Header
View tracker

Ligger i sängen och gråter till barncancergalan. Dagen har varit sjukt tung, men jag antar att det måste vara så ibland. Försöker tänka på allt fint jag har inplanerat framöver.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag varit hemma i två veckor. Hur känns det då och vad har jag fått för intryck? Trots att jag tidigare pratade med så många som bott ett år på SSN om hur hemresan var så hade jag aldrig kunnat föreställa mig detta. Det går fortfarande inte att beskriva med ord.

Någonstans så känns hela året som en dröm. Det skrämmer mig hur fint jag inser att året var först nu när jag har landat hemma. När man tittar tillbaka på bilder och filmer och hela ens mitt hjärta börjar bubbla. Då saknaden av internatrummet och alla finafina människor och vänskaper jag fått gör för ont. Då jag gråter ensam på kvällarna, och vetskapen av att inte kunna gå till sin bästa vän 5 meter bort och bli tröstad gör så jävla ont. Jag är så otroligt tacksam för vad detta år har gett mig. Hur jag har utvecklats som människa, med värderingar och ageranden. Jag skulle aldrig i hela världen ångra detta. Och nu med facit i hand så tror jag att alla människor skulle behöva göra ett år utomlands på gymnasiet för att utvecklas som person.

Det är ofta jag sitter och försöker ta in allt jag har fått vara med om. Men det vill inte fastna. Snart ska jag äntligen få träffa några av mina SSN vänner igen och det värmer mig. Att få prata med varandra om hur det känns och hur vi mår, bearbeta året liksom, tror jag kommer göra susen. Kanske kommer polletten trilla ner när jag möter alla här hemma i Sverige, då vi lagar brunch hemma i någons kök och lyssnar på Kenyalåtar.

Hur mycket min familj och vänner här hemma försöker förstå vad jag har varit med om så kommer de aldrig att fatta. Det här har varit min resa. Något som jag kommer att leva med i mitt minne. Ibland skaver det och gör riktigt ont att ingen förstår, men det är bara att acceptera.

Jag har bestämt mig för att jag är klar här på bloggen. Det kommer aldrig någonsin mer bli Mollys Kenya och det känns fel att skriva här. Jag vill gå vidare, kanske kommer jag någon gång i bland gå in här och minnas hur underbart allt var. Kanske skratta eller kanske gråta åt alla bilder och filmer.

Men jag kommer inte sluta blogga, I promise. Därför har jag startat en ny blogg som heter: www.nouw.com/mollyaxelsson

Jag tycker absolut att ni ska fortsätta följa mig då ett mer privat liv från min sida kommer att öppna upp sig. Med inslag av resor och jobb och fighter jag står inför till vardagen öppnar sig. Allt vad ett vanligt liv för Mollys ser ut just nu. Skulle jag bli SÅSÅSÅ överlycklig om ni guldhjärtan ville följa med.

Tack för att ni har följt mitt år. Tack för att ni har lyssnat och brytt er. Ni loggar jag ut härifrån. Puss!


​Vilket sjukt jävla år!!!!

Likes

Comments

View tracker

Det är så fint att ha dig. Du som kan mig utan och innan och som vet, utan ord. Igår kväll åkte jag hem till Jonna och blev omkramad, med lite te och småprat. Du läker mig, sakta, sakta.

Likes

Comments

Med ett bultande hjärta och med min bästa vän i hand tog jag steget idag. Ett nytt kapitel har öppnats i mitt liv.

Kvällen kommer att bestå av att ligga under täcket med en stor tekopp. Kanske till någon bra film, eller med Melissa Horn ur högtalarna. Spåna lite på framtiden.

Likes

Comments

Känns omöjligt att formulera studentdagen med ord. Så jag låter bilderna tala. En otroligt härlig dag, med många känslor.

Likes

Comments

Det här var den absolut bästa dagen i hela mitt liv. Mitt enda tips till alla mina vänner som tar studenten i Sverige är: njut av varje millisekund, för dagen går sååå snabbt och ni kommer att ha sååå kul!! Gör allt och ångra inget.

Likes

Comments