' jag fick även en burk med kakor (drömmar) där på burken det stod ''drömmar åt min största dröm'' vi klev sedan i badet för att mysa, äta, lyssna på musik och vi pratade mycket om våran kärlek för varandra och hur vår historia började! Jag hade verkligen det mysigaste kvällen i mitt liv, och jag är så glad att jag fick spendera denna fina dag med min fina flickvän!

Hoppas ni hade en jätte fin dag, och att ni firade den med någon ni älskar och uppskattar oavsett vem det var, ha en fin kväll och ta hand om er!



  • 199 readers

Likes

Comments

Ett kärlekstal till min flickvän!

Den finaste tjejen, den som gett mig allt sedan sjunde december då hon la lappen i min vänstra hand. Trots det försöker hon lite till var dag för att ge mig det ingen annan någonsin gav mig. Emilia Nordlund, tjejen vars ögon reflekterar min framtid för platsen på mitt ringfinger är tomt för henne.

Jag träffade Emilia för första gången den 22 augusti 2016, hon log mot mig och idag vet jag att jag skulle klättra tusentals berg endast för att få se det leendet, mitt favorit leende. Det är som solen lyser upp en trist och grå dag, när Emilia ler mot mig med hennes stora leende och smilgropen visas på hennes vänstra kind.

En av de miljoner orsaker till att jag uppskattar min flickvän så pass mycket, är för att Emilia är först på plats för att räcka ut sin hjälpande hand i min vilsna värld, dra mig in i hennes trygga varma famn trots att hon själv går i motvind. Hon betyder allting, alla andra ingenting. Skulle jag få en blomma för varje gång jag tänkte på Emilia, skulle jag nu ha den möjligheten att gå i min alldeles egna trädgård för alltid. Sekunden hon intar ett rum får mitt hjärta att slå volter och sekunden hon lämnar ett rum är då saknaden tränger på. Jag uppskattar Emilia så mycket, hur hon gör allt för att få mig i säkerhet, hur hon visar sin värme med en helt ny nivå än någon annan tidigare gjort, hur hon verkligen visar med allt hon har och äger att hon älskar mig över allt annat.

Är det något jag vill mer än något annat är det att vakna upp till Emilias fina ansikte varje dag. Räkna hennes fräknar, rita figurer med mina fingrar på hennes kinder, panna och läppar, dra mina fingrar igenom hennes hår och kolla in i hennes kristallklara ögon. Att få ligga på hennes bröst, tätt intill hennes hjärta för att höra det pulsera dovt gör mig så lugn och lycklig.

Emilia gör mig så lycklig, hon gör mig till den lyckligaste.

Jag är den lyckligaste tjejen på jorden som har den möjligheten att hålla Emilias hand och kalla henne för min. Och jag tycker synd om alla som inte får den möjlighet att lära känna min fantastiska flickvän. För denna tjej är något magiskt, min favorit person på hela jorden som får mig att vilja flytta på berg för henne. Jag gör allt för min kärlek, för allt hon gör för mig och allt hon ger mig.

Denna tjej är sin alldeles egna, och min egna människa som delar allt med mig. Det finns ingen annan som henne, och jag kan med handen på hjärtat säga att Emilia är min själsfrände.

Emilia. Jag älskar dig likförbannat, över allt annat och jag lovar det finns ingen plats kvar för någon annan tjej.


Detta var alltså ett tal om min kärlek för min fina flickvän, Emilia!

Hoppas ni hade en jätte fin och trevlig alla hjärtans dag idag och att ni firade den med någon som ni älskar, era(n) föräldrar/förälder, eran partner, ER SJÄLVA, en vän eller erat husdjur! Jag firade med Emilia, och jag kan med handen på hjärtat säga att detta var den finaste och mysigaste kvällen jag någonsin upplevt. Så jag tänkte skriva om det imorgon!

Ha en fin kväll. Puss och kram!

Likes

Comments

Hejsan hörni! Hoppas ni har en bra dag trots att det är måndag.
Idag är det 19 December, ett datum jag har fruktat och haft ångest inför sedan långt tillbaka. Jag sitter just nu i en soffa på Valbo köpcenter och väntar på min bror. För ca två timmar sedan, pratade jag och hela min familj med en kurator på ätstörningskliniken här i Gävle den 19 December. Jag har ännu inte fått någon "prognos" om vilken ätstörning jag lider av, utan har endast fått strikta "regler" om förhållningar osv. Jag får alltså inte sova över hos någon för att mamma och pappa måste hålla koll på mina matvanor..vilket ät jobbigt i stunden men det är endast fas ett, fas två får jag ta över igen! Allt löser sig, det tar bara sin tid det gäller att hålla ut och ha tålamod.

I lördags var jag även med Emilia, jag tog en tidig buss till henne för att göra det bästa av att jag inte får sova över hos någon situationen. Vi sov en stund, myste resten av morgonen sen är Emilia en riktig toffel och lagade pannkakor med chokladsås till oss båda som frukost! Vi åkte in till stan senare på förmiddagen för Emilia skulle klippa sig, och det blev riktigt bra! Sjukt snyggt!

På torsdag ska jag åka hem till Emilia igen, det behövs verkligen för mig att vara med henne sen denna dag. Vi ska alltså fira att vi fått jullov, och det ska bli så skönt! Är så taggad på jullov, då jag praktiskt taget kommer bo med Emilia.

Mina syskon har även kommit hem! Det är så sjukt roligt att ha dom hemma, så hela gårdagen spenderades med att slå in julklappar och göra julgodis! Det ska jag även göra på fredag, så jag ser verkligen fram emot jullovet och julafton!

Ha en jätte fin dag idag! Take care!

  • 522 readers

Likes

Comments

Våga vara operfekt. En stark mening, som för så många av oss signalerar rädsla, kontroll eller behov. Eller alla tre på en och samma gång. Vi alla har någon gång burit på den känslan i kroppen, att detta jag går runt med inte duger. Att våran kropp inte är smal nog, tillräckligt muskulös, inte tillräckligt platt mage osv. Vi har alla funnit felen på våran kropp, påpekat dessa för oss själva. Tryckt ner oss själva, för att bli perfekta. Bantat, för att bli perfekta. Tränat, bortom intresset, för att bli just perfekta. Vi vågar så mycket för att ändra på våra kroppar, vi riskerar så mycket för att ändra våra kroppar. Till något bättre, till det perfekta. Bryt mot en norm, våga istället vara operfekt och stå upp för dig själv och din kropp precis för hur den är och precis för hur du är. Älska din kropp under en dag, ge dig själv komplimanger, ha byxorna du ej vågar visa dig i, gå runt med en magtröja. Visa din så grymt snygga kropp. Vad händer? Vågar du vara operfekt resten av ditt liv?

PS. Älska er själva, var er själva. Du är här för en orsak och du duger precis så som du är!


Likes

Comments

Hejsan alla fina, hoppas ni har haft en riktigt bra tisdag och får en bra onsdag! Jag tänkte i detta inlägg beskriva och förklara lite mer om mig själv, med hjälp av mina kompisar som känner mig mer än vad jag själv gör.

Tråkig allmän fakta: Jag är 167 cm lång, och är ofta den korta bland mina kompisar. Mitt fullständiga namn är, Maria Elizabeth Alexandra Anastasia Axlund och är 16 år gammal. Jag föddes i Hudiksvall den 16 november 2000. Jag har väldigt blåa ögon och är fylld med fräknar. Jag klär mig ofta i mörka färger. Jag har ett stort födelsemärke på sidan av min midja, precis på samma ställe som min pappa har. Jag har två äldre syskon och bråkar väldigt ofta med min mamma.. Jag bor i Iggesund, tyvärr. Jag har ungefär axellångt hår, som jag klippte av i somras. Det är dessutom väldigt ginger, och skiftar i lite ljusbrunt.


När du först möter mig, är jag beskriven som en övervänlig och social person. Jag är en väldigt awkward person, som inte riktigt vet vad jag ska prata om med en person jag aldrig träffat förut och pratar därför om allt mellan himmel och jord. Jag är dock en väldigt tillbaka dragen person när det gäller mina känslor och hur jag mår, därför krävs det en hel del för att jag verkligen ska öppna upp mig och prata om hur jag verkligen mår. När jag väl funnit en person som jag öppnar upp mig för, beskrivs jag som otroligt stark.

Jag, är en person med väldigt starka åsikter och är riktigt envis. Även väldigt kaxig och hade under mellanstadiet smeknamnet Elizabeth Kaxlund på grund av det. Jag är mestadels positiv, och många av mina kompisar anser mig som en väldigt enkel person att prata med. Jag har även fått höra många gånger att jag är en person en kan vara sig själv med, och att jag livar upp dåliga stämningar lätt, jag är en väldigt klumpig och spontan person som alltid vill hitta på något nytt och ofta något spontant som är way out of your comfort zone.

Mina intressen. Jag är en väldigt kreativ person och har alltid kreativa idéer jag vill ta upp. Min no-lärare i nian blev ofta trött på mig, när jag frågade för många frågor då jag beskrivs som om jag alltid tänker som om det inte finns någon box. Jag älskar att rita. Ofta ritar jag med blyertspenna, bläck eller också kol. Jag ritade så mycket i min mattebok istället för att jobba, att min matte-lärare i nian en dag kom fram och strök över allt jag ritat och skrev med stora bokstäver ''KLADDSORK'' och jag har efter den dagen, fått stått ut med det smeknamnet. Jag älskar att måla, vattenfärg eller akvarell är mina favorit metoder. Jag älskar även att skriva, jag skriver många poems men också noveller, många av mina poems och noveller är om mig och mina vänner fast med andra namn. Jag älskar även att fotografera och spela piano och trummor. Jag har tidigare gått i trummor under två år, men slutade när jag började sjuan. Jag älskar att läsa, och mina två favorit böcker nu för stunden är ''Våga vara operfekt'' och ''Det händer nu''

Mina vänner beskriver mig som,

''Mycket envis, vill sina vänner det allra bästa, mentalt stark, kaxig när det behövs, fruktansvärt underbar människa man bara inte kan låta bli att älska''

''Okej så Elizabeth, världens finaste, snällaste, bästa, snyggaste, snekiga och mest pålitliga människa som jag vet om! Är verkligen den ultimata gingern med fräknar, blå ögon (världens finaste blåa ögon) och orange hår. Hon älskar Supernatural och One tree hill men inte lika mycket som jag älskar henne! Väldigt kreativ person som verkligen förgyller ens vardag hela tiden!''

- Måste inflika att dessa meddelanden kommer från Elvira och Emilia. Världens två mest underbaraste människor

Jag älskar:

Jag älskar lukten av palsternackor. Mina vänner. Emilia. Jag älskar mitt rum. Jag älskar att ge bort, men ''hatar'' att få. Jag har sedan liten ÄLSKAT att äta frysta ärtor. Jag älskar Halloween. London. Mörker. Jag älskar att lyssna på musik, mitt favorit band är Bring me the horizon som jag nyligen såg i Stockholm. Jag älskar att göra saker jag egentligen inte får. Jag älskar att samla på minnen. Jag älskar hösten. Ljus och ljusslingor.

Jag hatar:

Jag hatar Donald Trump. Falska vänner, Jag hatar ord som, lårkaka och vaxkaka. Jag hatar när någon är arg/sur på mig och har väldigt svårt för att säga nej. Jag hatar när jag får tillbakablickar på allt som hänt. Orättvisor. Krig. Jag hatar att vissa människor inte alls trivs i världen. Jag hatar att det inte är så jämställt som det borde. Jag hatar att bli sårad, men visar det inte.

Likes

Comments

Hejsan vänner! Jag har nu ännu en gång startat en blogg och går efter samma namn som förra bloggen. Jag inleder denna guldvärda blogg, med ett djupt ämne så ta er tid och läs!

I början av årskurs åtta, när jag var 13 år gammal slutade jag helt plötsligt med att äta frukost. I detta dåtid hade det inget med min vikt eller kropp att göra. Att äta frukost för mig var svårt men jag försökte i vilket fall, för jag visste hur viktigt det var. De dagar jag inte åt frukost, var jag så hungrig under mina lektioner innan lunchen, och när väl min lunch var hade min hunger gått över. Jag åt då endast middag, två portioner varje dag. Men något hände med min kropp, den fick inte den tillräckliga näringsintaget den behövde och jag rasade i vikt. Något hände även med mig, mitt psykiska. Jag kände en fullbordan när min kropp tappade vikten jag behövde och när mitt skelett allt mer började synas utanför min kropp. Vi är nu inne på oktober månad 2014, då mina perioder började och åttan omvandlades till en berg och dalbana. Perioderna som var mellan hetsätning och svält, ett behov av att se siffrorna på vågen minska och skelettet utanför kroppen växa eller att äta tillräckligt se siffrorna på vågen stiga och skelettet minska från att synas.
Jag låg vaken om nätterna kände efter om mina nyckelben och bäckenben stack ut tillräckligt mycket, grät mig till sömns under perioderna där hetsätning var i centrum. För mig var det än ständig kamp mellan att äta och inte äta. Att träna och att inte träna.
Julen 2014, var slutpunkten då perioderna mellan hetsätning och svält var över. Det blev istället värre, att svälta mig själv var då en vardag. Jag svalt mig själv, drack vatten tuggade tuggummi och åt nu endast en portion. Fick ett dåligt samvete om jag någonsin tog mer än en portion och min ångest blev allt mer grövre, fortfarande visste ingen om detta. Jag lärde mig leva med ständiga tankar, tankar om att spy upp maten om jag någonsin åt mer än vad mitt mål jag skrivit upp sade och med att försöka. Jag lärde mig leva med att svälta mig själv, inte koncentrera mig på samma sätt och inte alls ha samma ork kvar. Under sommarlovet innan gymnasiet 2016, tog jag ett stort steg och berättade om detta för min bästa vän, Elvira. Jag trodde jag var frisk och berättade för henne som om detta var över som om jag inte alls hade tanker eller ångest om mat. Vilket var/är falskt, jag är inte frisk.
Under början av årskurs ett på gymnasiet i detta nuet, kände jag att jag föll in på samma bana som i åttan och nian. Denna gång mycket värre. Jag har extrema tankar kring mat, jag väger mig varje dag och skriver ner mina resultat, gör upp mål för hur jag ska slippa att äta mat. Samma princip som förut, men mycket extremare. Mycket. Resultatet för detta, ständigt blåa naglar, blåa läppar, ingen ork och viktnedgång, panikattacker var och varannan dag. Jag äter inte en portion längre, jag äter en halv och vägrar ta mer trots att jag vill. Känslan av att hunger är något bra, att mat är vidrigt och att må så illa. När jag nu är insnöad på detta beteende, och dessa tankar såg en person att jag led något fruktansvärt av. Emilia, fick mig för första gången att verkligen att prata om detta, på riktigt. Hon har nu hjälpt mig att söka hjälp, trots att jag får tankar var och varannan minut att jag inte vill bli frisk, att detta liv är mer värt att leva än något annat friskt. Trots det har jag nu fått hjälp på vägen, resten är upp till mig. Det är det som är så svårt, att jag som lider av en ätstörning ska nu ta tag i den och bli frisk? Jag ska nu börja gå hos en dietist i Gävle på ätstörningsenheten, trots att den sjuka delen av mig inte vill ta i tu med detta friska liv som väntar på mig som är så skrämmande för mig. Jag är ännu inte frisk, långt ifrån och det kommer ta många år innan jag blir helt frisk. Men jag tänker verkligen fortsätta kämpa, trots rösten i mitt huvud som säger åt mig att göra något annat.

Tack för att ni läste detta. Sist tänkte jag tillägga att om jag känner någon som lider av en ätstörning att fortsätta kämpa! Allt kommer bli bra, trots att nu i stunden "bra" inte finns på kartan. Finns det någon som känner en som inte riktigt äter som vanligt, eller är sig själv. Prata med hen, det kan hjälpa personen till att verkligen våga öppna sig och få den hjälp hen behöver.

Tack för alla som verkligen hjälpt mig med att söka den hjälp jag behöver trots att jag inte tycker det själv, ett extra stort jävla tack till er Emilia och Elvira.
Ta hand om er!
​Bamsekramar,
Elizabeth

Likes

Comments