View tracker

Vi hade nu varit tillsammans i cirkus tre månader & allt kändes perfekt, han var bara min. Men här någonstans så svek jag honom för första gången, han som litade på mig & älskade mig. Det var första gången jag sårade honom men han förlät mig, för vi älskade varandra. Andra gången det hände fick jag böna & be för att han skulle förlåta mig & det gjorde han såklart. Både jag & han betedde oss illa i vårt förhållande, ingen har varit värre än den andra men vi har däremot brutit ner varandra på olika sätt.
Jag svek den som litade på mig & han svek den som la ner hela sin själ i att hålla ihop oss.
Mina misstag jag gjorde under vår relation är inget som jag ska låta någon uppleva & jag hoppas att han tänker likadant.

Iallafall, efter tre fyra månader tillsammans tog vi en paus igen. Denna gång varade det nog bara i ett par dagar dock. Att vi tog pauser ifrån varandra titt som tätt vet jag egentligen inte varför, det var mest han som ville ta avstånd ifrån mig & det gjorde lika ont varje gång. Men jag visste alltid på något sätt att han skulle komma tillbaka, för det hade han alltid gjort.
Efter ytterligare en månad ungefär bröt vi kontakten helt men bara för ett par dagar. Jag bad på mina knän om att han skulle komma tillbaka & det gjorde han.

Sen blev det sommarlov & vi hade det riktigt bra, var i Grekland tillsammans, badade & bara hade det allmänt bra. Fika på uteserveringar & myskvällar.
När det började lida emot slutet av sommaren svalnade även vår kärlek, jag vet inte varför men vi gled isär. Vi gjorde inte slut eller tog någon paus men oron låg nog i luften hos båda, att det började lida mot sitt slut. Men något hände & jag blev kärare än någonsin, detsamma gällde nog även honom. För han hade aldrig brytt sig sådär mycket om mig som då. Vårt förhållande var påväg upp igen. Men sen träffade han ett nytt umgänge & vi började bråka ännu en gång. Jag kunde inget göra, han var alltid så bestämd. Efter ett tag fick jag följa med honom dit men jag hade alltid haft aningar om att dom inte var bra, & jag hade rätt. Inte efter en månad eller två men tillslut så märkte även han detta & deras kontakt bröts helt & han mådde faktiskt bättre utan dom än med.

Alla de fel jag gjorde & mina misstag är något jag ångrar än idag, hur jag kunde såra någon som litade så mycket på mig. Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde men har aningar om att det berodde på att jag inte fick den kärlek jag behövde. Jag sökte därför tröst hos andra. Jag älskade honom så mycket & gjorde nog bokstavligen allt för honom där ett tag, men hans kärlek var inte lika stark som min & jag märkte det.

.... Puss

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Min hjärna är ganska oense med mitt hjärta just nu , vet inte vad jag ska skriva som inte skulle skadar mig eller honom. Men en sak jag är riktigt säker på iallafall är att jag aldrig mer ska låta någon få uppleva denna smärta tillsammans med mig eller någon annan. Det skär i mitt hjärta varje dag & min hjärna går på högvarv hela tiden, vad är rätt & vad är fel.
Jag har länge undrat för mig själv hur man kan vilja skada någon annan. Bryta ner personens psyke så man tillslut inte vet vad man ska göra förutom att förlåta & gå tillbaka, för man älskar varandra. Men jag fick en ganska klar bild av det för några dagar sedan. Han har inte brutit ner mig & jag har inte brutit ner honom, Tillsammans har VI brutit ner det vi hade & tillsammans skadat det finaste som finns, just kärleken. Vi förlät varandra gång på gång för någonting som absolut inte får hända i ett förhållande, inte från något håll. Det här skapade VI tillsammans.
Vi delade 11 månader av glädje, sorg & kärlek. Under dessa månader var vi båda "blinda för kärleken" som man brukar säga. Istället för att ta tag i det problem som vår relation grundade sig på förlät vi istället varandra gång på gång & bara fyllde på ryggsäcken med problem. Tillslut blev den för tung att bära så vi båda föll ihop. Vi kunde inget mer göra, det var försent. Vi hade under 11 månader stoppat på oss så mycket aggression, sorg & hat att en sista grej fick det att explodera, vår relation var över. Vi älskar fortfarande varandra men vår kraft till att fortsätta kämpa tillsammans fanns inte kvar.
Kärlek är som att gå på lina, bär man för mycket på sina axlar går linan av & det var exakt vad som hände för oss. Vi två bar på så mycket vi aldrig riktigt kunde bli av med så tillslut ramlade vi båda ner.



Likes

Comments

View tracker

I slutet av 2014 och i början på 2015 umgicks jag väldigt mycket med olika personer. Jag spenderade väldigt mycket tid i skara och trivdes bra med folket där. Vi hittade alltid på olika saker & vi var en ganska blandad grupp personer som umgicks, både tjejer & killar. Men det fanns 2/3 stycken jag hade lite starkare band med. Vi var bästa vänner.
Det var dom som visste det mesta om mig & jag om dom.
Jag har alltid haft lätt för att lära känna nya människor & litar ganska snabbt på personer, vilket i alla lägen kanske inte är det bästa. Men ändra på min personlighet kan jag inte göra, det var bara sån jag var.
När jag väl började umgås med någon eller några så var det dom jag höll mig till, då umgicks jag konstant med dom.
Men jag kunder inte stanna där för evigt, det funkade inte för mig. Så efter några månader tillsammans började vår vänskap att avta vi hörde fortfarande av oss till varandra som vanligt men ju längre tiden gick desto större blev mellanrummen tills vi sågs nästa gång. Jag hade vid detta laget redan börjat umgås med andra hemma i Skövde & knöt starkare band till dom, för det var så jag funkade. Jag kunde inte hålla mig till samma personer alltför länge men när jag väl umgicks med dom fanns ingenting annat & min tid var riktad mot enbart dom.
Tillslut avtog vår kontakt helt, vi sa hej om vi sågs & ställde det vanliga frågorna man brukar göra till någon man hälsar på. Självklart sa vi att vi skulle höra av oss & börja umgås igen men så blev det aldrig, ingen tog tag i det. Jag var för upptagen med mina nya vänner & det såg dom antagligen.
För när jag är med någon går jag verkligen helhjärtat in på det & det hade dom förstått. De vänner jag bundit mig till här i Skövde var också dom jag brydde mig om just då, alla andra var som myror i stacken ungefär. Efter någon månad med en konstant kontakt till vännerna i Skövde började även det svalna, inte med alla men vissa. Vid det här laget hade jag nu bara två vänner som stod mig nära & så fick det vara, jag behövde inte fler. Men en dag flyttade en utav dom till Göteborg & vi blev bara två kvar här. Då kände jag att jag behövde lite omväxling & började ta upp kontakten med de personer jag bara hälsat på innan. Dom stod inte nära mig men det fanns alltid någon jag kunde vara med. Någonstans här insåg jag nog också att jag klarade inte av att vara ensam, jag behövde alltid någonting att göra & någon att vara med. Jag hade blivit så sällskapssjuk så jag såg inte vilka som var mina riktiga vänner för det var för många omkring mig på samma gång.

Men nu ska jag säga en sak som jag kom på mig själv med för ett tagsen & varför jag alltid velat omringa mig av människor. Jag har sen barnsben alltid varit sprallig & full med idéer. Men jag hade nästan aldrig någon att umgås med, visst fanns tjejerna & killarna på min gård hemma jag kunde gå ut & leka med o det gjorde jag. Men när jag kom upp i mellanstadiet & högstadiet hade jag inget att vara med bara de tjejer jag spelade handboll tillsammans med. Vi hade middagar ibland & umgicks någon gång då & då men det var ingen jag hade något starkare band med.
När jag sedan slutade spela handboll dog vår kontakt helt & jag sökte mig in till stan & till skara som jag skrev längre upp.
Jag ville få en ny start bort från alla jag gått med sedan dagis & kunna starta nya band. Därav valde jag även en helt annan skola gentemot de gamla "vännerna".
& jag lyckades. Jag fick nya kontakter direkt.
Vad jag ville säga med detta, vad jag tror iallafall är att jag försöker ta igen tiden med kompisar som jag missade som liten.
Men nu har jag hittat rätt & är så otroligt glad över att få ha träffat de vänner jag har & jag vet hur mycket dom bryr sig om mig precis som jag bryr mig om dom.
Ps! Tog upp kontakten med tjejerna från skara så idag träffades vi för första gången på ett riktigt bra tag & jag måste säga att det kändes som förr.

Jag har iallafall insett att ta vara på de vänner jag har & hellre två riktigt bra kompisar än tusen hallå på stan!
Puss

Likes

Comments

Den 6 mars förra året blev jag tillsammans med den person jag trodde var min stora kärlek & att det var honom jag skulle spendera min framtid med. Allt kändes så bra & jag minns hur glad han blev när jag gick in i ett förhållande med honom. Vi hade känt varandra i cirkus 5/6 månader innan & tråkigt nog hade vi inte lärt känna varandra så bra innan vi bestämde oss för att sätta ett datum på vår relation. Han hade haft mycket strul med sin tidigare partner & andra saker som inte hör till ämnet. Men i vilket fall som helst så var jag nyfiken på honom samtidigt som det pirrade i magen då han var den första riktiga partnern jag haft. Efter ungefär en månad tillsammans med honom kom de tre vackraste orden man kan säga till en annan person ur hans mun. Han sa att han älskade mig, som det pirrade i magen när han sa det. Jag kommer ihåg att vi var utomhus, det var mörkt, en brasa var tänd och vi hade våra vänner där.Det var så mysigt. Jag kan erkänna att jag fortfarande känner det i magen närjag tänker på det. Sen gick det någon månad till & vi hade nog hunnit blanda både bråk & glädje under dessa dagar. Sen kom det några nya ord ur hans mun, det var över. Han ville ha tillbaka sitt ex. Jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna för jag visste någonstans att det skulle hända med tanke på hur det hade varit innan vår relation, men självklart var det inget jag hoppades på. Efter någon vecka utan varandra kom han tillbaka, det hade inte funkat mellan dom & här gjorde jag mitt första fel,jag tog tillbaka honom. Men jag var ju kär i honom & han hade ju inte kommit tillbaka om han inte hade känt samma sak som jag. Sen gick det en eller två veckor igen & han pratade fortfarande med sitt ex, men jag tänkte inte så mycket på det. Min klasskamrat var vän med henne så någon dag där följde jag med hem till hans ex, där skedde mitt andra misstag. Vi började umgås med varandra & saker jag inte ville veta av kom fram. Hon berättade det mesta om honom som hänt under deras förhållande & vad dom hade gjort med varandra.Allt var så konstigt & det blev bråk mellan mig & honom. Därefter bröt jag kontakten med henne, för varför skulle hans ex vara en del av oss. Men vi fortsatte bråka & det tog liksom aldrig slut. Vi hittade alltid något att tjafsa om & vi triggade igång varandra. Vi skojbråkade alltid, nöp,brottades & kittlade varandra men det brukade sluta i att jag hamnade underst & började gråta för han var så mycket starkare än mig. Men smärtan gick snabbt över & jag hoppade på honom igen för inte ville jag ge upp.

Fortsättning följer … Puss sålänge

Likes

Comments

Heej alla gamla & nya bloggläsare!
Senast jag skrev någonting här var året 2014 & jag tyckte att livet som tonåring var rena leken. Det har nu gått två år sen dess & min uppfattning har ändrats helt. Jag har blivit två år starkare & full med ny kunskap men under dessa åren har mitt liv varit som en berg&dalbana, mer nedför än med spännande och förväntansfulla uppgångar. Men det är väl så livet är, det går både upp & ner o man slutar aldrig att förvånas.
2016 blev det året då jag bestämde mig för att förändra allt, jag skulle göra mig av med vänner som inte fick mig att må bra, jag skulle börja träna & bara tänka på mig själv & dom som brydde sig om mitt välmående. Men året fick en helt annan start. Jag blev kvar i samma cirkel. Lögner hit & dit och tårar rullade nerför mina kinder precis som dom hade gjort under 2015, jag kom inte ur det.

Häromdagen bestämde jag mig för att ta upp mitt skrivande igen för att kunna skriva av mig & starta ett nytt kapitel. Jag hoppas att ni som läser min blogg vill följa med på min resa under 2016 mot ett mycket starkare & gladare jag. Jag kommer skriva om allt mellan svek till lyckorus & hoppas att detta året blir som jag tänkte mig på tolvslaget för cirkus en månad sedan. Detta är året jag tar studenten & året jag blir ett ego, för det viktigaste som finns är JAG. Alltför länge har jag försökt få alla andra att må bra i min omgivning & tagit på mig för mycket på mina axlar. Men nu har jag förstått att mår jag själv inte bra finns det ingen annan jag kan få att må bra heller. Så hoppas ni vill följa denna resa tillsammans med mig & att jag förhoppningsvis kan ge flera utav er tankeställare till vad som är värt att prioritera i era liv. För somsagt mår du själv inte bra mår ingen bra i din närvaro.

Likes

Comments