​Börjar inlägget med att gratta mig själv eftersom igår fyllde jag 16. Det var en mysig dag med mycket kärlek och trygghet. Avslutade dock dagen på värsta sätt med att upptäcka att febern är tillbaka. Idag blir det en dag i sängen... igen. Ska faktiskt försöka sova en stund men hoppas på att vakna utvilad. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag är jag så ledsen och besviken så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Idag var det umgänge med min pappa. Jag har inte träffat honom på nästan 2 år så det var många känslor och tankar. Socialtjänsten säger att han faktiskt har börjat jobba med sina problem och verkar göra stora framsteg.

Det var jag, pappa och 2 övervakare.

Pappa såg nervös ut och kanske till och med lite skamsen. Jag trodde att han hade ändrat på sig. Men nej.

Efter 15 minuter börjar han viska saker på bosniska. Självklart förstår inte övervakarna. Han viskar att jag ska säga att jag bara hittade på, att det aldrig hänt något. Han viskar att jag är hemsk som plågar min mamma. Han viskar hur dåligt hon mår pga mig.

Gick iväg till ett annat rum och en av övervakarna frågade hur det var. Berättade att han höll på att viska saker så var med övervakarna tills umgänget var slut. Jag förstår vad han håller på med. Han ska jobba med sina problem, göra rätt och visa att han är en bra pappa så han får hem mig. Så det inte är ett LVU. Men jag vet inte hur han tänker. Helt ärligt. Om det blir så, vilket jag inte tror, men om så kommer framförallt skolan och socialtjänsten ha stenkoll. Jag hoppas inte det blir så. Jag vill stanna där jag är. I en trygg familj med vuxna som tar bort klumparna i magen istället för att skapa klumparna.

Likes

Comments

Idag kände jag bara ett behov av att kolla på söta valpar. Hur söta? :D (Bilderna är från google)

Vaknade med en sådär dålig känsla igen. Efter en stärkande frukost och lite peppande ord var jag på fötter igen. Trotsade det blåsiga vädret och gick en runda. När jag kom in i värmen kändes det helt okej. Kunde sätta mig med en bok och koppla av. Helt okej dag! :)

Likes

Comments

Bilden hittade jag på google och jag kom och tänka på gångerna jag så gärna velat säga detta men förblivit tyst.

Jag var 7 år första gången din hand hamnade innanför mina trosor. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Skulle jag skrika, gråta eller göra ingenting? När du sedan lämnade mig där chockad sade du "Det är vår lilla hemlighet sötnos". Från den dagen föddes ett litet "monster" i mitt huvud som viskade att jag förtjänar att utsättas för detta, ingen kommer bry sig ändå. Du nöjde dig med att stoppa ner din hand innanför mina trosor tills jag blev 9 år. Sen ville du ha mer. Du började visa ditt könsorgan och ville att jag skulle "röra lite vid det". Jag förstod att det var fel . Jag hade ju hört hur lärare, skolsköterskan och kuratorn berättat i skolan vad som var fel och rätt. Men du var ändå inte nöjd. Du ville ha ännu mer från min lilla kropp.


Det var 3 veckor efter jag fyllt 11. Mamma sov och du kom in till mig. Viskade att jag skulle vara tyst. Trots att du såg skräcken lysa i mina ögon tog du av mina kläder. Trots jag viskade att jag inte ville tog du av dina egna kläder. Den kvällen tog du inte bara min oskuld, du tog hela mig. Det gjorde så fruktansvärt ont. Inte bara fysiskt utan även psykiskt.

Jag önskar att jag kunde sagt "Stopp! Min kropp!" men det vågade aldrig jag. Istället kom det fram några år senare hos kuratorn.

Jag tänker säga detta och mena det till 100%

Jag hatar dig, jag hatar dig för du utsatte mig för detta.

Likes

Comments

​Hej! Fick en tanke om att använda mig av sociala medier för att kunna ta del av andras erfarenheter, fakta och råd men även dela med mig av mina erfarenheter, känslor och tankar. 

Just idag känns livet ovanligt bra. En av mina bättre dagar. Jag är upprymd och glad över att fått ta del av den värmen och tryggheten som jag fått nu i jul. Ingen klump i magen eller funderingar på vad man ska säga till kompisarna i skolan efter jullovet. Detta året kan jag också berätta glatt om juldagen och dagarna runt omkring. Jag som innan avskytt julen och alla högtider. Just nu känns det som det var höjdpunkten i mitt liv och jag älskar julen och all gemenskap som tillhör.

 Förra julen var det första gången jag firade jul och var väldigt skeptisk. Det var även mycket röriga känslor och tankar just då. Att gå från att aldrig firat jul till att fira jul + tryggheten och värmen är, vad jag tyckte, väldigt rörigt och jobbigt.  Mycket tankar låg även hos mina biologiska föräldrar. Jag hade fortfarande känslan av att vara en "förrädare" trots att jag inte hade gjort någonting. Jag var ju den som propsade på att allt var bra hemma när läraren frågade hur det var hemma. Men nu i efterhand inser jag att jag var usel på att ljuga. Det fanns tydliga signaler på att det inte stod rätt till med mig. Jag som innan varit så noga med tider, betyg och utseende började slarva med läxor, komma sent och skita i hur jag såg ut. Orken räckte liksom inte till både skolan och allt hemma. 

Men det viktiga nu är att jag har bra vuxna omkring mig. Vuxna som tar bort klumpen i magen. :) 

Likes

Comments