Header

Hello sov hos bästa inatt, Så vi käkade lite godmat, sedan gick jag och la mig med värdens jävla mensvärkt, eller ah jag däckade nog mer efter lite för många drinkar haha! Men men i morse ringde klockan 06:00 så gick upp och koka kaffe och donade lite, sen körde bästa hem mig innan h*n åkte mot jobbet, så jag började faktiskt morgonen med att tända en brasa och sitta och dricka te och börja kolla på serien SKAM. Redan kollat 8 avsnitt sen dog mobilen hehe! Så nu har jag satt mig vid datorn, och satt på lite musik och ska även sätta mig och ta tag i plugget. (Den tråkiga delen av dagen) Senare far jag väg in till stan och möter upp en som ska köpa lite grejer av mig! Sedan blir det en JÄVLA massa träning! Ska se om jag tillomed kan fixa några bra bilder! Men det återstår och ser!

Likes

Comments

Med tanke på att jag kommit igång med både träning & skola, så kände jag att jag lika gärna kunde ta tag i bloggen också!

Sen jul har det varit otroligt mycket, det har varit flytt, söka jobb, försöka må bättre osv osv!
Och nu är det helt klart jag och Fredrik är inte längre ett par & vi har lämnat varandra för gott..
känns både tungt & jobbigt men även en lättnad!

Men nu är det tamefan nytt år & det här året ska så bli mitt! (Nu taggar vi 2017) upp till 110% oavsett motgångar ska allt gå bra!

Likes

Comments

Har haft en otrolig dåligt period nu så det är helt sinnessjukt! Har mått kasst, men ändå försökt gjort nått åt det, det har väl både gott upp och ner! Men det verkar gå åt rätt riktning iallefall!..

Jag är inte längre Fagersta boare, jag har flyttat tillbaka till kära örebro! Känns faktiskt otroligt bra! Jag har fått mitt rum hos mamma & Johan och helt ärligt trivs jag väldigt bra ute på landet, speciellt nu när man har körkort & kan ta sig överallt, när man vill & hur man vill!

Men kan ju berätta lite snabbt om veckan,
Tisdags flytta jag hem, låg även på akuten i 9 timmar. Onsdagen så åkte jag iväg vid lunch träffa lite vänner och käka.. fick även otroligt glada samtal! Ska på 2 arbetsintervjuer! Så det ska bli toppen!
Sedan kom André på besöka, han åkte väl hem runt 12 slaget eller något! Mycket skratt & spelade kort och bara allmänt snacka skit!
Torsdagen, drog iväg och festa haha!
Idag: kom hem vid va 3 tiden tog det lugnt betala alla räkningar & nu sitter jag & mamma i bilen påväg till Fagersta för att spela bingo! Och fira lite jul! 🙈

Bjuder på en bild på mig & André!

Likes

Comments

Sjukt dåligt uppdatering! 

Hej mina kära bloggare! Jag har varken haft tiden eller orken att göra det här. Så bloggen har fått stilla ett bra tag! Men jag kan inte mer än säga att jag har haft en grym vecka i örebro och träffat massa nära och kära & dessutom skrattat så att jag näst intill börjat gråta haha!

Kom iallefall hem till fagersta i tisdags & det har varit fullständigt kaos i mellan åt.. Nu sitter jag i vardagsrummet framför datorn och kan inte sova. & skriver ut en massa CV & Personliga brev!

Så i morgon hade jag tänkt åka tillbaka till min kära stad Örebro igen! Och lämna runt en massa CV och hoppas på att jag får jobb någonstans men det ska la funka eller. Sedan blir det att ta sig till en nära vän och bara ta det lungt och andas och gråta och skratta och slåss eller någonting sådant! Blir så ledsen!


Mitt humör har varit på topp. men nu är den åter igen på botten, jag saknar min familj, saknar min syster & jag saknar allt! Men ska försöka lösa allt det här nu & se vart jag hamnar eller vad som händer med min framtid! Hörs i morgon hopppas jag!

Likes

Comments

Hello mina underbara läsare! Just nu sitter jag i en bilverkstad & kollar när min pärla håller på bli lagad 😍
Dock fick vi massa problem haha! Men det verkar lösa sig iallefall! Men nu ska jag sluta skriva en massa och fortsätta jobba lite på pärlan 🙄

Likes

Comments

Varför jag väljer att skriva ut nästintill halva mitt liv i en kort berättelse. Är för att jag vet att det är så många tjejer och killar, Män och kvinnor, Gubbar och tanter som också mår dåligt, Men som inte vågar berätta för någon. Eller göra någonting åt det. Det är snart 2017 & vi vet alldeles för lite om psykisk ohälsa. Det är ingenting man lär sig i skolan. Det är ingenting som visar på reklamerna. Det lyfts inte upp här i världen. Så vi måste kunna hjälpa varandra! Därför skriver jag ut min historia till er! Och jag kommer självklart svara på alla kommentarer och mail jag får ifrån er om ni har några frågor.

Men med just alla dessa inlägg så vill jag visa er att det finns läkare och psykologer där ute som vill hjälpa oss. Som vill vårat bästa. Så snälla alla där ute ge det en chans, känns det inte rätt så byt!

Men GÖR inte som mig! Håll inte inne det jobbiga, berätta för någon nära, kanske din bästavän? En familjemedlem, en brev kompis, din mentor? What ever, berätta för någon du känner att du kan lita på samt att ”hen” lyssnar. Den personen kanske inte ger dig några bra svar. Men att bara veta att den lyssnar på alla dina ”problem” kommer kännas skönt för dig. Jag var så dum att jag höll inne hela den här historian för mig själv mer än 8 år. Jag berättade inte för någon förens nu när jag är 18. Då har jag tagit steget och berätta för mina närmaste och min familj. & nu även till värden som läser min blogg.

Anledningen till varför jag inte berätta någonting, var för att jag tänkte att folk skulle tro att jag var sjuk i huvudet, ingen kommer att tro på mig ändå. Samt att jag hade inte riktigt någon jag kunde prata med! Och tänkte att det här kommer ändå alltid finnas kvar och jag kommer alltid må dåligt. Så man lärde sig med åren att dölja att man var ledsen och nedstämd. Man visade alltid ett leende på läpparna och verkade alltid glad. Men så var det ju egentligen inte. Den lilla spralliga flickan ni har sett har egentligen varit i 1000 delar. Och man trodde att det skulle läka med tiden. Men det gjorde det inte. Utan den tunga sportbagen jag bar på blev bara större och större. Ni vet när man bär en sportväska på ena armen och måste byta för att det blivit för tungt och man måste även ställa ner den på marken några gånger för att fortsätta orka gå den sista biten. Den blev tillslut alldeles för stor att jag inte ens orka släpa den. Och nu stod jag här och visste inte var det var för fel?. Men det som hade hänt var att jag krascha. Jag var helt slut. Jag visste inte vad som var natt eller dag!

Men nu sitter jag här och mår bättre för varje dag som går. Visst är det vissa motgångar ibland. Men nu har jag en jag kan prata ut med såfort det är någonting och jag kan alltid bara ringa ett samtal om det är någonting. Grejerna jag har gått igenom kommer aldrig försvinna det kommer alltid finnas inom mig. Men man kan börja acceptera dessa saker man kan börja bearbeta bort det onda inom sig och släppa taget om det. Det är precis det jag gör nu! Det är det jag står just nu!

Min historia börjar ta slut här! Men kommer göra ett till inlägg med lite smått och gott!

Likes

Comments

Hej mina kärare läsare, Jag har inte kunnat bloggat så mycket då jag fart runt i örebro län! Och träffat massa gamla vänner! Har dock sovit väldigt dåligt. Men annars är det helt okej! Ångesten börjar dock krypa fram sakta med försiktigt!.

Men nu till annat, Har precis landat hemma hos min mor och tänkte sova här ikväll. Kroppen är helt slut så ska ta mig ett varmt bad sen och bara mysa framför tv'n och brasan!

Orkar jag så kanske det tillomed blir en vlogg! Är dock inte säker än. Men det återstår och ser!

Likes

Comments

Hur jag bor? Jag bor i en Tvåa i västanfors (fina sidan må säga). Jag bor ihop med min sambo samt våran hund Bestla. När jag flyttade in hit så började jag näst in till att möblera om och tapetsera och lägga golv och allt sånt haha. Men jag trivs jätte bra i denna lilla staden förutom att man känner sig rätt ensam då man inte lärt känna så många här! & jag är ju så extremt rädd för att lära känna nya människor då det är väldigt få människor jag verkligen klickar med. Men annars är det helt okej! Skulle dock inte skada om det fanns några klädbutiker eller några butiker här! Det som finns är ca 5 matbutiker, sedan picaboo och jysk, även intersport och dressman, sedan fick det en massa pizzerier och bensin mackar. Man åker typ igenom fagersta på 2 minuter. Är det rusningstrafik de vill säga vid ca 16:00 så tar det typ 5 minuter att åka igenom hela Fagersta så det är inte alls stort. Men det är väldigt mysigt. Men massa badplatser och natur. Finns otroligt fina skogsvägar här.

Annars då hur mår jag? Jodå det är till och från. Jag är fortfarande sjukskriven och det går upp och ner. Vissa dagar mår jag mycket bättre än andra. Vissa dagar tar jag mig inte ens upp ur sängen, medans andra dagar så hoppar jag upp. Likaså med maten vissa dagar äter jag ingenting förutom min medicin medans andra dagar så äter jag så mycket så att jag har mat koma. Det varierar dag för dag. Och sen nu så börjar det ju närma sig januari och jag har ju kommit in på folkhögskola i Västerås och jag är så otroligt nervös då jag egentligen hatar skolan och är rädd efter allt jag gått igenom. Men det ska väl gå helt enkelt man får ta en dag i taget. Och det har jag sagt till mig med. Det får ta den tid det tar för min kropp att läka alla dessa år med sår i själen. Bättre att man läker helt än att må bra en stund och sedan krascha igen. Det är jag också otroligt rädd för. Att allt kommer gå som en dans på rosor. Sedan att jag några veckor senare ligger i taggbusken och mår jätte dåligt igen.

Del 9 kommer handla om varför jag skriver ut allt detta!

Likes

Comments

Hello mina hjärtat, vad tycker ni om mina inlägg hittils? Är det något ni undrar över så kommentera bara så ska jag försöka att besvara det!

Hur mitt liv ser ut just nu? Jag bor just nu i en liten stad som heter Fagersta. Jag träffade på min livskärlek i början av maj, och flyttade in i juli. Det var honom jag kände att jag kunde berätta hela mitt liv för. Det är han som vet exakt allt. Eller ah det finns två till. Ida och Jimmie dom vet också allt om mig. Men för min sambo berättade jag verkligen allt för, han såg när jag var nere, han såg när jag mådde dåligt, och såg när jag var ledsen fastän jag inte sa någonting, & det finns bara två sådana människor & det är min bästavän Jimmie & och min sambo. Till jimmie behöver jag bara skicka en bild på snap så ser han att mår dåligt, eller om han hör min röst så vet han att någonting är fel! Han har hjälpt mig så mycket och han finns alltid där när jag behöver prata med honom. & Det känns så bra. För jag vet att jag kan ringa honom mitt inatten eller tidigt på morgonen han svarar alltid och det har faktiskt hänt några gånger! Så tusen tack Jimmie att du finns i mitt liv. Men nu åter tillbaka till sambon. Det var han sa till mig att jag skulle söka hjälp, men jag vägrade i början då jag vet att alla andra gånger jag har sökt är det ingen som lyssnar på mig eller förstår mig eller inte tagit mig på allvar och det har känns kan jag säga, man kommer dit med höga förväntningar att nu kanske jag äntligen kan få hjälp, men vissa gånger skiter det sig helt enkelt. Men han fick iväg mig och jag träffade en super bra läkare som verkligen tog allting på allvar. Men tur i oturen var han endast vikarie så jag hade honom bara en kort stund, sedan fick jag byta läkare igen. Jag stod även i kö för att komma in på vuxen psykratin i fagersta. Men väntetiden skulle vara lång och veckorna gick. Tillslut fick jag träffa en kurator och såfort jag såg hennes namn så kändes det helt fel. Men hon var hur duktig som helst. Men henne fick jag endast träffa tre gånger och går nu hos en ny som jag träffade igår, så jag får se hur det känns efter några gånger.

Jag har även fått massa mediciner utskriva på grund av min ångest och depression. Dem medicinerna jag äter just nu är.

-Lyrica

- Folsyra

- Setralin

-Stesolid

- Och koplizon (sömnmedicin) vet inte riktigt hur det stavas

Jag kan säga att Lyrican har hjälp mig väldigt mycket med att dämpa ångesten om dagarna. Men jag är så himla försiktigt med den då det är ett narkotika klassad medicin, och med tanke att jag har dom pådragen som jag har i min släkt och familj så är jag rädd att fastna själv.

Setralinet mådde jag skit på till en början. Sen blev det bättre och jag kände inte så mycket, kände mig väl lite gladare som person. Men min läkare vill att jag trappar upp det till 200mg om dan, så nu har jag precis börjat trappa upp det igen och kan säga att nu är jag på botten igen. Men jag vet att det kommer att bli bättre men får bara stå ut i ca 2 veckor sen är det bra igen!

Folsyran käkar jag endast för att jag har sån grym vitamin brist.

Och stesoliden är också narkotika klassat, lika så koplizon. Men dom tar jag endast vid behov. Stesoliden tar jag när jag verkligen har dödsångest eller när jag knappt vet vart jag ska ta mig till. Samt att mina sömnpiller käkar jag endast när jag vet att jag inte kan somna, eller när jag vridit och vänt på mig ett tag.

i del 8 kommer jag berätta lite om hur jag bor och hur jag mår just nu!

Likes

Comments

Min far, eller vänta har jag en far? Jo jag har en far alla har en far eller har haft en far.

Jag har en far som inte har funnits i mitt liv så länge, Skulle jag räkna dagar jag varit med honom eller som han befunnit mig i mitt liv så är det nog inte ens 365 dagar , så inte ens 1 år!

Min far har varit en narkoman i ca 18-20 år någonstans där. Jag vet inte riktigt exakt, Men jag vet att han var det när jag var ca 1-2 år. Min mor valde då att lämna honom för hon inte klarade av det och nu i efterhand tackar jag henne för det. För skulle jag ha en pappa som bodde hos oss och som tog droger och sedan åkte in i kåken till och från så skulle jag nog inte må som jag gör nu! Men när jag var liten så förlorade även han vårdnaden över mig, Men jag gjorde ett väldigt bra val i mitt liv. När jag var 13 så fick jag välja själv om jag ville ha kontakt med honom eller träffa honom (enligt lag) så min mor hade ingen talan, hon ville självklart inte att jag skulle ha kontakt med honom, men jag ville det så vi skickade jämt brev tillvarandra när han satt inne och han ringde mig engång i veckan. Jag minns mycket väl hur mycket jag kämpade för att han skulle klara av att vara drogfri.. Men det gick sådär. Vi bråkade från och till och jag ville ena stunden aldrig veta av honom något mer, Då han lovade massa saker men aldrig höll så jag blev jämt ledsen. Men jag behöll kontakten han är ändå min far! Nu efter 18 år så verkar det gå bra för honom, Han sitter på en HVB hem där han får hjälp med att försöka ”bryta kontakten med konstiga människor osv” Sedan ska han vidare till 12 stegsprogram! Han kan nästan lova att han vill sluta med drogerna, det känns så inombords säger han! Men tyvärr kan jag inte lita på honom förens det är bevisat. Men som sagt så länge han kämpar så finns jag och många till där.

Men slutar det med att han börjar ta drogen igen så har jag sagt att jag kommer bryta kontakten med min far då det tär på mig att alltid hjälpa honom med olika mobilnummer, hjälpa honom med pengar och hjälpa honom med sovplats. Jag klarar inte av att veta att han gör massa dumma saker längre. Då vill jag bara ha det tyst istället. Visst jag vet att hjärtat mitt kommer gå i bitar om han misslyckas och att veta att jag måste lämna honom då för mitt bästa! Men jag hoppas och ber att det inte händer!

Så ja jag har levt med en Narkoman till pappa. Men han har funnits där vissa gånger jag behöver honom! Han läser min blogg och har godkänt att jag skriver om honom. & jag pratar med honom dagligen!

Och pappa du ska alltid veta att jag finns här för dig sålänge du kämpar!

Del 7 kommer handla om allt möjligt

Likes

Comments