Tänkte jag skulle kika in här och uppdatera lite. Upptäcker att jag för några veckor sedan börjat på ett inlägg med denna rubrik☝🏻. Lite komiskt för jag radera hela inlägget för att jag kände att jag mest beklagade mig själv då.

Men nu har solen kommit tillbaka till Varberg och jag känner genast att jag mår väldigt mycket bättre. Så gärna mer sol på västkusten tack! Vad händer i mitt liv då? "Kaos in the house" skulle jag vilja säga. Eller mitt liv är ganska stabilt men min hjärna går på högvarv. Jag är stressad över allt som måste fixas inför flytt. Men nu har jag dubbelkollat med ett gäng som hjälper oss att flytta i maj. Vi flyttar på en vardag så har varit svårt att hitta hjälp men både min och Filips familj har löst lite folk! Sen har jag paxat Leah som kommer vara min andra hand och hjälpa mig med Vera.
Jag är så velig över möbler, vi ska köpa ny soffa, säng och matplats. Det är de viktigaste, sen till sommaren blir utemöbler aktuellt också. Men det är så svårt att köpa innan man har flyttat in tycker jag, så vi funderar på att beställa soffan och sängen och vänta med matgrupp lite. Men sen har vi ett till i-landsproblem - vi åker till gran canaria två(!!) dagar efter vi flyttat. Jaja, typiskt oss(mig)! Tänker alltid så optimistiskt om allt och oftast blir det bra även fast jag är stressad och nervös däremellan!

... Vera hon växer hon också, snart 8 månader. Jag avgudar henne! På riktigt. Hur ska man undvika att få henne vidrig när man bara vill berätta för henne hur vacker och bäst hon är HELA TIDEN? Jag känner mig så rik.

Nu ska vi sova... Vera hon checkade ut redan klockan 19.00 inte så konstigt då vi har spenderat större del av dagen i solen (och jag har bränt mig i ansiktet?!). Vi har en viktig dag framför oss i morgon så nu får jag försöka nana några timmar innan verpalo vaknar för mat!🍼💤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 189 readers

Likes

Comments

I helgen blev både Vera och jag förkylda. I lördagsnatt vakna hon i panik och hade svårt och andas så vi fick turas om att gå runt och sen satte sig Filip i soffan och sov med henne, han brukar somna sittandes på kvällarna så han kan redan det där! Sen har det bara fortsatt. Hon är tjock i halsen och snuvig. Tycker så synd om henne för det går upp och ned hela dagarna just nu.

Igår var det ganska bra så vi klädde på oss rejält och tog en liten promenad hem till mamma för att fika och laga lite mat för Filip var kvar i Falkenberg. Men hon var verkligen inte i form hemma hos mamma utan var missnöjd större del av tiden.

Nätterna är ganska bra ändå, får hon nässpray, bada och sen ångar vi i hela badrummet så brukar det mesta släppa och vara bra natten igenom. Det är dagarna som är värre tyvärr. Hon är som ett litet plåster på en!

  • 311 readers

Likes

Comments

Med risk att låta lite tjatig - men tiden går alldeles för fort! Vera är redan 7 månader. Innan vi hinner blinka har väl hon hunnit fylla 1 år också. Samtidigt som det är ångestladdat och lite jobbigt så är det fantastiskt roligt. Att följa hennes utveckling från första parkett är det bästa som finns! Hon är redan en fantastiskt liten individ med personlighet.

• hon babblar som hejsan nu, bästa är att göra pruttljud med munnen! Helst ska vi svara med samma. Superkul tycker Vera! Saliv överallt tycker mamma😂

• hon kryper (typ). Bara väntar på att hon ska förstå att benen går att flytta. Hon tar sig upp på alla fyra, funderar, går ned med benen och släpar sig fram. Men senast igår tog hon ett kliv med knäna med glömde armarna. Hjärnan går på högvarv hos henne!

• hon äter fortfarande mycket ersättning, får skärpa mig lite och kanske skaffa rutiner när det gäller mat nu (note to myself).

• hon sträcker sig alltid till min när hon är ledsen i andras famnar nu! Det märks så att hon har knutit ann till oss. Ett tecken på det var igår när jag hade hoppat in på jobbet, hon märker ju inte att jag är borta. Men när jag kommer hem springer jag in med jackan och kramar om henne, sen lämnar jag rummet för att hänga av mig den. Då får hon fullständig panik, vilket gjorde jätteont i mammahjärtat!

• hon känner igen nära och kära till oss. Hon älskar sina kusiner som hon ofta träffar flera gånger i veckan. DET värmer i mammahjärtat😅

• vi tränar på "pincettgreppet" vid matsituationer, så hon lär sig att plocka bitar med fingrarna och stoppar i munnen. Hon kämpar på men oftast slutar det med att hon försöker med hela handen eller vara med munnen haha!

• hon vill ställa sig upp mot allt. Men gör det bara med hjälp av oss, vi har inte så många vänliga möbler för det haha.

• hon är fixerad vid eluttag och eftersom vi bor i ett gammalt hus så vi får plugga igen alla uttag och vakta!

Så kan man ju också äta!

  • 317 readers

Likes

Comments

Idag stod det mammaträning på schemat för mig och min syster + barn. Varit borta två senaste gångerna av olika anledningar, det kändes ska jag säga! Tror ni inte dagens pass var fokus på flås? Hua! Älskar känslan av att verkligen ta ut sig under ett träningspass och det gjorde vi idag. Det sista hoppades man nästan på att sitt barn skulle börja skrika eller något.

Efter träningen gick vi till kvantum för att handla mellanmål, sen gick vi hem till Clara. Var precis vad vi behövde idag kände jag, Vera är "tuff" hemma just nu. Hon får panik så fort jag lämnar rummet eller lägger henne ifrån mig. Vet att det bara är en kort tid för snart kryper hon och leker mer. Men jag är så himla trött i min kropp just nu, jag gör alla vardagsbestyr med en otymplig Vera i famnen😅 men hemma hos Clara är hon överlycklig för där finns ALLT! Moltas, Hedda och ett hav av leksaker.

Jag längtar så till vi flyttar också, tror att det blir bra med en nystart där. Jag vantrivs i vår lägenhet, allt är trångt just nu och ingen hiss finns. Jag vill helst inte vara hemma för tillfället! Men vi ska faktiskt på "tillvalsvisning" på onsdag. Jag är så spänd, ska bli kul hur vårt kök ser ut nu när allt är på plats. :)

lilla linslusen!

  • 436 readers

Likes

Comments

Har äntligen tagit mig tid och skrivit ned en förlossningsberättelse. Har letat upp min förlossningsjournal då jag minns väldigt lite.
Mitt blodtryck börja skena iväg den sista veckan. Jag var beräknad 26/7, och då var jag (och min mamma) på besök på mvc för att kolla blodtryck och lyssna på lillans hjärta. Jag hade absolut INGA känningar, visste att hon lågt väldigt långt ned och förmodligen var på g. Under denna tid hängde jag på stranden varenda dag med min familj så mamma körde alltid mig till mvc efter stranden och hängde med in. Så när vi sitter där på bf så frågar mamma om dom inte gör undersökningar längre för att se om man har börjat öppna sig. Och två minuter senare kastades min mor ut från rummet och jag låg där på britsen och blev undersökt (typiskt min mamma!!!!). Men glad för det i efterhand. Jag var nämligen där och då redan öppen 3 cm och hade en mjuk tapp. "Nu väntar vi bara på värkarna" sa min barnmorska och kramade mig. Den åkte vi till läjet och åt glass och min mamma berätta för hela min släkt att jag var öppen 3 cm, men det är en annan historia haha...

Bf 26/7 var en tisdag. Onsdagen kom och gick, jag kände ingenting och likaså torsdagen. Torsdagen var min svärmors födelsedag så minns hur vi sa "vilken dag som helst men inte denna!!!" Duktig bebis. För när vi skulle gå och lägga oss den torsdagen runt 00.00 så får jag ett jäkla påslag av adrenalin och tyckte mig känna något. "Vänta var det där en värk? Jag börjar klocka". Men det gjorde inte ont, antar att det var de man kallar förvärkar/sammandragningar... Men jag kan inte somna, går upp och går runt. Klockar de små känningar jag hade, 10 min emellan. Avtar liksom inte med kan gå 20 min emellan ibland och någon gång 1,5h emellan. Badar lite och skrattar för mig själv, jag inbillar bara mig hinner jag tänka flera gånger. Men ändå kunde jag inte gå och lägga mig. Klockan går och vid 04.00 väcker jag Filip och säger "jag kan inte sova, jag tror det är på g. Jag har inga rejäla eller regelbundna värkar. Men jag måste få någonting så jag kan sova innan det sätter igång." Filip vaknar lite irriterad och vi ringer in till förlossningen för att dels varna att vi är på g och fråga om jag kan få något och sova på. Barnmorskan som svarar låter väldigt skeptiskt till att jag ska komma in utan tycker jag borde ta någon alvedon bara. Sen frågar hon efter mitt personnummer och tystnar en stund, sen utbrister hon "vem har undersökt dig?! Ser att du var öppen 3 cm redan i tisdags, du får komma in nu så får vi undersöka dig" sagt och gjort, vi tog på oss i godan ro, ringde mamma som skulle komma till våra hundar. Men här började värkarna bli lite täta, så hann aldrig säga hej till mamma utan vi packade in oss i bilen och for iväg.

Vi kommer in till förlossningen runt 05.15 tror jag, får vänta ett tag och dom sätter ctg på mig jäääättelänge. Sen kommer dom in runt halv sju och tycker att mina värkar är inte tillräckligt starka eller täta. "Nähä skicka hem oss då?" tänkte vi men dom ville göra en undersökning innan. Tyckte det kändes så jäkla onödigt och var inte alls hoppfull, men när hon undersöker mig är jag öppen 4 cm och buktande hinnblåsa (vad det nu innebär?) och barnmorskan säger att vi inte får åka hem idag utan det kommer att bli bebis. "Idag?!" Frågar jag chokar, "ja snart" skrattar hon. Första som blivit inskriven utan värkar? Kanske. Men tack vare den barnmorskan slapp vi föda hemma!

Direkt får vi ett förlossningsrum, klockan är nu 07.00 och vi skrattar åt att vi blivit inskrivna. Filip smsar min mamma och berättar läget, det är alltså bebis på g och hon har bråttom. Personalbyte på förlossningen och jag får mitt lavemang (det som tömmer tarmarna så man inte skiter på sig haha). Undersköterskan säger till Filip att han kan gå och hämta frukost för det kommer ta tid och han hinner äta (tjena!). Så Filip går och jag ska gå på toa efter lavemanget, påväg till toan går vattnet och jag blir helt paff, fnissig och konstig ja allt! Då kommer undersköterskan in och ser helt chockad ut. Jag går in på toan och där kan jag säga er kände jag att jag levde. Fick min första värk PÅ toan, fy sjutton. Nu vet förstår jag vad min mammap har varnat mig för i alla år. Det sa bara pang och värkarna kom igång. Sen minns inte jag så mycket men tar hjälp av Filip och förlossningsberättelsen. Nu är värkarna igång på riktigt och jag är på en annan planet, det gick från 0-100 på 2 sekunder och jag vart helt knockad.

Jag får lustgas 07.30, ger ingen effekt. Tror inte jag "vågade" ta riktigt eller var den inte tillräckligt stark då. Ber om epidural om jag hinner få det. 08.18 får jag epidural, minns hur irriterad jag var på läkaren för att han nästan skällde på mig för jag inte kunde sitta rakt. Det gick inte! Jag hade NOLL kontroll över min kropp här. Undersöks igen, 08.30 är jag öppen 10 cm. Epiduralen börjar verka jättebra och jag blev helt chockad, 10 cm? Redan? Vad händer nu? Så mellan 07.30-08.30 var jag nere i helvetet och vände. Inte konstigt såhär i efterhand då jag öppna mig 6 cm på en liten timma. När epidural och lustgas börja verka var jag uppe bland moln, kändes som en riktigt go fylla men all smärtlindring Filip och jag satt och skratta. Värkarna kom med en minut emellan nu. Men det var hanterbart, Filip påminde min om lustgasen och jag andades igenom väldigt smärtfritt. Så jag hade det ganska lugnt här i 1,5h Filip "blandade" saft till mig för att jag skulle få i mig energi, skojar inte om det var 70% saft och 30% vatten i dom glasen, sötnos. Barnmorskan sa barskt "nu trycker du på knappen om du känner att du behöver trycka", jag minns inte att jag kände det någon gång faktiskt. Men strax innan 10.00 har nog Filip ringt på dom. Och tur var väl det, klockan 10.00 får jag tydligen krystvärkar. Hemskt var det, jag tror att epiduralen hade tagit bort så mycket känsel så jag fick aldrig en känsla av att jag VILLE trycka, men där låg jag och fick order om att trycka. Det gjorde så jäkla ont, brände i hela fiffin och kändes så onaturligt. Som att jag var hård i magen, fast ur fel hål? Filip stod nu jämte mig och pushade mig. Kände mig stark som en jäkla oxe. Det tog tre krystvärkar innan vår lilla prinsessa kom ut. 10.14 kom hon ut med navelsträngen runt halsen, men hon hade en fin färg och skrek så det var lugnt. 4000g och 52 cm ren kärlek fick jag upp på bröstet och Filip han hann aldrig äta någon frukost! Vi fnissar åt att alla i vår familj kommer vakna upp till världens chockad nu. Min mamma satt hemma hos oss nervös, Filip hade ringt henne vid 09.00 och berättat att jag var öppen 10 cm. Jag hade lovat min storasyster att smsa när det var dags, men jag hann faktiskt aldrig utan det fick min mamma göra.

Men känslan av lycka blev inte så långvarig för jag blev snart väldigt förvirrad och yr. Får panik, överallt är det folk som pillar på mig, på min bebis, Filip står och hans känslor var såklart all over the place. Jag har Vera på bröstet och det känns som att jag inte har någon kontroll över henne, som om jag ska tappa henne. Jag får lite panik. Kändes som att jag var under vatten och allas röster var ovanför ytan. Jag får fram ett svagt "jag mår inte så bra" och tuppar av, så dom sänker ned mig och ger mig syrgas. Jag svimmade, jag hade förlorat så mycket blod, urinblåsan var tydligen superfull och det var inte konstigt med tanke på att allt hade varit så intensivt.

Min förlossning blev allt annat än vad jag hade förväntat mig. Jag hade aldrig 3 värkar på 10 minuter när vi åkte in. Jag hann aldrig bada. Jag hann aldrig guppa på en pilatesboll. Hann ingen massage från Filip eller någon andning tillsammans. Kändes som att vi knappt hann in innan hon var ute. "Var glad för det" tänker ni nu. Men jag hade förberett mig på något helt annat och är nog fortfarande i chock och lite skärrad. Med nästa barn tänker jag boka ett rum!

Älskar de översta bilderna, jag minns att jag bad Filip att fota så jag poserade fint. Utan tvekan den roligaste fyllan jag upplevt! Blev som ett litet barn, fnissig och busig.
De första bilderna på Vera. Röd, kletig och knubbig! Vi tyckte hon var sååå söt redan då, Filip kallade henne för "gorillabebisen" och hon såg verkligen ut som det med en liten boxarnäsa. Vi vet fortfarande inte riktigt vem den här ungen är lik!

Okej största besvikelsen på hela dagen. Den som hade sagt till mig att det här var det bästa med hela förlossningen ljög! Och varför berätta ingen att det var Pommac i glaset och INTE äppelcider(min craving hela graviditeten)? Höll på att spy när jag svepte glaset. Filip var glad i alla fall, han älskar mackor... Men visst var det lite festligt att fira och skåla över att allt äntligen var över och gått bra. Vi var kvar på förlossningen till klockan 14.00, vet inte om man brukar stanna så länge, beror väl på platsbrist osv. Dom ville väl ha koll så knäppisen inte svimma igen! Så där satt vi i godan ro till undersköterskan kom in med en rullstol (?!) till mig. Hon bad mig att sätta mig och ha Vera i famnen. Kände mig så förnedrad haha, men jag fick tydligen inte gå med henne. Så där gled jag igenom hela stället, blodig och snuskig för duscha fick jag inte heller. Filip har nog aldrig njutit så mycket som när jag satt i den jäkla rullstolen och skämdes...

Men måste tillägga att vi var så jäkla imponerade av all kompetent personal när vi var där, kändes som världens girlpower med alla kompetenta barnmorskor och undersköterskor. När man ligger på BB så är man jäkligt tacksam över den fantastiska förlossningsvård vi precis fått uppleva. Så mycket som kan gå fel men ändå händer det så sällan. Det är det här vi betalar skatt för, och det är jag så jäkla tacksam över för den förlossningsvården vi fick uppleva var i världsklass! Man kände sig så trygg och omhändertagen hela tiden. Speciellt alla gulliga som kommer in när man ligger på BB och svarar på ens frågor och verkligen tar sig tid. Jag fick ett helt nytt perspektiv på vård och man önskar att alla avdelningar hade resurser för att hålla den standarden.

  • 501 readers

Likes

Comments

Asså Vera sov till 11 idag... Hon (vi) har verkligen vänt på dygnet! Hon har faktiskt sovit ganska långa pass inatt, hela 5 timmar. Men jag vaknar ändå efter två, tre och fyra för att kolla henne! Så jobbigt. Ofta ur en massa mardrömmar med! Sen på eftermiddagen drog vi hem till min syster för lite häng! Så lyxigt att vara mammalediga samtidigt. Mamma kom efter jobbet också, sen Mikael och sen Filip haha! Fullt hus till slut! Sen gick vi och hämtade Veras nya bilbarnstol, så nöjd med den. Hon sitter så trångt i babyskyddet och vill inte alls ligga ned som man gör i de. Så nu har hon fått en stor stol. Det blev en britax multi tech 2, som hon kan ha i många år dels för att den går att ha både bakåtvänd och framåt så hon kan ha den ända till hon är runt 6 år och sen för att den är så rymlig! Ska bara lyckad montera den också... haha!

Ett till plus är att tyget är lite glansigare så den blir lättare att torka av👍🏻

  • 669 readers

Likes

Comments

Vi älskar helg och försöker alltid ta vara på den tiden! Filip passar på och umgås intensivt med Vera och vi hittar ofta på något kul och göra. Men denna helg blev bättre än vi trott för i fredags upptäckte vi två tänder i Veras underkäke. Hon grät och vi förberedde oss för en helg med gnäll och noll sömn, men tji fick vi! Hon fick alvedon när vi upptäckte det. Sen har hon varit på världens bästa humör hela helgen! Tack för det mitt älskade barn❤️ den här mamman är inget fan av vakna nätter och vill gärna fortsätta utan sådana!

I fredags var jag och Vera först på brunch hemma hos leah, hon hade fixat smoothie, massa frukt, grönt och frallor. Det var såå gott!! Tiden sprang iväg och vid två var vi på plats på komedianten och mötte upp de flesta ur vår mammagrupp för att gå på rytmik! Det var mysigt och faktiskt lite fysiskt ansträngde, att slänga runt på Vera är inte det enklaste! Man blir trött haha!
Hela lördagen tog vi det lugnt, ville inte gå långt ifrån ifall hon skulle få ont av tänderna och Filip skulle kolla på fotboll. Vera och jag tog med oss Tyra ut och gungade lite!
Idag har jag och mamma varit på gekås, behövde köpa nya böcker till Vera och leksaker som låter lite! Hittade båda två, och lite mer haha. Som vanligt! Bland annat en sittdyna till vagnen och ram till en bild på Vera. Inget onödigt som Filip uttryckte sig. Vera stannade hemma med Filip och tur var väl det. Överdriver inte om det kanske var 30 fulla bussar med folk som kom samtidigt som oss! Hade vänt direkt om jag hade Vera med mig. Fick panik när jag såg folk som bar runt på nyfödda bebisar där inne idag! Snacka om smittorisk.

Nu ska vi njuta av en mysig söndagskväll! Fotboll på tv som vanligt😞

  • 678 readers

Likes

Comments

Tänk att min lilla loppa redan är 6 månader. Jag kan inte riktigt förstå hur tiden kunde gå så fort. Det ger mig lite ångest faktiskt, jag vill vara med henne för alltid, jag vill inte missa något i hennes utveckling.

• hon väger nu 10620g och är 69.8 cm lång. Hon har inte vuxit jättemycket på längden denna gång. Men tycker att hon är ganska lång redan haha.

• hon har börjat äta enligt blw-metoden (hon får äta själv, i stavar typ). Alltså äter hon det vi äter mer eller mindre. Och fri tillgång till flaska däremellan.

• hon sitter själv! Vill sitta mest hela tiden.

• hon har börjat sträcka sig efter oss när vi ska bära henne.

• hon somnar runt 22-23 på kvällen, äter fortfarande två gånger per natt.

• hon har börjat intressera sig för andra människor, speciellt barn! Hon blir tokig när hon får syn på ett annat barn.

• hon ålar sig bakåt när hon ligger på mage.

• hon har samma humor som sin mor. Hon skrattar alltid åt mig haha! (YES!!)

• hon får inte plats i sitt babyskydd längre, hon sitter inte bekvämt där. Så i dagarna blir det köpa ny bilbarnstol.

• hon "pratar" väldigt mycket, förr var de mest joller men nu håller hon riktiga konversationer (på sitt språk haha)

• hennes leende får mitt hjärta att slå volter.

Gurkstavar är favoriten just nu!

  • 718 readers

Likes

Comments

Dagens mini rodini släpp föll mig verkligen i smaken. Jag brukar oftast vara redo när dom släpper nytt men sist (jul-släppet) var det ingenting som jag tyckte om så mycket. Men detta släppet var fullt av våriga färger och fina prints, favoriten blev helt klart frog-printet! Klickade hem lite vår/sommarkläder till loppan.

... mössan kunde jag inte vara utan! Älskar trycket!

  • 719 readers

Likes

Comments

... Och så var det måndag igen! Men vi deppar absolut inte över det. Helgen har varit lugn, Filip blev sjuk i torsdags och under lördagen blev även Vera förkyld med har varit feberfri hela tiden. I lördags kunde hon inte somna för att hon var så tät i näsan, så Filip tog första passet med nattning (hon somna 02.00) sen tog jag henne under natten och morgonen. Det är väldigt frustrerande för henne för hon har svårt och äta men även att suga på nappen. Som tur är så knäckte hon koden förra veckan och kan ju andas genom munnen. Hon är fortfarande snorig, men har hittat ett sätt och hantera det. Inatt sov hon faktiskt bra, det är mer jag som är vaken då hon vill ligga sååå tätt och tappar nappen flera gånger.

Är tacksam över att det "bara" är en lätt förkylning, den var ganska väntad. Vi har klarat oss (än så länge) från magsjuka och rs som jag har fasat så för. Hon hade feber när hon var 8 veckor och det var hemskt.

Idag har vi inte gjort så mycket förutom tagit en långpromenad tillsammans med Leah! Skönt för Vera att andas frisk luft och sova, hunden fick springa av sig. Och Leah och jag fick prata av oss! En dag helt i min smak. Nu sover Vera, snart kommer Filip hem så jag kan ställa mig och laga mat.

Så trött på att alltid ha med mig skötväskan på promenader. Kom på att mamma köpt en ryggsäck från fjällräven till Vera, packade ner mat, ett ombyte, våtservetter och blöja. Hur smidig som helst ju! Mer behövs ju inte på en promenad om det krisar! Men kolla hur perfekt allt fick plats!

Likes

Comments